Sverige runt: dag 86

Dag 86: Coagesjávri-Vuoskkojávri, 11 km.
Nån gång under natten började det regna och det har hållit i sig precis hela dagen, förutom en liten stund mitt på då vi hade snöfall istället. Snön på marken är därför helt rutten och bär ingenting, man brakar rätt igenom med skidor och pulkor. Kändes därför bra att vi nått fram till leden som är betydligt bättre packad. Men även på leden var det tungt att gå.
När vi vaknade var i vart fall inte jag särskilt sugen på att gå vidare, när regnet föll mot tältduken lät det som det var ett skyfall ute. Så var det inte som tur var insåg jag när jag väl vågade mig ur tältet. När man sen går tänker man knappt på att det regnar, i vart fall inte jag.
När föret är som det har varit idag sugs pulkorna fast i marken, för att Vega skulle slippa kämpa så bad jag därför ett förbipasserande skotergäng ta hennes pulka uppför backarna. Vilket de gjorde! Tack! Vega slapp därför sin pulka i 6 km! Vi startade på 353 möh och skulle upp till 500. Det var tungt, pulkorna satt som fast i marken och det var svårt att få färste med skidorna.
När vi kom fram till krysset vid Vuoskkojávri fick jag se något oväntat, en telefonkiosk, som visst ska fungera. Kan det vara Sveriges sista?

Jag och Maja har så klart pratat en massa idag, dagens djupaste ämne var Svalbard-effekten. Vad det är tror jag att alla tjejer i Fjell og Bre vet.. Varför infinner sig Svalbard-effekten senare i Sverige frågar jag Maja. Enligt henne beror det på bristen av växt och djurliv där uppe, det gör att behovet av en man blir större. 

Sverige runt: dag 85

Dag 85: Giepmásnjárga-Coagesjávri, 25 km.
Vi började dagens etapp med att gå resterande delen av Torneträsk. Det var torrt och fint på isen till att börja med, men utefter dagen blev det allt mer blött på isen. Men inte så att det ställde till något besvär för oss. Sen fortsatte vi över myren Gurasáhpi över till sjön Coagesjávri där vi slagit läger. När vi kom till Torneträsks östra ände, eller Láimoluoktas, egentligen som den nordöstra delen av Torneträsk heter, så var vi ett tag lite osäkra på om vi skulle kunna ta oss vidare. För där fanns ingen snö. Vi följde därför vägen som var trampad av skoter ner mot Kattuvuoma. Men efter lite drygt en kilometer gick ett gammalt skoterspår över myren, vilket det fortfarande fanns lite snö på, så vi kunde ta oss fram på det. Efter ca 1,5 km kom snön tillbaka. Men som det varit plusgrader var den snön väldigt rutten och svårframkomlig. Vega har visat prov på hur stark hon blivit, trots att nästan hela hon sjönk ner i snön vissa sträckor kämpade hon och tog sig fram helt själv!
Allt har egentligen flutit på smidigare för mig och Maja idag, vi hittade ett gemensamt marschtempo. Vi har haft en jättebra dag! yr hade spått fel väder till vår fördel. Vi har haft en helt vindstilla dag med växlande molnighet. Vi har kunnat gå i bara sportbh längre stunder!
Lykke är så söt, idag när han började bli trött klättrade han upp på Vegas pulka och lade sig 🙂 Vega och Lykke går för övrigt jättebra tillsammans!

Sen vill jag bara säga, de nya medarna! Vilken skillnad det är att gå med medar som saknar repor!

 

Sverige runt: dag 82-84

Dag 82: Abisko
Min depålåda som är skickad till STF Abisko har inte kommit än, företaget som ska köra ut det har bara körningar hit ut på tisdagar och torsdagar. Så då är det bara till att vänta 🙂

Dag 83: Abisko
Idag har det varit som julafton! Min depålåda har kommit! Utöver det som jag packat i den innan jag åkte så hade Julia och pappa fyllt upp den med massa gott! Julia hade gjort i ordning massa choklad! Hon hade smält mjölkchoklad som hon blandade med bitar av dumle samt pistage-, och jordnötter. Det är bara så gott! Pannkaksmix var också med. En hel brie och digestivekex. Kexchoklad och en påse fylld av mina favvo lösviktsgodisar! Känns lite som min familj vet vad jag gillar. Tack!

I vandrarhemmet så har jag träffat på flera trevliga människor, det är som jag sagt tidigare det bästa med att bo inne, man träffar så mycket trevligt folk. 

