Karpaterna, Dag 80

Karpaterna

Dag 80: Brezoi-Varful Valeanu

21 september 2017

Vi lämnade Brezoi i ottan och gick längs med vägen till Valea lui Stan. Därifrån började vi gå upp mot bergen igen. Vädret har inte varit strålande idag. Men inte heller fullt så dåligt som utlovat. Några skurar har kommit och gått under dagen, men sen på kvällen blev det ihållande.

Vi startade på 350 möh så det blev många meters stigning innan vi var uppe på berget igen. Jag tror att jag sagt det förut men höjdmetrar i skogen känns mycket längre mot höjdmetrar på kalfjäll.

Vega och Bounty är pigga och glada. Jag har också börjat känna mig pigg. Tyvärr har jag insett att jag inte kommer att hinna så långt som jag först tänkt då jag måste resa tillbaka till Sverige senast den sista denna månad.

Vi tältade 200 höjdmeter nedanför berget
Varful Valeanu, 1858 möh.

Långa dagar ger korta texter.

Karpaterna, Dag 79

Karpaterna

Dag 79: Stana Ciungi-Brezoi

20 september 2017

Gick ner sista biten till Câinenii Mici. Regnet har kommit och gått genom hela dagen. Det var på ett sätt skönt att komma ner till civilisationen och få köpa mat igen. Men asfaltsgången som väntade till Brezoi var allt annat än rolig även om det var vackert att gå längs med Olt-floden.

Vi tog in på ett pensionat i Brezoi. Klockan hann bli mycket efter en lååång dag med vandring på hårda vägar.

Karpaterna, Dag 78

Karpaterna

Dag 78: Lacul Călțun-Stana Ciungi

19 september 2017

Under natten blåste det upp rejält och började att ösregna. Ett par tyska tjejer hade tänkt att sova i tält. Men dom fick retirera till stugan mitt i natten efter att deras tält blåst sönder.

Hela dagen blåste det sen hårt och regnade med olika intensitet. Dimman låg tät så vi såg bara några meter framför oss.

Vi gick upp till Rumäniens näst högsta berg Vârful Negoiu, 2535 möh. Där blåste det så hårt att det var svårt att stå upprätt. Det är också därifrån dagens enda foto är taget.

Det var skönt att ta sig förbi Negoiu för terrängen började bli något lättare att gå i efter det. Vi gick på till efter att det mörknat för att hinna ner från berget innan vädret skulle hinna bli ännu sämre vilket det enligt prognosen skulle bli. Tältade vid Stana Ciungi. Trötta och blöta.

Karpaterna, Dag 77

Karpaterna

Dag 77: Lacul Podu Giurgiului-Lacul Călțun

18 september 2017

Helt galet vilket väder det var i natt. Blixtar och dunder samt ett ösregn på det. Jag blev lite förvånad över andra människor. Folk passerade utanför tältet nästan hela natten. Förstår inte hur dom vågar gå upp till ryggen mitt i ett rådande åskoväder.

Vi hade tur med vädret idag. Det utlovade regnet kom aldrig. Det blåste däremot rätt så hårt.

Under en sten vid Lacul Podu Giurgiului visade det sig att det bodde en liten hund. Hon gjorde sällskap med oss en del av vägen till Lacul Bâlea innan hon sprang ikapp människorna som hon mötte vid sitt hem igår. Jag hoppas att dom kommer att fortsätta att ta hand om henne!

Vi stannade en lång stund vid resorten vid Lacul Bâlea. Galet mycket turister så lite svårt att trivas. Åt dessutom alldeles för mycket mat innan vi rörde oss upp till Fagaras huvudrygg igen.

Vi gick till Lacul Călțun där vi bestämde oss för att stanna i Salvamont stugan trots att klockan inte var mycket. Vi ville inte riskera att bli fast på berget om vädret skulle bli sämre vilket det enligt prognosen skulle bli. Mötte flera andra vandrare som vi pratade och skrattade med hela kvällen.

Karpaterna, Dag 76

Karpaterna

Dag 76: Refugiul Zârna-Lacul Podu Giurgiului

17 september 2017

När det blåser så som det gjort idag får man vara glad att man inte har tupé. Vinden har varit väldigt hård och på några av bergsryggarna var det nästan så att man kunde bli avblåst.

Förutom massa vind har dagen bjudit på sagolikt vackra vyer och många höjdmetrar. Vi startade på 1940 möh och började med att leta oss uppåt till först Zarna, 2236 möh sen vidare upp till La Fundu Bândei, 2454 möh. Topparna har sen avlöst varandra genom hela dagen. Upp och ner. Minst 2000 höjdmeter har vi tagit.

