Via-alpina dag 112

Dag 112: Issime-Lago di Villa
När jag och Mathilda steg upp i morse var det fortfarande nattsvart. Det är nästan så att jag märker från vecka till vecka att dagarna blir kortare. Men just i morse var vi uppe extra tidigt. Redan klockan 05 då Mathilda skulle med bussen klockan 06.45. Vi hann inte mer än svälja sista tuggan av frukosten så började det att regna. Kändes ganska passande just idag då det passade in väldigt bra med min sinnesstämning. Alltid tråkigt när en fantastisk vecka är till ända. 
Mathilda hoppade på bussen och jag började vandra i ett regn som bara tilltog i styrka. Men lika hastigt som det började regna i morse, lika hastigt slutade det att regna och himlen sprack upp efter någon timma. Sen kom och gick molnen samt dimman hela förmiddagen.
Vi cirklade oss upp längs väg och stigar, genom skog och öppet alpint landskap till vi nådde passet Colle Dondeuil, 2338 möh. Tyvärr dog mitt batteri till kameran på vägen upp. Jag försökte ta några bilder med GPSen men vet inte hur pass tydliga de bilderna blev. Det var verkligen vackert på vägen upp. Jag passerade flera buor och blommorna på de alpina ängarna stod ännu i blom. 
På andra sidan passet var vädret helt annorlunda. Där var det helt klart! Jag stannade och åt lunch i solen vid Chalex. Som det inte blev så många timmars sömn i natt passade jag också på att ta en tupplur. Så skönt! Med ny energi fortsatte jag att vandra ned till Isollaz, 660 möh och sedan upp till Villa. I Villa stannade jag till på en bar för att ladda kamerabatteriet. Försökte även att uppdatera bloggen, men det går trögt. På de allra flesta ställen är internetuppkopplingen så seg att det tar över en timma att lägga upp en enda post. Så till slut gav jag upp och vandrade bort till den lilla sjön Lago di Villa, 820 möh istället och satte upp tältet där. 

Via-alpina dag 111

Dag 111: Gressoney Saint Jean-Issime
Idag har det varit min och Mathildas sista vandringsdag tillsammans för den här veckan. En vecka som har gått fort, alldeles för fort. För att vi skulle kunna vandra tillsammans idag så kastade jag om rutten lite så att vi gick raka vägen till Issime, 953 möh. Vi följde floden T. Lys hela tiden och hade i stort sett bara nedför. Vandringen gick därför väldigt fort idag. Vår första paus hade vi i Gaby, 1040 möh. Där stannade vi och åt glass i solen. God och lyxig start på vår ätardag. 
På mindre än en timme vandrade vi från Gaby till Issime. Där satt vi oss i en park och åt lunch. Efter att vi ätit färdigt lade vi oss i solen för att vila en stund. Efter ett tag blev vi dock bordkörda av en polis som rensade platsen från löst folk. Vi blev inte bordkörda pga det faktum att vi inte duschat på en vecka, utan vi fick förklarat för oss att en begravning skulle äga rum i den närliggande kyrkan. Vi fick helt enkelt byta park i väntan på att restaurangen där vi skulle äta middag skulle öppna. Men som dem inte serverar middag förrän tidigaste 19.30 på kvällarna hann vi även med en fika innan dess.
En god stund innan serveringen öppnade så satt vi på restaurangens veranda och drack vin. Sen väntade en sagolikt god middag. Tre underbart goda rätter! Till det ännu lite mera vin och väldigt mycket prat och skratt : ) Världsbäst avslut på en fantastisk vandringsvecka! 
När middagen var avslutad sisådär klockan 22.00 så var det bara till att leta sig lite utanför samhällets centrum för att hitta en lagom dold tältplats. I alla fall en tältplats som är platt. I mörkret är den iaf dold. 

