Sverige runt: dag 23

Fjällväder, vilket uttryck egentligen. Vad är egentligen fjällväder? Det måste vara alla vädertyper, helst på samma gång. Att spå vädret till fjälls är inte lätt. Det är frustrerande. I morse snöade det och blåste jättemycket. Enligt yr.no och smhi.se skulle vädret här runt Skalstugan vara riktigt dåligt hela dagen, med mycket hård vind. Som vädret såg ut när jag åt frukost trodde jag på dem. Det skulle jag inte ha gjort, eftermiddagen har bjudit på vackert väder. Hade jag börjat gå just som vädret blev bättre hade jag kommit en bra bit på väg idag. Men så blev det alltså inte, men jag ska inte klaga. Jag är på ett helt fantastiskt ställe. Människorna här är de mest underbara, hur trevliga som helst! Det bästa med att vara ute så här kan tänkas vara att jag har fått träffa så otroligt trevliga, snälla och fina människor! Det gör man inte alls på samma sätt i vardagen. Då träffar man de man håller kär och alla som är främmande är just främmande. De man träffar på när man är ute som jag är nu är öppna, varma, trevliga, listan kan egentligen göras hur lång som helst. MEN bara positiva ord kan användas. Vilken mat jag ätit här sen, lyx på hög nivå! Galet gott 🙂 Frågan är om jag ens kommer att kunna skida vidare efter att ha fått i mig så mycket god och vällagad mat?! Middagen igår, trerätters, hittar inga ord till att beskriva den. Den avslutades iaf med prinsessbakelser till den nya prinsessans ära. Supertrevligt. Sen frukosten idag, ojojoj. Det fanns tom min absoluta favoriträtt på buffébordet. Pannkaka! Det fick jag även äta till lunch. Så, som höres kan jag inte klaga. Men när man har blivit grundlurad som jag har blivit av vädret är det inte bara roligt. Dagarna som jag inte tagit mig en meter på läggs bara på hög. Men imorgon, då kommer jag att vara mer laddad än någonsin och hoppas på att ta mig hela vägen fram till väg 336. Tack Elisabeth ”Lisa” med personal för ert varma mottagande här i Skalstugan! Ni är fantastiska! 
    

Sverige runt: dag 22

Dag 22: längs leden till Skalstugan väster om Storflon-Skalstugan, 8 km.
Vaknade i morse till ljudet av regndroppar mot tältduken, en sak kan jag lova, det finns många ljud som är behagligare att vakna till än det ljudet. Speciellt som det spelade i samma orkester som vinden. Mycket snö hade kommit under natten och tövädret gjorde det tungt att gå. När det är lika jobbigt att gå nerför som uppför är det något som inte helt stämmer. Men vi kämpade på jag och Vega, min pulka välte *flera. Men det är bara att hålla humöret uppe ändå. Okej, jag erkänner en och annan svordom kom genom min mun. Men det hjälper inte. Då är det bättre att bara stanna upp, titta omkring sig. För även om det faller snöblandat regn och det blåser för fullt, så har naturen alltid något vackert att bjuda på! (när blev jag så positiv av mig?)

Det var mest nerför fram till Skalsvattnet, (ett vatten som är lika format som en sko som Italien skulle jag vilja påstå). Sen hade jag en kilometer som var i stort sett platt (bl a över vattnet). Sen kom en stigning på 80 höjdmeter, sen skulle jag ner lika mycket. Efter det kom jag fram till Skalstugan. Där har jag och Vega tagit in på hotellet. Klockan 18 ska jag äta middag här, vilken lyx att äta något annat än frystorkat! Sen så har jag duschat, så SKÖNT! Nu känns allt bättre och jag hoppas på bättre väder imorgon.

Solen gör iaf sitt bästa för att titta fram..

En minst sagt grå dag.

Klabbsnö….

Blöta dagar är det overall och tossor som gäller (det fungerar faktiskt bra:)

TYPISKT..

  

Sverige runt: dag 12-21

Sitter nu i tältet har äntligen kommit igång igen. Imorgon hoppas jag på att passera Skalstugan.

Dag 12-15: stugan Storvallen

En dags vila blev tre. Kändes välbehövligt, men hade hoppats på att jag skulle ha kunnat kommit iväg en dag tidigare. Hade iaf det väldigt trevligt med pappa och Julia! De kilon jag tappade första etappen hamnade nog på plats igen efter de dagarna 😉 Dagarna ägnades till att äta, sova, läsa och spela spel.

