Tjeckien: Dag 13-16

Dag 13-16: Brno

På söndagsmorgonen var vi på en stor marknad, eller snarare en enorm loppis. Mycket folk och ännu mer ”loppor”. Sen bar det av till Brno, staden där David är född och uppväxt. Mycket skulle hinnas med på bara några få dagar. Men några av sakerna vi gjorde var förutom att träffa hans familj, verkligen supertrevliga, var att äta den bästa och största (?) glassen i hela staden, träffa Davids vänner, gå på tekniska museet, sightseeing och så gick vi en guidad tur i grottan Punka, Moravian Karst. 

  
 

Tjeckien: Dag 12

Dag 12: Sulov, slottsruin

I både Tjeckien och Slovakien finns det många gamla slott och
slottsruiner. Idag vandrade vi upp till en gammal ruin som ligger på en
bergstopp i Sulovområdet, som kanske främst är känt för sin klättring. Den gamla ruinen heter Súľovský hrad och byggdes 1470 för att skydda vägen som går genom dalen. 1550 förstördes borgen av en eldsvåda, men byggdes åter upp 1703. Borgen var i bruk till 1780. 1858 förstördes den sedan av en jordbävning.

Utsikten där uppifrån är verkligen jättevacker och strategisk.

Därifrån åkte vi sedan vidare till Bratislava där Davids ena morbror bor. Vi besökte han och hans fru på deras kolonilott, mycket trevligt!


Tjeckien: Dag 11

Dag 11: Slovenský raj / Slovak Paradise / Slovakiska paradiset

Som vädret inte skulle bli bra på den plats i Österrike vi tänkt åka till och vattennivån dessutom jättelåg, bestämde vi oss för att skippa planen med att åka dit. Att det sen visade sig att vädret här i Slovakien skulle bli helt topp gjorde inte heller att vårt beslut kändes sämre.
Vi hade en riktig heldag i paradiset, 9 timmar vandrade vi i stort sett non-stop. I denna nationalpark finns flera vandringsleder som går längs med vatten, genom skogar och följer vattenfall, raviner och kanjons. Man får också se den mest makalösa utsikten över raviner, klyftor, floder och vattenfall.
Spänger, stegar och fotsteg gör att man kan ta sig fram i de extremt branta dalgångarna och ravinerna och känslan att vara här är helt magisk. Tyvärr dog batteriet i kameran efter halva dagen, så den mest speciella platsen ”Örn-ravinen”, kunde vi inte ta några foton från. Men där fick man man upp för flera stegar längs med flera vattenfall varav det största hade en fallhöjd på 70 (!) meter.

En av de första fotstegen upp för en av sidorna längs med floden Hornád som rinner genom hela paradiset.

Flera av platserna har ett namn.

Stigen går ömsom på ena sidan av floden, ömsom på andra. Så man går ofta över hängbroar.

Är man i Tjeckien eller Slovakien kan man vara säker på att finna öl överallt. Även som här mitt i skogen.

Tittar man riktigt noga på bilden ser man både ett vattenfall och en stege samt en hängbro.

 

Tjeckien: Dag 9 & 10

Dag 9: Sjukdag

Efter att vi kommit ner från bergen åkte vi till en affär för att handla. Oturligt nog köpte vi med oss fel råvaror hem. En av produkterna vi köpte för att ha på smörgåsen visade sig vara gammal alt infekterad av något. Det märkte vi på natten då vi båda började spy, det gjorde vi sen resten av natten och under morgonen. Vi var båda helt utslagna och utmattade och varken kunde eller orkade röra på oss. Som tur var bor David morbror med familj inte långt undan så vi åkte den korta biten till honom och fick lägga oss där. Sen låg vi utslagna ett dygn.

