31/3-15 Syterstugan-Tärnaby

31/3-15 Syterstugan-Tärnaby

Dag 39
Jag hade en väldigt trevlig kväll igår i Syterstugan. En kväll med samtal med stora och små ämnen, mycket skratt och historier. Det är något visst med dessa fjällstugor, stämningen som uppstår där och sen alla fina stugvärdar. Jag fick träffa Morgon aka Mr Syter i år precis som 2012. Han gör sin 25 säsong nu! 
I natt började jag däremot att kissa taggtråd. Den välbekanta känslan från en urinvägsinfektion. Dagens skidtur var väldigt vacker och jag hade bra före. Dagen skulle ha varit helt perfekt om det inte skulle ha varit för denna infektion. Första branten upp till Sjul-Olsaxeln vart jobbigare mot vad den skulle vara tack vare trycket mot blåsan från selen.. Men vi kom upp och belönades med en oerhört vacker utsikt! 
Vi åkte till vindskyddet Stabra där jag stannade för att luncha. Som vädret var så strålande gick vi aldrig in i vindskyddet utan stannade utanför och njöt av solens varma strålar och den vindstilla dagen. 
Jag fick en fantastiskt rolig åkning genom skogen ner till Solberg! Den nya snön som kommit gav perfekta utförsförhållanden! Jag avvek från leden och körde mellan träden. Hade det riktigt skoj! 
När jag kommit ner och skidat bort till Umeälven, följt den och sedan skidat längs Geavhta en bit så mötte jag en kvinna som undrade om jag skidat långt. Kvinnan var ute och samlade påskris tillsammans med sin son och dennes pojkvän. Jag svarade varifrån jag kom och då frågade hon mig om jag möjligtvis var Lina. Hon hade hört mig på radion 🙂 Det var väldigt bra att jag mötte henne och kunde fråga efter hälsocentralen, för den visade sig ligga alldeles i närheten av var vi var. Hade jag skidat till själva Tärnaby hade jag fått vända. Jag fick komma in och träffa en läkare på en gång och efter att ha tagit några prover fick jag Penicillin utskrivet och nu hoppas jag på att snart vara bra igen! 
Jag skidade bort till Tärnaby Fjällhotell där jag stannar över natten. har mött väldigt många trevliga människor här.  

30/3-15 Tärnasjöstugorna-Syterstugan

30/3-15 Tärnasjöstugorna-Syterstugan

Dag 38
Jag har haft en fantastiskt trevlig dag med ett fantastiskt trevligt sällskap! 
Det hade äntligen slutat snöa innan vi började skida i morse, men väldigt mycket ny snö har hunnit lägga sig. Jag tänkte att jag skulle försöka göra det lite lättare för Vega så jag startade morgonen med att byta belag på hennes pulka. Så nu hoppas jag att den kommer att glida lite bättre!
Första delen av dagen, den över Tärnasjön, gick väldigt bra. Vädret var bra, växlande molnighet och snön var kall. Andra delen av dagen kan inte beskrivas som något annat än tung. Klabbsnö. Jag avskyr verkligen klabbsnö, men det är inte mycket man kan göra åt det. Bita ihop och kämpa. Tänka på något trevligt och försöka att le. Även om det inte är roligt så känns det åtminstone roligare när man har ett leende på läpparna. Det var väldigt fint att komma fram till stugan och inte gå längre än så när föret var så jobbigt som det var. Jag kan inte gå i högklackat och jag kan inte gå med en dm platåer under skidorna. Alla har vi våra begränsningar! 
Det är lite roligt det här med hur djungeltrummar går över fjället. Jag hade flera gånger hört talas om två tyskar som hela tiden går med långa stighudar under skidorna. Det spelar ingen roll vilken terräng det är, alltid långa stighudar är det som gäller. Dessa tyskar, Axel och Christoph, fick jag alltså möta igår och skidade med idag. Dom berättade i sin tur om andra som dom hade mött och jag berättade om vilka jag hade mött och sen pratade vi lite om ”gemensamma bekanta”. Väldigt roligt att höra nyheter om människor som jag mött under vägen. Hur det går för dom och hur dom har det. 
Vädret var som sagt väldigt fint i morse, men dagen har bjudit på äkta aprilväder. Men det hör till antar jag när det bara är nån liten dag kvar tills april är här.

