Resan till Trieste

på väg från Östersund igår.

Då har vi kommit så pass långt att det är dags för turens första riktiga blogginlägg! : )

Redan kl 05.15 klev vi upp i morse och började dagen med en promenad längs Kungsholmen. En ljuvlig morgon, ett sovande Stockholm som sakta men säkert började att vakna till liv. Solen började försiktigt leta sig fram bakom husen. 
Det är inte bara och bara att resa så här med hundar ska gudarna veta. Jag kan inte klaga det minsta på vare sig Bounty eller Vega som båda skött sig exemplariskt i flygplan, på tåg, flygplatser och tågstationer. Resan blev verkligen lång. Kl 19.55 checkade vi in på hotellet i Trieste, så imorgon måste vi bara ta bussen i 20 min så kommer vi till den plats där leden börjar. 
Det som blev struligt för oss, eller lite komplicerat eller hur man nu väljer att se på saken (bortsett från att kånka på så mycket bagage, två hundburar, handbagage, ryggsäck, två hundar.. för det gick i grunden väldigt bra!)var när vi landade i Milano och skulle ta oss till centralstationen för att hitta ett tåg. Man fick visst inte ha stora hundar på bussen. Men det löste sig på det tråkiga sättet att Vega var tvungen att åka i lastutrymmet. Hon verkade dock inte ha tagit någon skada av det. 
Vid centralstationen hjälpte busschauffören (som alltså egentligen var supertrevlig) mig att hitta en man som höll på med bagageeskort. Kunde inte få bättre hjälp. Han skötte snacket med biljettmännen och han lotsade mig till rätt tåg. 

sjukt sliten och förkyld tjej…

Packlista..

pannband/buff, bandana, regn/solhatt, linne, t-shirt, underställströja, dunjacka, tjocktröja, bh, skaljacka.

Shorts, vandringsbyor, underställsbyxor, trosor, regnbyxor.

Strumpor, kängor, gympadojor (Merrell allout fuse).

Kök, kniv, pannlampa, tallrik, bestick, kåsa, termos, liggunderlag (+lagningslappar), sovsäck, förstahjälpen, reparationsutrustning, kartor, vattenrening, kompass, camelback, vattenflaska, tält (har fått ett nytt lättviktstält, väger verkligen ingenting!), diskgrejer, stavar, ryggsäck.

Kamera, telefon, SPOT, GPS, solcell, sladdar till allt.., bok, dagbok, pennor, tändare, ipad, solglasögon.

Hygienartiklar, sidenhandduk, tvättvål (för kläder), hårborste, hårklämma, gant de toilette, solskydd, nagelsax, pincett, nål och tråd,  leukosilk, mediciner, munspel, silvertejp, packpåsar, snöskor (?).

Biljetter, pass. 

Klövja, regndressar, varm tröja (till B.), skinntossor, koppel, hundpass..

Listan bara växer, måste gås igenom, något jag glömt, något jag kan plocka bort? etc etc

packhögen..

Vega i sina nya fina hundskor i älgskinn.

 

Via-alpina. Hur hittar man?!

Via alpina, är en markerad led/rutt. Men att förlita sig helt och hållet på att blint kunna följa markeringar kan man inte göra. Den som läst tidigare inlägg vet att jag kommer att ha med mig en himla massa kartor och en kompass. Det är så jag brukar navigera när jag är ute.

Men jag kommer faktiskt även ha med mig en GPS som backup. Jag kommer även ha kartor inlagda i den. På den här sidan; http://www.wanderreitkarte.de/garmin_de.php finner man OpenStreetMap (OSM) kartor, som passar Garminenheter helt gratis. Dem är inte topografiska, men brukar duga när man är ute. Topografin ser jag på mina papperskartor! På sidan http://www.via-alpina.org/ kan man ladda ner spåret för hela leden i GPX-format, även det helt gratis.

 

10 dagar kvar!

Om bara 10 dagar bär det av mot Milano, för att sedan ta mig vidare till Trieste i nordöstra Italien (gränsen till Slovenien). Det är ju just där som årets långa vandring/tur har sin början.
Därifrån kommer jag att gå tillsammans med Vega och Bounty hela vägen till Monaco är tanken. Jag hoppas på att få uppleva något helt speciellt i alla åtta alpländer under denna vandring, längs denna vandringsrutt som sträcker sig längs hela alpkedjan och ramar in hela norra Italien. 

Jag vet inte om det är stress jag ska kalla det jag känner just nu. Mest känner jag såklart förväntan! Men lite stressad är jag allt. Så här innan start är det mycket som ska dubbelkollas och checkas. Rutten är jag i stort sett klar med, det är några etapper mot slutet som måste ändras lite pga hundförbud. Men annars är allt i kartväg och rutt klart! Sen är det det där med utrustning, vad ska med? Vad behöver jag egentligen? Hur ska jag få ner vikten i säcken etc.
Jag har väldigt mycket utrustning och prylar sen innan, men man kommer inte ifrån det faktum att dem slits. Så både kängor, ryggsäck, sovsäck, vandringsbyxor och lite annat kommer att behöva uppdateras. Bilder på det kommer under nästa vecka!

Den här biten av att vara på tur gillar jag faktiskt väldigt mycket. All planering, sitta och drömma, föreställa mig vad som väntar osv. Det enda jag känner mig säker på är att det kommer att bli en fantastiskt vacker vandring i storslagen terräng!

Kollar igenom rutten en sista gång.

 

Kartor till via alpina

Nu börjar det att dra ihop sig för årets vandring. Flygbiljetter är bokade för mig, Vega och Bounty. Den 29 april kommer vi till Trieste, Italien.

De sista kartorna har jag införskaffat idag. Är nere i Stockholm och kunde köpa dem direkt på kartbutiken. 
Imorgon väntar ett spännande möte med Merrell 🙂 

Sylarna-Storulvån och lite cykel

Redan 06.30 var skidorna på fötterna och jag började att skida tillbaka till bilen. Föret hade då ännu inte hunnit bli så mjukt och inte en annan människa syntes till på en led som ofta annars kan kännas som en motorväg.

Hade en jättefin tur ner till Storulvån, sen körde jag hem. Hoppade på cykeln och cyklade till Järpen. Härligt att kunna vara aktiv igen efter allt strul med fötter och hälsa!

 

Sylarna

Har man ett par dagar ledigt i sträck så finna bara en sak att göra?! Gå ut på tur 🙂

Så jag skejtade upp tillsammans med Vega, Yoda och Bounty till Sylarnas fjällstation.
Till en början skulle Bounty bara bråka med sin kära mor, därför bar jag Yoda. Tänkte att Bounty skulle få springa sig trött först så brukar hon sluta att bråka.. Men det ledde istället till att Yoda kände hur pass fint det är att få åka, hon ville därför inte gå något mer på hela vägen upp!
Hade en väldigt trevlig kväll med bastu, läsning och gamla bekanta.