European Long Distance Path E4 Kreta,dag 21

Dag 21: Elafonisi-Chrisoskalitisa, 8 km

19 dagar och 500 km senare har jag och Bounty korsat hela Kreta till fots. Dagens vandring gick till stor del över taggbuskefält. Stigen var ofta svår att hitta pga att den var övervuxen. Benen rispades ytterligare lite till. Känslan att komma fram till klostret var märklig. Hade inte hunnit ställe in mig på att redan vara framme och skulle helst vilja vandra lite till.
Vandringen har minst sagt varit genom olika terrängtyper. Har mött många trevliga människor här på ön och i största allmänhet överraskats positivt över vad denna ö hade att erbjuda. Har även ätit mycket god mat och druckit stora mängder lemonad. Det var väldigt trevligt att få sällskap i 5 dagar. Åkte som 29 åring, men nu kommer jag hem som en 30 åring.

European Long Distance Path E4 Kreta,dag 20

Dag 20: Lissos-Elafonisi, 30 km

Vilken morgon! Jag har sagt det förut och säger det igen och kommer att upprepa det fler gånger. Jag älskar morgonen! Började dagen med att vandra genom resterna av Lissos och gick sen genom ett vackert landskap till Paleochora. Bitvis längs stigar som gick längs branta sidor som stupade mot havet.
I Paleochora åt vi en andra frukost på ett mycket trevligt ställe. Skaffade sen en hundbur att ha till hemresan. (Man måste ha hunden i bur på bussarna här). Som tur var kunde man vika ihop den så att den inte tog så mycket plats.
Vandringen från Paleochora var dryg. Den gick längs bilvägen och var stundtals hårt trafikerad. Värmen var under närmaste olidlig. Så skönt när vi kom bort från den vägen efter ett par timmar. Sen blev stigen och miljön bara vackrare och vackrare tills vi nådde ett sandigt paradis i Elafonisi där flera turister valt att slå läger.

European Long Distance Path E4 Kreta,dag 19

Dag 19: Omalos-Lissos, 25 km

Från att inte ha mött några andra vandrare längs leden har det idag varit hur många som helst. Ravinen Agia Inrini var minst sagt populär. Vandringen genom den var riktigt härlig så det är iofs förståeligt!
Att sen komma ner till havet i Sougia kändes också speciellt. För första gången kände jag att nu är det geografiska slutmålet nära.
Vandringen längs kusten sen till fornlämningen Lissos var väldigt vacker och annorlunda mot hur vandringen varit tidigare. Lissos var en riktig pärla! Dels låg det väldigt vackert intill havet och dels var det spännande att gå omkring bland dom gamla husen.
Jag badade i havet för första gången denna vandring. Galet härligt efter en hel dags vandring.

European Long Distance Path E4 Kreta,dag 18

Dag 18: herdestugan innan Katsiveli refuge-Omalos, 23 km

Terrängen blev något lättare att vandra genom idag. Men snabbgådd var den då inte 🙂 igår gick den mest uppför hela tiden, idag har det varit mer kuperat. Lite upp och sen ner, för att sen gå upp igen och ner igen.
Men från Kallergi refuge blev terrängen lättare (eller redan innan då stigen gick över till en grusväg). Vi stannade till i Kallergi och åt och drack lemonad. Jag har verkligen druckit litervis med lemonad denna vandring.
Sen vandrade vi på ner till Omalos. En liten turistby där det inte finns mycket annat än några hotell.

European Long Distance Path E4 Kreta,dag 17

Dag 17: Tavri refuge-herdestugan innan Katsiveli refuge, 15 km

En månvärld i gråskala. Förstår varifrån vita bergen fått sitt namn. Enligt guideboken är denna sträcka den tuffaste vandringsleden på Kreta. Även det kan jag förstå. Många höjdmetrar uppåt. Ofta brant i stenig terräng. Kargt, ogästvänligt men vackert ändå.

Dagen var inte grå till en början. Då sken solen starkt och vi gick genom taggiga buskar över platån. När vi sen började gå uppför började allt fler moln dra in, vilket var väldigt bra då det inte fanns någonstans där man kunde få skugga.
Kilometrarna framåt går långsamt här pga lutningen och att väskorna är tunga av allt vatten man måste bära med sig.
På eftermiddagen började det blåsa. När vi skulle över en sadel var vinden så hård att det var svårt att gå upprätt och regnet piskade i ansiktet.
Vi tältade vid en herdestuga innan Katsiveli refuge. Kändes bättre att stanna där där det fanns vatten än att gå till en plats utan.
  