Två tursällskap som går ”Norge på langs” med två i varje lag är också här nu. Henrik och Håkon,  http://trelangsnorge.com/ och Line och Idun bautingpaalangs.blogspot.se. De går helt från Lindesnes och ska upp till Nordkap. Ibland känns det som om världen är bra liten, när jag var på Svalbard förra våren med fjell og bre, hyrde vi hundar där. Jag, Maja, Are och Sigurd var i samma tältlag och vi hade hunden André. Gissa vem jag mötte här?! Jo, ingen mindre än just André/Andie, han går Norge på langs tillsammans med Henrik och Håkon, tillsammans är de ”prinsen, charmören och hjälten”! Min pulka har gått väldigt trögt de senaste milen, och tack vara dem vet nu vet jag nu vad det beror på. Medarna är alldeles för repiga. Men inte nu längre! Jag fick ett par nya av ”prinsen, charmören och hjälten”! Tack snälla ni! Så imorgon kommer det nog gå av bara farten som jag la ner en stor del av dagen till att fixa mina skidor, nu är de invallade!

Maja kom ikväll tillsammans med sin lilla valp Lykke, så from imorgon har jag tursällskap! Ska bli riktigt kul!

Dag 84-Abisko-Giepmásnjárg, 27km.
Som sagt här ovan har jag haft tursällskap idag, men inte bara av Maja och Lykke. Fram till lunch gick en radioreporter med oss också, Magdalena från Fjällradio! i SR P1. Det kommer att sändas någon gång i sommar. Trevligt med sällskap! Men det är lite annorlunda att gå i grupp mot att gå ensam. Majas valp är bara 2,5 månad, så han har fått växla mellan att springa bredvid och att åka i pulkan. Hur söt som helst! Så nu är jag valpsjuk. Vega verkar gilla den lilla rackaren:) Att få en valp att sitta still är däremot inte helt lätt. Men bitvis gick det riktigt bra!
Vega har visat upp hur stor och stark hon har blivit. Hon och Maja bytte pulkor så idag har Vega dragit nånstans mellan 30 och 40 kilo. Hon är bäst!
Det har varit helt platt hela dagen, som vår går längs Torneträsk österut. 27 km har vi gått och har ungefär lika långt kvar att gå innan vi ska vika av från vattnet!
Igår gruvade jag mig lite över hur vädret skulle bli, plusgrader och nederbörd var utlovat. Men så blev det inte. Långt ifrån. Det var lite moln i morse, men från lunch och framåt har det varit helt blå himmel och vindstilla har vi haft det hela dagen. FANTASTISKT!
Många vackra fjälltoppar och formationer har vi sett på håll från sjön, som förövrigt var torr och fin att gå på, Lapporten och Njullá för att nämna två.

Sara, (SuperSnällaSilverSara) idag har jag och Maja tagit Rulle-vitsarna ett steg längre. Vi har omvandlat dem till den kvinnliga versionen, Ulle. Dem skulle du gilla 😉 Sen så älskade jag ditt sms igår, både jag och Maja skrattade oss halvt ihjäl! Men en sak undrar vi båda, varför har du gett oss fel nummer. Både jag och Maestro har hållit på och höra av oss till fel människor.. :*

 

Sverige runt: dag 80-81

Dag 80: Alesjaure-Abiskojaure, 20 km.
Växlande molnighet och vind. Så kan dagens väder sammanfattas. Jag började med att skida över Alisjávri, de första 30 min hade jag medvind, sen vände vinden och jag hade den mot mig istället. Men vi höll bra fart för att vara vi, så efter ett par timmar var vi framme vid Rádunjárga-vindskyddet där vi stannade och lunchade. Sen följde vi Daghammarsköldleden. Vi startade på 776 möh i morse och skulle ner till 488. Alla höjdmeter neråt togs på ett och samma ställe i stort sett, vid Gironbacken, där gick det undan vill jag lova. Är glad att jag inte mötte någon, för det hade blivit trångt.
Jag åkte förbi Abiskojaurestugorna men stannade efter ca 1 km för du kom det in sämre väder med nederbörd. Det gjorde att jag fick några extra lästimmar 🙂 Har läst väldigt mycket under den här turen.

Dag 81: Abiskojaure-Abisko, 15 km.
Idag har vädret varit grått. Det har kommit lite nederbörd. Har egentligen inte så mycket att säga om dagen. Den har liksom bara flutit på. Det var fint att gå genom lite skog igen. Jag är nu på STF vandrarhem i Abisko, 530 kr natten kostar det att bo här, hutlöst.
Jag har skidat färdigt den näst sista etappen, nu väntar jag på att den sista depålådan ska komma, med lite tur är den här imorgon 🙂
1257 km har vi nu tagit oss!