Via-alpina dag 110

Dag 110: Alpe Montata-Gressoney Saint Jean
Jag och Matilda har haft sån himla tur med vädret, även idag fick vi vakna till en blå himmel och se hur solen sakta väckte världen till liv. Efter att ha ätit frukost så började vi att gå upp mot passet Colle di Valdobbia, 2480 möh. Vi hade en vacker vandring dit, genom skog, förbi idylliska buor och sista biten över ett alpint landskap. Uppe på passet så åt vi lunch och under tiden bestämde vi oss för att röra oss upp mot närmsta topp så att Matilda skulle få ett nytt personbästa, 2500 möh. Det klarade hon galant! woop woop : )
Vägen ned till Gressoney, 1385 möh var rätt så brant men väldigt vacker! När vi kommit ned till den lilla supermysiga staden så gick vi på kafé och åt kakor med galet god italiensk glass till, lyx! Efter att ha suttit där väldigt länge så gick vi till en av stadens campingar för att sova på den i natt. 

Via-alpina dag 109

Dag 109: Alpe Vorco-Alpe Montata
Jag har skrivit det många gånger förut, men det är så speciellt att jag väljer att göra det igen. Att tidigt på morgonen kunna sitta utanför tältet och se hur solen stiger upp bakom bergen och sprider ett varmt sken över allt den kommer åt är verkligen magiskt! 
Efter att vi ätit frukost och samtidigt njutit av den fantastiska utsikten så började vi att gå den sista biten upp till passet Colle Mud, 2324 möh. Solen värmde hela vägen upp. Men på väg ned sedan mot Pedemonte, 1246 möh, så fick vi gå i skugga då solen ännu inte orkat sig över till andra sidan. Det är verkligen bara solen som är varm, så snart den gömmer sig bakom något moln eller gått ned så är luften så pass kylig att det sticker i fingrarna. I de här områdena syns inte många skyltar eller markeringar till som visar åt vilket håll man ska gå, i alla fall inte om man jämför med många andra områden. Men med kartans hjälp har det inte varit några problem att hitta rätt. Lederna är kanske inte så välmarkerade, men desto mer välarbetade och fint tillrätta lagda. En stor del av leden ned till Pedemonte har någon lagt ned mycket möda med att lägga till stora stenar så att de bildar en trappa. När vi kommit ned till Pedemonte så gick vi genast vidare till Alagna Valsesia, 1191 möh. 
Jag och Matilda bestämde oss i Alagna Valsesia för att göra något lite annorlunda, att ta lift upp till över 3000 möh för att spana in utsikten under vår lunchpaus. Tre liftar senare kom vi upp till glaciären Indren, 3270 möh. Vi gick upp en liten bit och satte oss i det vackra vädret och åt vår lunch och vart än vi tittade så såg vi höga bergstoppar. Vädret var under större delen av vår vistelse bra så vi hade väldigt bra sikt, men då och då drog dimma in och gömde topparna. Den översta av de tre liftarna visade sig att inte gå särskilt ofta så vår paus blev ganska mycket längre än planerad. Men vad gör väl det, för när vi väl åkte ned och kom till Passo dei Salati så var det första vi fick se en stenbock alldeles intill lifthuset! Det är verkligen vackra djur!
Nere i Alagna Valsesia igen så var en torghandel i full gång. I minst 200 meter så var huvudgatan kantad av stånd. En salig blandning av loppisar, hantverk och alla tänkbara grönsaker i porslinsform.. 
Vi gick vidare och kom till Riva Voldobbia, 1100 möh. Där stannade vi på torget för att äta glass innan vi gick vidare upp i dalgången Vogna. Vi passerade flera små urgulliga byar innan vi tillsist slog läger en liten bit efter Peccia, 1529 möh. 