European Long Distance Path E4 Kreta,dag 16

Dag 16: Kallikratis-Tavri refuge, 25 km

Igår funderade jag över antalet kyrkor. Idag över antalet kaféer och tavernor. Det verkar inte finnas något maxantal på hur många det kan finnas i förhållande till antalet invånare i byn. Enligt min guidebok ska det endast finnas sju fastboende i Kallikratis men det finns minst 5 kaféer/tavernor.
Leden följde till en början bilvägen genom byn innan den vek av på en grusväg som sen blev en stig. Det var inte alltid helt självklart vart stigen gick så vi fick leta lite efter den mellan varven.
Vi har passerat några byar längs vägen och stannade bland annat till i Asfendou där vi åt lunch i byns taverna. Bounty är populär vart än hon kommer och blev bjuden på skinka av servitrisen. Mycket uppskattat.
I Askifou bestämde vi oss för att gå vidare upp till Tavri refuge för att ta 600 höjdmeter av morgondagens etapp. Bitvis gick det ganska brant uppför genom skogen. Men stigen var väldigt fin att gå längs. Besvikelsen blev dock stor väl framme vid refuger då vattnet var avstängt och morgondagens etapp skulle vara helt snustorr. Vi lämnade våra grejer vid refuget och gick ner till ett gammalt hus en dryg kilometer innan refuget. Som tur var fann vi vatten där och morgondagen blev räddad!

European Long Distance Path E4 Kreta,dag 15

Dag 15: Argiroupoli-Kallikratis, 25 km

Ibland undrar jag om det kanske finns fler kyrkor än fastboende här på ön. Oavsett är jag väldigt tacksam att dom finns då dom ofta är perfekta att tälta intill!
Vi började dagen på samma sätt som dom flesta andra med att gå uppför. Först längs grusväg och sen längs något som skulle vara en stig men mer var färgmarkeringar och bökig terräng. Men hellre det än att gå på asfaltsvägar. När vi sen tagit oss upp för klättringen kom vi till en grusväg som vi skulle rassla ner för. Vi passerade en fårgård där dom just mjölkat sin får och skulle köra sin mjölk till mejeriet i Asi Gonia. Dom insisterade på att jag skulle åka med bak på flaket. Så där fick jag och Bounty sitta tillsammans med en bock. Vi blev körda till ett kafé där ägaren bjöd oss på frukost. Mysigt och gott!
Från Asi Gonia väntade en lång och sicksackande asfaltsväg. Nästan 400 höjdmeter skulle vi upp innan vi vek av från den och hamnade på stig igen. Stigen tog oss till dagens slutmål Kallikratis. Där stannade vi på Wild Herbs of Crete. På kvällen kom @Lossmania och mötte upp och ska vandra med oss resten av vägen.

European Long Distance Path E4 Kreta,dag 14

Dag 14: Agios Ioannis-Argiroupoli, 20 km

Jag får ofta höra att jag har så mycket tid. Det har jag också. Speciellt när jag är ute på tur. Idag har jag lagt en del av den tiden på att tänka medan jag gick genom dom lugna landskapen. Tänkte dela med mig av dagens tankar som kom till mig när jag kollade ut över landskapet och tog in allt det vackra och fascinerades över hur många nyanser av grönt det faktiskt finns.
”Lev livet levande”. Är ett mantra jag gillar. Att man kan andas och att hjärtat slår är inte samma sak som att känna sig levande. Ett av mina life goals är att känna mig levande varenda minut. Ett högt uppsatt mål som inte innebär att jag tänker att jag ska vara överlycklig hela tiden. Att leva är också att känna. Men jag önskar harmoni. Ute på tur är det enkelt. Allt är enkelt när man vandrar eller överhuvudtaget befinner sig i naturen! Aldrig är det så enkelt att vara i nuet som då. För här spelar varken det förflutna eller framtiden någon roll.
Små enkla saker som vinden mot ansiktet, höra fåglars kvitter och känna doften av blommor får mig att känna mig levande men också lycklig. Tacksamhet är också något jag känner ofta när jag är ute och ofta tänker på. Allt jag har att vara tacksam över. Hemma reflekterar jag över det allt för sällan.
Att känna att jag befinner mig just på den plats jag vill vara får också mig att känna mig levande. Jag önskar ingen annan plats vare sig geografiskt eller i tanken. Jag trivs i mina tankar här som ofta är väldigt back to basic under mina turer.
På en vandring spelar celluliterna, kärlekshandtagen noll roll. Det enda som är viktigt är att kroppen tar en dit man önskar. Här är jag tacksam för att jag har den kropp jag har och att den tar mig till vackra platser. Att den är en stor och viktig del till att jag känner mig levande.
Sen slog en annan sak mig. Det är dags att försöka förmedla detta till ännu fler. Jag vill att fler ska få uppleva det jag upplever och tänkte därför att jag under min nästa vandring ska ta med alla som vill följa med! 🙂 om det lyckas vet jag inte men helt klart värt att prova! 🤗
Dagen har varit extremt lugn. Har pausat mer än vi gått. Hade bla ett fem timmar långt uppehåll i Argiroupoli. Kollade runt bland dom smala gränderna och fikade på kaféer med överpriser.