Sverige runt: dag 71-79

Dag 71: Staddajåkkåstugorna-Mellan Virihaure och Vastenjaure (Vuojatsavon), 30 km.
Snön föll hela natten och under hela morgonen. Den nya snön gjorde föret tungt, väldigt tungt. Känner mig inte heller helt fräsch i kroppen, så det gör att det känns ännu tyngre. 
Vi började med att följa Stálojåhkå. Sikten var obefintlig. Inga fjällsidor syntes till och inte heller nivåskillnader på marken. Med vid 13.00 började himlen spricka upp och dimman lätta. Vid 15.00 var himlen helt molnfri! Vädret var du helt kanon! helt strålande! helt underbart! När vi kom fram till Virihaure följde vi strandkanten norrut för att sedan gå över till Vastenjaure. Vi gick över från den ena sjön till den andra vid Dujbbe. Att gå däremellan är lite bökigt, det är ett fall mellan dem och terrängen runt om kuperad. Men jag fick minst sagt lön för mödan. Och jag är väldigt glad för att jag valde just den vägen för där mellan sjöarna fick jag se en FJÄLLRÄV! 🙂 Den var ca 150 m framför mig och väldigt fin! Jag har länge drömt om att få se en fjällräv på riktigt och nu är jag väldigt glad för att den drömmen slagit in.

Dag 72: Vuojatsavon-Vastenjaure, 9 km.
Idag har jag varit trött. Känt mig sliten och seg. Vädret har varit bra, höga moln och uppehåll. Tyvärr var det plusgrader, och det omvandlade snön på sjön till en tung massa. Det kändes som om pulkorna vägde ett ton, minst. Vi gick därför bara till klockan 14.00 idag, jag var då så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna och direkt när jag slagit upp tältet och packat in allting, lade jag mig på liggunderlaget och somnade bums.
Vi rundade Duijbbe idag. Padjelanta är så vackert!
Tur att jag har så mycket jox i min bra-att-ha-påse. Idag fick jag användning av några skruvar med mutter. Pulkan ville inte följa mina spår och när jag tittade närmare på saken upptäckte jag att flera av nitarna som håller ihop skaklarna hade släppt.

Dag 73: Vastenjaure
Tröttheten jag kände av igår satt kvar i kroppen idag. Jag orkade helt enkelt inte ta mig ur sovsäcken. Så då var det bara ett att göra. Vila. Känns lite tråkigt att ligga still en sån superdag som idag. Blå himmel och vindstilla. Men men. Medan jag låg i tältet och sov/vilade/läste satt Vega ute och gjorde en av sina favoritsysselsättningar. Hon spanade. När jag började på att piggna till framåt 17.00, såg jag hennes spår. Hon gick en bit från tältet där hon hade bra uppsikt och där satt hon sen och spanade, 5 olika såna spanplatser hade hon runt tältet.Så skönt att jag kan lita på att hon inte sticker. Vega är en lättsam hund. En underbar hund. En perfekt hund!

Dag 74:Vastenjaure- lite efter Kutjaure,36 km.
I morse vare jag skeptisk och osäker på vad den här dagen skulle föra med sig för väder. Dimmolnen låg täta över sjön och jag såg ingenting när jag började gå, bara vitt, vitt och vitt. Men eftersom sprack det upp, dimman lättade och vid 11.00 var himlen helt blå! Under dagen har moln kommit och gått, men det har varit helt vindstilla! Kallgrader har jag haft, så föret har varit bra. Mitt på dagen blev jag glatt överraskad, för jag var säker på att jag såg ett par skotrar, fint med spår tänkte jag. Men när jag närmade mig skotrarna såg jag vad det egentligen var jag sett. En älgko med två kalvar. Deras spår är inte så fina att gå i.. Efter att ha skidat över Vastenjaure och kommit till dess ostliga ände kom jag till ett viste, Gievgessuoloj, och därifrån gick det skoterspår till Sallohaure, vilken skillnad det är att gå spårat! Trots att det var uppför gick det snabbare än att gå helt platt på sjön där det var ospårat. Sen gick det spår förbi Sallohaure till Kutjaure som jag kunde följa och därifrån går en led till Akkastugorna. Jag gick över till andra sidan av Kutjaure innan jag slog läger. 

