Pacific Crest Trail, dag 151

Pacific Crest Trail, dag 151
Monument 78, Canadian/US border-Manning Park: 14 km
PCT mile: 2658.9

28 september 2016

Pacific Crest Trail tar officiellt slut vid Kanadas gräns, men i praktiken så får man gå 14 km till för att komma till Manning Park som är den närmsta bilvägen. För att få korsa gränsen till Kanada från USA behöver man ansöka om ett specialtillstånd innan man startar turen. Det hade vi gjort så det var bara att gå över. Vandringen till Manning park var enkel och mestadels nedåt. En väldigt speciell känsla infann sig, som alltid, efter avslutad tur när vi kom fram till Manning Park. Blandade känslor, skönt att vara framme samtidigt som jag inte helt vill sluta att gå…

I Manning park blev vi (och alla andra thru-hikers) bjudna på både dusch och en fri drink från baren. Ett fint drag för att vi inte skulle förpesta atmosfären allt för mycket för resortens betalade gäster…. vi äter på restaurangen och pratar med andra vandrare medan vi väntar på bussen som skulle ta oss till Vancouver, klockan 2 på natten. Ca trettio andra vandrare skulle med samma buss. Känns märkligt att människor vi sett till och från under 5 månaders tid kommer vi mest troligt aldrig se igen.

Vår PCT-vandring slutade på 4346 kilometer, vilket i mitt fall motsvarar ungefär 7 miljoner steg. Det är också samma avstånd som det skulle vara att gå längs bilvägar från Treriksröset ner till Madrid. Den totala stigningen blev lite drygt 150’000 höjdmeter, eller ungefär 850tusen trappsteg.

img_5400img_5401img_5402img_5403img_5404img_2158img_5405img_5406img_5407img_5408img_5409

Pacific Crest Trail, dag 150

Pacific Crest Trail, dag 150
the foot of Tamarack Peak-Monument 78, Canadian/US border: 40 km
PCT mile: 2650.3

27 september 2016

Vaknar till en morgon där det är svårt att avgöra vad dagen ska erbjuda för väder. Tunga, gråa moln drar förbi över oss. Soluppgången är vacker. Ska det bli strålande sol som igår eller ska regna vräka ner?

Vi börjar dagen med att gå upp mot Foggy Pass, som visade sig vara ett väldigt passande namn. För dimmigt var det! Vi kunde inte längre se några vyer, vi var som i ett mjölkpaket för en stund. Solen segrade dock över moln och dimma och dagen blev varm och solig!

Vandringen mot Rock Pass var riktigt vacker med vackra höstfärger, dom stora bergsängarnas gulnade gräs sken i guld plus klart röda fält. När vi sen nådde Woody Pass bestämde vi oss för att fortsätta hela vägen till gränsen. Så nära turens slut nu! Svårt att förstå..

En sista backe väntade efter Woody Pass, därefter gick det enbart nedåt mot Monument 78 och den kanadensiska gränsen. Ett gäng vandrare satt på plats vid monumentet när vi kom dit, bla en kille som vi sett flera gånger sen Ziggy and the Bear, precis i början av vår vandring. Speciell känsla att komma fram. I 150 dagar har vi gått från Mexiko till Kanada!
Mil kvar till Manning Park: 1,4

img_5335 img_5337 img_5340 img_5341 img_5342 img_5343 img_5344 img_5345 img_5346 img_5347 img_5350 img_5351 img_5352 img_5353img_5356 img_5357 img_5358 img_5359 img_5360 img_5362 img_5363 img_5364 img_5366 img_5370 img_2157 img_5371 img_5372 img_5373 img_5374 img_5375 img_5376img_5377img_5378img_5379img_5380img_5385img_5391img_5395img_5399

Pacific Crest Trail, dag 149

Pacific Crest Trail, dag 149
Methow River-the foot of Tamarack Peak: 34 km
PCT mile: 2625.3

26 september 2016

Det blev en natt med många timmars sömn för mig, kanske t.o.m. för många.. Somnade direkt när jag lade mig igår vid kl. 21 och sen sov jag till 6.30 imorse.. Tältet och sovsäckarna är höstfuktiga när vi packar ihop det och börjar att gå mot Glacier Pass. Vi går nästan enbart genom skog fram tills dess. Efter Glacier Pass fortsätter det att gå uppför längs en bergssida i vackraste höstfärger. Där börjar vi också ha lite utsikt. Alltid härligt!