European Long Distance Path E4 Kreta,dag 13

Dag 12: Gerakari-Agios Ioannis, 36 km

Guideboken hade utlovat en tröttsam vandring utan markeringar. Till min stora glädje har någon målat ut röda markeringar hela sträckan sen guideboken skrevs! Så istället för en komplicerad dag blev den lättsam. Terrängen har varit lätt att gå i, leden har i huvudsak gått längs diverse vägar. Tyvärr har vissa sträckor varit längs asfaltsvägar. Men aldrig mer än nån kilometer åt gången som tur var.

Flera byar har vi passerat och även en stad, Spili. (Bounty blev överlycklig över att vi hittade en djuraffär där och att jag köpte massa gott till henne där). Att vandra genom byarnas smala gränder är en Jasminedoftupplevelse. Det är vanligt med färgsprakande blommor som klättrar längs fasaderna. Vackert.
Landskapet har ändrats ytterligare än gång. Man hinner aldrig bli uttråkad pga landskapet då det är väldigt föränderligt. Ingen dag har egentligen varit den andra lik. Landskapet här är väldigt fridfullt på något vis. Flera stora träd som skänkt skugga! Ofta har det enda jag hört tystnad eller fårens bjällror. Jag har mött flera trevliga människor i byarna som jag suttit och pratat med på olika kaféer. Måste erkänna att jag har lite svårt att låta bli att inte sätta mig i deras skuggade uteplatser och köpa något kallt att dricka.

European Long Distance Path E4 Kreta,dag 12

Dag 12: Prinos Tubotos refuge-Gerakari, 22 km

Jag hade föreställt mig att det skulle vara en enkel match att rassla ner dom 1100 höjdmetrarna från Prinos Tubotos refuge till Fourfouras. Han inte mer än att börja gå förrän det stod klart att så inte skulle bli fallet. Leden var många gånger svår att hitta och däremellan var den ofta igenvuxen av taggiga buskar eller var täckt av rullgrus. Mina fötter for undan för mig på rullgruset och jag föll baklänges rätt över dessa helvetesbuskar. Skrubbade upp i stort sett hela baksidan av höger ben och skinka. Svårt var det att ta sig upp också där jag låg som en sköldpadda som hamnat på rygg. Tur att landskapet iaf var vackert fick jag trösta mig med. En timme senare var fallet glömt då jag stötte på en panikbräkande get som fastnat i ett staket. (Se tidigare inlägg).
I fourfouras lyxade jag till det rejält med att gå till byns bageri. Köpte en nygräddad söt paj, några bullar och en limpa. Innan jag gick vidare till mataffären där jag köpte ännu mer mat och isglass.
Vägen vidare mot Gerakari var lätt till en början och gick längs vägar som tog mig till flera av Amaridalens byar. Trevliga små byar där det ofta kändes som att tiden stannat (iaf om man tänkte bort bilarna). Blev dock lite besviken på dom då min guidebok utlovat åsnor. Mängder med åsnor. Inte en enda åsna mötte jag.. Vi tog flera pauser. Båda småtrötta från gårdagens gång. Sista biten till Gerakari visade sig bli en större utmaning mot vad jag räknat med även den. Det fanns ingen led att följa. Det fanns målade stenar men vägen mellan dom var TOTALT igenvuxen av taggbuskar. Jag fick bära Bounty i 3 kilometer då hon får ont i tassarna av törnen. (Fick även bära henne långa sträckor under morgonen av samma anledning). Rispade benen ännu mer denna sträcka. Men det är ändå lite häftigt hur det fungerar. När jag stod i början av sträckan med buskar tänkte jag att jag aldrig kommer att ta mig igenom det här. Men hur det än är så kommer man fram till slut bara av att sätta en fot framför den andra. Helt oberoende av hur stora stegen är. (Tvivlade även mitt i fältet då jag blev fast i vad som kändes som en labyrint). Lättnaden jag kände (även ett visst mått av stolthet) när jag kom ner till den lilla byn var enorm. Också glad över att kunna fylla på vatten. Dricker kopiösa mängder vatten under en dag. Vägen till Gerakari var förhållandevis enkel. Asfalt. Döden för redan trötta fötter. Stannade till på mataffären även här. Gemensamt för alla byar jag gått igenom idag är att alla människor jag mött har varit supertrevliga. Gerakari visade sig vara kända för sina körsbär så jag köpte ett halvkilo som jag sen satt och mumsade på efter att jag slagit upp tältet utanför byn. Höjden av mys! Sitta utanför tältet, äta nyplockade körsbär och läsa min bok.