Dag 75: Kutjaure-Ritsem, 28 km.
Vaknade till en kall och klar dag, inte ett moln på himlen och helt vindstilla! Vilken utsikt sen över Áhkká! Galet vackert!
Istället för att följa leden till Akkastugorna gick jag längs med älven, leden går väldigt mycket upp och ner. Idag har jag nog satt nytt pers i skidhastighet. Emelie Ljungman är i Akkastugorna och väntar! Redan kl 11.00 var jag där, vill passa på att be om ursäkt för min klädsel när jag dök upp. Jag tänkte inte riktigt på att det skulle finnas folk där. Men mamelucker är kanske nästa innegrej? Hur som helst när jag kom dit fick jag veta att Emelie inte längre var där. Hon hade åkt igår! Ute på Akkajaure fick jag tillbaka mottagningen på telefonen. Ringde Emelie och fick veta att hon var i Ritsem och att hon skulle åka hem med bussen samma dag. Som tur var fick Emelie skjuts ut till mig av ett par skoteråkare. Så vi kunde skida över till Ritsem tillsammans. På så sätt fick vi 2,5 timme tillsammans. Väldigt trevligt! Är så¨glad att jag hann fram så att jag fick träffa henne innan hon åkte tillbaka. Ost, bröd, choklad och vin fick jag av henne också, trots att det var hon som fyllt år ett par dagar tidigare (den 14 april) Tack kära du!

Dag 76: Ritsem-Sitasjaure, 20 km.
När man startar i Ritsem och ska norrut väntar en fin uppförsbacke. Vandrarhemmet ligger på 480 möh och sen ska man upp till 680. Det i sig är inte så mycket stigning, men all stigning kommer liksom på en gång. Vega hade tur idag. För jag bad ett par skoteråkare ta hennes pulka upp för branten, så hon fick springa lös de första 4 km. Oj, så lycklig hon var över det! De återstående 16 km fick hon däremot ta pulkan själv. Men det är en lätt sträcka, mest bara platt (över sjö).
Jag känner mig inte helt frisk, så jag har tagit det väldigt lugnt idag. Därför blev det en natt inne. Sen är det inte heller någon mening med att stressa när vädret är så vackert. Att ta sig tid till att bara njuta är viktigt.
Vägen från Ritsem till Sitas är inte den roligaste, den går längs just en väg. Men omväxling förnöjer sägs det ju 🙂
Just det, när ett fiskarpar skulle åka från Ritsem i morse undrade de om jag ville ha deras matrester (flingor och juice). Start var gott att ha i nyponsoppan och juice är fina saker. Jag drack ett glas av den till frukost, tyckte den smakade lite konstigt men tänkte att det berodde på att jag borstat tänderna. Sen drack jag ett glas till lunch. Den smakade fortfarande konstigt. På kvällen sen drack jag upp det som var kvar, då slog det mig vad felet var med den. Den var utblandad. Med sprit. Sen blev jag trött.

Dag 77: Sitasjaure-Hukejaure, 24 km.
Idag har jag haft det vindstilla och molnen har varit så tunna och höga att jag knappt märkt dem. Ännu en underbar dag med andra ord! Första halvan av sträckan gick i stort sett bara uppför. Sen gick det upp och ner ett tag. Men när jag nått stugorna som ligger precis halvvägs planande det ut (sjö) och sista sträckan var lätt att gå. Då hade jag dessutom sällskap av ett norskt par som som jag mötte i Ritsem och våra vägar korsades idag igen. Det är vackert här omkring. Vackra omgivningar i vackert väder, lycka!
I Hukejaure finns en hemmabyggd bastu. Jättefin och mysig med fantastisk utsikt! 

PISSPLATS BAKOM TC DAMERNA I TC ÅTMINSTONE PAPPERET

Dag 78: Hukejaure-Sälkastugorna, 22 km.
Ännu en natt inomhus har gjort underverk, mår mycket bättre idag! Vaknade till en helt fantastisk dag, himlen var helt blå, inte ett endaste litet moln syntes till! Sen så har jag haft det i stort sett vindstilla hela dagen. En riktig toppendag med andra ord!
Vi följde nordkalottleden från Hukejaurestugan. Först gick vi upp 120 höjdmeter för att sedan bara ha i stort sett utför och helt platt resten av vägen. Det är verkligen supervackert att gå i dalgången mellan Sälka och Rusjka, när vädret dessutom är så vackert blir det bara ännu bättre!
Istället för att gå från nordkalottleden till den plats där den korsar kungsleden sneddade vi av och gick ut på  Tjäktjåkka som vi sedan följde till Sälkastugorna. Ännu en natt inomhus. Här bastade jag också. Här har de en liten butik också, och nej, jag kunde inte stå emot frestelsen att köpa lite sötsaker.