Dag 10:
Idag var vi något piggare igen. Inte helt återställda men åtminstone på benen. Regnet vräker ner. Men vi bestämde oss för att åka till en isgrotta, Dobšinská ľadová jaskyňa. För 7 euro per person får man en 30 minuter lång guidad visning i den. Vill man fotografera tar dem ytterligare 10 euro. Vi tog därför inga fotografier. 

Men bilder därifrån hittas HÄR. Det var verkligen vackert, men extremt ”turistiskt”. Igår var tanken att vi skulle besöka det Slovakiska paradiset (Slovenský raj) Men som vi låg sjuka blev det inget av det. Kanske att vi får en snabb titt på det imorgon innan vi beger oss vidare med bilen till Österrike. Annars får det bli en annan gång. Jag har bara sett bilder därifrån och de är verkligen helt magiska!

Efter besöket i grottan åkte vi till Davids mammas födelseort, Levoca. Där gick vi till ett bageri och köpte fikabröd och sedan till ett ställe med balkanglass. Väldigt gott! Vi gick runt lite och kollade på staden medan David blev nostalgisk. Sedan åkte vi vidare till Dravce och tittade på Davids morföräldrars gamla hus innan vi åkte tillbaka till hans morbror. 

På vägen försökte vi också att finna en gammal fårherde som David tyckte sig minnas bo uppe i bergen när han var barn. Dock utan framgång. Som han har inte bott där de senaste åren.  

 

Tjeckien: Dag 7 & 8

Dag 7: Slovakien, Tatrabergen

Igår körde vi vidare genom det polska landskapet in i Slovakien och Tatrabergen. Vi parkerade vid Biela Voda.
Vi vaknade till en helt fantastisk dag, Tatrabergen mot en helt molnfri himmel! Det var som att kolla direkt på ett vykort. Efter att ha packat våra ryggsäckar började vi vår vandring upp mot Chata pri Zelenom plese. Där vek vi av till Skalnate pleso. Vi började med att gå genom ett skogslandskap. 2004 var det en väldigt kraftig storm i Tatraområdet, den gav upphov till stora kalområden.
Ju längre vi gick desto brantare blev det. Chata (betyder stuga) pri Zelenom plese var den första stugan vi passerade, det finns flera stugor man kan övernatta i här i Tatrabergen, det är bra som det är helt förbjudet att tälta här, precis som i alla nationalparker i Tjeckien och Slovakien. Nästa ställe vi passerade var Skalnate Pleso, som är ett observatorium och också en anhalt för en linbana som går hela vägen upp till Lomnicky toppen, 2634 möh. Häromkring var det med andra ord helt fullt med turister.
Vi började gå på 910 möh och efter att vi passerat första stugan gick vi upp till en sadel som ligger 2023 möh och därifrån upp till Stora Svistovka 2038 möh. Utsikten därifrån var helt fantastisk!
Observatoriet ligger på 1751 möh, vi gick sedan neråt ytterligare till 1475 möh till Zamkovského chata. Därifrån gick vi sedan uppåt igen till Téryho chata, 2015 möh. Då hade vi gått upp totalt 1668 höjdmeter. Stugorna här är inte helt som de vi är vana vid i de svenska fjällen, här finns ingen möjlighet till egen matlagning. Vi hade dessutom sådan tur att vi fick varsin sängplats, flera gäster var nämligen tvungna att sova i matsalen.

På svenska skyltar ser vi alltid avstånd i kilometer. Här står det alltid angivet i timmar och minuter hur långt det är mellan platserna.