På lunchpausen passar vi på att torka våra sovsäckar och tältet i solen. Har haft klarblå himmel hela dagen och solen har hettat. Temperaturen har verkligen pendlat sista dagarna.

Större delen av vägen mot Harts Pass, som är den sista bilvägen vi passerar innan målgång, hade vi vacker utsikt och den vart än vackrare sen resten av vandringen. Höga snötäckta berg i horisonten, höstgula lärkträd och rött ris på marken.
Mil kvar till Kanada: 5,4

img_5295 img_5296 img_5297 img_5298 img_5299 img_5300 img_5301 img_5302 img_2156 img_5306 img_5307 img_5308 img_5309 img_5310 img_5311 img_5312 img_5313 img_5314 img_5315 img_5316 img_5317 img_5318 img_5320 img_5322 img_5323 img_5324 img_5325 img_5327 img_5328 img_5329 img_5330 img_5331 img_5333 img_5334

Pacific Crest Trail, dag 148

Pacific Crest Trail, dag 148
6 Mile Camp-Methow River: 38 km
PCT mile: 2604.1

25 september 2016

Småduggar lite under natten. Hela dagen bjuder på växlande molnighet och flera gånger känns det som om regnet är nära, men det faller aldrig på oss, skönt. Vi börjar att gå vid kl. 7 dagarna har blivit så mycket kortare nu när september samt vår tur börjar att närma sig sitt slut. Vi går mestadels uppåt i slakmota genom skog fram till Highway 20 och Rainy Pass. Vid passet bjuds vi på en glad överraskning, Trail magic, i form av grillad korv, veggieburgare, frukt, kakor, läsk, öl, chips, etc. Verkligen uppskattat! En stor grupp med andra vandrare är också där, både för oss kända och okända ansikten.

Efter passet fortsätter stigningen men nu något brantare upp mot Cutthroat Trail junction, där vi hamnar i en ny typ av landskap. Kargare med gulnande lärkträd. Vi går i detta alpina landskap några timmar. Vackert. Vi passerar ett par pass på 6600 feet, Granite pass och Methow Pass. Efter Methow Pass börjar det gå nedåt på serpentinstigar genom skog fram till Methow River där vi tältar. Kommer fram rätt så tidigt så det blev en väldigt lugn kväll. Skönt.
Mil kvar till Kanada: 8,8

img_5258img_5259img_5260img_5263img_5265img_5266img_5267img_5268img_5269img_5270img_5271img_5272img_5273img_5274img_2154img_5275img_5277img_5278img_5282img_5283img_5286img_5289

Pacific Crest Trail, dag 147

Pacific Crest Trail, dag 147
High Bridge (–>Stehekin)-6 Mile Camp: 18 km
PCT mile: 2580.6

24 september 2016

Varmaste natten på länge. Skönt!

Väldigt lugn morgon i väntan på att postkontoret ska öppna. Igår kom vi in i North Cascade National Park, här gäller andra regler vid tältning. Man behöver ett extra tältningstillstånd för varje tältplats man tänkt sig inne i parken då dom alla är kvoterade. Vi går till ”visitor center” (typ som naturum) på morgonen och fixar med det. Är bara ett som behöves då sträckan från High Bridge bara är 17 Miles lång innan vi är ute ur parken igen. Kvinnan bakom disken visar oss en bok med alla däggdjur i Oregon och Washington, roligt att se!

Klockan 12 är jag och MÅNGA andra vandrare på det lilla postkontoret för att hämta ut våra lådor. Kontoret var fyllt från golv till tak med lådor till PCT-vandrare och dom lådor som inte fick plats inne på själva kontoret förvarades på vinden. Bussen tillbaka till leden gick inte förrän kl.14 så det blev en väldigt lugn förmiddag.

Bussen stannade till vid ett bageri på vägen till High Bridge där vi fick 10 min på oss att köpa allt gott som vi önskade. Som en dröm! Vi köpte stora kanelbullar, brownies, en kaffe- och chokladkaka samt några bitar pizza.