Dag16: Storvallen- Skurdalssjön, 12 km.

Vilken start på andra etappen. Har kommit galna mängder snö de senaste dygnen. Efter 1 timme och 20 min hade jag tagit mig ca 700 m. Då är det inte helt lätt att hålla motivationen uppe. Jag sjönk ner till knäna i  djupsnön, trots att jag hade skidor på fötterna! Det var kopiösa mängder snö, Vega hade inte ens chans att ta sig framåt med sin pulka. Jag fick alltså gå två rundor, men som sagt. Jag tog mig knappt fram..

Men efter att ha kommit upp på lite höjd hade mycket av snön blåst av och resten packats, gick det mycket bättre att gå. Vega kunde åter gå med sin pulka! Resten av vägen fram till Storlien gick utan några som helst problem! Väl framme i Storlien tog det lite tid då jag hade tänkt köpa nya batterier till min klocka, dock utan framgång.. När jag sen skulle upp på fjället mot Åhlens stugan valde jag att gå skoterleden istället för skidleden. Hade ingen lust att simma något mer i lössnö. Efter att ha traskat de ca 150 höjdmetrarna upp var jag äntligen framme i vindskyddet och kunde luncha! Efter att ha ätit vek jag av på leden till Skurdalssjön. Tanken var att jag skulle gå till norra änden av sjön, men som det började blåsa så pass tänkte jag att det var bäst att stanna bland träden.

Dag 17-18, Vindskyddet vid Skurdalssjön.

Det var nog tur att jag stannade där jag var. Då vinden bara tilltog i styrka flyttade jag in i vindskyddet. Det blåste rejält under dag 17, vinden mojnade något under kvällen så jag hade stora förhoppningar om dag 18… Tur att jag hade med mig några böcker så att det inte blev allt för trist. Dag 18 blåste det mindre. Men det var totalt noll sikt, jag såg knappt skidspetsarna. Tog ut en kompasskurs gick en liten bit, men känslan sa mig att det inte var någon bra idé att ge sig ut på en okänd sjö i sådana förhållanden. Med hjälp av GPS:en hittade jag tillbaka till vindskyddet som jag som tur var sparat som en ”way-point”. På kvällen fick jag oväntat besök, pappa var orolig då han inte hört något från mig (måste blivit något fel med mina meddelanden från SPOT:en). Han ringde nån han kände i Storlien som kom upp för att titta till mig. Jag blev så paff av att se någon där att jag inte ens tänkte på att bjuda dem på något.

Barnen från Frostmofjället är hur som helst bra som ljudbok och passar perfekt instängda dagar.

Dag 19: Skurdalssjöns sydliga ände till den norra, 5 km (14 km)

Vinden hade äntligen lugnat sig och sikten var tillfredställande bra! Men de mängder snö som kommit de senaste dygnen låg verkligen och väntade på mig och Vega ute på isen.
Att ta sig över isen tog långt mycket längre tid mot vad jag räknat med, då det blev så tungt för Vega att gå i all nysnö fick jag helt enkelt gå en kilometer, gå tillbaka och hämta hennes pulka och så höll jag på till jag tagit mig till andra sidan. Den sista kilometern kunde hon gå med pulkan själv 🙂
Min pulka envisades med att tippa, 57 gånger hann jag räkna till bara över sjön. Alltså på platt underlag. Kan bero på att jag packat om all packning i backar, hade allt löst (i packpåsar) i pulkan innan.
Efter att ha kommit fram till andra sidan började det blåsa, vinden bara bara tilltog i styrka för var minut kändes det som och himlen såg oroväckande ut. All sikt försvann. Jag började därför bygga upp en lämur. Snön var inte tacksa att arbetas med. Först var jag tvungen att skotta bort nästan en halvmeter med nysnö innan jag kunde göra block av den hårdare snön. Vinden bara fortsatte att öka i styrka. När muren väl var uppe var det bara att slå upp tältet och fixa med allt som vanligt. Är glad att jag tagit i i överkant vad gäller mat och bensin! Så det går ingen nöd på oss, vi kan inte alls jämföra oss med barnen från Frostmofjället 😉

Dag 20: Skurdalssjöns norra ände.

