Pacific Crest Trail, dag 31

Pacific Crest Trail, dag 31
Rock Inn-vattencistern: 23 km
PCT mile: 502.6

31 maj 2016

Sovmorgon som inte blev sovmorgon pga extremt överanvänd säng på Rock Inn.. Mjuk, gnekande och instabil. Frukosten serverades från kl. 8. Från menyn väljs av Henrik pannkakor med lönnsirap, smör, ägg och korv och av mig Grönsaksomelett med hashbrowns. Som sidtillbehör frukt och juice.

Vi vandrar vidare längs Elisabeth Lake Road en dryg mil innan vi viker av mot Upper Lower Shake. Tilltagande värme. Vi passerar hägn med getter, lama och strutsar. Vore fint med en lama…

Vi viker av mot stigen som ska ta oss tillbaka till PCT. Skönt att komma in i skuggan bland träden. Henrik är nära att trampa på skallerorm. Vi besväras mycket av alla flugor som försöker ta sig in i ögon, öron och näsa. Vissa av dom större flugorna biter hårt.

Vi vandrar i ömsom skog och ömsom busk/ljungvegetation. Det är bitvis mycket varmt och svettigt. Speciellt när vi inte har träden som skydd mot solen. Många fjärilar har vi sett, stora vackra.

Många valde att skippa omvägen längs vägen och liftade istället tillbaka till leden. Jag är glad att vi väljer att ta dom.

Vi tältar några hundra meter efter en vattencistern. En stor tank nedsänkt i marken som samlar upp regnvatten från ett plåttak över det. Fin tältplats omringad av blommande buskar.

image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image imageimageimageimage

Pacific Crest Trail, dag 30

Pacific Crest Trail, dag 30
Bouquet Canyon-Rock Inn: km
PCT mile: detour

30 maj 2016

Vi kliver upp lite tidigare i morse, måste börja gå tidigare för att få mer tid utan gassande sol. Flera små kaninen skuttar runt bland ljungen. Vet inte om det är ungar eller en liten art. Vi befinner oss ovanför en reglerad sjö och ser högre berg i bakgrunden. Vi går upp ca 450 meter. Skönt att få göra det innan solen når oss. Himlen är klarblå. Vi kommer över krönet och landskapet ändrar sig, mer träd, fuktighet, myggor och flugor som stör. Flugorna försöker ideligen att ta sig in i öron, näsa och ögon. Flera av dom bits. Men vi har iaf skugga ibland.

Vi håller ett bra tempo och går till brandstationen i Green Valley där säkert vatten och skugga finns. Vi tar en lång lunch i skuggan och möter en av dom kanadensiska tjejerna som vi åkte till ledstarten med 1 maj. Vi börjar sen gå mot ”Casa de Luna”. Halvvägs blir vi upplockade och får skjuts resten av vägen. Även detta är en hippieplats, alla blir tilldelade varsin hawaiiskjorta vid ankomst. En del röker på, flera dricker öl. Många har varit här i flera dagar bland hängmattor och mängder av mat. Väldigt generösa värdar! Det är memorial day och innan maten hålls en tyst minut. Det bjuds på grillat och olika sallader, gott!!!

Efter ett par timmar tackar vi för oss och får skjuts tillbaka till brandstationen. Leden är avstängd härifrån pga gammal brand. Det blir en omväg för att ta sig tillbaka till leden längs bilväg. Vi går till Lake Huges. Stannar vid bensinstationen och köper lite gott, sitter utanför och pustar ut. Den trevliga ägaren tipsar oss om att bo på Rock Inn, ett känt Harley Davidson ställe. Ska vi fortsätta att gå måste vi gå minst 6 Miles till för att kunna tälta. Klockan hade hunnit bli mycket så det kändes rätt att stanna till. Goda burgare och rum till vettiga priser.

Vi äter middag med andra vandrare. Trevligt!

imageimageimageimageimageimage image image image image image image

Pacific Crest Trail, dag 29

Pacific Crest Trail, dag 29
hiker heaven-Bouquet Canyon: 18 km
PCT mile: 465.8

29 maj 2016

Prärievargar och hundar ylar ikapp hela natten. Lätt regndis på morgonen. Vi passar på att duscha tidigt på morgonen medan dom flesta sover. En dusch på 60 skitiga vandrare ger en väntetid på ca 8 timmar.