Vädret var helt klart över förväntan och mycket varmare mot vad vi räknat med. Shorts och linne-temperatur.

Vi går 18 kilometer till den tältplats vi fått tältningstillståndet för, sista biten gick vi med pannlampa. 5 andra vandrare tältar här, en av dom är en iranier som sköt ett skrämselskott för eventuella björnar på kvällen då vi inte kunde finna vajrarna som var sagt skulle finnas här för att hänga upp mat i.

Väldigt speciell känsla nu bland alla vandrare när slutmålet är så nära.

Mil kvar till Kanada: 12,6

img_5244img_5245img_2199img_2200img_2202img_2203img_2204img_5248img_5252 img_5253 img_5255 img_5256 img_5257

Pacific Crest Trail, dag 146

Pacific Crest Trail, dag 146
Miners Creek-High Bridge (–>Stehekin): 44 km
PCT mile: 2569.5

23 september 2016

Börjar att gå med pannlampan på redan vid kl. 6. Betydligt varmare natt gav ännu godare sömn. Dom första 11 kilometrarna går enbart uppåt, 1100 höjdmetrar. Efter en timmes vandring kommer regnet som utlovat. Skönt att vi fick starta innan regnet och kunde packa samman ett torrt tält. När vi är på toppen av stigningen övergår regnet till snöfall. Skurar kommer och går hela dagen fram till sen eftermiddag då det spricker upp.

Dom resterande 33 kilometrarna till High Bridge går mestadels nedför och vi går dom rätt så snabbt. För 17.30 är vi framme vid High Bridge och går vänta på Shuttle-bussen till Stehekin en 45 minuter. På bussen får vi höra att lodgen är fullbokad för natten, vi som tänkt att bo inne… Men det visade sig inte göra något då vädret var milt och torrt.

Dagen bjöd inte på några supervyer som dom senaste dagarna gjort. Dagen var mestadels molnig och dimmig.

Bussfärden till Stehekin gick snabbt på smal och slingrig väg.

Vi tältar på en liten trevlig naturcamping. Sovmorgon imorgon. Postkontoret öppnar inte förrän kl. 12.

Mil kvar till Kanada: 14,4

img_5240 img_2205 img_2206 img_2207 img_2208 img_2209 img_2210 img_2211 img_2212 img_2213 img_2214 img_2215img_5242

Pacific Crest Trail, dag 145

Pacific Crest Trail, dag 145
stream nedanför Mica Lake-Miners Creek: 37 km
PCT mile: 2541.9

22 september 2016

Vi kom igång att börja gå en timme senare idag mot igår. Det var minusgrader även i natt, men jag sov gott. Dagen började med vandring brant nedåt genom skog på lerig serpentinstig. Många träd hade ramlat över stigen så det var en hinderbana precis som igår. Efter ca en timme enbart nedåt kom vi fram till Milk Creek och efter det vände det och började gå brant uppför istället i ca 1000 höjdmeter. Halvvägs uppe i backen flyger en eller kanske två getingar in mellan min rygg och ryggsäcken och sticker mig ilsket. Snabbare än nånsin förr slängde jag av mig säcken och kunde ta bort dom små j*klarna från tröjan. En positiv sak med att bli stucken var att jag efter sticken började gå snabbare…

När vi tagit alla höjdmetrar belönades vi av en vacker utsikt. Som igår var det höstfärger mot mäktiga berg med nysnö på. Vi tar en lite tidigare lunch för att passa på att torka tält och sovsäckar. Sagolikt vacker lunchplats! Allting torkade på nolltid i solen, alltid en skön känsla att veta att allt för torrt inför natten.

Murmeldjur är allt några riktigt härliga varelser som ser ut att kunna njuta av livet! Ofta ser vi dom ligga och slappa i solen och dom ser verkligen ut att njuta av det.

Efter lunch gick det brant nedför igen och vi kom in i skog som blev allt grönare och träden allt grövre ju mer höjd vi tappade. Trädstammarna på vissa av träden är helt gigantiska.

Det är alltid lika roligt att träffa på bekanta eller kända ansikten. Ikväll kom Snuggles för att tälta på den plats vi är på. Vi har inte sett honom på länge så det var ett väldigt roligt återseende. Igår träffade vi på C-store vid Mica Lake, honom hade vi inte sett sen Tehachapi där han fick stanna i nån vecka efter att ha fått stora problem med fötterna. Nu har han ändrat riktning på sin vandring.