Via-alpina dag 108

Dag 108: Carcoforo-Alpe Vorco
Det första vi fick se när vi tittade ut ur tältet i morse var hur solen började leta sig upp bakom ett berg och färga landskapet på motsatt sida i en gyllene nyans. Bara två av sex tyskar var vakna när jag och Matilda började att gå. Jag tror att vi har lite olika dygnsrytm. Det var soligt och skönt hela vägen upp till passet Colle del Termo, 2351 möh. Halvvägs uppe så blev vi omgådda av tre tyskar vilka vi även mötte igår. Dom följer GTA-leden ett par veckor per år. Vi mötte även en gems på vägen upp. 
Efter 950 höjdmeter uppför var det skönt att sätta sig och vila lite. Medan vi satt där så drog allt fler moln in och just som vi ätit färdigt så började det att regna. Vi följde en krokig och slingrig väg ned till Rima, 1411 möh. Det var i stort sett uppehåll från regnandet medan vi var där så vi passade på att sätta oss på ett fik för att äta glass. När vi sedan fortsatte vidare så började det att regna igen. Hela eftermiddagen så har regnet kommit och gått i olika intensitet. Vi gick mot passet Colle Mud och slog läger vid Alpe Vorco, 2075 möh. En liten stund innan vi var framme så fick vi se en oerhört stark och intensiv regnbåge, så himla vackert!
För att ta seden lite dit man kommer så lagade vi polenta med svamp och ost till middag.

Via-alpina dag 107

Dag 107: La Gazza-Carcoforo
Vi vaknade till en strålande dag! Så hela vägen upp till passet Colle d’Egua, 2239 möh gick vi i solsken i ett vackert landskap. Men innan vi var uppe på Colle d’Egua gick vi upp på passet Col Baranca, 1818 möh. Det verkar vara en väldigt populär sträcka att vandra, jag vet inte hur många andra vandrare vi mött idag. Väldigt många i alla fall. En av dem sa ”Där uppe är himlen lite närmare” på italienska. Det var i alla fall den översättningen jag gav till Matilda. Efter en liten så påpekar hon att ingen av oss kan italienska och att han lika gärna kan ha sagt något om djuren som betade några hundra meter längre fram eller att sämre väder är på ingående. Efter att ha tänkt igenom saken valde vi att tro på min översättning ändå. 
Utsikten från Colle d’Egua var sagolik. Det hade börjat komma in en del moln i horisonten, men när dem lättade för en stund kunde vi se några av Monte Rosas toppar som når över 4000 möh! Vi mötte en gammal man på toppen som vi pratade med ett tag, han hade den imponerande ålder av 86 år. Inte illa att ta 1000 höjdmeter vid den åldern! 
På vägen ned mot Carcoforo så mötte vi en fåraherde som höll på att valla en flock åsnor och några får med hjälp av sin hund. Ett av fåren diade från en av åsnorna. Åsnan stod helt stilla medan fåret hoppade upp och stod halvt om halvt på bakbenen för att nå upp. 
I Carcoforo så finns en liten matvaruaffär. Den var mitt-på-dagen-stängd när vi kom ner. Så vi satt oss på en gräsfläck för att vänta tills den öppnade klockan 16.00. En och en halv timmes härlig vila i solen. Matilda passade på att ta en tupplur och jag kamma Vega. Mjölkpulver var det vi tänkt köpa, det fanns inte. Så istället köpte vi riktig mjölk. Expediten frågade om vi ville ha lättmjölk eller, mer hann hon inte säga förrän vi svarade. Nej!!!!!, den feta. När vi sedan skulle laga mat på den såg vi att den verkligen var fet som utlovat. 7 %! Det blev en väldigt krämig middag : ) 
Vi har stött på de 6 tyskarna flera gånger under dagen och nu ikväll campar vi tillsammans igen.