Vilken natt! Vinden har minst sagt varit stark. Vissa stunder tog den i så pass att det kändes som om hela tältet skulle lyfta med både mig och Vega i. Mycket snö har kommit också. Viden höll i sig hela dagen, enda skillnaden var att den ändrat riktning. Alltså var jag tvungen att bygga till muren. Vinden gör inte bara att tältduken fladdrar, nej den slår verkligen i hela tältet!

torka.

och mysa..

Dag 21: Skurdalssjöns norra ände – längs leden till Skalstugan väster om Storflon, 19 km.

Idag var vädret äntligen bättre! Vilken lycka! Jag och Vega kunde alltså fortsätta vår tur 🙂 All blåst har gjort underlaget hårt och fast så det var inga problem att ta sig fram. Vi började med att gå till Hästryggtjärnarna, där kom täckningen på mobilen tillbaka (äntligen, har haft många dagar utan). På väg upp mot Hästryggtjärnarna började det spricka upp och väl där uppe tittade solen fram! Sen rundade vi Flatrun (818 möh) och skråade sen ner till Rensjösätern. Lite märkligt med ett rosa jaktslott mitt ute i ingenstans. Där hakade vi på leden som går upp till Ugglan, där vi vek av på leden till Skalstugan. En led som till stor del inte längre finns, en sån gång är det skönt att ha GPS:en att gå efter. Som längst var det över en kilometer utan tillstymmelse till ledkryss.
Vinden har kommit tillbaka. Hoppas den ger med sig snart.

lämuren

sämre väder på väg in..

Sverige runt: dag 6-11

Första etappen är nu klar! Grövelsjön-Storvallen. Nu är jag i stugan och har fått fylla på depåerna! Nu väntar ett dygn med vila:)

Dag6: Hamra-Gröndalen/skårnja, 19km.
Vaknade tidigt, redan halv sju, och började fixa och dona i riktigt lugnt tempo. Härligt.
Dagen bjöd på helt magiskt väder! Det var så galet vackert att jag glömde ta bilder. Var bara så hänförd av allt det vackra. Snön gnistrade på både mark och träd. -15 grader, helt vindstilla och inte ett moln på himlen.
Jag började skida längs nordic ski leden från Hamra till Fjällnäs ca 7 km. Brant uppför till att börja med, alltså var det bara att plocka av sig skidorna och traska uppför med pjäxorna. Först fick jag gå med min pulka därefter Vegas. Väl uppe på fjället var det MAGISKT! Så vackert att jag glömde att pulkan var tung och precis allt annat.
Framme i Fjällnäs följde jag leden som går till Hyddsjön. Just som jag kom till den ändrades vädret och det blev molnigt och mildare.
Idag var det så bra väder att jag kunde skida utan skaljacka hela dagen!
Precis innan Malmagsvålen (vindskydd) träffade jag på ett trevligt skidsällskap. De lunchade jag med sedan. Trevligt.
Efter lunchpausen skidade jag vidare till Gröndalen/Skrånja. Men när jag kom till Tännån inträffade en liten incident. Det vill säga, mina skacklar gick av. Tur att jag plockat med mig långa packremmar, stripes och silvertejp. Det fick fungera för stunden. Men det är inte det roligaste sättet att skida på, uppför och på platten går det bra. Men nerför… Noll styrning och kontroll.
Vega är bara för underbar! Hon har verkligen kommit in i det här med pulkdragning nu! Älskar den jycken. Hon är bara bäst! Tror hon gillar att dra, för svansen är på topp hela dagarna. Sen när tältet har slagits upp ligger hon nöjd och sover till nästa dag. Alltså sover hon som oftast mellan 17.00 och ca 09.00 när vi går vidare.

Min lagning av skacklarna
Bara att plåstra om trycksåren.