Mil kvar till Kanada: 18,8

img_5191 img_5193 img_5194 img_5196 img_5198 img_5199 img_5201 img_5202 img_5203 img_5205 img_5209 img_5211 img_5212 img_5213 img_5217 img_5219 img_5223 img_5224 img_5226 img_5228 img_5230 img_5232 img_5234 img_5235 img_5236 img_5238 img_5239

Pacific Crest Trail, dag 144

Pacific Crest Trail, dag 144
pass ovanför Lake Sally Ann-stream nedanför Mica Lake: 43 km
PCT mile: 2518.8

21 september 2016

Kallaste natten så långt, men trots det så frös jag inte särskilt. Även i morse var tältet helt täckt av is och innerduken var kondensblöt, som det alltid blir när det är höst.
Vi kom igång och började gå strax före kl. 7 i underbart vackert morgonljus. Kanske är det morgonljuset som är dygnets vackraste? Bergen fick en rosa ton ovanför sig innan dom blev solbelysta just innan solen letade sig upp och målade hela världen i en guldaktig ton och fick höstfärgerna att lysa ännu klarare.

Efter en timmes vandrande kom vi in i Glacier Peak Wilderness och vyerna blev än mer mäktiga. Kontrasten mellan allt som lyser i en klar röd, lila, gul eller orange ton mot dom snötäckta bergen är verkligen supervackert! Efter att ha vandrat några timmar i detta magiska landskap var det dags att gå nedför en riktigt vacker dalgång som tog oss in i en skog som bara blev grönare och grönare ju länge in vi kom i den. Tom alla stenar var helt mossklädda. Det började dock bli lite bökigare att gå då flera av träden hade ramlat över stigen som därmed förvandlades till en hinderbana. Klättra över stockar och krypa under, träning för hela kroppen! Så höll det på fram till Kennedy Creek.

Efter att ha korsat Kennedy Creek över en trasig bro började dagens lår- och rumpmördarpass. Brant uppför… Idag har vi gått upp totalt 2215 höjdmetrar, vilket känns!

Dagen var helt underbart vacker från morgon till kväll. Vackraste kvällssolen belönades vi med på väg upp efter Fire Creek. Hela himlen runt solen lös starkt orange! När vi sen tagit oss över passet och var på väg ner mot Mica Lake badade bergstopparna framför oss i kvällssol. Även det helt magiskt! Alla tältplatser vid sjön var tagna så vi fick gå ner en kilometer från den innan vi hittade en lämplig plats.

Underbar dag!

Mil kvar till Kanada: 22,5

img_5077 img_5078 img_5079 img_5081 img_5082 img_5084 img_5088 img_5091 img_5092 img_5095 img_5097 img_5098 img_5099 img_5101 img_5105 img_5108 img_5109 img_5111 img_5113 img_5115img_5117 img_5120 img_5122 img_5125 img_5126 img_5127 img_5130 img_5131 img_2134 img_5133 img_5135 img_5136 img_5139 img_5143 img_5146 img_5148 img_5149 img_5150 img_5151 img_5152 img_5154 img_5155 img_5156 img_5159 img_5160 img_5163 img_5164 img_5165 img_5166 img_5168 img_5170 img_5172 img_5174 img_5176 img_5180 img_5182 img_5190

Pacific Crest Trail, dag 143

Pacific Crest Trail, dag 143
Janus Lake-pass ovanför Lake Sally Ann: 33 km
PCT mile: 2492.1

20 september 2016

Nån gång mitt i natten slutade det ösregna och blev kallt. När vi klev ut ur tältet på morgonen, något senare mot i vanliga fall var tältet täckt av en ishinna och alla stormlinor stela av is. Dimman låg ännu tät nere vid Lake Janus när vi började att gå, men i takt med att vi kom allt högre upp så blev det allt ljusare och vi allt varmare. När vi gått ett stycke och kommit upp ett par hundra höjdmeter eller så var marken täckt av ett tunt snötäcke. Topparna vi såg i fjärran nypudrade. Väldigt vackert med alla gula, orangea och röda färger i förgrunden och dom mörka snöpudrade bergen som bakgrund.

