Första dagarna på vår vandring

St Jean Pied de Port-Roncesvalles: 25 km.
Som sagt var i det förra inlägget stannade jag i närheten av Lasse, (en liten by i närheten av St J.P.P.) för natten hos den extremt snälla och gästvänliga familjen. Efter en kopp med te och fika var det dags att bege sig ut i regnet. För regna det gjorde det, och inte bara lite heller..
Jag följde Route Valcarlos, redan efter tre kilometer var det dags att pausa. Då var jag precis på den spanskfranska gränsen i den lilla köpstaden Ventas. Jag gick på djuraffären där och köpte, enligt hundarna, god kattmat (dem hade inte mjuk hundmat). Sen var det bara att sätta på hundarna sina regnkläder innan det var dags att vandra vidare. Det tog några hundra meter innan Yoda insåg att man faktiskt kan gå i den.
Jag hade inte räknat med att se så många pilgrimer längs vägen, i stort sett alla av dem hade den obligatoriska snäckan fast satt på ryggsäcken och en vandringsstav i handen.
Bara ett litet stycke från Ventas träffade jag på en ”crazy Englishman” som jag inte fick veta namnet på förrän slutet av dagen märkligt nog. Man pratar med många längs vägen men att presentera sig faller sig ändå inte in naturligt. Vi slog hur som helst följe resten av vägen till Roncesvalles. En rätt hård start på turen faktiskt. St Jean Pied de Port ligger på 200 möh och sträckans högsta punkt på närmare 1100. Regnet gick sakteligen över till snöfall.
Man kan komma och tänka på de mest udda sakerna när man är ute, något jag funderat en hel del på idag är: Kan tankeläsare läsa tankar från alla nationaliteter eller bara på dem som talar samma språk som dem själva?

Roncesvalles-Zubiri: 22,5 km.
Natten var sjukt kall! Eller jag hade nog egentligen bara fel utrustning för den. Hela natten snöade det så marken hade färgats vit när vi började gå. Även idag gick jag tillsammans med Brian, som jag egentligen borde presentera närmare för det är en minst sagt intressant man som för 9 år sen bestämde sig för att flytta ut på Londons gator. Där försörjer han sig på att sälja tidningar. Han sparar så mycket han kan sen ger han sig ut på turer som denna. Han startade uppe i Le Puy 4 april och fram till St Pied de Port så hade han har redan vandrat 739 km. GODLOVESYOU69.blogspot.com är adressen till hans blogg.
Inget regn idag så det har varit väldigt skönt. Det mesta har faktiskt varit bra, jättemysiga stigar genom skogar och åkerlandskap där ston har betat med sina föl. Samhällena som man går igenom är riktigt trevliga och man kan känna historiens vingslag i dem. Många historiska byggnader och gamla hus.
Sista biten ner till Zubiri var rätt så tung som det mest bara var nedför. Bitvis rätt så brant.
Alla typer av människor från alla delar av världen verkar ge sig ut på pilgrimsvandringar. Alla har säkert deras egen anledning till det, men jag tror inte att det är som på film att alla har någon ”speciell” anledning till att göra det. Vissa gillar nog bara det här med vandring. Dock har jag sett rätt så många som inte verkar njuta allt för mycket. Många verkar inte heller ta sig tid att se sig omkring på sin omgivning utan har fortfarande vardagsstressen över sig och bara rusar.
Hundarna är sjukt duktiga och kan redan tänkas vara de mest fotograferade pilgrimerna genom tiderna.

Zubiri-Cizur Menor: 26 km
Idag när vi vandrade såg jag något helt fantastiskt. Just som vi vandrade förbi en av alla dessa hagar med ston i så fölade ett av stona! Det var helt klart något utöver det vanliga 🙂
Man ser som sagt alla typer av människor när man är ute. För att nämna några: En man som drog sin väska efter sig. Hur han bar sig åt på stigarna ve jag inte, men spåren efter honom kunde man inte missa i leran. En ganska udda grupp på tre med en medelålders irländska, en gammal spanjor och en relativt ung finländare. Finländaren hade en tatuering av Yoda på sitt ben.
Även idag har stigarna gått igenom skogar, genom små samhällen osv som innan. Men i tillägg har vi också gått längs en flod, mycket vackert! Och genom en större stad Pamplona. 200´000 invånare. Om namnet känns igen så är det mest troligt för att de har den kända tjurrusningen genom staden där en gång om året (första två veckorna i juli).
Längs med Camino de Santiago finner man kaféer av alla möjliga slag och storlekar längs vägen. Idag stannade vi på ett trevligt i Zuriain och ett som verkade ha en väldig kultstatus i Pamplona. (Så skönt att stanna till, ta av sig kängorna och vila för ett tag!)
I Pamplona började regnet att fullkomligt vräka ner, så när vi kommit ut från staden var det bara att söka skydd i ett växtvaruhus. Blev så glad när jag såg det! Att hitta en plats att tälta på är inte så enkelt som hemma i Sverige, tack för allemansrätten! Jag frågade på några Albergues, men nej ingen lycka där. I natt har jag därför satt upp tältet i ett gammalt kyrktorn tillhörande en kyrka som byggdes på 1100 talet.