Dag 79: Sälkastugorna-Alesjaurestugorna, 25 km.
Dagens väderprognos utlovade växlande molnighet, ett par minusgrader och vindstilla. Den verkade inte stämma helt, när jag begav mig från Sälka var det plus istället för minusgrader. Klabbsnön satt sig fast under pulkorna som därför kändes ungefär dubbelt så tunga, likaså skidorna och stavarna. Efter 8 km och nån timme var jag framme vid foten av Tjäktjapasset. Det är rätt så brant uppför. 220 höjdmeter ska man upp (då är man på lite över 1100 möh) innan det vänder och går ner igen. Över passet låg dimman tät. Det var svårt att se nästa ledkryss framför sig. Allt drog ut på tiden som det gick så tungt. Ca 14 var vi uppe på passet och kunde gå in i vindskyddet för att luncha. Dimman bara tätade på, så när jag skulle börja färden neråt såg jag inte ens fram till nästa ledkryss. Lite läskigt som jag inte visste hur pass brant det skulle vara, på kartan såg det inte så farligt ut iaf. När jag sen kom ner till Tjäktjastugan var det HELT molnfritt och vindstilla. Över passet blåste det en del. Från Tjäktjastugan väntade ännu mer utförskörning tills vi kom till Alesjaurestugorna. Sista biten där från Tjäktja värmde solen så pass att jag kunde gå i bara sportbh, härligt! Vilket väder jag haft i april! I stort sett bara underbart! Vilken magisk eftermiddag. Galet vackert! Jag är verkligen lyckligt lottad som får vara ute på denna tur!

En sak jag tänkt på i det senaste. Vilken himla tur att jag inte har samma förbränning som en ren. Då skulle jag vara smällfet vid det här laget efter allt jag tryckt i mig under den här turen..

Sverige runt: dag 66-70

Dag 66: S om renvaktarstugan vid Smuolejavre- korsningen mellan leden och Gráddesjåhkå, 30 km.
Idag har det varit en helt UNDERBAR vårdag! Det blåste en hel del i natt, det gjorde att föret blev bättre även utanför lederna. Luften är fortfarande kall och vinden gör att den känns ännu kallare. När jag jag mot och till Guijaurestugorna hade jag vinden i ryggen, då kändes den inte allt för kall. Men när jag sen skulle gå över Guijavre-sjön hade jag vinden rätt i sidan, då kändes den riktigt kall! Det var sådär så att det bet i kinderna. Solen har kommit och gått under hela dagen, och periodvis varit framme ur molnen riktigt länge! Det är så skönt nu när det värmer och inte bara visar sig.
Vega är som sagt jätteduktig, både på att dra och lyssna på sin matte! Hon gör mig så stolt! Nu närmar vi oss silvervägen (väg 95). Inte en skidåkare har vi sett på hela påsken, men desto fler skoteråkare.De flesta visar hänsyn, men tyvärr inte alla. De bränner förbi i riktigt hög fart och håller inte ens ut.
Ikväll har vi myskväll i tältet med värmeljus, skönt att slippa jetmotorn (har ju ett bensinkök;) ett slag.

Dag 67: korsningen mellan leden och Gráddesjåhkå-Ikesjaure, 31 km.
Vilken dag! Det kan omöjligt bli så mycket bättre än så här. I natt var det lite vind, men lagom till jag skulle packa ihop lägret slutade det att blåsa! Helt blå himmel i tillägg!!! Efter att ha skidat i en kvart längs leden ner mot V 95 var jag tvungen att stanna för att lyssna. På tystnaden. Det var helt tyst, ingen vind eller något som helst hördes. Som det var helt vindstilla kunde jag gå i bara sportbh och långkalsonger. Men det gjorde jag bara i ett par timmar då jag hade fjället helt för mig själv, sen invaderades det av norska skoteråkare. Invadera måste vara rätt ord, tänk er själv en helt strålande dag mitt i påsken. Vet inte hur många skotrar det var i omlopp under dagen och de var över allt, varenda sluttning, varenda dalgång. Rena rama high chaparall! Att bli kissnödig en sån här dag längs en led där det rör sig många skotrar är inte det lättaste. Eller det är lika lätt att bli som vanligt, men desto svårare att åtgärda, om man inte vill blotta sig vill säga. Och nej, det vill jag inte. Dessa skoteråkare var över allt. När jag kommit ner till Väg 95 stannade jag för en längre paus medan jag väntade på att få den nya GPS’en, ett stort tack till Leif som lånar ut den till mig!
Jag fortsatte sedan leden mot Mavas och följde den till Ikesjaure innan jag slog upp tältet. Hela dagen har varit magisk, sjukt vackert!
Känns skönt att jag ska gå längs led hela vägen till Pieskehaure, för föret är inte kul utanför lederna. Bär inte alls bra.

