Via-alpina dag 57

Dag 57: Hint. Gurgen-Tobel
Natten var hård, bokstavligt talat. Som tältet var rätt så blött när vi satte upp det och det inte torkat helt invändigt så kändes det inte optimalt att använda dunliggunerlaget. Jag sov därför enbart på det tunna. I morse hade regnmolnen skingrat sig och himlen var faktiskt helt blå när vi började att gå. Men redan vid Buchboden började moln dra in i fjärran. Det var däremot så pass varmt att vi kunde gå i enbart shorts och linnen. I ett försök att torka de kläder som ännu var blöta fäste vi dem på utsidan av våra säckar. Dem torkade inte helt då regnet kom tillbaka redan vid lunchtid. 
Från Buchbaden så följde vi ”Walser weg” som i stort sett hela tiden går invid floden Lutz. Ibland gick vi helt jäms med den och ibland en bit högre upp i någon skog. Vi har följt flera mysiga stigar som verkligen slingrat sig fram i landskapet. Vissa sträckor var relativt platta medan andra var rätt så kuperade. Vi har gått genom flera mysiga små byar och samhällen. De flesta har en enhetlig, gammeldags och traditionell arkitektur, precis sådan som man tänker sig att en alpstuga ska vara, så känslan blir att tiden stannat. 
Vi stannade till för att äta lunch en stund innan Blons, hann inte mer än bre oss en varsin smörgås innan det började regna. Vi packade därför samman allt och klädde både oss och hundarna med regnkläder för att gå till Blons. Där stannade vi till under ett tak vid en ungdomsgård och kunde äta i lugn och ro undan regnet. Eller lugn och ro och lugn och ro, vet inte om jag nånsin sett så många flugor på ett och samma ställe.. 
Vi gick sedan vidare över blomsterängar och genom skogar till St Gerold och sedan vidare till Thüringberg. På väg ut ur St Gerold gick vi förbi en stor inhägnad med jättemånga kalkoner, småläskiga djur måste jag säga. I Thüringberg stannade vi på ett gasthaus och åt apfelstrudel och topfelstrudel. På så sätt fick vi skydd från regnet innan vi gick vidare för att hitta lämplig tältplats. Efter ca ett par kilometer fann vi en sådan i en skogsglänta. 

Via-alpina dag 56

Dag 56: Körbersee-Hint. Gurgen
Regnet kom tillbaka med besked i natt. Hela himlen öppnade sig och regnet höll i sig i stort sett hela natten fram tills sjutiden i morse. Så vi låg kvar lite längre idag. I ett lätt duggregn packade vi samman allt och kunde börja att gå. Kort där efter gick det över till ett mer ihärdigt regnade. Känns lite som om regn kan sammanfatta vår dag, och dimma. Men vi har varit vid gott mod hela dagen, pratat och skrattat hela dagen lång och lång blev den.
Hursomhelst så började vi dagen med att gå mot Schröcken, 1263 möh. Halvvägs där stannade vi till på en bondgård och gick in och köpte gårdsproducerad ost. Den var verkligen jättegod! 
I Schröcken stannade vi sedan en liten stund i en busskur för att borsta våra tänder. Båda hade vi lyckats att packa ned borstarna långt ned i väskorna, så det kändes ovärt att plocka fram dem i regnet. Men där hade vi skydd undan det så det gick det bra. Fräschare än någonsin kunde vi fortsätta att vandra i regnet.
Regn är lustigt, man känner och märker inte av det lika mycket när man väl är ute i det som när man är på väg ut till det.. 
Vi hade målet inställt på Bibervacher Hütte, 1842 möh. Redan innan hade vi bestämt att vi skulle gå in där och äta lunch. Det regnade på oss hela vägen dit, men just som vi kom fram slutade det och solen gjorde sitt bästa för att ta sig genom molnen. Tältet och kläderna som var blöta från igår hängde vi på tork innan vi gick in för att avnjuta mat. Jag åt potatis med sås och Matilda Tiroler knödelnsuppe, varm choklad drack vi också. När vi ätit färdigt och gick ut för att plocka samman allt som hängde på tork började det att regna på nytt. Men våra saker hade iaf hunnit torka något. 
Längs en lerig stig gick vi sedan nedåt förbi Ob. Ischkarnei Alpe och Unt. Ischkarnei Alpe. Sen kom vi in i skogen och fortsatte att gå ned till floden Lutz. Ingen sikt hade vi då dimman låg så tät. 
Jag har inte kunnat ha kameran framme något då det regnat så. Alla bilder hade ändå mest bara blivit enbart vita pga dimman.