Resans fjärde dag med tåg + börjat vandra

Det blev en tidig morgon i Paris, 7.30 imorse gick tåget till Bayonne. Det blev lite stressigt att hoppa på, kanske mest för att storstadsbor är just storstadsbor. Att någon försöker ta sig på tåget med barnvagn spelar ingen roll, trycker man på lite extra och säger några sura ord går nog det hela smidigare verkar vissa tro. Att personen bakom personen med barnvagn råkar vara jag med två hundar och massa packning gjorde inte parisarna lyckligare 😉
Men tågresan gick helt utan problem, Vega och Yoda har vant sig vid den typen av resande nu 🙂
I Bayonne fick jag vänta 2,5 timme på rälsbussen som sedan tog oss till St Jean Pied de Port. Strax efter 16 var jag framme där.
Det spelar nog ingen roll vart i världen man befinner så verkar tågstationer dra till sig en viss typ av människor, jag tänker inte på resenärer nu. Det satt en man inne på stationen tillsammans med sin hund och drack öl. Denne man tyckte att han och jag skulle bli kompisar. Han var inte enbart påverkad av alkohol. Så jag gjorde mitt bästa för att inte reta denna man på något vis, det lyckades jag bra med. Men han tyckte visst att vi blivit så pass bra ”vänner” att han gav mig kopplet till hans hund så att jag skulle hålla den medan han gick på affären. Vågade inte säga nej, så när han sträckte mig kopplet tog jag det. (Vakten på stationen sa sedan att det var rätt val för att reta denna man är inte bra). Han var borta i ca 15 min och vad han gjorde medan han var borta vill jag nog inte veta. Men när han kom tillbaka erbjöd han mig ”röka” och tabletter för att visa sin tacksamhet. Dessa tackade jag vänligt med bestämt nej till. Han satt sig sedan bredvid mig och somnade.
På stationen i Bayonne fanns många förväntansfulla pilgrimer. När rälsbussen kom blev den mer eller mindre full och man kunde riktigt känna spänningen hos alla som snart skulle börja vandra.
Framme i St Pied de Port regnade det och alla pratade om vilket väder det skulle bli… Medan alla drog sig upp till stadsdelen för ett besök på Pilgrimskontoret. Som alla skulle dit blev kön lång utanför. En trevlig man tog hand om Vega och Yoda medan jag var där inne för att få mitt pilgrimspass och tips för de närmsta dagarna. Vädret väntas bli jättedåligt med både mycket snö och vind, så vägen jag tänkt att ta över Pyrenéerna stängdes. Jag fick istället börja gå den lägre av vägarna.
Jag gick ut några kilometer från staden, genom de gamla delarna av staden, och ut till äkta landsbygd. En kvinna som såg mig genom fönstret kom ut för att fotografera (flera vi mött har velat göra detsamma, en hund med ”ryggsäck” är kanske inte det vanligaste). Hur som helst passade jag på att fråga efter vatten. Det slutade med att jag nu sitter inne hos dennes familj eftersom de bjöd in mig och hundarna 🙂 I natt ska jag sova här och slipper på så vis undan regnet.

Resan tredje dag med tåg

Sakta men säkert närmar vi oss vår slut destination med tåget.
Efter en god frukost i Köpenhamn letade vi oss till tågstationen och sen tåget som tog oss till Hamburg. Ett kort avbrott på tågresan på 45 minuter hade vi då vi var tvungna att kliva ut från tåget då vi var på färjan. I Hamburg bytte vi tåg till Köln. I Köln hade vi ett par timmars väntan så vi gick ut i värmen, för det är verkligen varmt och kollade runt lite i närområdena. Att hitta gräsfläckar utanför tågstationer är INTE det lättaste.
Från Köln åkte vi till Paris gare du Nord, därifrån tog vi metron till Paris, Montparnasse. Över en timme fick jag vandra omkring för att finna ett hotell som var ledigt och dessutom tillät hundar. Men nu sitter vi här i ett hotellrum. Skönt.
Har mött jättemånga trevliga människor idag och haft flera givande samtal. Trevligt.