Dag 68: Ikesjaure-Pieskehaurestugan, 34 km.
Idag fick vi ytterligare en helt magisk dag! Natten var klar och kall. Några jag mötte på skoter undrade om jag frusit för det hade varit -27 grader på natten. Ytterst få och små moln har visat sig idag, helt vindstilla så med solens hjälp kändes det inte så kallt.
Jag började dagen med att gå över Ikesjaure. Sen skulle vi upp 80 höjdmeter för att sedan åka ner 250 till Mavasjaure (547möh), den gick vi över till Mavas. Sen tog vi oss upp och förbi Bierre för att sedan komma till Pieskehaure. Det är en dryg sjö att gå över, kändes som om vi gick och gick men inte tog oss nånstans. Vackert var det iaf att se Sulitelmas glaciärer och toppar.
Att vi kom fram till Pieskehaurestugan betyder att vi klarade ännu en etapp! Här väntar maten till nästa!
Måste skria det igen, underbar dag! Sol=lycka 🙂

Dag 69: Pieskehaurestugan
Vilodag. Har bastat och tvättat mig, och ja. Jag har borstat håret.
Igår skrev jag aldrig och tjeckerna jag träffade i stugan. De, Jiri och David, kom rätt så sent på kvällen. Vilka lirare! Mycket trevliga och roliga, vi satt uppe länge igår och pratade och idag kom de inte sig iväg förrän vid 15.00. Lite andra rutiner än mina. Men hur som helst berättade jag om min tappade stighud, dessa två var så snälla att de gav mig sitt par korta stighudar! De menade att de bara skulle gå 4 dagar till medan jag hade en lång väg kvar och alltså skulle behöva dem bättre. Det går inte att ta in hur många snälla, underbara, fantastiska och hjälpsamma människor jag träffat under den här turen!
På kvällen kom det 2 nya gäster till stugan, ett skoteråkande brödrapar från Piteå. Jättetrevliga! Pieskehaure är som sagt ett depåställe för mig, som Vega inte äter fullt så mycket som jag önskar hade jag därför hundmat över. Men dessa bröder lovade att ta med sig den gamla halvfulla säcken till Piteå så att jag kan hämta upp den där när jag cyklar förbi! Där hade jag tur 🙂

Dag 70: Pieskehaurestugan-Staddajåkkåstugorna, 30 km.
I morse när jag vaknade trodde jag att jag skulle bli tvungen att ta en extra vilodag pga vädret. Det blåste en hel del, men vinden mojnade under dagen. Som molnen var höga och sikten rätt bra bestämde jag mig för att gå vidare. Pieskehaurestugan ligger på 580 möh och innan man kommer till Staddajåkkåstugorna ska man upp till 960 möh innan det går utför igen och man stannar på 700 möh. Med ny proviant i pulkorna är det tungt. Föret var under större delen av dagen tråkigt=klabbföre. Den satte sig i allt, skidor, stavar och pulkor känns då som bly och Vega blir till en snögubbe trots overall och sockor. Men snön var åtminstone inte så djup, så vi slapp pulsa fram iaf!
Sikten var hyfsad, jag såg iaf konturer av fjälltoppar och sidor, det jag inte såg var nivåskillnader på marken. Visste aldrig om det gick upp- eller nerför. Tjeckerna kom den här vägen i förrgår, och de hade följt skoterspår sa de, jag såg inte ett spår. Vare sig av dem eller nån skoter. Vinden har kommit och gått under dagen, men jag har haft den i ryggen. Jag har följt Nordkalottleden och mellan Pieskehaure och Staddajåkkå går den genom en smal dalgång, där den är som smalast blåste det på rätt så friskt. Är glad att jag kom fram till Staddajåkkåstugorna, för under kvällen blåste det upp rätt rejält. Snömängden är mycket mindre här, så det hade inte varit lätt att få till nån lämur.

Sverige runt: dag 61-65

Dag 61 (2 april): Randalen, 4 km
Jag klev upp i vanlig tid i morse (ingen klocka behöver ställas här inte, klockan sju prick slår jag upp ögonen var morgon), men efter att ha varit ute och kissar insåg jag att det inte ens var någon mening med att försöka gå vidare. Så jag kröp ner i sovsäcken igen. Jag tyckte att det kommit mycket snö igår, men under natten hade det kommit än mer. Klockan 10.00 var vädret helt strålande. Jag kunde alltså inte ligga kvar i tältet med rent samvete 😉 Så jag packade ihop allt och började gå. Idag gick Vega med sin egna pulka. Men jisses vad vi har kämpat. Kl. 17.00 gav jag upp, mjölksyran bara skrek i ben och rumpa. Vi hade då tagit oss 4 km i den nästan knädjupa snön. Det är inte nog med att det är massa nysnö som vi ska pulsa fram i, nej, det ska även isa under pulkorna så att det går ännu tyngre. Spåren efter oss blir djupa. Jag har hela tiden tänkt att bra väder är synonymt med bra före. Men riktigt så enkel är visst inte den ekvationen. Så tungt som det gått idag vet jag inte om jag upplevt det någon dag tidigare. Enligt kartan ska det slutta lätt utför hela dalen, men känslan är att vi ständigt går uppför.
Men hur är det man säger? Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne 🙂 Strålande väder har vi haft idag!