Vi tar det lugnt på morgonen, tar lite internettid. Får tag i den operatör jag har till paddan då mitt internet inte fungerat på länge nu. På nåt vis har mina 5GB tagit slut trots att jag knappt kunnat använda paddan. Fyller på med ny tid, hoppas att den ska räcka längre. Vi hämtar ut vår nytvättade tvätt, torr och ren. Sån lyx att bara behöva lägga all skittvätt i en påse och sen få tillbaka den ren!

Vi träffade två för oss nya svenskar på morgonen, Linda, flames och Pontus, King Leonidas. Det verkar som om vi är ett tjugotal svenskar ute längs leden just nu, kul!

Vi packar och får sen skjuts tillbaka till leden. Dimman har lättat och solen börjat gassa. Tar en lång lunch under några buskar för att få skugga. Leden går längs ett klassiskt Ljung/busklandskap. Vi går sen uppåt, en stigning på ca 700 meter. Rätt så svettigt, men kanske att vi så smått har börjat att vänja oss vid värmen?

När vi kommit nästan hela vägen upp så hör vi ett starkt starkt ljud från skallerorm en bra bit ifrån oss. När vi tittar åt det håller får vi se en Bobcat (lodjur) 40-50 meter ifrån oss! Snabbt gömmer den sig i buskaget och blir omöjlig att fota.

Vid stannar till med alla bin vid Bear Springs för att ta vatten. Möter en man som bor i området och pratar en stund med honom. Berättar om bobcaten vi sett. Han berättar att han flera gånger sett spår från puma här och fått se den vid ett tillfälle.

Vi går ner från berget och finner en trevlig tältplats bland ljungen på andra sidan av Bouquet Canyon.

image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image

Pacific Crest Trail, dag 28

Pacific Crest Trail, dag 28
North Fork campground-hiker heaven: 30 km
PCT mile: 454.5

28 maj 2016

Vi vandrar nedför mot KOA (campgrounds of America) campground där vi har en matlåda att hämta ut. Innan KOA stöter vi på trail angel Coppertone vid hans husbil. Vi blir bjudna på glass med läsk, en sk floater, kakor och banan. Coppertone har lite av en vagabonderande livsstil, i år åker han längs leden. Stannar på ett ställe en vecka åt gången och bjuder vandrare på massa gott.

Vi går i värmen till KOA, pausar där och äter glass och godis i skuggan. Det är otroligt hur sugen man är på onyttigheter. Det spelar ingen roll hur mycket som man frossar, kort efter är man lika sugen igen. Det är som om kroppen skriker efter den snabba energin. Vi omstrukturerar vår packning och beslutar oss trots hettan vid lunchtid för att gå dom sista 11 Milesen till Agua Dolce.

Det var mycket uppför i början, få/inga skuggchanser. Kargt, ganska färglöst landskap. Hittar lite skugga under ett träd till slut. Får gå en omväg för att nå skuggan där. Men skönt att komma undan solen för en stund.

Följer motorväg en bit och går genom en tunnel. Landskapet var helt annorlunda på andra sidan motorvägen. Vi kommer till ett ställe med berg med flera håligheter i. Går vidare mot Vasquez Rock och får se en Coyote på väldigt nära håll. Den är väldigt lik en schäfer både i färg och storlek. Den kollade väldigt skyggt på oss innan den lommade iväg.

Vi når Vasquez Rock med sina speciella bergsformationer. Här hamnade vi helt oväntat mitt i en photoshoot med bikinimodeller med höga klackar.

Vi handlar lite bröd och frukt i butiken i Agua Dolce som vi äter utanför affären. En man med motorcykel erbjuder oss lift till Hiker Heaven som ligger ett par Miles därifrån. Avundsjuka blickar från andra vandrare som väntar på bilskjuts, OBS han kör oss en åt gången.

Vi hoppar av vid hippiestället Hiker Heaven på kvällen. Här är det mängder med tält, djur och vandrare. Vi får en snabb guidning över stället av ställets ägare. Blir visad vart tvättsäckar finns, hur duschlistan fungerar, tältet där lånedatorer finns, post osv. Det är en väldigt vänlig stämning. Det luktar en blandning av marijuana och lantgård.

Vi sätter upp tältet tätt intill hästhagen, lämnar in vår tvärt och tar det sen lugnt på en bänk.

På kvällen får jag ett migränanfall. Sjukt jobbigt. Blixtrar för ögonen och världen gungar.

image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image

Pacific Crest Trail, dag 27

Pacific Crest Trail, dag 27
platåplats-hiker heaven: 33 km
PCT mile: 436.2

27 maj 2016

Natten var väldigt varm och det kändes tidigt i morse att det mest troligt skulle bli en väldigt varm dag idag. Det blev det också.. Soluppgången är kanske den vackraste stunden på hela dagen? Jag gillar verkligen soluppgångar.