Andra dagen med tågresa

Igår var tåget en timma försenat idag är det just nu 30 minuter efter tidtabell. Just nu verkar det som om vi kommer att missa tåget från köpenhamn. Men på nåt vis kommer det att ordna sig.
Yoda har inte varit det minsta stressad på tåget idag. Dem vänjer sig fort 🙂 tunnelbana och stressen på t-centralen verkar inte hundarna känna av.
Det var jättetrevligt att träffa elin om än för en väldigt kort stund. På vägen hem får det bli annat.

Så, nu är jag fast i köpenhamn. Tåget var så pass försenat att jag missade tåget som skulle ta mig till Hamburg. Med andra ord missade jag alla tåg som skulle ta mig vidare. Nästa tåg går imorgon klockan 07:44. SJ bjuder mig och hundarna på hotell+frukost. Så vi klagar inte, fint för hundarna med ett längre stopp dessutom. Men, det kommer ju alltid ett men, jag måste tillbringa hela morgonnatten i Paris. Jag kommer fram till Paris 22:02 och kan inte åka vidare därifrån förrän 07:28 dagen därpå. Vet inte hur jag ska lösa det, får ta det imorgon helt enkelt. Hotell är inte att tänka på, det tillåter inte min budget.
Istället för att vara framme i St Jean Pied de Port imorgon kväll kommer jag att vara framme i övermorgon, eller dagen efter det. Så, summa summarum, det blir en lång resa.
Tur att jag har snälla hundar!
Just det, som jag har hundar med mig så var dem tvungen att boka in mig på ett rökarrum här i Köpenhamn, men med högre standard än de andra 😉 Badkar och dubbelsäng! Kan nog bli en mysig kväll!

Resans första dag

Turen började med att tåget var en timma försenat. Skulle ha varit framme i Stockholm 22.45 istället kom jag fram strax före midnatt. Elin mötte upp på centralen så åkte vi till hennes lägenhet.
Resan gick bra, Vega var lika cool som vanligt. Det ska mycket till för stressa upp henne, medan Yoda var lite mer orolig. Men hon lugnade ner sig efter första timmen.

Sista fixet innan avfärd

Imorgon klockan 17.20 sätter jag mig på tåget, tillsammans med Vega och Yoda, som ska ta oss till Stockholm. (I övermorgon åker vi vidare till St Jean Pied de Port). Det mesta som ska fixas innan avfärd börjar på att vara klart. Alla papper till hundarna är klara, nu måste dem bara avmaskas imorgon. Vegas klövjeväska är packad och klar, hon får bära maten till henne och Yoda. Deras första hjälpen kit, tossor, vätskeersättning, ja, allt som är till dem två får Vega bära. Men är man stor och stark måste man vara snäll 🙂

Min väska är inte helt färdig än, den vill helst bli tung. Men jag ska försöka banta ner den en del iaf. Mina kängor är nysmorda, snart är allt klart 🙂 Lite resfeber har allt infunnit s

Blandad kompott

Några bilder från de senaste dagarna. Har promenerat och Vega får gå med klövjeväska, går hur bra som helst! (Okej, hon är väl inte nybörjare på det, men ändå 🙂 Valparna är ute allt oftare och allt längre för varje dag. Dem tycker det är supermysigt!
Yoda har börjat följa med på skidturer, hon är snabb den lilla fröken! Bara i nån lite längre nedförsbacke hon har svårt att hänga med. Men hon är snabbare än Dixie.

Yoda, Dixie och Vega. Yoda börjar bli jätteduktig på att gå i koppel!
Bounty.
Vega och valparna

Jaga Vegas lurvfötter är superkul!

Bounty och Odd.

Vega, Bounty och Odd.

Yoda och Vega

Yoda och Vega

Vega och Dixie

Snöpaus.

Vega i sin nya fina overall. Yoda har fått en likadan 😉

Sophie.

Vega som drar

Med alla valpbilder det blivit i det senaste och inte många andra uppdateringar i tillägg är det lätt att tro att det inte varit annat än det. Därför kommer här ett filmklipp från en av mina och Vegas skidturer. Även Dixie brukar vara med när vi åker 🙂