Dag7: Gröndalen/skårnja-500m innan ån som går mellan Hyddsjön och Biskopsjön rinner över svenska gränsen, 14 km.
Tur att jag har pappa som hjälper mig att fixa och dona. Han har ordnat så att jag kommer få nya skacklar bara jag når Sylarnas fjällstation. Tack Alf för det! En riktig räddning.
Min lagning av skacklarna fungerade den första milen idag. Sen gick den upp. Bestämde mig för att lägga skacklarna på pulkan och enbart ha packremmar. Vädret var som igår, klart och fint fram till lunch, sen molnigt och svårt att se konturer. Jag gick alltså längs leden fram till Hyddsjön (8 km) därefter väntade obanad terräng på riktigt. Första delen av leden var relativ lättgådd, många skotrar hade kört där, men där leden börjar gå upp väster om Grönvålen tunnades spåren av skoterspår ut. Efter ”toppen” syntes inte ett skoterspår till. Tur att snön var hård och fin att gå på ändå fram till Hyddsjön. Vd Hyddsjön tog alltså ledkryssen slut, efter att ha lunchat där går jag över sjön. När jag kommit över sjön insåg att det är supersvårt att bedöma avstånd när man saknar referenspunkter. Hade ingen som helst koll på hur pass långt borta de olika fjällsidorna var. Såg inte vart marken gick upp eller ner, inga som helst konturer syntes till. Tur att jag bara skulle gå längs en å/älv (vad skillnaden nu är mellan de två?) för det är det ju lätt att orientera sig efter. Jag slog sedan läger längs den ån/älven på norska sidan gränsen. Under dagen tänkte jag mycket på vad lite som ska till för att jag ska känna riktig lycka när jag är ute, det krävs alltså mer för att saker och ting ska kännas perfekt när jag är i hemmamiljö. Är det bara för mig som det är så?

Dag8: 500m innan ån som går mellan Hyddsjön och Biskopsjön rinner över svenska gränsen- 4 km norr om Syldammen, 19 km.
Natten var relativ mild och helt vindstilla, lite nederbörd i form av snö bjöd den på. Efter att ha packat ihop lägret gick jag de resterande höjdmetrarna, sikten var sämre idag. Om det var svårt att se konturer igår så var det än svårare idag. Kunde aldrig se om det skulle gå uppför eller nerför för mig. Men det gick hur som helst bra. När jag nått Biskopsjön började det gå utför. Jag följde Biskopån ner till Sylsjön. Jätterolig körning, för den slingrade så fint att det var lite som att åka karusell eller nåt ditåt 🙂 Helt mitt i vad som kändes som ingenting stötte jag på en pilgrimsvandringsskylt som det stod Biskopån på. Jaha, då är jag på rätt väg då tänkte jag. Efter att ha passerat Biskopstugan kom jag fram till sylsjön där jag lunchade. Därefter skidade jag över sylsjön där den är som bredast, fint före på isen. Väl framme på andra sidan sjön kom jag på leden som går mot Sylarna åt ena hållet och Helags åt andra. Följde leden mot Sylarna en bit, sen var det dags att slå läger. Efter att ha fått upp tältet var det dags att börja smälta snö till matlagningen. Då började köket strula. Jag kan inte längre pumpa upp trycket i tanken. Hålla på att jävlas med det är inte kul när man fått självsprickor i tummarna (så går det nr man går utan vantar..) en och en halv timme fick jag hålla på innan jag lyckades få till det.

Inte helt nöjd över mitt val av bok.. Större delen av den är skriven på gammal svenska.

Frystorkat.

Ledsen tumme.