28/3-15 Servestugan-Tärnasjöstugorna

28/3-15 Servestugan-Tärnasjöstugorna

Dag 36
Nån gång under natten slutade det att snöa och när jag började skida hade redan en första skoter passerat. Jag tänkte att det här blir en lite lättare skiddag mot igår. Men så fel jag hade! Det har klabbat under både skidor och pulkor och snön har i tillägg varit sugande. Det var som om att befinna sig i kvicksand, känslan var att pulkan hela tiden drogs neråt. 
Det var en väldigt vacker morgon, solen tittade fram mellan molnen och det såg verkligen lovande ut. Det blev en vacker dag med växlande molnighet. Det enda ”lilla” minuset var föret. När jag skidat några kilometer ser jag att kameran inte sitter kvar på Vegas pulka. Jag tänker att den ligger säkert längst ner i backen som vi just kämpat oss upp för. Jag skidar ner för att se efter. Där var den inte… Så då var det bara ett att göra. Skida så långt som det krävs. Det var hela vägen tillbaka till stugan! Men jag hittade den iaf. När jag var på väg tillbaka till hundarna som fick sitta och vänta på mig medan jag skidade efter kameran så kommer två skotrar. Det visade sig vara ett par poliser som är ute för att checka nykterheten hos skoterförarna samt licenser och annat. Jag pratade med dom ett tag, riktigt trevliga! Samma poliser möter jag igen några timmar när dom var på väg tillbaka från sin patrullering. Då pratade vi en ännu längre stund. Jag blev inte tagen för fortkörning ska jag kanske tillägga. 
Vi kämpade oss fram i det tunga föret och kände oss mer än nöjda när vi nådde Tärnasjöstugorna. Tanken var att jag skulle ha skidat till Syterstugan, men som föret var kändes det inte alls frestande att fortsätta. Sista två kilometerna var bara nedför, 200 höjdmeter nånting skulle vi ner. Men tom nedför fick vi kämpa med våra pulkor! 
Alice började att hjälpa till först när vi hade 5 km kvar till stugan. Samtidigt som skoter- och skidleden gick skilda vägar. Men jag är verkligen glad över att hon bestämde sig för att börja hjälpa till där för där var det inte uppkört överhuvudtaget. Som tur var mötte vi tre skidåkare efter en kilometer så därifrån hade vi iaf spår att följa. Tyvärr gick dom inte med pulka så bredda spåret fick vi göra själv. Vega har kämpat som bara den idag, men på dom tyngsta partierna fick jag hjälpa henne. 
Efter tunga dagar som dessa är det så oerhört skönt att komma in i en stuga som är härligt varm. Det första jag gjorde var att hugga ved och hämta vatten så att allt det var färdigt för att sen kunna slänga upp fötterna på en stol och luta mig tillbaka med en bok. 

29/3-15 Tärnasjöstugorna

29/3-15 Tärnasjöstugorna

Dag 37
Det snöade hela natten. Mycket snö föll och klädde den redan väl snötäckta marken med ännu ett tjockt lager snö. I tillägg var det stark vind ute. Det faktum att vädret var som det var, i kombination med att mina hälar börjar att anta en köttigare version av sig själva och att kroppen känns sliten efter de två senaste dagarna, gjorde beslutet om en vilodag enkelt. Snöfallet pågick hela dagen, så har mest troligt en lite tyngre dag att se fram emot imorgon. 
En välbehövlig vilodag i en trevlig miljö med andra ord. Jag har tassat omkring barfota så mycket som möjligt för att lufta såren. Utöver att tassa omkring har jag sovit, läst och pratat med dom andra gästerna. Tre trevliga sällskap har jag mött här. Två tyska män som skidar kungsleden, ett svenskt yngre par och en guide med 4 stycken hundspannsgäster. 
Alice satte sig genast i fönstret för att kolla in alla draghundar när dom kom. Jag hoppas att ha sett dom gav henne massa inspiration till att dra!