Via-alpina dag 106

Dag 106: Rimella-La Gazza
Att vakna upp i en hotellsäng är höjden av lyx, speciellt när regnet vräker ner ute. Att sedan veta att frukost väntar några trappor gör att man inte kan bli annat än överlycklig! Frukost är bland det bästa jag vet : ) Efter att jag och Matilda ätit, vad de flesta skulle kalla, en rejäl frukost så gav föreståndarinnan på hotellet tillbaka mina kläder som hon tvättat åt mig igår. Jag måste erkänna att jag skämdes lite när jag överlämnade all smutstvätt åt henne igår. Allt jag äger luktar vidrigt. Eller nu luktar det lite bättre, men helt luktfria är dem inte. I alla fall mina och hundarnas skalplagg.
Klockan nio tog jag, Matilda och hundarna bussen upp till Rimella. Vi hade kollat väderprognosen innan och den visade att vädret skulle bli bättre framåt eftermiddagen, så när vi kom fram till Rimella satt vi oss i skydd på en kyrktrapp och väntade ut regnet. När regnet lugnat sig började vi att röra oss den lilla byn Roncaccio och därefter passerade vi flera små söta byar fram tills att vi kom till Santa Maria, 1094 möh. Sista kilometrarna dit var längs asfaltsväg. Vi gick förbi Santa Maria och började nästan att tvivla på att hitta en lämplig tältplats då vi plötsligt fick se tre tält på ett litet gräsfält. Där var de sex tyskarna som jag mötte häromkvällen i Campello Monti. Så vi gick dit så ikväll campar vi alla tillsammans. Vi lagade även mat ihop, trevligt!
Hela dagen har regnet kommit och gått, men inte alls så häftigt som under förmiddagen. Att vandra med Matilda igen är ett sant nöje! 

Via-alpina dag 105

Dag 105: Campello Monti-Rimella
Jag hade en supertrevlig kväll igår kväll! Georg och Sven bjöd mig på middag på restaurangen. Pizza och sedan dessert, så himla gott! Jag fick träffa tre kvinnor som dem vandrat tillsammans med i 8 dagar, varav den ena ska vandra hela GTA. Efter middagen startade en saxofonkonsert i kyrkan som vi alla gick på. 4 otroligt duktiga musiker! Till den gamla skolan kom även en grupp med 6 tyska ungdomar som ska vandra en vecka, väldigt trevliga. 
Vädret blev mycket bättre än utlovat idag, så det första jag fick se när jag tittade ut genom fönstret var ett landskap som solen lade sina varma strålar över. Jag började att gå upp till passet Bocchetta di Campello/Rimella, 1924 möh. Just innan jag nådde toppen av det så kom Georg och Sven ikapp. Så vi satt där och tittade på utsikten tillsammans ett tag. Helt klara dagar ska man se Monte Rosa-massivet därifrån, men allt fler moln drog in, så inget av massivet syntes till. En liten stund senare kom de tre tyska kvinnorna. Vi satt alla sex tillsammans och pratade ett tag innan det var dags för Georg och Sven att fortsätta gå för att komma till Rimella i tid, varifrån dem skulle ta bussen till Varallo och sedan tåg vidare därifrån då deras tur nu har nåt sitt slut. Jag satt kvar ett tag så slog det mig, jag borde också ta bussen ned dit för att möta upp Matilda! Istället för att vänta på henne tills imorgon då hon annars skulle komma upp till Rimella. Så jag började att pinna på.
På vägen ned träffade jag en man som hette Mario och hans familj. Dem kände genast igen att Vega är en bouvier så det var därför dem började att prata med mig. Dem bjöd mig hem till deras hem i Fobello. Vädret väntas bli dåligt imorgon sa dem, så jag och Matilda fick gärna komma till dem och sova där en natt. 
Jag kom ned till Rimella i tid, kom ikapp Georg och Sven lite innan. Så jag tog bussen till Varello och imorgon tar jag bussen tillbaka till Rimella igen och fortsätter där jag slutade idag.
Att möta upp Matilda på tågstationen var så oerhört roligt! Det första vi gjorde när hon kom strax innan åtta var att gå på en restaurang och äta middag. Vi satt och pratade, skrattade och hade det väldigt trevligt till långt in på småtimmarna. 