Dag9: 4 km norr om Syldammen-Sylarnas fjällstation, 15 km.
Ännu en helt vindstilla natt. Inte bara bra för kondensen i tältet. Men vilken morgon! En helt perfekt sådan, så vackert att se solen gå upp över fjällen! Har ni inte testat på det kan jag starkt rekommendera det!
Jag började att gå uppför mot Ekorrdalen, just som jag nådde den slog vädret om. Snabbt gick det och sikten försvann helt. Gick två kilometer platt fram till vindskyddet. Där åt jag lunch och bäddade ner Vega. För de som varit i ekorrpasset vet hur stigningen ser ut när man ska till Sylarna. Vega fick alltså ligga nerbäddad medan jag gick upp med min pulka de första och brantaste 150 höjdmetrarna. Sen gick jag ner och hämtade Vega och hennes pulka. När jag kom tillbaka till den plats där min pulka väntade började det blåsa. Rätt ordentligt. Jag ringde därför Martin för att få en mer uppdaterad väderleksprognos. Den sa att det skulle blåsa en del. Övervägde att vända tillbaka till vindskyddet, men Martin sa att Anton var på Sylarna och skulle det bli för illa skulle han kunna komma och hjälpa mig. Jag gick därför vidare. Vinden tilltog, när vi närmade oss själva passet var vinden så stark att det var svårt att gå framåt för både Vega och mig. I kasten var vinden så stark att både Vega och jag blåste omkull, det var dramatiskt där ett tag, för Vega drogs iväg en bit med si pulka. Jag fick därför gå den sista biten och hålla i hennes skacklar så att det inte skulle hända igen. För att förtydliga, vi hade motvind. När vi kommit över själva passet var vindriktningen lite mer behaglig eller vad man ska kalla den. Inte rakt i ansiktet längre. Att åka nerför utan riktiga skacklar är ingen enkel match, de som var trasiga hade jag fäst på min pulka, de vassa ändarna fick peka framåt (ville inte riskera att Vega skulle springa in i nån av dem). Att ha skacklarna så var ingen hit, de fastnade i snön så att det tog tvärnit för mig, jag kastades bakåt och fick ena skackeldelen i ryggen. Tur att den inte slog i ryggraden utan bara en ”mjukdel” fick ett fint sår och svällde upp över det området. Samma sak hände igen men den gången fick jag skackeln på axeln, ett stort fint blåmärke resulterade det i. Jag blev påkörd av pulkan mm mm. Det gick alltså inte bra och det drog ut på tiden. Vinden tilltog i styrka. Snön som yrde i luften fastnade på Vega. Så när det var ca ett par kilometer kvar till Sylstationen ringde jag Martin som kontaktade Anton. Ett stort tack till Anton som körde ut och hämtade mig och Vega med skoter! Skulle ha tagit lååång tid för oss att ta oss den sista biten utan honom. TACK!

Både järv- och fjällrävspår!

Vädret kan ändras snabbt..

Uppför backen ska vi! Vindskyddet ses där framme, backen likaså.

Dag10: Sylarnas fjällstation- Blåhammarens fjällstation, 19 km.
För att det inte skulle räknas som ”fusk” att bli hämtad med skoter bestämde jag mig för att skida tillbaka halvvägs dit vi hämtades upp det första jag gjorde efter att ha ätit frukost och kommit i ordning. Sov för övrigt som en prinsessa i natt. Helt sjukt vad jag och Vega sovit hårt. Helst ville jag bara ligga kvar, de senaste dagarnas uppförsbackar har tagit på krafterna. Är trött i lår, vader och rumpa.
När jag var tillbaka till Sylstationen började jag skida mot Blåhammaren. Föret var minst sagt tungt. Hade kommit snö under natten och snöade även på morgonen okej även när jag skidade. ändes som jag inte tog mig någonstans. Jag satt liksom fast, jag tänkte flera gånger att det var som att gå i en förpackning turkiskyoghurt. Jag började med att gå till Enkälens vindskydd (10 km), först en det en bit nerför, sen går det uppför och de sista tre kilometerna går nerför. De sista 3 km tog nästan två timmar, så bra var föret..  Jag var så trött att när jag väl var framme där att jag började se på andra alternativ till rutter övervägde tom att stanna kvar i Enkälen. Men efter att ha ätit lite kom modet tillbaka. Så jag bestämde mig för att gå vidare till Blåhammaren. 280 höjdmeter kvar, bara att bita ihop och kötta på. Föret var tungt och blåsten höll i sig, prognosen sa att den skulle ligga runt 10 m/s hela dagen. När klockan närmade sig sex var det som om någon satt locket på yoghurtburken jag gick i. Det blev alltså mörkt. Riktigt mörkt.. När det var ca 600 meter kvar till stationen blev jag uppmött av en man med skoter, Magnus, han var där och fixade med vattnet. Han erbjöd skjuts, det tog emot men jag tackade nej. Han fick däremot ta Vegas pulka. Tur att Vega haft på sig sin overall och sina tossor idag. Annars hade groteska mängder snö fastnat på henne.
På kvällen fick jag duscha, härligt värre! Har däremot inte borstat håret än. Det börjar märkas.. Upptäckte många nya sår på kroppen när jag duschade, skavsår på fötterna, trycksår på höfterna, självsprickor på tummarna, såret på ryggen, en massa blåmärken osv. Tror också att jag gått ner en del i vikt.

