Vita bandet 2015

20/2-15

Så var jag tillbaka på ruta ett. På den plats där turen startade för 5 dagar sedan. Jag kan inte säga annat än att det känns helt rätt och riktigt! 
Jag har funderat i många vändor, fram och tillbaka, hur jag egentligen ska göra. En tanke var att ta skoterleden som går från Kautokeino till Kilpisjärvi. Men huruvida den är uppkörd eller ej kunde jag inte få något klartecken om. Så då bestämde jag mig. Imorgon åker jag med ett motoriserat fordon till Kilpis. 
Vita bandet går mellan Treriksröset och Grövelsjön. Så vita bandet kommer att vara möjligt att fullfölja, Nordkalottleden får däremot vänta! Man kan inte få allt, så är det tyvärr. Känns tråkigt, men bra. Att riskera hundarnas hälsa för att jag har lust att åka en viss sträcka kommer jag aldrig att göra. 
I natt ska jag sova i en liten stuga, nu är allt jag äger och har upphängt på tork. Uppladdningen för vita bandet har startat. Denna del av mitt vita band får jag se som en uppvärmning! Allt handlar om inställning heter det ju! Imorgon står jag vid startfållan för den ”rätta” delen av turen 😀

Vita bandet 2015

19/2-15

Det har varit en sån där vit dag. En dag då man inte helt säkert kan veta vart himlen slutar och marken tar vid. Vart än jag tittat, tusentals nyanser av vitt.
Idag fick jag fatta det enda riktiga. Att vända om till Kautokeino. Snön framåt bär inte. Mina och hundarnas spår bär däremot, men dom går ju bakåt. Som tur är syns dom gamla spåren någorlunda trots blåsten igår. Som oftast var spåren helt täckta, men tittade jag riktigt noga kunde jag urskilja var nånstans dom gick. På dom platser som jag inte såg det, kände jag det! Det var bara precis i spåren som det bar, gick jag så bara en decimeter utanför brakade jag igenom. Där jag inte hittade spåren gjorde hundarna det!
På  3 timmars skidåkning hade jag och hundarna kommit till den lägerplats vi hade för 2 nätter sedan, alltså den vid Raisvannhytta. Där rör det så inbjudande ur skorstenen. Jag åkte dit och pratade med de två tjeckiska männen som just kommit dit. Även dom hade haft problem med snön. 
Aldrig har jag varit med om något värre i skidåkningsväg tror jag. Eller så har jag det, men då måste jag ha förträngt det! Igår 1 km på 4 timmar. Men det var inte just det som låg i grund till att jag vände. För att nöta på går bra. Jag känner att jag har tiden. Men att den jäkla snön skulle vara så förbannat vass att den förvandlade hundarnas ben till kycklingklubbor kan jag däremot inte acceptera! För att inte det skulle bli värre så kändes det helt och hållet rätt att vända. Att vända är däremot oftast något jag inte gillar, men idag kändes det bara rätt! 
Underbart att Vega kunde dra pulkan också! Ikväll ska jag spåna på möjligheter för fortsättningen av turen. 

Vita bandet 2015

18/2-15

Om det gick tungt igår så vet jag inte vad jag ska säga om dagen. Föret det var helt bottenlöst så att jag sjönk ned till knäna med skidorna på. Att ta sig fram med pulka var  helt jävulskt tungt. Hundarna kämpade utav bara den utan pulka. Föret har varit allt annat än roligt för dem. När det inte var helt bottenlöst så att dem nästan drunknade så var det korta sträckor med bristande skare. Så både Vega och Alice har fått flera ytliga skärsår på sina ben. Men som dem kämpat!
På förmiddagen var det soligt och fint! Men under eftermiddagen blåste det upp. Snöröken/drevet som bildades var minst en halvmeter högre än mig. Självklart var det motvind, vilket jag tror är något av en regel när man är på tur? Lite leds blev jag allt, precis som om jag inte hade det tillräckligt tungt innan. Efter att ha gått i ca 3 timmar i vinden var det bara att ge upp. Hundarna, speciellt Vega, var helt igenisade. Det enda som klarat sig på dem var tassarna och ögonen tack vare tossor och glasögon. Overallerna var bara att ta av strax eter att jag startade imorse, de fungerar bara när hundarna är ovanför ytan av underlaget. När dem måste åla sig fram fylls dem med så mycket snö att det blir än tyngre för hundarna att ta sig fram. 
Så blött som jag har det just nu i tältet har jag aldrig någonsin haft det. Men det är heller inte så konstigt med två hundar som slängde sig in i tältet så snart som det stod på plats. Säkert hade de minst ett par kilo med snö och is på sina kroppar. 
Jag gjorde mitt bästa för att torka och plocka bort så mycket snö och is det bara var möjligt. Men det gick sådär.. 
Hundarna torkar så sakteligen och ser ut att vara rätt så nöjda med att vara inne i tältvärmen med vinden vinande utanför. Jag har bäddat ned dem för att dem inte ska frysa med så mycket av mina kläder som jag kunnat undvara. 
Det är inte direkt uppmuntrande att ha kämpat allt vad man kan för att se på GPS:en att vi bara har avancerat 3.24 km (fågelvägen) från gårdagens lägerplats. Den tyngst kilometern tog 4(!) timmar att gå. Inte mycket att göra åt det mer än att hoppas på bättre före imorgon! Inte en meter på hela dagen har hundarna kunnat gå med sin pulka.  