Vi går ner till ranger station intill Angeles Forest Highway. Flera andra vandrare är där för att fylla på vatten. Vi fyller ca 9 liter tillsammans, vi hade en längre sträcka utan vatten framför oss.

Vi fortsätter sen genom ett vad vi anser vara ett ”typiskt sydkaliforniskt landskap”. Alltså ett med mycket låg buskvegetation och ökenstuk, många av buskarna är ”poodle dog bush” vilken är 10 gånger så giftig som giftek. Den har en speciell doft, många säger att den luktar som marijuanaplantor. Kortare sträckor består av skogspartier med eldhärjningsspår.

Vi går upp och ner för kullar. Bestämmer oss tidigt för att hela vägen till nästa säkra vatten vid North Fork Ranger Station. Många människor som vi möter är återkommande, dom 3 tjeckerna är sådana. Sist vi mötte dom var över en vecka sedan, idag fick vi göra det igen. Ett glatt återseende!

Vandringsdagen avslutas med en längre nedförsbacke innan vi kommer fram till Ranger station och kan tälta på den ”campground” som finns intill den. I en kylväska intill ranger station kan man köpa läsk och snickers för småpengar. Det är härligt att se att det fungerar. Alla lägger i pengar i boxarna och vad det verkar som försvinner inget från dom.

Vi höll ett högt vandringstempo idag, ibland är det verkligen skönt för benen att sträcka ut.

image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image

Pacific Crest Trail, dag 26

Pacific Crest Trail, dag 26
Cooper Canyon Trail Camp-platåplats, 31 km
PCT mile: 415

26 maj 2016

Vi börjar som så många andra morgnar med att gå uppåt, en stigning på lite drygt ett par hundra meter. Efter det går det utför ingen behaglig lång utförslöpa. Benen är rätt så trötta även idag.

Vi passerar 400 Miles-strecket. Känns märkligt att vi kommit så pass långt redan, oftast känns det som om vi startade igår.

Vi lunchar under ett träd och sover en stund i skuggan. Skönt att komma undan solhettan en stund och skönt att sova lite. Efter lunchen väntar ett par hundra meters stigning. Lite moln började komma in, skönt! Vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig vid värmen.. Vi dricker litervis med vatten varje dag.

Vi kommer upp till ett landskap som påminner en svensk tallmosse, fick mig att tänka extra mycket på alla hemma. Vi går sen ner mot Angeles Forest Highway, stannar 3.8 Miles innan på en liten platå med vacker utsikt.

När solen gick ner började prärievargarna att yla.

image image image image image image image image image image image image image image

Pacific Crest Trail, dag 25

Pacific Crest Trail, dag 25
tallskogen vid Mt Baden-Powell-Cooper Canyon Trail Camp, 27 km
PCT mile: 395.7

25 maj 2016

Min 28:onde födelsedag!

Det var en kall natt med minusgrader. Med varma kläder och sovsäck går det bra. Men det är många på leden som sliter med det kallgrader.

Vi kommer igång att gå vid 7.25 efter att ha ätit vår vanliga grötfrukost. Med torkade äpplen blev den så mycket bättre! Vi r ovanför ett molnhav som breder ut sig på vår vänstra sida. På vår högra är det helt klart.

Vi fick en fin start på dagen. Men det börjar kännas att vi gått ett tag. Sega och trötta. Vi går ned mot highway 2. På vägen ner mötte vi en koreansk pensionärsgrupp från Los Angeles. Dom bjöd på färsk frukt och gurkor. Gruppen var lite utspridd så vi möter flera glada grupper, en av dom spelade musik och bjöd på härlig stämning. Vi stannar till vid en rastplats intill motorvägen och äter lunch i dimman innan vi åter går uppåt igen.Vi har liksom alla andra drabbats av ”hiker hunger”, blir aldrig riktigt mätt, ständigt småhungrig. Eller inte alltid bara småhungrig, ibland galet hungrig.

Dimman kommer och går. Det var väldigt fuktigt varje gång vi var inne i dimman, så pass att det började droppa från träden. Så det var blötare under träden än bredvid. Det har varit kallt i luften hela dagen, mer vandrarvänligt.