Via-alpina dag 55

Dag 55: Vordere Taufersbergalpe-Körbersee
Vi vaknade tidigt (inte konstigt efter att ha somnat vid kl 20 igår) till en vacker soluppgång. vädret var vackert så vi kunde sitta ute och äta vår frukost innan vi fortsatte att vandra längs led 443 upp mot Mindelheimer Hütte. 
Vi stannade till vid Mindelheimer Hütte för att äta apfel strudel. Det är så gott! Även det är en bra sak med att vandra längs alperna, det är aldrig långt mellan platserna man kan äta dem på!
Vi fortsatte vidare längs 443:an till passet vid Geißhorn, 2172 möh. Där efter gick det upp och ner Widdersteinhütte, 2009 möh. Där  det enbart gick nedåt ner till Hochtannbergpass, 1677 möh. Vi hade tur som hann komma dit, då väldigt mörka moln drog in väldigt snabbt! Just som vi var nere och gick in i en busskur så öppnade sig hela himlen. Det blixtrade och mullrade. Så där blev vi sittande ett tag. En hagelskur kom med kikärtsstora hagel. När det lugnade sig gick vi vidare, vi hann dock bara gå ca 500 m innan vi uppsökte nästa busskur pga ytterligare en åskskur. När den lugnat ned sig började vi gå vidare, vi kom inte långt innan regnet kom åter. Så i stort sett hela vägen regnade det på oss fram till Körbersee. Genomblöta var vi när vi reste tältet. Men både jag och Matilda vid gott mod! Vi fick laga mat i tältet. Efter nån timme så slutade det regna, då insåg vi att vi slagit upp tältet i en kohage, bjällrorna kom allt närmre. Till slut hade vi dem nosande på tältet. Bara en sak att göra, plocka fram munspelet. Min och Vegas orkester fick dem till en början att backa något, innan dem började leta sig allt närmre igen. Men dem är fredliga, det var i alla fall vad vi försökte intala varandra..
..Det började komma allt fler kossor och allt större. Deras uppsyn såg inte lika fredlig ut som de första. Vi började känna mular i våra nackar när vi satt i tältet. Marken skakade som om det vore jordbävning när någon av dem bestämde sig för att löpa amok mot oss. Bara ett att göra. Gå ut och slå med kastrullocken i ett sista desperat försök att skrämma iväg dem (från deras egna hage…). Ingen lycka där, dem stod bara kvar och kollade dumt på oss. I samma veva anlände även ett gäng kalvar. Jag och Matilda kollade på varandra. Tänkte samma sak, -här kan man inte stanna, i alla fall inte om man vill överleva natten. Men som tur var regnade det åtminstone inte just då. Vi packade snabbt ihop våra prylar, bar iväg dem och hundarna för att sedan gå tillbaka och hämta det fortfarande uppslagna tältet. Hotellgästerna på det närliggande hotellet måste ha haft en rolig syn när de såg oss springa genom kohagen på varsin sida av de uppslagna tältet förföljde av hela koflocken… 
Som tur var fann vi en platt och dold plats inte långt därifrån. Med betydligt fredligare grannar, blommor. 
Vi har vandrat den sista sträckan av Allgäu alperna och den var väldigt vacker! Naturen och landskapet är helt fantastiskt! 