Vita bandet 2015

17/2-15

Nu jäklar är vi tillbaka till de gamla takterna från 2012. Jag har med andra ord gått i skytteltrafik. 
Det såg ut att vara så fint i början av dagen när jag skidade iväg från Reisavannhytta på relativt bra skoterspår. Spåren tog mig till en knutpunkt för flera krafledningar, det är inte bara dem som går precis just där. Det gör även Nordkalottleden. Därifrån trodde jag att skoterspåren skulle fortsätta längs med en av dessa kraftledningsgator just i den riktning som jag skulle. Det gjorde dem också. I några hundra meter….. Sen snodde dem. Jag hade då kommit fram till ett vattendrag. Som isen låg så fint på på det tänkte jag att jag skidar på den ned till sjön. I några hundra meter gick det kanonbra, sen började stora drivor med snö täcka den. Men efter att ha kämpat över dessa fält kom snart ett parti med fint före igen. (Över dessa fält fick jag koppla lös mig från min pulka och hjälpa Vega med hennes). Det helt fram tills att vi nådde ett ställe som bjöd på ett något större problem. Jag sjönk som på alla ställen hittills där det låg snö ned till knäna med skidorna på. Skillnaden var att under snön här lurade övervatten! Skidorna började att väga ett ton på nolltid. Mitt i allt det där föll jag. Båda armarna rakt ner i slasket. Att ta sig loss och upp var inte det lättaste, det var som ett sug nedåt och att ta sig upp när marken drar en nedåt är inte så lätt. Jag kom hursomhelst vidare efter ett kort tag och kunde ta mig till ”fast mark”. Där fick jag vrida ur det värsta från vantarna och sen börja skrapa bort över en decimeter med snö och is som satt fast både på skidornas över- och undersida. Jag skidade tillbaka och gjorde upp ett annat spår för hundarna så för dem gick det bara bra! 
Det slutade med att det tog låååång tid att ta sig tillbaka till Ráisjàvri. Men väl där var det någorlunda finåkt! 
Jag skidade på sjön och ut på dess lilla tarm och vidare till sjön som ligger på 442 möh. Det var här som det började att bli kämpigt på riktigt. Fram tills hit så hjälpte det om jag knuffade på Vegas pulka medan hon drog. Men här låg snön så djup att hundarna knappt tog sig fram utan pulka. Här fick jag först skida fram för att göra ett spår, skida tillbaka och bredda spåret för att till sist skida mitt nygjorda spår tillbaka med en pulka åt gången. Tre vändor per sträcka med andra ord! Hundarna kämpade på bra, men dem fick slita ont! 
Imorgon ska jag försöka att ta mig till kraftlednigsgatan för att följa den mot Arturgammen. Jag kommer antagligen att få köra många vändor så länge som föret är som det är. Hundarna simmar snarare än går framåt. 
Hundarna ser ut att ligga skönt nu. Jag eldar för fullt i hopp om att torka upp något av det som blivit blött under dagen.