27/3-15 Ammarnäs-Servestugan

27/3-15 Ammarnäs-Servestugan

Dag 35
När jag klev upp i morse täcktes marken ute av ett nästan decimeter tjockt täcke med nysnö. Det hade snöat hela natten och det kom att snöa precis hela dagen. Den enda variationen var hur stora flingorna som föll var. 
När jag lämnade världshuset så följde jag bilvägen hela vägen till sjön Stora-Tjulträsket. Inte en skoter hade varit ute och kunde jag slippa spåra ett tag så kändes det bara dumt. Inte en bil mötte jag på hela vägen dit. Så beslutet kändes väldigt bra! 
Över sjön var det bara till att spåra själv. Över Stor- och Lill-Tjulträsket. Några vyer erbjöds inte. Allt jag såg var olika nyanser av grått. Efter Vuomemyran hade jag och Vega det tungt upp för backarna. Efter en av dessa branter, som säkert inte känns lika branta när man inte måste saxa sig upp genom några decimeter djupsnö, så fick jag mötte en vitabandare. Kenneth och hans huskies kom emot oss. Vi stod och pratade en längre stund. Det var riktigt trevligt att träffa honom och få se hans fina hundar! 
Sen hade vi bara några kilometer kvar till stugan. Men det var några riktigt tunga kilometer. Jag var så glad och lättad när jag till sist kunde se stugan! Jag möttes av den trevliga stugvärden som visade och hjälpte mig och hundarna till rätta i hundstugan. 
Jag tände eld i kaminen och satte mig framför elden med en bok i handen för att försöka återfå värmen i kroppen. Stugan var helt utkyld, men snart spreds sig en härlig värme i rummet. Kroppen hade inte blivit blöt av snöandet, men fötterna. Genomblöta! Skönt att ta av sig blöta och kalla strumpor och skor. Ta på mig de härliga stickade och tovade tofflorna som Ida Haglund stickat åt mig! Sara Björk, jag älskar vantarna du stickade åt mig, jag har börjat att ha dom på mig varje dag och dom sitter som gjutna på handen. Idag har snön fått dom att tovas på insidan också. 
Jag har alltid sett kungsleden framför mig som en motorväg överfull av andra skid- och skoteråkare. Men bortsett från Kenneth har jag inte mött en själ idag. Vart är alla skoteråkare när man som mest önskar spår? Jag kommer säkert att ångra detta uttalande imorgon när det är lördag och säkert väldigt (för) många skotrar längs leden 😉 
Skönt att få krypa ner i sovsäcken nu när kroppen känns trött efter dagens slit. En skön känsla att känna att man tagit ut sig! Jag och hundarna gosade ner oss i hundfiltar och myste en lång stund efter middagen idag. Även om Alice skulle ha varit till större hjälp som pälsmössa idag än som draghund, så är hon iaf en mysig hund. Det kan man inte ta ifrån henne. Hon började att hjälpa till först när hon fick syn på stugan idag.. 