Via-alpina dag 54

Dag 54: Oberstdorf-Vordere Taufersbergalpe
Taggade till tårna checkade vi ut från campingen och började röra oss genom staden förbi idyllisk landsbygd med betande bor och hästar. Vi gick längs med Stillach småforsande vatten, vidare förbi bergsbanan Fellhornbahn och slutligen till Birgsau. Fram till Birgau gick vi enbart längs asfalts- och grusvägar, men där vek vi av och började följa en stig istället. Led 422, även kallad, Krumbacher Höhenweg. Det var även i stort sett helt platt hela vägen till Birgau, men där började det branta på. Men innan vi började gå uppför satt vi vid vattnet och lunchade. Det blev lunch med lyx då vi fortfarande hade både brytbönor och ruccolasallad kvar!
Det har varit soligt och varmt idag, så det var skönt att de första ca 400 höjdmetrarna gick genom skog så vi hade lite skugga från träden. Men den allra första biten var genom en kohage, även dessa kossor var väldigt nyfikna och närgångna. Vatten var det dåligt med hela vägen från Birgau tills vi kom till Taufersbergalpe, 1730 möh. Vi gick förbi en liten sjö alldeles innan, men alla vi mötte sa att vattnet där inte var drickbart. Vega och Bounty höll inte med och drack glatt av det, Vega tog sig till och med en simtur. Bara en liten detalj med det, hennes ryggsäck var ännu  på hennes rygg :/
Matilda har varit en ren naturbegåvning på att vandra, samt att spela munspel! Vi satt utanför tältet och lagade mat på en gräsplätt helt täckt av små blommor. Jag och Matilda turades om att spela på munspelet medan den andra fick blicka över det vackra landskapet samt ackompanjera med en pastapåse. 

Via-alpina dag 52-53

Dag 52-53: Oberstdorf
Midsommarafton
Igår blev jag glatt överraskad när jag fick sms av Malin som meddelade att dem bara hade 30 min kvar till Oberstdorf. Det flera timmar tidigare mot som var tänkt från början! 
Idag har det regnat mest hela dagen, men med så fantastiskt bra och trevligt sällskap så var inte det några problem! Vi tog en heldag i själva staden, gick i butiker och satt och pratade många timmar på ett café. Jag hade en del på min ”lista” över saker att fixa. Bl.a. så skickade jag hem både stegjärn och isyxa samt kartor som jag ”vandrat ur”. Närmare 3 kg i vikt försvann därmed ur min säck! Bland det viktigast som jag köpte var gas och karbiner som jag kan fästa solcellspanelen med. 
Strax efter klockan 17 så kom Matilda med tåget. Vi rörde oss allesammans till campingen efter det där vi tillsammans lagade ihop en midsommarmiddag. Vi satt i det lilla skyffet som campingen erbjuder till dess tältgäster. Pratade och skrattade. Hade det helt fantastiskt underbart trevligt! 
Ska också tillägga att hundarna blev väldigt populära bland Oberstdorfs besökare när dem strosade gatorna fram i sina regnkläder!
Midsommardagen
Idag har vädret varit jättebra! Varmt och skönt och soligt! Vi träffades inne i staden vid kl nio. Gick bort till Nebelhornbahn som vi sedan åkte med upp till själva Nebelhorn, 2221 möh. Oberstdorf ligger på 813 möh. En sak som jag verkligen inte gillade med att åka linbanan var att hundarna var tvungna att bära munkrog! Om jag ogillade så är det milt uttryckt mot vad hundarna kände för det. Dem såg eländiga ut. Jag fick köpa munkorgarna i biljettdisken. Jag tror att lyckan hos dem var stor när vi nådde toppen och jag kunde plocka av dem.
Från toppen vandrade vi sedan ned till Oberstdorf igen längs olika typer av vägar och stigar. Sista biten gick vi längs en stig genom en skog längs med Faltenbach. Jag gillade verkligen sista biten där i skogen, den kändes lite småtrollsk. Hela vägen var däremot väldigt vacker med fin utsikt. Sällskapet gjorde såklart det hela ännu bättre! Halvvägs stannade vi till och hade picknick i solen. 
Efter att jag och Matilda handlat mat inför imorgon träffades vi på ett torg och åt glass. Testade basilikaglass, smakade väldigt mycket basilika! Men den var god
På kvällen var vi på restaurang. Där träffade vi en trevlig äldre dam som slog sig ned vid vårt bord. Hon var danslärare, koreograf och drev även en egen dansskola. Vi pratade om allt mellan himmel och jord under någon timma. 
Imorgon reser Sara, Malin och Malin vidare på sin tågluff. Var lite sorgligt att vinka av dem vid bussen nu ikväll. Jag och Matilda börjar att vandra imorgon. Vi är båda väldigt peppade. Det här kommer att bli en sjukt bra vecka.  