Chata pri Zelenom plese

På väg upp till Pod Svistovkou

På toppen Velká Svistovka

Linbanan upp till Lomnicky toppen

Dag 8: Slovakien, Tatrabergen

Efter en relativt tidig start (frukost serverades mellan 6.30 och 7.30) var vi redo att börja gå uppåt mot Priecne sadeln, 2352 möh. De sista höjdmetrarna var väldigt branta och liknade nästan mer klättring än vandring. Bakom oss kom en tysk grupp, de valda att använda sele och säkra sig i kättingen som fanns. De var dock en guidad grupp.
Igår kväll var vi ute på en liten kvällspromenad, då fick vi se ett par bergsgetter, som det började skymma och dessa djur är rätt så skygga fick vi inga direkta bra bilder, men idag fick vi se ytterligare en. Denna individ var mycket modigare, här nedan finns en bild på den 🙂
Sen gick vi ner till 1960 möh, till Zbojnícka chata (stuga). Har inga ord för att beskriva vare sig terrängen eller naturen, så jag tänker att bilderna nedan får tala för sig själva.
Så efter att gått ner 400 höjdmeter var det åter dags att gå upp, nu Prielom sadeln, 2288 möh. Sista höjdmetrarna dit var ganska svåra att gå då stenarna där var väldigt lösa. Därifrån gick vi sedan ner igen till Polsky hreben (Polska kammen) 2200 möh. Vägen ner var väldigt brant, vi fick ta kedjor och fastborrade järnsteg till hjälp.
Sen beslöt vi oss för att ta oss upp på ytterligare en topp, Vychodní Vysoká, 2428 möh. Så högt upp har jag aldrig varit till fots tidigare 🙂 Vi hade lite otur med sikten, för hela dagen hade vi strålande sol på en helt blå himmel. Men just som vi närmade oss toppen drog moln in. Men som tur var kom de och gick hela tiden så vi fick en 360-gradig utsikt över en enastående nästan overklig natur.

Därifrån väntade många höjdmeter neråt till Tatranská Polianka, 1000 möh, därifrån tog vi sedan bussen tillbaka till den plats där vi hade bilen parkerad.

Bergsget.

Framför mig en av vägarna man kan ta upp, vi ska ta en lite brantare som inte syns till vänster om mig.

 

Tjeckien: Dag 6

Dag 6: Polen

Vi fortsatte vår resa på söndagsmorgonen in i Polen. I Polen stannade vi till för en 4 timmar lång guidad tur på koncentrationslägren Auschwitz och Birkenau. En väldigt känsloladdad tur med många intryck. Utställningen som visas på museet är i lägrets originalbyggnader, vägarna som man går längs är även de original. Guiden berättade om vad alla byggnader använts till, vi gick genom den välkända porten ”arbeit macht frei”, inne  i en av byggnaderna visades tomma, använda Zyklon B-burkar. I en annan monter visades 2 ton med äkta mänskligt hår. Det hade blivit rakat av fångarna, för att sedan sändas till Tyskland för att användas i textilindustrin. Detta enorma berg av hår är en bild som inte kommer att försvinna från min näthinna i det närmaste, kanske någonsin. Likaså bergen med resväskor, alla märkta med ägarens namn och de 20’000 par skor som fanns i en annan monter. 

Med buss tog oss sedan vidare till Birkenau, som var det största förintelselägret (4 stora gaskammare och krematorier). Det är betydligt större än Auschwitz I som även det är jättestort. Tanken var att det skulle uppföras 600 byggnader där, 300 av dem var byggda vid krigsslutet 1945. Ca en miljon trehundra tusen personer deporterades till Auschwitz, omkring en miljon etthundra tusen av dem kom inte ut därifrån med livet i behåll. 90 % av dessa var judar.

 Flera kända filmer utspelar sig på Birkenau, bland andra schindler’s list.