En söndag i dessa områden betyder mycket folk. Alla vill upp på toppen av Vârful Moldoveanu, 2544 möh, vilket är Rumäniens högsta topp. Som vi ändå passerade gick även vi upp på toppen.

Efter en tur på toppen fortsatte vi till Lacul Podu Giurgiului. Vi slog upp tältet intill sjön och stormsäkrade det. Lurig vind som hela tiden ändrade riktning. Skönt att få det på plats och få lä för första gången på hela dagen. Dagen har varit solig. Men strax efter vi fått tältet på plats drog mörka moln in. Ännu skönare kändes det att vara i tältet då åskan kom med tillhörande ösregn.

Karpaterna, Dag 75

Karpaterna

Dag 75: Vf. Bătrâna-Refugiul Zârna

16 september 2017

Natten blev inte fullt så kall som jag räknat med. Skönt. Att vi inte bara valt en bra, utan en sjujäkla bra, tältplats stod klart i morse när vi lämnade vår läplats och gick ut i vinden. Det blåste. Det blåste mycket och det blåste kallt. Första dagen som jag valde att börja gå med långkalsonger på under byxorna samt med jacka. Alla regnkläder låg och väntade då himlen hotade med regn. Det kom aldrig som tur var!

Vi gick på till Păpușabergens Grand finale, Roșu, 2469 möh innan vi började röra oss norrut till Fagarasbergen. Hela dagen har vi rört oss uppe på bergsryggarna.

Vackra vyer och mycket upp och ner. Vi stannade på ryggen och plockade våra kåsor fulla med lingon idag också. En trevlig paussysselsättning!

Vi knallade på till Refugiul Curmătura Brătilei. Sista kilometerna dit var härligt lättgångna. Även resten av vägen till Refugiul Zârna var lätt att vandra längs. Vi mötte en trevlig man som stannade i refugiet från Brasov. Han bjöd på kakor och bra information om resten av vägen längs Fagaras.

Karpaterna, Dag 74

Karpaterna

Dag 74: Cascoe-Vf. Bătrâna

15 september 2017

Dagens vandring började inte så bra. Hittade inte avfartsvägen som vi skulle ta. Irrade omkring i skogen halvt om halvt vilse en lång stund innan vi hittade rätt. På kartan såg det så enkelt ut. Där fanns bara en väg. I verkligheten fanns det en myriad av vägar, men just den vi skulle svänga av på fanns liksom inte. Vi gick därför på känn och kompass och vips vad det var fanns vägen där.. ytterligare en annan väg vi skulle ta fanns inte heller i verkligheten. Så vägen upp till leden och fåraherdehuset tog därför lång tid. Väldigt mycket längre tid mot vad vi räknat med. Väl där fanns inte leden som vi kollat ut på kartan. Eller totalt fanns tre markeringar på hela sträckan. Här var det dock ett öppet landskap som var lätt att orientera sig i.

Gårdagens nedfärd har känts i benen hela dagen. Galet stela.

Gångmotivationen kom tillbaka samtidigt som vi lämnade skogen och började få underbara vyer igen!

Vi gick upp till toppen av Varful Cascoe, 2338 möh. Då hade vi gått minst 1400 höjdmeter. Fortsatte sedan upp Vf. Papusa, 2391 möh. Efter passet Spintecatura Papusii, 2220 möh började landskapet att bli lättare att gå i. Mycket lättare. Helt plötsligt kändes det att vi kom framåt och inte trampade vatten.

På vägen upp till Vf. Cascoe stannade vi och plockade lingon. Fyllde både magar och kåsor. Kändes väldigt lyxigt att ha färska lingon till middagen. Medan vi åt såg vi solen gå ner bakom bergen. Så jäkla vackert!

Det har blåst rätt så mycket på Papusabergen, kändes därför skönt att vi hittade en tältplats med lä lite nedanför Vf. Bătrâna, 2341möh. Tältar på 2280 möh, så det kan nog komma att bli en kall natt även i natt.

Karpaterna, Dag 73

Karpaterna

Dag 73: Refugio Grind 2-Cascoe

14 september 2017

Natten var ruggigt kall, eller det blev nån minusgrad. Vaknade till en sagolikt vacker soluppgång i morse.