Via-alpina dag 51

Dag 51: Kemptner Hütte-Oberstdorf
Efter en natt med extremt god sömn med de mest fantastiska drömmar var jag mer än utvilad efter 10 timmar och redo att börja ta med ned för berget. 
Jag vandrade längs med Sperrbach. Till en början var det bara stenigt men desto längre ned vi tog oss desto grönare och lummigare blev det. Bounty har blivit helt fenomenalt duktig på att ta sig över vattendrag, idag har vi korsat flera!
Jag blev först förvånad över att jag mötte så många människor. Men jag blev varse om varför så snart jag kom till Oberstdorf där allt var stängt. Det är Tysklands nationaldag idag! 
När vi kommit ned till 1000 möh så övergick stigen till väg, men först hade vi en kohage att ta oss genom. Ett lika stort äventyr varje gång, kossor är väldigt nyfikna och närgångna! 
Vi följde olika småvägar och gångvägar tills att vi kom in till själva Oberstdorf. Med två löptikar hade jag snart ett helt koppel hundar efter mig.. 
Turistinformationen var iaf öppen och dem rekommenderade mig att gå till ett café med wifi. Där blev jag sittande i 4 timmar, så lång tid tog det att ladda upp alla inlägg till bloggen. Men vi (hundarna fick också vara där inne) hade det bra där, speciellt som regnet vräkte ned utanför och lagom tills allt var uppladdat så slutade det regna! 
För att möta upp Sara, Malin och Malin så smidigt som möjligt imorgon bitti så bor vi på camping i natt. Campingkultur är helt klart en kultur för sig! Det är lite som att se på film att sitta och kolla runt här.. Modet på tältavdelningen verkar vara, störst tält vinner. 

Via-alpina dag 50

Dag 50: Stierbach-Kemptner Hütte
Idag har vi haft en lång vandringsdag. Den blev inte alls extra kort som tanken var igår, utan tvärtom. Extra lång. Det för att jag bestämde mig för att ta en omväg då vädret var relativt vackert och att följa ryggen såg ut att vara en vackert alternativ. Via alpina leden viker egentligen av vid Wildenfeldhütte till Oberstdorf. Men innan vi kom till Wildenfeldhütte,1692 möh så gick vi över passet Himmelecksattel, 2007 möh. Det var en väldigt vacker vandring dit upp genom ett grönt och blommigt landskap. Rätt så kallt till att börja med dock, men himmelen var blå och såg ut att erbjuda värme längre fram. När solen letat sig upp bakom bergen och dess strålar nådde oss blev det genast varmt. Men den soliga dag jag räknat med uteblev då moln drog in från alla håll. På andra sidan av passet hade solen ännu inte tagit sig och där blev det åter kallt. Det måste ha varit minusgrader i natt då alla vattenpölar var täckta av en tunn hinna is. 
Så från Wildeenfeldhütte hoppade vi alltså på led nummer 431 som efter en kilometer övergick till led nummer 433. Vi gick förbi sjön Eissee där vi stannade för vår första matpaus. Även där var landskapet väldigt vackert. Jag gillar nog de gröna frodiga landskapen som känns mer välkomnande än de gråa och karga. Därifrån började det gå uppför igen till toppen Rauheck, 2384 möh. Den delas av Österrike och Tyskland. Vi följde sedan gränsen ner till en sadel, 2261 möh och sedan upp till nästa topp, Kreuzeck, 2367 möh. För att sedan runda Krottenspitzen och vidare till Kemptner Hütte. 
Det har varit en varierade vandring rent terrängmässigt, över grässlätter, blomsterängar, snöfält och sten. Mycket upp och ned har det också varit.
Idag har jag sett något jag förmodligen aldrig kommer att se igen. En flygande ko! Jag satt utanför tältet och kammade Vega, hör plötsligt en bjällra. Kollar upp och då kommer den. Den flygande kon. Den satt i en korg och fraktades upp med en lift till Kemptner Hütte.
Som min gas tagit slut så gick jag tillbaka till stugan på kvällen för att äta middag. Jag åt tillsammans med Felix och Sascha, två extremt trevliga tyska unga män. Efter middagen plockades spel fram vid alla bord. Vårt bord spelade en lång runda UNO. Jag hade verkligen en supertrevlig kväll med mycket skratt!