Vita bandet 2015

16/2-15

Riporna flög över himlen och drog bort en ridå för soluppgången. Det var precis så det såg ut när 14 ripor flög över himlen just innan solen gick upp. Strax därefter flög ytterligare 12 ripor över himlen, men dessa såg jag bara konturerna av då de flög mitt i själva soluppgången. 
Ute är det säkert tjugo grader kallt nu. Jag sitter och värmer mig i primuskökets låga. Hundarna ligger nöjda och nedbäddade. Vega och Alice har kämpat på bra idag! Vi kom hela vägen till Reisavannhytta 🙂
Dagen har varit magisk. Inte ett moln på himlen och helt vindstilla större delen av dagen. Men när vinden väl drog genom landskapet kändes det genast väldigt kallt. Jag hade turen att möta en äldre man på skoter som varit till sin stuga på andra sidan av Ráisjàvri. Det gjorde att jag hade spår att följa hela vägen ned till vattnet! Där det inte är kört bär det inte alls. Jag sjunker ned till knäna med skidorna på och midjan om jag skulle råka vara utan. Hundarna ska jag inte ens prata om, dem försvinner helt! 
Jag känner mig så lycklig över att åter få vara i mitt tält! Det är det här livet jag älskar, det då jag får vara på tur. Jag älskar turlivet! 
Nu ska jag äta min middag, sen ska det bli skönt att krypa ner i sovsäcken och läsa lite innan jag slocknar. 
Alice har fått växla mellan att hjälpa Vega med deras pulka och mig med min samt lunka på lös. Hon är ännu inte så stark (mentalt och fysiskt) för att dra en pulka ensam längre sträckor, men vi ska ju vara ute ett tag så det kommer nog 😀 Vega hon är som ett lokomotiv som vanligt. 

Vita bandet 2015

15/2-15

Alla hjärtans dag 2015 blev en dag i bilåkandets tecken. Jag, Vega, Alice och Bounty satt i baksätet i pappas Nissan. Det var inte särskilt bekvämt, men väldigt mysigt! Pappa körde bilen med siktet inställt på norr. Som bilsällskap till pappa så var Tryggve med. 
Vi begav oss av tidigt på morgonen. Redan dagen innan var bilen fylld till bredden och höjden av allt som skulle med på turen. Medan vi körde ut mot kusten så var jag både nervös och förväntansfull, precis så som man ska vara. Jag gick igenom min packning gång på gång i huvudet och drömde och fantiserade om den kommande turen. 
Första stoppet blev i Umeå. Där lämnade vi av lite prylar och tog en snabb fika på en mack. Nästa stopp blev i Norrfjärden hemma hos Lasse och Gertrud. Där blev vi bjudna på en riktigt god middag. Medan jag åt den slog tanken mig att det här blir den sista ”riktiga” middagen nu på ett tag.. Det var väldigt trevligt att vara tillbaka i deras kök. Sist var 2012 när jag cyklade förbi under min Sverige runt tur. 
Det slutliga stoppet blev Pajala där vi tog in på ett lägenhetshotell.
Tidigt på morgonen den 15/2 började vi att rulla från Pajala efter att ha ätit frukost. Bilens utetermometer växlade mellan temperaturer mellan -15 och -27 grader. Att dagen skulle förbli kall stod snart klart. 
Jag sov under större delen av resan till Kautokeino. Det gjorde även hundarna. I elvatiden var vi framme på den plats som jag så länge längtat efter! Men innan jag satt av med skidor, hundar och pulkor gick vi in på hotellet och åt pizza. Tack Tryggve! Medan jag väntade på att den skulle bli färdig så fixade jag för avfärd. Jag packade ut pulkorna från bilen och packade dem samman. Jag fyllde termosarna med hett vatten från hotellet. Jag bytte mina resekläder till mina varma härliga skidkläder. 
Sen var det äntligen dags! Pulkorna stod färdiga och hundarna redo! Det var dags att vinka adjö till pappsen, Tryggve och mitt lilla hjärtgryn Bounty.
Det är verkligen tur att Vega och Alice är så snälla som dem faktiskt är. Vi hann inte mer än en kilometer innan en lösspringande hund kom emot oss i full fart. Den var förvisso vara leksugen, men ändå. Att bli av med den och få den att vända och springa hem var bara att glömma. Jag stannade flera bilar för att få hjälp, men fick samma svar av varje chaufför. ”Det är bara så som den är, du får nog räkna med att den kommer att fortsätta att följa efter dig. Att den hunden är det ingen som kommer att sakna”. Att ha den hunden med var något som tog väldigt mycket extra tid. Den hoppade på och knuffade mina hundar hela tiden. Men efter att ha skidat till vägs ände (eller där vägen slutar att vara plogad) så gick iaf en bilist med på att ta hunden med sig tillbaka till Kautokeino! 
Det har gått bra att ta sig fram där det var kört. På sidan av leder och uppkörd väg sjönk hundarna ned så mycket att dem inte kunde avancera framåt. 
Att sätta upp mitt gamla Nammatjtält kändes ovant, men det kom snart på plats och jag och hundarna kunde göra oss hemmastadda. 
Vet inte om Alice tar efter Vega eller om hon bara var för trött för hyss och bråk för hon har skött sig exemplariskt. 
Jag har både gas och bensin med mig den här gången. Fint när man kan använda det på samma kök! Idag testade jag primus vintergas för första gången i fält. Det var nånstans mellan -15 och -20 ute och det fungerade! 