Vad jag sett under större delen av dagen..

Dag11: Blåhammarens fjällstation-Storvallen, 14 km.
I morse hade jag tur, för det visade sig att Magnus skulle ner med en kälke till Storulvån. Jag åkte med honom ner och åt frukost där, lyx:) Sen åkte vi tillbaka till Blåhammaren. Jag packade ihop det sista och började sen åka mot Gräsliden och sen vidare till Storvallen. Vädret som var så perfekt i morse blev allt sämre under dagen. Det snöade och blåste. Men vilken lycka att få åka nerför med skacklar! Men det var inte bara att bara åka. För underlaget var lurigt, hårt sen mjukt sen skare och skare som brister.. Men det gick bra:) Vega är en så kämpe! Nysnö betyder att det är tungt att åka. Tar lång tid att åka bara en kilometer. I Storvallen mötte jag upp Julia och pappa. Mys:) De har båda ordnat så mycket för mig. De hade också med sig mina nya stighudar, tack Åsnes för dem! Resten av turen kommer jag att ha ett annat friluftskök också. Då det jag använt hittills inte verkar vara helt att lita på. Från och med nu kommer jag att använda mig av ett Trangiakök med bensinbrännare.
Gott att äta annat än frystorkat. Tack Julia för maten:)

Hejdå Blåhammaren, tack för titten.

Sverige runt: första dagarna

Dags för första blogginlägget för turen. De tekniska prylarna har inte mått så bra av kylan. Allt som inte får plats i sportbhn laddas ur..
Vill börja med att säga tack för all peppning! Så fint att komma i täckningsområde och få ett sms eller liknande!
Dag1: Grövelsjön-Hävlingen, 15 km.
Man kan verkligen säga att man får börja i uppförsbacke och den var minst sagt kylig. Jag började med att gå upp mot Jakobshöjden lite över 200 höjdmeters stigning. Det kändes vill jag lova, för några 40 kilo väger inte min pulka, nej nej, vikten landade på närmare 60 kilo. Blev alltså till att dra upp sin egen vikt. Härligt. Bara att tänka på mottot vi hade i fjell og bre, att gå på fjälltoppar ger sexy-fjällkroppar. Skämt å sido gick det bra. Kylan gick det också bra med, tur att jag införskaffat en luftvärmare. Det var -22 grader kallt när vi startade. Men vilken underbar dag! Inte ett moln på en klarblå himmel, så galet vackert!
Vega verkade lite leds/trött mot slutet av dagen så jag kopplade ihop pulkorna och gick med båda över Hävlingen, det gick bra. Känns ingen större skillnad när det är platt.
På kvällen/natten var temperaturen runt -30 grader. Men vi frös inte. Vega hade på sig sin fleecedress och var nerbäddad. Kändes bra att jag hade med mig mycket extra bränsle så¨att jag kunde brassa på ordentligt och få fin värme i tältet (så länge köket var igång.).
Dörren till Grövelsjöns fjällstation



Startklara



På G 🙂



Luftvärmeväxlaren





På väg uppför.



Strålande dag.
Köket värmer bra i tältet.

Dag2: Klacken-Rogenstugorna, 15 km.

Både jag och Vega sov bra första natten i tältet. Bra med varm sovsäck 🙂 Vega fick låna en underställströja att ha på sig utöver fleecedressen och sen en dunjacka på det. Så inte heller hon frös. Ett panband hade hon över öronen också.
På kvällen/natten var temperaturen runt -30 grader. Men vi frös inte. Vega hade på sig sin fleecedress och var nerbäddad. Kändes bra att jag hade med mig mycket extra bränsle så¨att jag kunde brassa på ordentligt och få fin värme i tältet (så länge köket var igång.).
Min karta är 1:100 000, värdelöst. Inte en bumb syns till. Det enda som är säkert är att det bara är sjöar som är platta. Dagens etapp var istort sett helt platt. Först över Hävlingen, sen över Klacken, Nedre Grötsjön, Bredåsjön och Rogen. Några av partiera mellan sjöarna var lite tunga. Men det gick egentligen bara bra.
Blev lite leds däremot (kan skyllas på att jag var lite hungrig..) när jag kom fram till Rogenstugorna, där jag hoppats på att få sova inomhus då temperaturen var ännu kallare än första dagen. Kommer in i en hall, möts av en skylt som det står så här på: ”Välkommen! Stugan är stängd efter säsongen. Säkerhetsrummet står öppet när du behöver logi. Var sparsam med ved när du övernattar”. En liten detalj bara. Rogenstugorna saknar säkerhetsrum. (Eller de har såklart hallen, men den saknar spis). Jag sov i hallen. Hade ingen lust att börja fixa med tältet när det var så kallt. -34 grader på natten..