Vi får gå en omväg längs motorvägen till Buckhorn camping då leden var avstängd pga en hotad gulbent groda. Kommer tillbaka till leden efter att ha gått längs Buckhorn trail och tältar vid Cooper Canyon Trail Camp. Till middagen blir det dagen till ära ett glas vin. Trevligt! Pratar med en Japan ”Jazzman” en stor del av kvällen. Trevligt!

image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image

image

Pacific Crest Trail, dag 24

Pacific Crest Trail, dag 24
Wrightwood-tallskogen vid Mt Baden-Powell, 16 km
PCT mile: 378.7

24 maj 2016

Det blir en lugn morgon. Henrik och Mathias lagar omelett på 12 ägg på Mathias kök som han bär ut från ”trucken”. Den steks i en gjutjärnspanna och får ett ostljus i mitten. För imorgon är det min födelsedag.

Efter att ha packat oss ut ur rummet skjutsar Mathias oss tillbaka till leden. Vi lämnade solen i Wrightwood och hamnade uppe bland molnen. Efter ett par koppar kaffe ger sig Mathias av norrut och vi fortsätter att gå. Med oss får vi kilovis med torkad frukt och renkött. Ryggsäckarna är som vanligt tunga just efter omproviantering.

Vi vandrar genom kylan mot Mt Baden-Powell. Efter att ha nåt Vincent Gap Trailhead börjar leden att gå i serpentin upp på detta berg. 2860 möh ligger toppen på. Väldigt speciella tallar växer på denna höjd. Tallarna i kombination med dimman gav en trolsk stämning. Det blåser rätt så hårt när vi går över ryggen och upp på själva toppen. Vi bjuds inte på mycket utsikt, molnen ligger för tätt. I så korta stunder lyser solen igenom och man kan nästan se vad som finns därute.

Vi hittar en fin tältplats på 2800 möh.

image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image

Pacific Crest Trail, dag 23

Pacific Crest Trail, dag 23
blomstergården-Wrightwood, 20 km
PCT mile: 369.8

23 maj 2016

Att vakna innan solen stiger upp över bergen och färgar hela världen i guldtoner är något jag verkligen gillar. Morgonen var småkall och strålande vacker. En tunt lager med frost täckte tältduken.

Vi lämnar vår tältplats på ca 2000 möh och går upp till 2500. Stiger går i huvudsak genom tallskog med stora träd och är jättefin. Utsikten är vacker och vi ser många fåglar och ekorrar.

Efter att ha nåt dagens högsta punkt vänder det och vi börjar gå nedåt och kommer fram till slalombackar. Och till sist Highway 2. Det visar sig snart att Wrightwood är en vandrarvänlig småstad och vi behöver inte vänta länge på att få lift. En kvinna som bor i området kör sträckan mellan leden och staden flera gånger dagligen för att plocka upp vandrare och hon lämnade av några vandrare strax efter att vi kommit dit och fick skjuts av henne ner till wrightwood.

Vi fixar med allt som ska fixas med när man kommer till civilisationen; handlar mat, packar om osv.

Vi tar in på ett motell som heter Pines motel. Det blev lite av en besvikelse.. Tvättmaskinerna var ur funktion, strålen i duschen i det närmaste droppade bara och temperaturen på vattnet ändrade sig som det ville.. Tvättade all vår tvätt i handfatet.

På kvällen kom Henriks vän Mathias på besök. Mattis bor till vardags i Alaska, men av slump var han i området på jobb just nu. Det blev en kväll med mycket prat och skratt. Trevligt!

image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image imageR

Pacific Crest Trail, dag 22

Pacific Crest Trail, dag 22
nära järnvägen-blomstergården, 23 km
PCT mile: 357.8

22 maj 2016

Vi börjar dagen med att gå upp, upp och upp på serpentinstigar ut och in i smala dalgångar mellan bergen. Vi går genom tät buskvegetation, här och där sticker mindre döda träd upp samt små träd med gula blommor.

Vi går uppåt hela dagen. Här är det tvärtemot mot hemma, man når träden av att gå uppåt och inte från dom. Det är verkligen skönt att komma in bland träden. I den intensiva solen är all form av skugga välkommen.

Tältplatsen vi tänkt oss var överfull av andra vandrare så vi gick vidare. Hittade en trevligare mot den vi tänkt oss först. Fick tom en egen liten blomsterträdgård och kunde se snö på närliggande toppar.

Gårdagen tog ut sin rätt. Småtrött och tidig kväll.

image image image image image image image image image image image image image image