Vårkänslor

Våren kan tänkas vara den härligaste tiden på hela året! Jag älskar
verkligen våren 🙂 Denna vårdag känner jag att jag nyttjat till max med
12 km skidor tillsammans med hundarna för att sedan ta cykeln till
Järpen (37 km).

 

Leden till Lunndörren-Lunndörrstugan-Pyramiderna.

I natt var känslan lite som om jag befann mig i en
torktumlare. Med andra ord blåste det rätt så rejält. Men när morgonen kom hade
inte bara molnen skingrat sig, nej, vinden hade också avtagit. Vilken dag jag
har haft! Större delen av dagen helt vindstilla och solen har riktigt värmt.
Det kan bara beskrivas med ett ord, LYCKA! Känner mig som en stor solcell som
bara suger åt mig energi av solens strålar. Så välbehövligt efter denna vår.
Man ska sträva efter att ha det så bra som möjligt hela tiden. Man ansvarar
själv för sin lycka och sitt välbefinnande. Jag vet en sak, det är att jag mår
så himla bra när jag är på tur, därför gör jag mitt bästa för att prioritera så
tid för det alltid finns. Aldrig känner jag mig så lycklig och stark som när
jag är på tur.

Jag gick leden bort till Lunndörrsstugan till att börja med.
Fläckvis extremt dåligt med snö! Det var lite som att vara i en labyrint att
hitta stråk med snö att följa.
Solen har värmt så gott idag! Därför har jag tagit både fler
och längre pauser mot vad jag brukar göra och bara njutit av vårvärmen.
Landskapet mellan Vålå- och Lunndörrsstugorna är väldigt vackert enligt mig.
Från Lunndörren skidade jag sedan vidare till Pyramiderna.
Vart har all snö tagit vägen?! För inte många dagar sedan fick vi pulsa fram i
djupsnö på samma plats. Av den finns nu knappt ett spår.
Har haft det så skönt vid min lägerplats. Suttit i solen,
borstat Vega, läst min bok, spelat munspel och bara tittat på landskapet
omkring mig. Vilken bra dag!

 

Lill-Stensdalen-Stjänta-Gåsenstugorna-Vålåstugorna-leden till Lunndörren.

Lill-Stensdalen-Stjänta-Gåsenstugorna-Vålåstugorna-leden
til Lunndörren.
Tältet är åter uppslaget. Älskar den känslan. När tältet
står, liggunderlag och sovsäck är utrullade och alla prylar är på sin plats i
tältet. Jag kan sitta och bara ta det lugnt och tänka tillbaka på dagen.
Natten till idag var blåsig. Vid tvåtiden på natten var jag
tvungen att gå ut för att skotta bort snö som drivit in mellan inner- och
ytterduken på tältet. Men sen vid sju på morgonen slutade det att blåsa. Så då
var det bara att passa på att stiga upp och packa allt samman medan det var
vindstilla. Kom igång att gå redan strax före klockan åtta. Det var tur att jag
klev upp när jag gjorde det för jag hann inte gå mer än 30 min så kom vinden
tillbaka. Hade motvind hela vägen till vindskyddet Stjänta.
Har aldrig gått i Lill-Stensdalen tidigare, den är verkligen
vacker! Kommer absolut att göra det igen! Från Stjänta var det sen lagom mycket
lutning uppåt fram till Gåsenstugorna. Sista biten är det sen nerför fram till
själva stugorna. Så då kunde jag plocka av stighudarna och bara glida. Med det
gällde att vara med lite granna för det var lite som att åka i en puckelpist.
I Gåsenstugorna stannade vi till för att luncha och vila
lite innan vi fortsatte vidare i Härjångsdalen. Genom den dalgången hade vi
vinden med oss. Det är dessutom i princip bara nedför och platt hela vägen från
Gåsenstugorna till Vålåstugorna. Så lättsam åkning! Mycket barfläckar, så lite
mer snö skulle inte skada! Men läget var inte heller akut dåligt.
Ca 30 km blev det skidat idag. Det har gått bra med fötter
och kropp, säkert tack vara att det inte behövt kämpa genom en massa nysnö.
Att inte ha någon telefontäckning är en befrielse. Det hjälper
till att vara här och nu när man inte har det!
Det blåser allt mer utanför tältet. Då är det extra mysigt
att sitta i lä i tältet 🙂

 