Via-alpina dag 49

Dag 49: Jagdhüttenalpe-Stierbach
Det var en lång vandring på grusväg genom dalgången Schwarzwassertal. Någon höjdskillnad var det inte att prata om utan det var relativt platt. Det är stor skillnad mellan de olika områdena hur pass välmarkerade lederna är. I Naturpark Tiroler Lech, är dem inte alls markerade. Eller vid (nästan) varje korsning var en 30 cm hög påle invid den väg man skulle följa. Med karta är det hursomhelst inga problem att hitta. Lite klurigare blev det däremot när det började gå uppför, vägen övergick till stig som ibland syntes och ibland syntes inte alls. Inga markeringar och ingen synlig stig, då är det lurigare, helt klart!
Kartan visade att leden skulle gå precis intill stugan Bergwachhütte. Så jag tog sikte på den och knatade på. Ibland gick det bra, ibland körde jag fast i tallbuskagen. Vid Bergwachhütte var den första skylten som pekade ut passet Bockkarscharte, 2164 möh. Det var bara en liten detalj med den som inte stämde, den hade snott sig i vinden och pekade 90 grader åt fel håll! Men vi kom rätt iaf och kom så småningom på led 421 som tog oss sista biten till passet. Den var både väldigt synlig och välmarkerad. 
Uppe på passet stannade vi en lite längre stund. Det utgör en av dörrarna till bergsvärlden Allgäu, så det fanns många toppar att kolla på i både när och fjärran. Det är också alltid lite av en tillfredställelse att titta tillbaka på en sträcka som man tillryggalagt. När små droppar regn började falla packade vi samman och gick ned till Prinz-Luitpold-Haus. Där stannade vi till i över en timma och vilade lite till. Övervägde en stund att bo inne, men efter att ha ätit en sallad där och druckit en kopp te så gick vi vidare för att finna en lämplig tältplats. 
Här är allt mycket grönare och på kartan såg det ut att finnas flera lämpliga tältplatser. Men allt lutade mer än vad det såg ut att göra. Tillsist såg jag dock en liten klippa som stack ut i vattnet som var relativt rak. Den fick det bli. Jag brukar aldrig gå i sömnen, så jag hoppas på att inte göra det i natt heller, då kanske jag faller ner för klippkanten, 3-4 meter ned till vattnet! ; )
Jag har knatat på för att vara säker på att komma till Oberstdorf i tid, dit Sara, Malin och Malin kommer den nittonde. Matilda som ska vandra med mig kommer den tjugonde. Nu ligger jag ett dygn i förkant. Så imorgon får det nog bli en kort dag riktigt.