Dagen var trots kylan väldigt bra, klart vackert väder och sol! Lycka!

 
Dag3: Rogenstugorna-Dalstenshån.
Sjön Rogen är lång. väldigt lång. Ibland känns det som man inte kommer framåt när man går helt platt. Ruskmarkeringen där var förresten inte uppsatt än, inte ett spår syntes till mot Rödviken, bortsett från järvspår. När jag kommit lite över halvvägs över isen dök Per Roger upp, han är naturbevakare i Rogenreservatet. Han sa att han inte sett några myskoxspår efter leden. Skönt tänkte jag, för en sån vill jag nog inte möta. De kan säkert vara snälla, men varför chansa?
Sen fanns det spår att åka i resten av vägen. När jag kom till Skedbrostugan bäddade jag ner Vega och lunchade själv (hon åt också men snabbare är jag).
Temperaturen steg snabbt under dagen. Vid Skedbrostugan låg den på -12 grader. Med mildvädret kom vinden. Blåste på rätt bra när jag kom till Dalstenshån. Så jag byggde en lämur för att det inte skulle ruska så i tältet. Sen visste jag inte heller hur mycket det skulle tänkas blåsa under natten, bäst att ta det säkra före det osäkra. Det var nog bra, för vinden tog i rätt bra under natten.
Det finns mycket som värmer ens inre när det är kallt ute, mina tankar kretsade kring det under dagen. Har inte lyssna så mycket på musik hittills, tycker jag blir mndre obs på min omgivning när jag gör det. Det är så vacker natur, är så glad att vädret varit så klart och att jag haft god sikt så att jag får se så mycket 🙂
 

Dag4: Dalstenshån-slutet av björkskogen på Rödfjället, 8 km.
Idag blev det inte långt gått. Var tunggått utav bara den. Snön sög fast både skidor och pulka kändes det som. Snön som kom under natten hade lagt igen alla spår. Tyckte jag gick och gick men tog mig ingenstans. Har börjat få skavsår, fick stanna och fixa med de innan dem blev värre. Kändes mycket bättre efter omläggning. Fick gå med långa stighudar hela dagen trots att det var relativt platt. Eller platt enligt kartan, i verkligeheten går det som en berg- och dalbana.
Allt handlar om inställning och det gäller att hålla sig positiv. Det går bra tycker jag, man kan välja att vara arg och sur när det går uppför eller helt enkelt bli glad när man klarat en backe 🙂

Vega var tvungen att gå i sin regndress idag, nysnö fastnar så i hennes päls. Vädret varierade under dagen, på morgonen var det en del vind, den mojnade under dagen så att det blev helt vindstilla. Kom däremot tillbaka utefter eftermiddagen. Det snöade lite på förmiddagen. Solen tittade fram nu och då, jag blir lika glad varje gång den gör det. När jag var framme vid Broktjärnskojan kom Per Roger föbi, det var tur. Han körde i backen upp mot Rödfjället åt mig så att jag fick spår. Men trots spår tog varken jag eller Vega oss upp. Eller det gjorde jag, men inte med skidor. Var tvungen att ta av mig skidorna och gå med alla fyra. Spåren var lösa. Det var tungt. Gick lite över halva vägen innan jag slog läger. Kunde ha gått längre, men som det blåste en del kändes det dumt att riskera att behöva tälta på kalfjället. Fick gå två omgångar, gick först med Vegas pulka som är lättare och sen kämpade jag mig upp med min. Kändes så bra när jag väl kom upp. 120 höjdmeter är tungt när man drar på sin egen vikt.. Vilket avslut på dagen sen, en helt underbar solnedgång över fjällen 🙂 Då kändes det helt klart värt det. Sen lös månen så klart att ingen pannlampa behövdes ute, det gillas.
Så kan det gå när terrängen är ojämn.
Solnedgång

Dag5, slutet av björkskogen på Rödfjället-Hamra, 17 km.