26/3-15 Sjnulttjie-Ammarnäs

26/3-15 Sjnulttjie-Ammarnäs

Dag 34
I natt fick jag skåda det ett sagolikt vackert norrsken som spelade över hela himlen. Vår natur är magisk!
Jag vaknade rätt så tidigt i morse och belönades med en vacker soluppgång. Jag älskar att få se solen gå upp, speciellt i vacker och storslagen natur. Jag åt min frukost och packade sedan samman allt i ett lugnt tempo. Jag började skida i ett strålande väder. Ett väder som är så vackert att det är svårt att tro att det är sant. Eller jag hade nästan vant mig vid det nu efter alla dagar med strålande solskensväder. 
Vädret ändras snabbt på fjället. När jag nådde Stijgguo så fanns inte längre en endaste blå fläck kvar på himlen och det gick från att vara helt vindstilla till att blåsa upp. Vinden tog i och blåste allt hårdare mot mig. När det blåste som hårdast var jag tvungen att ta av mig skidorna och gå istället för vinden förde mig bakåt när jag hade dom på mig. jag fick hela tiden luta mig mot vinden för att inte tappa fäste eller balans. Sikten var lika med noll under en period. Då såg jag inte ledkryssen förrän jag var ca 2 meter ifrån dom. Läskigt. Eller då tänkte jag aldrig på att det var läskigt, då hade jag full fokus på att ta mig framåt och komma över passet och gränsen till Västerbotten. Hundarna kämpade på bra i vinden. Den gjorde Alice ofokuserad så hon fick gå lös istället för att vara i vägen för mig. 
Det är konstigt hur människokroppen fungerar. Innan det blåste upp så kände jag av mina fötter. Men när jag var så fokuserad på att ta mig framåt kände jag inte av dom alls. När jag kom fram till Ammarnäs såg jag att dom är allt annat än vackra och väldigt såriga…
Vinden mojnade så snart jag tagit mig över passet. Skönt! När jag kom till Dávtájávrrie blev jag väldigt förvirrad. På min karta fanns bara en vinterled. Där fanns två. Jag såg en skidåkare på håll och tänkte att det är lika bra att jag skidar mot den och frågar vilken av dom som är den ”rätta”. Det visade sig att det var Gary Dicker, en man som skidar vita bandet! 🙂 Vi stod och pratade en stund i vinden och jag fick veta att dom båda lederna gick ihop längre fram och att den ena brukar nyttjas av skidåkare och den andra av skoteråkare. 
Härlig utförsåkning väntade sen. Jag älskar att åka utför iaf när det är lagom brant och det var det här! Att susa fram genom lössnön i skogen är bara för underbart! 
Dom sista 10 km ner till Ammarnäs var rätt så dryga längs en väg. Vädret hade blivit mycket bättre så det vägde upp den rätt så tråkiga vägen 🙂 
På Ammarnäs Världshus väntade en depålåda på mig. jag har skidat en del snabbare mot vad jag tänkt så helt plötsligt hade jag alldeles för mycket grejer! Men det rådde jag snart bot på, jag gick ner till matbutiken och skickade hem allt som är extra med bussgods. 8 kilo blev det 😀 Sen passade jag på att köpa en massa gott! Jag menar pulkan får ju inte vara för lätt 😉 
Att jag skidade så här långt idag berodde främst på en sak. Jag har dom senaste dagarna haft ett ofattbart stort saftsug. Jag vet inte hur många gånger per dag jag tänkt på det. Sen så vet jag inte hur vi plötsligt fick sådan fart. Vi skidade närmare 40 km på 8 timmar inkl pauser och lunchstopp. Lycka var att köpa saft på butiken. Nu har jag druckit flera liter. Mitt liv gick från att vara väldigt bra till ofattbart bra 😀

25/3-15 Pieljekaisestugan-Sjnulttjie

25/3-15 Pieljekaisestugan-Sjnulttjie

Dag 33
Det var den kallaste natten på länge. Helt klart väder och minus 20 grader. Miljoner stjärnor har lyst upp himlen och ett sagolikt vackert norrsken! 
När jag började skida genom skogen i morse så hade det blivit lite varmare, det var bara minus 16. Men solen började att värma upp landskapet redan vid åtta och det blev riktigt behagligt! Inne i nationalparken råder terrängfordonsförbud, men det fanns några gamla skoterspår att följa vilka jag antar kommer från naturbevakare. Det var tur att dom fanns, utan spår hade det tunga varit än tyngre! Vi skulle upp för några riktigt branta backar. Långa stighudar hjälpte inte, det var bara att plocka av sig skidorna och gå till fots. Även om det är helt galet tungt så måste jag säga att jag verkligen gillar det. Speciellt känslan när jag nåt backens topp! Vega kämpade på som bara den med sin pulka, men i dom värsta branterna fick jag gå och hjälpa henne med påputtning. Alice hjälpte mig bra med min pulka! Nerför mot sjön Luvtárre var det riktigt härlig skogsåkning. Jag tror att vi alla tre älskade det! Hundarna sprang så fort att deras öron fladdrade. Jag satt fast i Alice så även jag fick upp bra fart, men mina öron fladdrade inte ändå.
Sista biten ner till Adolfsström, egentligen dom sista 4 km gick så galet fort. Nationalparken slutade vid sjön och jag kom ut på skoterled. På skoterled var det snabbföre och sen ganska brant. Jag älskar känslan som nedförsbackar ger. Jag vet inte om jag är livrädd eller inte, men jag kan inte sluta le och skratta när jag åker utför 🙂 
Vi fortsatte förbi Adolfsström och stannade för en lång lunchpaus i solen vid Bäverholmen. Vädret har varit ofattbart vackert idag, precis som igår. Dock betydligt kallare, men inte så att det på något sätt störde. Adolfsström ligger på 462 möh och vi skulle upp på närmare 800 möh innan vi nådde dagens högsta punkt. Med Alice hjälp kunde jag skida upp för backarna utan långa stighudar. 
Jag har haft en fantastisk dag på alla sätt. Jag har mått så oerhört bra och bara varit lycklig. Jag tror att man blir det när man är på rätt plats vid rätt tillfälle och det är jag 🙂 Just det, jag har fått samma fråga en gång till. En fråga som förbryllade mig första gången den ställdes, men som jag nu vant mig vid då jag fått den många gånger. ”Hur tänker du om pensionen när du är ute så här?”. Vad ska jag svara på det. Njae, den tänker jag inte särskilt mycket på som den ligger 40 år fram i tiden och jag har fullt upp av att njuta av dagarna nu. 