Efter att ha gått 2,5 timme stannade vi till för en längre paus på ett pass för att passa på att torka grejor medan vi förmiddagsfikade. Vi satte upp tältet och fick det helt torrt på nolltid och våra regnkläder som blev ordentligt blöta igår torkade även dom.

Även idag har det varit rätt så kuperat, totalt har vi gått upp 1800 höjdmetrar och ner 1300. En dag med sagolikt vackra vyer. Hösten är här i sina fulla prakt! Älskar’t!

På eftermiddagen började det dra in moln som fick en allt mörkare ton. Kändes som att ett nytt hällregn var nära. Vi förberedde oss för regnet, klädde på oss regnkläder och regnsäkrade våra säckar. Vi hade dock tur, regnet kom inte förrän på kvällen då vi redan satt i tältet.

Även idag har vi sett flera pikor samt ett murmeldjur. Mängder med huckleberries!

Mil kvar till Kanada: 26,8

img_4972 img_4973 img_4975 img_4978 img_4979 img_4982 img_4983 img_4986img_4988 img_4991 img_4993 img_4994 img_4998 img_5000 img_5004 img_5010 img_5015 img_5019 img_5020 img_5021 img_5024 img_5025 img_5028 img_5029 img_5031 img_5032 img_5037 img_5041 img_5046 img_5057 img_5059 img_5069 img_5071

Pacific Crest Trail, dag 142

Pacific Crest Trail, dag 142
Stevens Pass-Janus Lake: 16 km
PCT mile: 2471.3

19 september 2016

Som det har varit dom flesta nätter under denna tur som vi sovit inne var det även inatt svårt att sova. Det är för varmt, konstiga ljud etc. Tvärtemot vad många tror sover vi bättre i tält. Precis som på alla andra platser med järnväg så var det även här i Skykomish väldigt mycket oljud från den. Varje gång ett tåg passerar tutar det med full kraft oberoende av vilken tid det är på dygnet och hotellet låg som järnvägens närmsta granne. Dock skönt att vara inne när det ösregnar ute. Under morgontimmarna vräkte verkligen regnet ner. Vi klädde oss för regn och gick till tvättomaten och körde igång en tvätt och slängde in min sovsäck i tumlaren, innan vi gick till ”Sky Deli” och åt frukost, croissant med stekt ägg och en milkshake på det. Hälsoresa deluxe! Går tillbaka till hotellet och slänger in tvätten i tumlaren på vägen. Ingen mening att vare sig skynda på eller stressa denna morgon. Dels på grund av att vädret var som det var, men ännu mer på grund av att postkontoret inte skulle öppna förrän 11.30 och vi hade en matlåda väntandes på oss där. Fixar med sånt som ska fixas, hämtar ut lådan, kollar hiker boxen som vi hittar mycket bra i och går sen upp till Highway 2 för att lifta. Vi får låna en liftarskylt av Delin, toppen! Hinner dock knappt börja använda den förrän Trail Angeln ”Legend” kommer med sin redan överlastade truck. Totalt 9 vandrare och en hund får skjuts tillbaka till leden vid Stevens Pass.

Igår på vägen ner till Stevens Pass såg jag Coppertones ”Coppertone is here”-tallrik. När vi kom till passet träffade vi honom sittandes utanför sin husbil. Roligt att se honom igen!

Vädret är ostabilt. Vi trodde för en stund att vädret skulle ändras och bli vackert igen, men så blev det inte. Korta stunder med uppehåll, sen tog det i med ännu mer intensitet. Vi fick turens första hagelskur över oss som sen övergick till regnblandat-hagel, som sen gick över till snöfall som sen övergick till hällregn. När vi satte upp tältet vid Janus Lake så ösregnade det, helt tvärtemot vad prognosen lovat för eftermiddagen/kvällen. Ett ösregn som sen inte upphörde på hela kvällen. Men det är rätt mysigt att sitta inne i tältet och lyssna på smattret mot tältduken. Det svåra är inte att vara ute när det regnar, det är att ta sig ut…

Mil kvar till Kanada: 30,2

img_2194img_2196img_2195img_2197img_4965.jpgimg_4968.jpgimg_4970.jpgimg_4971.jpg