Jag fick göra som igår med pulkorna för att ta mig upp de resterande höjdmetrarna. Alltså gå på alla fyra och gå med en åt gången. Vega fick springa lös upp. Kändes så bra när vi passerat den brantaste sträckan och det börjades flackas ut. Vega fick då gå med sin pulka själv. Uppe på fjället syntes inte ett spår från någon skoter till. Så det var tungt att gå, Vega sjönk en hel del bitvis. Hon är en kämpe. Jag gick alltså över Rödfjället, sen följde jag leden ner till den ostligaste liften. Där gick jag in på kafeet och åt pannkaka. Det var bra, för det har inte gått så bra med maten för mig som jag önskat. Svårt att få i mig så mycket som jag borde. Sen så älskar jag ju pannkaka också 🙂 Sen skidade jag längs Tännån. Redan i morse hade jag bestämt mig för att bo inne i natt. Allt har blivit blött av kondens i tältet. Har inte kunnat vädra sovsäcken något som det snöat lite varje morgon eller blåst så pass att jag varit rädd att den skulle försvinna för mig. Så nu är jag i Hamra. Hyr en liten (okej,  en 6bäddars) lägenhet med egen bastu. Lyx! Dyr var den inte heller, 350 kronor för en natt. Så nu är jag som en ny människa 🙂 
Den helt sjukt branta backen..
Pannkaka 🙂

 

 

Imorgon börjar jag skida!

Framme i Grövelsjön. Imorgon börjar jag skida. Har ätit upp mig ordentligt idag. Pappa körde ner mig, vi stannade i Sveg för att luncha. Vi åt dagens, jag fick vegetarisk ärtsoppa och vad brukar serveras till ärtsoppa? Pannkaka så klart, så jag fick min favoriträtt. Lycka 🙂 Jag, pappa, Vega och Dixie ska bo på STF fjällstation Grövelsjön i natt. Middagen åt vi alltså där. Mycket gott, de var så snälla att ordna speciell mat till mig. Vi hade inte förbeställt som vi inte visste när vi skulle komma ner. Men kockarna i köket gjorde iordning en vegetarisk rätt till mig. Mycket gott! Sen vart det god dessert!

Med hjälp av SPOTen kommer jag kunna visa vart jag befinner mig. Den skickar meddelanden via sateliter och fungerar alltså även där jag inte har mobiltäckning. Apropå täckning satt jag med internet hela vägen hemifrån och hit, modemet från Net1 har fungerat jättebra. Får se vad den tycker om kylan. Vi har några riktigt kalla dagar framför oss…
Vill ni se vart jag är så klicka på fliken ovan som heter ”Här är jag nu”, den positionen uppdateras dagligen 🙂
I Bilen på väg till Grövelsjön
Trött Dixie
Finns det hjärterum finns det stjärterum
God mat, började med sallad och gott bröd

Huvudrätten, bara för mig.

Pappa

Var visst lite glupsk när det var dags för dessert..

Sista fixet innan turen..

Imorgon skjutsar pappa ner mig till Grövelsjön. En sak är säker, det finns grejer att fixa med in i det sista. Nu fixar jag med musik och ljudböcker. Fick en omgång torkad frukt färdig idag också! Det är en sån sak som sätter guldkant på tillvaron (chokladmousse räknas också till den kategorin, samt mycket annat i matväg:) Jag har kollat igenom pulkorna idag en sista gång och kollat igenom depålådorna. Och ja, lite nervös är jag allt. Men mest förväntansfull. Enligt yr.no blir det en klar och kall start på turen. Men jag och Vega är rustade för rysskylan 😀 För att komma riktigt i stämning så där i början av turen har jag därför laddat ner barnen ifrån Frostmofjället som ljudbok. Kanske ska jag höra på den redan imorgon i bilen.
Jag fick hjälp av pappa idag att såga och putsa till bambupinnar att ha till tältet. Fina grejer 🙂
På fredag börjar turen på riktigt! 

 Så här blev frukten Julia hjälpte mig att torka:
Frukten innan torkning

Frukten i mattorken
Frukt under torkning

Frukten efter torkning
Blir inte mycket kvar efter några timmar i torken 🙂