Karpaterna, Dag 80

Karpaterna

Dag 80: Brezoi-Varful Valeanu

21 september 2017

Vi lämnade Brezoi i ottan och gick längs med vägen till Valea lui Stan. Därifrån började vi gå upp mot bergen igen. Vädret har inte varit strålande idag. Men inte heller fullt så dåligt som utlovat. Några skurar har kommit och gått under dagen, men sen på kvällen blev det ihållande.

Vi startade på 350 möh så det blev många meters stigning innan vi var uppe på berget igen. Jag tror att jag sagt det förut men höjdmetrar i skogen känns mycket längre mot höjdmetrar på kalfjäll.

Vega och Bounty är pigga och glada. Jag har också börjat känna mig pigg. Tyvärr har jag insett att jag inte kommer att hinna så långt som jag först tänkt då jag måste resa tillbaka till Sverige senast den sista denna månad.

Vi tältade 200 höjdmeter nedanför berget
Varful Valeanu, 1858 möh.

Långa dagar ger korta texter.

Karpaterna, Dag 79

Karpaterna

Dag 79: Stana Ciungi-Brezoi

20 september 2017

Gick ner sista biten till Câinenii Mici. Regnet har kommit och gått genom hela dagen. Det var på ett sätt skönt att komma ner till civilisationen och få köpa mat igen. Men asfaltsgången som väntade till Brezoi var allt annat än rolig även om det var vackert att gå längs med Olt-floden.

Vi tog in på ett pensionat i Brezoi. Klockan hann bli mycket efter en lååång dag med vandring på hårda vägar.

Karpaterna, Dag 78

Karpaterna

Dag 78: Lacul Călțun-Stana Ciungi

19 september 2017

Under natten blåste det upp rejält och började att ösregna. Ett par tyska tjejer hade tänkt att sova i tält. Men dom fick retirera till stugan mitt i natten efter att deras tält blåst sönder.

Hela dagen blåste det sen hårt och regnade med olika intensitet. Dimman låg tät så vi såg bara några meter framför oss.

Vi gick upp till Rumäniens näst högsta berg Vârful Negoiu, 2535 möh. Där blåste det så hårt att det var svårt att stå upprätt. Det är också därifrån dagens enda foto är taget.

Det var skönt att ta sig förbi Negoiu för terrängen började bli något lättare att gå i efter det. Vi gick på till efter att det mörknat för att hinna ner från berget innan vädret skulle hinna bli ännu sämre vilket det enligt prognosen skulle bli. Tältade vid Stana Ciungi. Trötta och blöta.

Karpaterna, Dag 77

Karpaterna

Dag 77: Lacul Podu Giurgiului-Lacul Călțun

18 september 2017

Helt galet vilket väder det var i natt. Blixtar och dunder samt ett ösregn på det. Jag blev lite förvånad över andra människor. Folk passerade utanför tältet nästan hela natten. Förstår inte hur dom vågar gå upp till ryggen mitt i ett rådande åskoväder.

Vi hade tur med vädret idag. Det utlovade regnet kom aldrig. Det blåste däremot rätt så hårt.

Under en sten vid Lacul Podu Giurgiului visade det sig att det bodde en liten hund. Hon gjorde sällskap med oss en del av vägen till Lacul Bâlea innan hon sprang ikapp människorna som hon mötte vid sitt hem igår. Jag hoppas att dom kommer att fortsätta att ta hand om henne!

Vi stannade en lång stund vid resorten vid Lacul Bâlea. Galet mycket turister så lite svårt att trivas. Åt dessutom alldeles för mycket mat innan vi rörde oss upp till Fagaras huvudrygg igen.

Vi gick till Lacul Călțun där vi bestämde oss för att stanna i Salvamont stugan trots att klockan inte var mycket. Vi ville inte riskera att bli fast på berget om vädret skulle bli sämre vilket det enligt prognosen skulle bli. Mötte flera andra vandrare som vi pratade och skrattade med hela kvällen.

Karpaterna, Dag 76

Karpaterna

Dag 76: Refugiul Zârna-Lacul Podu Giurgiului

17 september 2017

När det blåser så som det gjort idag får man vara glad att man inte har tupé. Vinden har varit väldigt hård och på några av bergsryggarna var det nästan så att man kunde bli avblåst.

Förutom massa vind har dagen bjudit på sagolikt vackra vyer och många höjdmetrar. Vi startade på 1940 möh och började med att leta oss uppåt till först Zarna, 2236 möh sen vidare upp till La Fundu Bândei, 2454 möh. Topparna har sen avlöst varandra genom hela dagen. Upp och ner. Minst 2000 höjdmeter har vi tagit.

En söndag i dessa områden betyder mycket folk. Alla vill upp på toppen av Vârful Moldoveanu, 2544 möh, vilket är Rumäniens högsta topp. Som vi ändå passerade gick även vi upp på toppen.

Efter en tur på toppen fortsatte vi till Lacul Podu Giurgiului. Vi slog upp tältet intill sjön och stormsäkrade det. Lurig vind som hela tiden ändrade riktning. Skönt att få det på plats och få lä för första gången på hela dagen. Dagen har varit solig. Men strax efter vi fått tältet på plats drog mörka moln in. Ännu skönare kändes det att vara i tältet då åskan kom med tillhörande ösregn.

Karpaterna, Dag 75

Karpaterna

Dag 75: Vf. Bătrâna-Refugiul Zârna

16 september 2017

Natten blev inte fullt så kall som jag räknat med. Skönt. Att vi inte bara valt en bra, utan en sjujäkla bra, tältplats stod klart i morse när vi lämnade vår läplats och gick ut i vinden. Det blåste. Det blåste mycket och det blåste kallt. Första dagen som jag valde att börja gå med långkalsonger på under byxorna samt med jacka. Alla regnkläder låg och väntade då himlen hotade med regn. Det kom aldrig som tur var!

Vi gick på till Păpușabergens Grand finale, Roșu, 2469 möh innan vi började röra oss norrut till Fagarasbergen. Hela dagen har vi rört oss uppe på bergsryggarna.

Vackra vyer och mycket upp och ner. Vi stannade på ryggen och plockade våra kåsor fulla med lingon idag också. En trevlig paussysselsättning!

Vi knallade på till Refugiul Curmătura Brătilei. Sista kilometerna dit var härligt lättgångna. Även resten av vägen till Refugiul Zârna var lätt att vandra längs. Vi mötte en trevlig man som stannade i refugiet från Brasov. Han bjöd på kakor och bra information om resten av vägen längs Fagaras.