24/3-15 Vuonatjviken-Pieljekaisestugan

24/3-15 Vuonatjviken-Pieljekaisestugan

Dag 32
Jag har sovit så gott i natt! För varje dag som går blir jag allt piggare och känner mig allt starkare. Skön känsla! Jag har inga tider som styr mig, jag är vad man kallar fri. Men även om jag har denna frihet gillar jag att ha vissa rutiner. Eller jag mår bäst av att ha rutiner kring sömn och mat. Så oftast somnar jag tidigt och vaknar således också rätt så tidigt. Att få vakna tidigt på morgonen och känna sig pigg och utvilad är en oerhörd förmån. I morse vaknade jag rätt så tidigt och unnade mig lyxen att ligga kvar i sovsäcken, öppna upp tältet för att bara ligga och se på när naturen sakta vaknade till liv. Ute var det rätt så grått och från himlen seglade små snöflingor ut. Det är spännande med väder, för samma plats ser helt annorlunda ut beroende på det. Idag var flera av fjällen som jag fick se igår helt dolda. 
jag började att skida över sjön Riebnes mot Riebnestjavelk. Medan jag gjorde det började himlen att spricka upp och färgas blå. Det var en rätt så lugn och stilla morgon fram tills alla skoteråkare vaknat till liv. Jag har aldrig tidigare mött så många otrevliga skoteråkare som i det här området är jag rädd att behöva säga. Dom flesta är så klart jättetrevliga, men jag har även mött några riktiga svin. Jag blev tom utskälld för att jag befann mig på leden häromdagen, tänkte då att jaja, karln har väl en dålig dag. Men idag hände det igen av en annan åkare. Varje gång jag hör eller ser skotrar så ställer jag och hundarna oss så långt på sidan som möjligt och låter dom passera. Idag verkade flera tycka att det var en lek att komma så nära oss som möjligt trots breda leder eller tom på sjön. 
När jag nåt andra sidan av sjön så mötte jag en skidåkare som är skidar Kungsleden från Hemavan till Abisko. Jag blir lika glad varje gång jag möter andra skidåkare! Vi stod och pratade en stund innan det var dags för mig och hundarna att ta backen upp till Riebnestjavelk. Alice hjälpte till upp för backen efter att ha fått gå lös över hela sjön då hon inte velat dra. Det var en fin backe upp och på andra sidan väntade en ännu finare backe ner. Hej vad det gick! Det gäller att vara mjuk i knäna och ha ett stadigt grep om skakeln ner för backarna, men så roligt det är! Älskar känslan nerför! 
Sen kom vi ut på Hornavan och skidade över till Jäckvik. Sol och vindstilla. Fin och njutningsfull åkning. Alice ville inte hjälpa till mer, men när jag fick se en älg på isen framför oss var jag snabb att koppla henne. Aldrig har hon varit så stark som när hon fick syn på älgen. Den skulle visst åt samma håll som vi så i ett par kilometer fick jag hjälp och älgen vek av från leden och sprang till skogs. Sen har Alice inte velat hjälpa till mer idag.
Efter en längre lunchpaus i solen efter Jäckvik så började vi att skida upp mot Pieljekaise nationalpark. Jag vet inte sist jag kände mig så stark i kroppen som jag gjorde upp för denna backe, dom 400 höjdmetrarna kändes knappt. Det är en bra känsla. Vid nationalparksgränsen var det slut på uppförsbacken och skoterspår. Eller dom sista två kilometerna fanns bara några gamla översnöade spår men från gränsen fanns inte en antydan till spår. När jag nådde skogsgränsen så kunde några gamla spår skönjas, men inte mer än så. Måste ha fallit en del snö här! Vi skidade ner genom skogen tills vi nådde Pieljekaisestugan. Jag satt på mig förstärkningsplagg och satte mig ute på altanen och bara njöt av stillheten och solen. 15 grader kallt och krispigt vackert. Jag stannade ute tills solen letat sig ner bakom alla träd. Jag är så lycklig. Dom sista dagarna har jag känt mig så oerhört lycklig. 