Vi började med att gå ner från Saua Grindului. Eller gå är inte rätt ord för vad vi gjorde. Vi klättrade nerför ofta med vajrars hjälp nedåt. Mötte några halvvägs som berättade att vi valt den svåraste rutten på hela berget och den klassas som den tredje svåraste i hela Rumänien. Här sattes samarbetsförmågan på prov. Hundarna klarade det i regel väldigt bra. Men några platser blev väldigt trixiga för dom. IOM att dom inte kunde ta hjälp av någon vajer. Vid två tillfället hoppade Vega så att jag fick ta emot henne. Båda gångerna flög hon ca 2 meter. Galet vad stark man blir när man måste!

Vägen ner från berget tog med andra ord betydligt mycket längre mot vad jag räknat med. Efter att ha kämpat oss ner för berget och sedan gått ned genom skog kom vi så fram till Cabana Garofita, 1100 möh. Över 1100 höjdmeter nedåt i ett bräde kändes i låren!

Längs väg gick vi sen till Cabana Cascoe, som måste ha varit stängt. Fick aldrig någon klarhet i huruvida det var öppet eller inte. Där fanns en man med många hundar och ett par katter. Men det enda man kunde köpa från honom var 1-2 liters ölflaskor. Så vi gick istället vidare. Alla fyra trötta efter dagen och gårdagens ansträngningar.

Vi gick upp längs med vattendraget Cascoe och hittade en lämplig tältplats just innan vägen gör sin först tvära sväng ca 1170 möh.

Åt min första riktiga måltid till middag. Så nu hoppas jag vara som en ny människa imorgon när vi ska upp till Papusabergen.

Karpaterna, Dag 72

Karpaterna

Dag 72: Bran-Refugio Grind 2

13 september 2017

Kroppen vill inte samarbeta till hundra procent. Men det gick ändå över förväntan att gå upp till först Magura och sedan vidare upp till Cabana Curmatura, 1470 möh. Vi gick in i Piatra Craiului nationalpark genom en kanjon. Väldigt häftig miljö!

Vid Cabana Curmatura mötet vi en stor svensk vandringsgrupp. Pratar en stund med dom. Trevligt. Vi åt lunch i cabanan, god soppa (som jag tyvärr inte fick behålla) innan vi gick vidare upp på berget.

Rätt så brant uppför gick det till Vf. Ascutit, 2150 möh. Lite innan vi nådde toppen började vädret att slå om, från att vara dimmigt och blåsigt till klarblå himmel och vindstilla. Så efter en paus i den röda igloon som står där bestämde vi oss för att gå vidare till nästa refugio. En enkel match enligt kartan. Tre kilometer längs ryggen, inte allt för mycket upp och ner. Jäklar så fel det visade sig att vi hade. På flera platser var det mer klättring än vandring. Denna vandringsled lämpar sig inte för den höjdrädda. Som tur är är jag inte det.

Beslutet att lämna Leia och Tolstoj på pensionat började kännas ännu mer rätt här. Eller det gjorde det redan i Bucegi. Det skulle vara en fara för oss alla, allra mest för dom själva att vara med här pga branterna och klättringen. På några ställen fick jag lyfta Vega för att hon skulle ta sig upp. Men vad jag är imponerad över Vega och Bounty hur smidigt dom rör sig över berget!

Vädret var däremot helt fantastiskt och vyerna underbara. När det började skymma fick vi se och studera en stor grupp på 30 individer med bergsgetter på nära håll. Vi fick se en magiskt vacker solnedgång.

Sista timmarna till Refugio Grind 2, 2206 möh fick vi gå med pannlampor. Refugiot var upptaget så vi bivackerade utanför plastigloon på den enda lilla platta yta som fanns.

Karpaterna, Dag 71

Karpaterna

Dag 71: V. Gaura-Bran

12 september 2017

Jag hade trott att det skulle bli en enkel match att ta sig ner till Bran. Oj så fel jag hade. Bitvis var det väldigt brant och med en matt kropp blev det en utmaning.

Precis som igår fick vi se några bergsgetter och oj vad jag önskade att jag kunde röra mig över bergen som dom.

Bucegibergen är helt galet vackra. Trots illamående kunde jag tänka på det. Så då förstår ni hur pass vackra dom är.

Vi gick först ner brant för högalpin terräng och sedan lika brant ner genom skog. Eller inte fullt lika brant. Men det lutade bra.

I Simon tog vi en paus i en bar innan vi gick sista biten till Bran. Bran är känt för Draculas slott! Besökte aldrig slottet. Det fanns inte orken till, men såg det utifrån. Efter proviantering och middag fanns det bara ett att göra. Sova sig pigg.