Dag 62: Randalen, 13 km
När vi började gå idag var föret precis lika tungt som igår. Med andra ord satt vi som fast. Jag lastade över en del av Vegas packning till min pulka för att underlätta för henne i den djupa snön. Hon kämpar verkligen på! När föret blir så tungt vet jag varken vad jag ska göra eller ta vägen. Jag tar i allt vad jag kan, men det hjälper liksom inte. Det är som att vara på ett löpband, man kämpar på men inte kommer man längre för det. Humör och självförtroende påverkas av det. Efter 4 timmar hade vi tagit oss mindre än 2 km. Men så plötsligt ändrades allt! Helt plötsligt låg inte snön djup, helt plötsligt hade vi hårt före att gå på! Bra före och underbart väder, vilken lycka! Vi tog oss genom den resterande delen av Randalen förbi gränsen och in i Norge. Många renar har vi sett idag också.
Under några timmar värmde solen så pass att jag kunde gå i bara sportbh! Men det är bara solen som är varm, lufttemperaturen är runt -10 grader på dagarna och -20 på nätterna.
Spirulina-algerna som jag lagt till i kosten gör verkligen skillnad!

Dag 63: Randalen
Idag blev det en heldag i tältet. Det kom MYCKET snö under natten och snön fortsatte att falla hela dagen.
2 månader på tur idag.

Dag 64: Randalen-Silbbajávrrie, 13 km.
Idag har jag haft äkta aprilväder. Blåst, snöfall, solsken, i en enda blandning. Inte bra väder för Vegas päls, blåsten gör att snön letar sig in överallt och fastnar där. Hon har gått med overall idag, men den har inte hjälpt helt. Vega lade in sitt veto idag för första gången, hon lade sig ner och vägrade gå vidare. Jag hade hoppats på att ta mig upp till Nasaleden men så blev det inte. Fast i det föret som varit är jag glad att vi kom så pass långt som vi gjorde. Vi är åter i Sverige och har slagit läger vid Silbbajávrrie, idag rundade vi Gárgadasoaivi.

Dag 65: Silbbajávrrie-S om renvaktarstugan vid Smuolejavre, 26 km.
Vädret var betydligt bättre idag mot igår. Det var växlande precis som igår, men det växlande inte lika häftigt. De första 7 km från Silbbajávrrie till själva Nasa-leden (Vi sneddade fram till Nasafjällets fot) gick tungt och tog hela 6(!) timmar. Föret var inte alls roligt. Dels var snön sträv, sen så hade den nya snön inte satt sig så den åkte ideligen undan. Känslan var alltså densamma som när man har riktigt bakhalt, fast jag kunde inte valla mot det. Idag lyckades jag med något tråkigt, jag lyckades tappa min ena korta stighud. Jag vände och åkte tillbaka när jag upptäckte det, men som vi åkt i lössnö hade den försvunnit ner i den då både jag och Vega kört över den. Då var det bara att plocka fram vallaburkarna istället, vilket fungerar lika bra (om man väljer rätt valla.. det gjorde jag idag 🙂
Flera skotrar hade kört längs Nasa-leden, att åka spårat och ospårat är sån skillnad att jag inte vet hur jag ska förklara den. Efter att jag fått på grön valla fick det av bara farten, 19 km längs leden bara så där! Vega är så duktig, världens bästa <3
Det har varit en bra dag! Lika glad blir jag varje dag jag slipper dimman så att jag får se min omgivning!