23/3-15 Tjieggelvas-Vuonatjviken

23/3-15 Tjieggelvas-Vuonatjviken

Dag 31
Så himla skönt att få vakna av sig själv pigg och utvilad! Att belönas av en brinnande himmel klockan 05.00 är bara så underbart och sätter sen prägling för resten av dagen!
Jag har inte blivit frisk, men jag är mycket friskare! Så skönt att kunna gå lite längre sträckor (mer än några hundra meter) innan jag måste vila. Idag har jag kunnat gå i kilometer åt gången. Ett gott tecken! Snoret och hostan ger säkert med sig dom med vad det lider!
Att helgen är över har inte gått att ta miste på. Inte en skoter har jag mött på hela dagen. Lite annat mot de hundratals jag mött i helgen. Det har varit helt vindstilla ute idag och stannade jag hördes precis ingenting. Det är ljuvligt att höra på ingenting. Stå och njuta av lugnet och stillheten. 
Jag har varit så oerhört lycklig idag. Vet inte varför jag känt det så starkt idag och tänker att det inte spelar någon roll. Eller antagligen för att jag gör just det jag älskar, jag är ute och skidar i en storslagen miljö! 
Jag har skidat väldigt mycket genom fjällbjörkskog idag. Alla dagar skiljer sig från varandra när det kommer till vyer och utmaningar. Det är en del av tjusningen. Alice har inte varit klockren hela dagen, men dom stunder hon var det var hon helt fantastisk! Vega har varit duktig precis så som hon brukar! 
Innan jag kom ut på Kungsleden så trodde jag att den skulle vara extremt välmarkerad. I dessa trakter är den allt annat än välmarkerad. Inte en ruska har det varit på någon av alla dessa sjöar jag skidat över idag och på flera platser har det varit flera hundra meter mellan markeringarna. Idag har inte det varit något problem då vädret varit så pass bra. Men det måste vara jobbigt dagar då det inte är det. Jag vet bara hur det var dom gånger som vinden tagit dom gamla spåren med sig vissa sträckor idag. 
Nu är det dags att mysa ner sig i sovsäcken. Älska tältlivet! 

23/3-15 Tjieggelvas-Vuonatjviken

23/3-15 Tjieggelvas-Vuonatjviken

Dag 31
Så himla skönt att få vakna av sig själv pigg och utvilad! Att belönas av en brinnande himmel klockan 05.00 är bara så underbart och sätter sen prägling för resten av dagen!
Jag har inte blivit frisk, men jag är mycket friskare! Så skönt att kunna gå lite längre sträckor (mer än några hundra meter) innan jag måste vila. Idag har jag kunnat gå i kilometer åt gången. Ett gott tecken! Snoret och hostan ger säkert med sig dom med vad det lider!
Att helgen är över har inte gått att ta miste på. Inte en skoter har jag mött på hela dagen. Lite annat mot de hundratals jag mött i helgen. Det har varit helt vindstilla ute idag och stannade jag hördes precis ingenting. Det är ljuvligt att höra på ingenting. Stå och njuta av lugnet och stillheten. 
Jag har varit så oerhört lycklig idag. Vet inte varför jag känt det så starkt idag och tänker att det inte spelar någon roll. Eller antagligen för att jag gör just det jag älskar, jag är ute och skidar i en storslagen miljö! 
Jag har skidat väldigt mycket genom fjällbjörkskog idag. Alla dagar skiljer sig från varandra när det kommer till vyer och utmaningar. Det är en del av tjusningen. Alice har inte varit klockren hela dagen, men dom stunder hon var det var hon helt fantastisk! Vega har varit duktig precis så som hon brukar! 
Innan jag kom ut på Kungsleden så trodde jag att den skulle vara extremt välmarkerad. I dessa trakter är den allt annat än välmarkerad. Inte en ruska har det varit på någon av alla dessa sjöar jag skidat över idag och på flera platser har det varit flera hundra meter mellan markeringarna. Idag har inte det varit något problem då vädret varit så pass bra. Men det måste vara jobbigt dagar då det inte är det. Jag vet bara hur det var dom gånger som vinden tagit dom gamla spåren med sig vissa sträckor idag. 
Nu är det dags att mysa ner sig i sovsäcken. Älska tältlivet!