Via-alpina dag 104

Dag 104: Alpe Pozzetto-Campello Monti
Hur mycket sömn kan man egentligen behöva?! Igår somnade jag så snart jag fått upp tältet och rullat ut liggunderlaget. En timmes tupplur, sedan åt jag och somnade strax efter det igen för ytterligare en tupplur. I morse sov jag dessutom längre mot vad jag brukar göra. Men jag var piggare idag under dagen mot vad jag varit på ett tag, så det var säkert välbehövligt! 
Vi började dagens vandring med att fortsätta upp genom skogen tills vi nådde Alpe del Lago. Där finns en bivack, Bivacco Alpe Pirozzini, 1545 möh. Där träffade jag Georg och Sven. Georg satt utanför och bjöd mig in på en kopp te. Medan jag satt där vid bordet så frågade han om jag var hungrig och erbjöd mig resterna från gårdagens middag, pasta med pesto. Jag är inne i en period då jag är hungrig hela tiden så det tog jag tacksamt emot, så han värmde en portion åt mig. Så gott! Vi satt och pratade en stund, Sven har gått hela vägen från Hamburg! Jag gick vidare medan dem packade sig ut ur stugan, men då dem går mycket snabbare än jag så möttes vi igen vid det första passet som vi skulle över. Därifrån hade vi sällskap, det  var väldigt trevligt att gå tillsammans med dem : ) Vädret har inte visat sig från sin bästa sida, dimmigt och stundtals mycket regn. 
Dagens högsta punkt var Colle dell’Usciolo, 2036 möh. Men det har varit en etapp med mycket upp och ned, Upp några hundra meter och så ned osv. Efter att dem berättat om att det skulle finnas en gammal skola som vandrare får bo i nere i Campello Monti, 1305 möh, så bestämde jag mig för att även jag skulle sova där. För när jag väl var nere var både jag och hundarna genomblöta. 

Via-alpina dag 103

Dag 103: Antronapiana-Alpe Pozzetto
Det var någon form av festival i Antronapiana igår, det spelades musik till långt in på natten. Så det blev inte många timmar med sömn. Men det är konstigt vad kroppen har lätt för att börja styras av vanor. Sedan jag började vandra har jag vaknat mer eller mindre exakt klockan sex varje morgon. Så även i morse. Om det är äckligt när tältet är täckt av åmor när man vaknar på morgonen så är det snäppet värre när det är täckt med stora, feta, slemmiga, bruna mördarsniglar! Det var det i morse, dem satt på allt och lämnat långa ränder med slem efter sig. Det var det första jag upptäckte, det andra var att saker i absiden saknades. Ett av mina ilägg till skorna, mina stavar och min ena gympasko. Efter att ha sett mig om en stund fick jag syn på ena staven ett femtiotal meter bort från tältet, inte långt från det mitt ilägg. Efter att ha letat ytterligare en stund fann jag den andra staven och skon i motsatt riktning. När jag berättade om detta när jag checkade ut fick jag höra att det finns en tjuvaktig räv som bor i området som smyger omkring på nätterna och tar saker från tältgästers absider. Vad har jag för vakthundar egentligen?! Jag är oerhört lättad över att ilägget kom tillrätta, utan dem i skorna får jag extremt ont. 
Det stod klart redan från start att vi hade en grå och blöt dag framför oss. Vi började att gå ömsom på vägen och ömsom på småvägar samt stigar parallellt med vägen förbi Prato, 600 möh. Där vek vi in i skogen och gick upp till la Colma, 1570 möh. Sedan gick vi ned till nästa dalgång, Anzasca, som löper parallellt med dalgången Antrona som vi lämnade i morse. Från Madonna della Gurva, 480 möh, gick vi genom skog upp till Alpe Pozzetto, 1136 möh. Även idag blev det en väldigt lång dag, det börjar kännas i hela kroppen att vi gått så mycket de sista dagarna, men jag måste vara säker på att jag kommer fram till Rimella i tid på tisdag där jag ska möta Matilda. Som jag ser fram emot med ytterligare en vandringsvecka tillsammans med henne!