Via-alpina dag 49

Dag 49: Jagdhüttenalpe-Stierbach
Det var en lång vandring på grusväg genom dalgången Schwarzwassertal. Någon höjdskillnad var det inte att prata om utan det var relativt platt. Det är stor skillnad mellan de olika områdena hur pass välmarkerade lederna är. I Naturpark Tiroler Lech, är dem inte alls markerade. Eller vid (nästan) varje korsning var en 30 cm hög påle invid den väg man skulle följa. Med karta är det hursomhelst inga problem att hitta. Lite klurigare blev det däremot när det började gå uppför, vägen övergick till stig som ibland syntes och ibland syntes inte alls. Inga markeringar och ingen synlig stig, då är det lurigare, helt klart!
Kartan visade att leden skulle gå precis intill stugan Bergwachhütte. Så jag tog sikte på den och knatade på. Ibland gick det bra, ibland körde jag fast i tallbuskagen. Vid Bergwachhütte var den första skylten som pekade ut passet Bockkarscharte, 2164 möh. Det var bara en liten detalj med den som inte stämde, den hade snott sig i vinden och pekade 90 grader åt fel håll! Men vi kom rätt iaf och kom så småningom på led 421 som tog oss sista biten till passet. Den var både väldigt synlig och välmarkerad. 
Uppe på passet stannade vi en lite längre stund. Det utgör en av dörrarna till bergsvärlden Allgäu, så det fanns många toppar att kolla på i både när och fjärran. Det är också alltid lite av en tillfredställelse att titta tillbaka på en sträcka som man tillryggalagt. När små droppar regn började falla packade vi samman och gick ned till Prinz-Luitpold-Haus. Där stannade vi till i över en timma och vilade lite till. Övervägde en stund att bo inne, men efter att ha ätit en sallad där och druckit en kopp te så gick vi vidare för att finna en lämplig tältplats. 
Här är allt mycket grönare och på kartan såg det ut att finnas flera lämpliga tältplatser. Men allt lutade mer än vad det såg ut att göra. Tillsist såg jag dock en liten klippa som stack ut i vattnet som var relativt rak. Den fick det bli. Jag brukar aldrig gå i sömnen, så jag hoppas på att inte göra det i natt heller, då kanske jag faller ner för klippkanten, 3-4 meter ned till vattnet! ; )
Jag har knatat på för att vara säker på att komma till Oberstdorf i tid, dit Sara, Malin och Malin kommer den nittonde. Matilda som ska vandra med mig kommer den tjugonde. Nu ligger jag ett dygn i förkant. Så imorgon får det nog bli en kort dag riktigt.

Via-alpina dag 48

Dag 48: Bichlbächler Alpe-Jagdhüttenalpe
Vädret har börjat att stabiliserat sig. Det har varit en dag med växlande molnighet, men molnen har varit vita och fluffiga, inte gråa och tunga. 
Det har varit en relativt enkel vandringsdag utan stora höjdskillnader. Vi började dagen med att gå ned genom skogen till Bichlbächl. Därifrån följde vi vägen ner till dalgången Berwanger Tal. Vi följde Berwanger Tal weg in till Berwang, 1342 möh. Stannade till och köpte lite mat och vandrade sen vidare genom dalgången Rotlechtal, förbi sjön Rotlech-Stausee tills vi kom till Weißenbach am Lech, 885 möh.
I Weißenbach stannade vi till och köpte ännu lite mera mat. Både jag och hundarna åt en massa innan vi började följa floden Lech. Dalgången Lechtal ska vara det sista vilda flodlandskapet vi har i Europa och är Natura 2000 klassad. Även här var det platt och lätt att gå. Efter att ha vikit av vid Jagdhüttenalpe så fann jag en perfekt tältplats. Helt platt och nära till vatten, trodde jag. Platt är det och nära till vattnet lika så. Bara en liten detalj, det är ett brant stup för att ta sig till det, alltså gick det inte. Vi fick gå ner till Lech och hämta vatten där istället, tur att det inte var så långt att gå : ) 
Jag har lyssnat på en ljudbok idag när jag gått. I vanliga fall lyssnar jag bara till naturens ljud, men jag blev helt fast i den och kunde helt enkelt inte sluta lyssna. Jag har lyssnat på Lasse Bergs ”Gryning över Kalahari”. Väldigt spännande om människans evolution.