PACKLISTA VTA BANDET 2015

Alla grejer börjar att vara packade, lite småfix kvar så bär det av mot norr imorgon! Depålådor ska sändas idag, hoppas verkligen att jag inte glömt att lägga i nånting i dom 🙂

Har skrivit ihop min packlista. Ev har jag glömt att skriva med något på den. Gå gärna igenom den och säg till om du anser att något bör läggas till/tas bort!

Packlista:
  
KLÄDER:
Sportbh: Aclima, HOTWOOL SPORTS TOP
Nätunderställströja:
Aclima, WOOLNET SHIRT CREWNECK
Underställströja: Bergans, FJELLRAPP LADY SHIRT
Skaljacka: Bergans, STOREN LADY JACKET
Dunjacka: Bergans, SLINGSBYTIND DOWN LADY JACKET W/HOOD + en tunn gammal.
Ulltrosor
Nätunderställsbyxor:
Aclima, WOOLNET LONG PANTS
Underställsbyxor: Bergans, FJELLRAPP LADY TIGHTS
Mammelucker: Aclima, WARMWOOL LONG SHORTS
Skalbyxor: Bergans, STOREN LADY PANTS
Gaiters
Dunbyxor
Extra kläder: Aclima, WARMWOOL HOODED SWEATER, LIGHTWOOL
LONGS
Skalhandskar: Bergans, DERMIZAX SHELL MITTEN
Innervantar: Aclima, LIGHTWOOL LINER GLOVES
Tjocka varma stickade tumvantar
Handledsvärmare: Aclima, WARMWOOL PULSE HEATER WOMEN
Ullstrumpor
Extra ullsulor
Öronlappsmössa: Bergans, ELGÅ HAT
Innemössa: Aclima, LIGHTWOOL BEANIE
Mössa: Bergans, BLOOM WOOL BEANIE
Buff: Aclima, LIGHTWOOL HEADOVER
Aclima, WOOLNET NECK GAITER + WARMWOOL BALAKLAVA
Stickade ulltossor + bivackskor
MATLAGNING:
Stormkök: Primus, OmniFuel incl fuel bottle
Kastruller: Eta pot 3,0 l + Eta Pot 1,8 l
Snöplatta
Bränsleflaska: Primus, Bränsleflaska 1,5 L + Bränsleflaska
1,0 L
Gas: Primus, Winter Gas 450 g
Bensin:
Primus, power fuel
Vindskydd:
Tändare
och tändstickor samt Primus, Tändstål – medium
Multiverktyg Omni-, Multi- & Varifuel
Service Kit for OmniFuel & MultiFuel
Kopp: Primus, Field Cup Set – Röd
Bestick
Kniv
Mattermos: Primus, Mattermos 1,2 L
Termosar: Primus, Termos 0,75 L – Rosa
Vattenflaska
NAVIGERING:
Kartor
Kompass
GPS
Kartfodral
ELPRYLAR:
Extra batteri: Brunton, Impel
Extra batteri gopro: Brunton, All day
Multiladdare: Brunton, Axiom
AAA-Batterier
En jäkla massa sladdar
Ipod med musik och ljudböcker
Radio
Ipad mini med tangentbord
Kamera
GoPro Kamera
Mobiltelefon
SPOT
Pannlampa
Extra minneskort
HYGIEN- OCH TOALETTARTIKLAR:
Värktabletter
Allergimedicin
Omläggning
Skavsår
Fet salva
Sporttejp
Solskydd
Bindor/tamponger
Munvård
Handduk
Tvål
HÅRDA PRYLAR:
Tält
Snöpinnar för tält
Stänger och pinnar till tält
Pulka
Sele
Skaklar
Vindsäck
Sovsäck
Sidenlakan
Liggunderlag
Skidor
Pjäxor
Stavar + en extra
Vallagrejer
Stighudar (långa och korta)
Spade
Liten såg
Solglasögon + googles
Liten ryggsäck
Packpåsar
Dagbok + penna
REPARATION:
Kit till kök

Multitool
Repsnöre
Bitsmejsel
Ståltråd (två tjocklekar)
Silvertejp
Nylonsnöre
Sykit
Liquisole+ 2-komponents lim
Skruvar
Extra remmar till pulka
Skofett
HUNDAR:
Selar
Pulka
Skaklar
Klotång
Tossor
Draglina
Hundmat
Hundgodis
Tassalva
Matskålar
Halsband+koppel
Regndräkter
Täcken