Sverige runt: dag 58-60

Dag 58: 3km söder om Ámmarjavrre-Varenodjuhka, 20 km.
I natt snöade det, inte helt optimalt då den snön la sig på den mjuka lite sörjiga som isolation. Men jag är glad att snön kom under natten och inte på dan! När jag klev upp var det helt vindstilla, tror att det varit det hela natten också, jag har då inte märkt någon iaf. Då är det smidigt att packa ihop. Till en början var det tungt att gå, både min och Vegas pulka satt som fast i marken. Provade att skrapa under dem, men det hjälpte inte. Vi fick helt enkelt gå och ha det tungt fram till klockan 16.00. Då blev det kallare och i och med det blev också föret bättre, hårt och fint! Det har varit en vacker dag idag, vid lunch sprack himlen upp och alla moln försvann, resten av dagen hade vi helt molnfri! Endast lite vind har det varit idag. Vi började med att följa den gamla telefonledningsgatan upp till Odenkåtan. Igår var terrängen mest platt, idag har den varit det motsatta. Upp 30 höjdmeter, ner 15. Så höll det på ända till Odenkåtan. Bitvis var det så brant uppför att jag var tvungen att ta av mig skidorna och gå istället för jag gled bara bakåt. Vegas pulka har varit ”tungdragen” idag, men trots det har hon gått med den helt själv nästan hela dagen! Hon är bäst! 🙂 I de brantaste backarna gick jag bak och puttade på med staven. Vi gick ”fritt fram” (inte på led) till den punkt där leden korsar renstängslet, där anslöt vi oss till leden och följde den ner till Vindelälven. Vi gick på själva älven ett par kilometer innan vi gick upp på myrarna och gick på dem istället. Platt och fint att åka på 🙂 Precis hela dagen har vi haft sikt och därför fått se en massa vackert, lycka!

 





 



 
 

Dag 59:Varenodjuhka-Randalen, 23 km.
Natten var kall och vindstilla. Riktigt kall tom. Det var fortfarande kallt på morgonen, då är det inte helt lätt att motivera sig till att kliva ur en varm och skön sovsäck. På morgonen var det helt klart och jag hade stora förhoppningar om dagen. Men efter bara en halvtimme täcktes hela himlen med moln och hela dalen av dimma. Men när jag kom fram till Vindelkroken sprack det helt plötsligt upp. Det gillas. Där skulle jag gå upp över en knix på 80 höjdmeter. Upp på den knixen lunchade jag och hade fin utsikt över dalen. Dessutom var det helt vindstilla och som sagt sol!!!! Då mår jag bra! Det är så vackert att det nästan är svårt att ta in, blå himmel och fina fjällstoppar. Efter att sedan ha gått öster om Vindelälven en bit letade jag mig sedan ner och gick på den istället. Det gick jättebra, öppet vatten på nåt litet ställe, men vakarna var så små att det bara var att runda dem.I flera km gick vi på helt utan problem, men så kom vi fram till ett litet krux. Bara att leta sig upp från älven för att ta sig förbi en 20 meter hög klippa. Klockan var då 17.00 och fram tills dess gick jag på i bara underställ! Solen har verkligen värmt, men kl 17.00 började det snöa istället. Idag var det inte så kuperat, kändes som det mest gick lite upp. 960 möh slog vi läger på precis i början av Randalen.

Dag60:Randalen, 3 km
Vädergudarna verkar ha ett speciellt sinne för humor, eller så är det bara jag som inte ser det roliga i deras skämt. April april din dumma sill, här har du en halvmeter nysnö. Tack! Precis vad jag önskade mig, hur kunde ni veta det?!
Jag packade som vanligt ihop lägret för att börja gå vid kl 09.00. Men jag tog mig inte långt. Det var noll sikt. Inga konturer av några fjäll, marken framför mig, ingenting. För att inte börja irra omkring i snöyran fick jag stirra helt på kompassnålen så fort jag vände bort blicken från den började jag gå åt fel håll. Men med all den nya snön så var det inte lätt. Med en hand om kompassen och bara en hand fri tog jag mig inte framåt. Jag gav upp efter 30 min och slog upp lägret på nytt. Snön fortsatte att vräka ner. Så jag låg i tältet och läste. Men helt plötsligt kände jag solens strålar värma upp tältet! Klockan var då 15.00, så jag tänkte att jag lika gärna kunde gå en bit. 15.30 var pulkorna packade på nytt och jag började gå. Betoning på jag kan tilläggas. Vega kom inte en meter med sin. Jag hade snö upp till knäna och kom inte mycket längre jag. Fick därför återuppta en gammal tradition. Gå dubbla vändor. Först gå med Vegas, sen vända för att hämta min. Tur att solen lyste och att omgivningen var vacker! Annars hade jag nog tappat modet helt. Jag var inte ensam om att välja just denna dalgång, ett helt gäng renar hade gjort samma val. Är så glad, stolt och nöjd över Vega som lyssnade på mig och inte sprang efter en endaste ren! Hon gick snällt bredvid. Okej, hon frågade om lov att få gå fram (ni vet, strutta lite gnällande på stället med svansen i vädret) men när jag sa nej, så lyssnade hon på det! Vi gick till klockan 20.00 och tog oss hela tre kilometer! Woop woop, det går bra nu.. Det var kallt idag. Vegas päls har varit helt täckt av frost.