Tjeckien: Dag 4 & 5

Dag 4: tvrz Bouda och Králický Sněžník
Idag har solen kommit åter! Vi startade dagen med en liten
cykeltur ner till tvrz (fort) Bouda. Det är ett av alla bunkers och fort som Tjeckien började bygga upp under 1935-1938. Ett projekt som aldrig blev avslutat, Tjeckien (då Tjeckoslovakien) blev ockuperade av Nazityskland 1939. 
Det var verkligen att cykla ner, vi startade
på lite över 1000 möh och fortet ligger på strax över 700.
Efter 1,5 h guidad tur inne i själva fortet, på tjeckiska, cyklade
vi tillbaka till bilen. Men vi valde en annan väg upp mot ner för att få se
lite mer. Så totalt blev det ca 10 km med cykel. Utsikten var jättevacker och
för att få se mer av den gick vi sen upp i ett utsiktstorn som vi parkerat
bilen vid. Från tornet hade vi en 360 graders utsikt, med flera fjälltoppar
runt hela varvet. Vi såg bla Snezka som vi var uppe på häromdagen. Naturen här är
väldigt växlande, från tornet såg vi allt från fjälltoppar, till platta fält,
skogsområden och älvar. Något det däremot inte finns så mycket av här sjöar. De
sjöar som finns är dessutom mindre än våra svenska. Jag skulle nästan dra mig
så långt som till att säga att de är extremt så, mer som en tjärn än som en
sjö.
Fjällen här är inte runda som de vi har i Jämtland, de är brantare,
men de är inte heller spetsiga som Norges. Trädgränsen här går dessutom mycket
högre upp mot vad den gör i Sverige, ca 1200 möh, i Sverige ligger den på mellan 600-1200 möh.
Frukost på norskt vis?

En av ingångarna till fortet.

Guiden

En del av den kilometerlånga gången.

Vi körde sedan vidare till Dolni Morava. Där parkerade vi bilen,
hakade lös cyklarna och började cykla mot toppen Králický Sněžník. De första 4,5 km dit
cyklade vi längs en mysig skogsväg. Vi rörde oss i ett naturreservat.
Reglerna där var väldigt strikta, förbud mot bla eldning, blomsterplockning,
vandring utanför lederna, ridning och efter de 4,5 km också förbud mot cykling.
Vi parkerade således cyklarna där och fortsatte till fots (det var hursomhelst
för brant för att cykla). Stigen gick brant uppför, på båda våra sidor hade
stora lövträd. Efter en stunds vandring upp kom vi till en liten stuga, känslan
jag fick när jag kom till den och såg den milsvida utsikten var att jag kommit
till ”Lilla huset på prärien” och väntade mig nästan Laura eller någon av de
andra komma utspringande. Vi satt där en stund och kollade på utsikten innan vi
fortsatte vår vandring upp. Vi passerade ytterligare en stuga, den tillhörde
Tjeckiens fjällräddning. När vi kommit ut ur skogen kom vi till en gammal
husgrund, den skulle jag inte tacka nej till att ta över för att slå upp en
stuga. Nedan kommer en bild på utsikten från den platsen. Av någon anledning
fanns där en staty av en elefant. Därifrån var toppen nära. Vi fortsatte och
kom till en källa, Morava. När vi sedan kom till toppen dukade vi upp vår
lunch, satt där och hade en galet vacker utsikt över dels Tjeckien och dels
Polen. Polen är väldigt platt om man jämför med Tjeckien. Denna topp delas
precis som toppen vi var uppe på häromdagen med Polen. Så idag var jag i Polen
för andra gången den här turen 😉
När vi sedan kom åter till bilen så körde vi till Cerna Hora
(svarta berget).