Vålådalen – Lill-Stensdalen

Hemma är där man känner harmoni. Om det påståendet stämmer
så är jag då hemma när jag är ute på tur, när jag skidar eller vandrar (allra
helst med tältövernattningar). Då känns allt rätt och naturligt. Den bästa
versionen av mig själv kommer också fram när jag är ute. Mer glad, avslappnad,
positiv och kanske rent av mer lycklig.
Jag och Vega har idag skidat från Vålådalen till
Lill-Stensdalen. Där har vi slagit upp tältet i slutet av fjällbjörkskogen. Det
har varit en helt FANTASTISK dag med blå himmel. En del vind har det varit, men
så länge som man höll sig i rörelse har det ändå räckt med dubbla
underställströjor på överkroppen.
20 km skidat blev det, känns bra inför vandringen. Kroppen
har verkligen börjat vara mycket bättre nu!
Det här är den första soloturen på ett tag. Väldigt
välbehövlig! Att gå ensam ger till för reflektion och eftertanke till allt vad
som man upplever och är med om annars i vardagen.
Något som jag tänkt mycket på under dagen är alla dessa
skolor på hur man egentligen ska leva. ”blicka framåt”, ”Lev i nuet”, ”Fånga
dagen”, etc. Med som så mycket annat blir det ganska motsägelsefullt. Det enda
som känns säkert är att det ofta är lättare att leva i nuet när man är på tur
mot när man befinner sig mitt i vardagslivet.
Hela dagen har vi i stort sett bara gått genom skog. När man
börjar komma upp på lite höjd och skogen blir mindre tät. Landskapet öppnar upp
sig allt mer och man kan se fjälltoppar åt vilket håll man än tittar, då fylls
jag av en obeskrivlig känsla. Världen är vacker!
Jag brukar aldrig ha med någon som helst alkohol på mina
turer. Men på denna tur har en liten flaska punsch fått åka med. Punsch i varmchoklad,
det är guldkant i tillvaron 🙂
Vega ligger här i tältet med mig och verkar nöjd över två
saker just nu:
1. Att ha sin matte för sig själv för ett tag.
2. Att vara på tur och få arbeta (dra pulka).
Hon drar verkligen bra! Det är stor skillnad på snön idag
mot när vi gick upp till Lunndörren häromdagen. Då var den djup och lös. Idag har
den varit packad. Hela vägen fram till Stensdalsstugorna fanns det spår. Vidare
därifrån på leden mot Gåsenstugorna så var det betydligt mer sparsamt med spår.
Där verkar inte många ha rört sig. Men som snön är så hård och packad går det
problemfritt!
Munspelet är med, sitter och spelar i takt med att vinden
tar tag i tältduken.

Blåbärskaka jag fick medskickad, gott!

 

SPOT

För att höja säkerhetstänket ett snäpp på mina turer har jag beställt mig en SPOT. Alltså en liten orange dosa som man sänder meddelanden från via satellit. Precis en sån som jag hade under vita-bandet turen, men en generation nyare.
Funderar på om det är dags för ett band nästa år. Antingen Fjällfararnas VITA eller GRÖNA band, eller kanske Havspaddlarnas BLÅA. Eller kanske alla tre?!
 

Lunndörren-Vallbo

Tanken var att jag och Vega skulle vara ute på tur tillsammans tills på söndag. Men inte smärre missöde:

Även kallat knäckt skida gjorde att denna plan inte kunde fullföljas. Att jag inte var ute ensam när detta skedde är jag minst sagt glad för! Hade varit svårt för mig, väldigt kämpigt, i alla fall att ta mig hela vägen hem med bara en skida och pulka.

 

Vallbo-Lunndörren

I stort sett hela vägen var det ospårat från Vallbo upp till Lunndörrsstugan. Upp till Pyramiderna gick jag och Vega ensamma med varsin pulka. Tungt men Vega är en kämpe. Från Pyrmiderna till Lunndörren hade vi sedan sällskap. Så längre än så behövde jag heller inte dra min pulka. Rätt skönt måste jag erkänna efter att ha pulsat hela vägen genom skogen från Grönvallen. Min kropp är inte vad den varit ännu.. Men den blir bättre och bättre!
Jag kom igång att börja skida rätt så sent från Vallbo, så inte förrän strax innan 20.00 var vi framme i Lunndörren. Egentligen var det rätt så skönt att komma igång lite senare, för det snöade och blåste mycket under förmiddagen. Ju längre dagen gick så blev också vädret bättre.

 

Blåhammaren tur och retur

Som avslutning på min och Julias fjällvistelse åkte vi upp från Rundhögen till Blåhamarens fjällstation. Alla tre hundar följde med. Vega fick dra pulkan med vår dagspackning. Skönt att slippa ryggsäcken på ryggen!

Det blåste en del på vägen upp. Småhundarna tyckte inte så mycket om det. Så när vi kom Gräslidens vindskydd och fikade på vägen upp hade vi svårt att få med oss dem små ut igen…

Jag är så stolt över min lillasyster Julia som skidade hela vägen upp och ner under en och samma dag, hon har i stort sett aldrig skidat innan. Starkt jobbat!

På vägen ner sen fick mina små fyrbenta åka på pulkan för att hinna med 🙂

Trötta hundar på vägen hem

 

Skidtur

Även idag har jag, Julia och hundarna varit ute på tur. Stugliv är något som passar mig som handen i handsken. Vara ute på tur om dagarna, äta god mat och spela spel i stugvärmen om kvällarna 🙂
Längtar ut till nästa långtur, startdatum närmar sig med stormsteg! Är så glad över att mina fötter har börjat kännas bättre! 
Precis som igår har det både snöat och blåst. Två härliga timmar var vi ute. I morgon hoppas vi på att ta oss upp till Blåhammaren för att äta lunch 🙂