Rökt ost, en slovakisk specialitet, väldigt gott 🙂

Dag 5: Černá Hora och Holcovice
Černá Hora är ett cykelparadis för den som älskar cykling.
Vi mötte flera entusiaster som satt på allt från landsvägscyklar till
fulldämpade mountainbikes. I skogarna runt omkring den lilla byn finns det
många mil med tillrättalagda cykelspår i olika svårighetsgrader. Vi cyklade ett
15 km långt grönt spår. David på samma cykel som han hade när vi cyklade
tillsammans i sommar och jag på en mountainbike jag fått låna av Davids bror.
Jag har bara testat att cyklat i terrängen en gång tidigare, den gången gick
det inte så bra. Mer än så behöver jag inte skriva om det…. Men det här var
galet roligt! Jag hoppas på att få göra om det här snart! Den relativt smala
stigen gick uppför och nedför, lite rakt och krokigt, över stenar, stubbar och
vatten. På guppig mark, på spänger och relativt slät mark. Den hade med andra
ord alla element man kan önska sig!
Ju längre jag cyklade desto modigare blev jag och desto
roligare blev det! Till en början bromsade jag mycket, men ju längre vi kom på
banan ju mer lät jag cykeln ”rulla fritt”.
När vi cyklat klart hade vi bråttom, vi var bjudna på
bröllop till Davids kompis syster. Vi hade en trevlig kväll med dans (man dansar
inte helt på samma sätt här i Tjeckien som hemma, så det var inte alltid helt
lätt att följa…), lekar, god mat och dricka. 

Pippi-tröjor, inte bara populära i Sverige 😉

Som minne från bröllopet fick alla med sig antingen sylt, saft eller vin hem som brudparet hade gjort.

Tjeckien: Dag 1 & 2

Nu är det dags igen att uppdatera bloggen efter att den ”fått vila” sen jag kom hem från cykelturen.

Dag 1: Prag
Den 11 september satte jag mig på planet till Prag för möta David och se Tjeckien. Det blev en sjukt tidig morgon då flyget från Östersund, som tog mig till Arlanda, gick redan 6.30.  På Arlanda behövde jag inte vänta särskilt länge på nästa plan och 11.10 stod jag på tjeckisk mark. Värmen i Prag var inte helt densamma som i Jämtland, 23 grader varmt i skuggan (nästan lite väl kan tyckas;)..
David mötte upp mig på flygplatsen med en röd ros 🙂
Hela dagen ägnade vi sedan åt att se så många som möjligt av Prags sevärdheter.

På kvällen körde vi sedan ut ur Prag i Davids husbil till Krkonose nationalpark.

Ett axplock från dagen:

Utsikt från Prags slott.

Sv.Víta katedralen.

Dag 2: Krkonose nationalpark

Att klaga på värmen får man helt enkelt inte göra. Att jag gjorde det igår fick jag bittert ångra idag. Värmen var helt förvunnen och himlen som igår var helt blå hade ersatts med en grå och tung version. Precis hela dagen har det dessutom regnat. Men det hindrade inte oss från att ta oss en tur upp till Snezka, den är med sina 1602 möh nationalparkens högsta topp. Vägen upp (och sedan ner) var brant och väldigt tillrättalagd. Vädret till trots hade vi en helt fantastisk tur och utsikten när var verkligen supervacker när den väl ville visa sig ur dimman 🙂
Man kan åka kabinbana hela vägen upp om man vill, men den är just nu stängd då den är under ombyggnad. På toppen finns flera monument och där finns också ett röse som visar gränsen till Polen (mao tillhör toppen både Polen och Tjeckien).

Vägen upp började genom en skog, sedan kom man upp till en fjäll-bondgård för att sedan gå vidare på tundra. 

Längs en bitvis krokig och väldigt brant väg åkte vi sedan vidare från Krkonose till Adrspach. Där gick vi till en pub för att äta typisk tjeckisk mat till middag och till det (iaf David) dricka tjeckisk öl 🙂

Det lilla jag sett av Tjeckien hittills visar ett land med otroligt växlande miljö. Storstäder, gräs- och åkerfält, fjäll, småstäder, raka vägar, serpentinvägar, platt landskap, kuperat landskap.

Lite trött och sliten innan dagen ens börjat..
Redo att ge oss ut på tur, busbilen i bakgrunden..
 
Jag håller Krakonos hand. Han sägs vakta nationalparken.

I bildens bakgrund kan man riktigt hur brant det är..
Bondgården vi passerade.

På sidorna är en väldigt speciell trädtyp som enbart växer här.

Sista biten är längs en ”trappa”.