Vita bandet dag 34

Vita bandet dag 34
Tärnasjöstugorna-Hemavan, 42 km
Äntligen är minusgraderna tillbaka! -5 stod termometern på när vi startade i morse. Måtte vi ha många dagar med minusgrader framför oss!
Den inte helt frivilliga vilodagen gjorde susen och alla var vi fulla med energi när vi startade. Vissa (läs Peak) var tom överfulla. Peak var halvgalen och visste inte var han skulle göra av all sin energi och därför hann vi inte ens lämna stugtomten förrän pulkan tippade första gången.
Vi fick en helt underbar skidtur över Tärnasjön. Vega och Peak drog varsin pulka så allt jag behövde göra var att stå och staka. Vi höll ett tempo på 8 km/h och hundarna såg så lyckliga ut när dom travade på!
Det är märkligt det där med att ändra perspektiv. Från sjön upp till Syterstugan är det ”bara” 120 höjdmeter. Vet inte när 120 övergick till att bli ”bara”, men det har det iaf blivit nu. Hundarna har blivit så mycket starkare mot starten och det är häftigt att se hur dom tar sig an backarna. Vega och Peak har lite olika teknik kan man säga. Vega segar på i samma tempo. Peak är explosiv, men måste då stanna och andas några gånger istället. Så dom brukar komma upp ungefär samtidigt.
I backen på väg mot Syterstugan mötte vi den första turåkaren/gångaren för den här turen. En polack på snöskor som ska gå mellan Hemavan och Kvikkjokk. Han gick på snöskor pga att hans ena skida hade gått sönder dagen innan.
Efter Syterstugan så väntade ytterligare 260 höjdmeter. Men dessa brantare och isigare än dom första. Peak fick ta den lilla pulkan och jag och Vega den stora. Men för att ta mig upp fick jag ta av skidorna och gå till fots. Det fungerade väldigt bra!
Det blåste rätt så kallt och för första gången sen turstart var jag tvungen att använda skalhandskar utanpå mina virkade ullvantar för att inte bli kall om händerna. Men vinden mot ansiktet får mig verkligen att må bra. Jag känner mig så levande när jag känner den mot mitt ansikte.
Det började att bli allt vitare och alla strukturer började att suddas ut. Sikten var ändå helt okej och vi såg flera ledkryss åt gången, men utsikten försvann.
Efter Sjul-Olsaxeln tog vi en liten genväg mot syterskalets vindskydd. Det var inte helt lätt för hundarna att ta sig ner mot det pga den isiga marken. Pulkorna har en tendens att välta när det blir kombinationen is och skrå. Speciellt Peaks som han rör sig så häftigt och gärna tar snäva svängar för att titta till resten av gruppen.
Tyvärr såg vi inte bergssidorna i själva Syterskalet utan enbart ett hundratal nyanser av vitt. Speciellt när det började att snöa. Här blåste det mycket mindre, annars hade nog snöfallet blivit jobbigt. Nu var det inga problem.
Framme i Viterskalet åt vi vår medhavda lunch. Att laga mat på morgonen och stoppa i en mattermos är så jäkla nice! Idag blev det trattkantarellrisotto med mycket smör och parmesanost i.
Sen hade jag turen att bli bjuden på en dubbelvåffla med hjortronsylt och grädde och en kopp varm choklad av Mette. Vi fikade tillsammans med Erika som vi blev omåkta av med hennes två Vorstrar i Syterskalet. Mycket trevligt möte!
Efter Viterskalet mötte vi inte bara solen som letat sig fram från alla moln utan också allt fler skidåkare. Flera stannade vi och växlade några ord med. Mycket trevligt!
Vägen ner till Hemavan går bitvis rätt så brant. Vi valde att vika av från vinterleden och ta skoterleden istället. Ett bra val tror jag. Fick ploga och ta ut svängarna för att inte få upp för hög fart på det isiga underlaget. Skoterleden är några kilometer längre än vinterleden. Men så värt det.
Väl nere i samhället checkade jag in på ett vandrarhem. samma vandrarhem som jag, Julia och Mathilda bodde på 2015 när vi passerade. Då ställde vi till med pannkaksfrossa. Kanske ett av mina bästa matminnen?
Vi parkerade pulkorna och promenerade till Kungsleden skylten så att Mette skulle få ett riktigt avslut av sin tur. 475 km skidade hon med. Var väldigt fint med sällskap hela den sträckan! Nu håller jag tummarna för att hon och Bonnie kan ansluta igen när jag passerar Jämtland.
Jag och hundarna har kommit halvvägs. Känns märkligt. Men jag är så glad att vi har lika långt kvar 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 33

Vita bandet dag 33
Tärnasjöstugorna, 0 km
Kan säkerhetsstugan vid Tärnasjöstugorna kanske vara den drömmigasye platsen att bli instormad på? Till skillnad från dom flesta av dom andra STFs stugornas små säkerhetsrum är det här en hel stuga som ägs av länsstyrelsen, men nyttjas av STF under säsong.
Vi fick en väldigt bra dag i och vid stugan. Jag älskar verkligen vedhuggning! Måste komma ihåg att önska mig en huggkubbe till jul 🙂 Både jag och Mette läste i våra böcker en stor del av dagen. Jag blev dock mer och mer irriterad över min bok, varför har man upprepat så mycket från den förra?! Tills att jag insåg att man inte upprepat från den förra.. jag hade redan läst halva denna sist vi var inblåsta. Efter det blev det mycket trevligare att läsa.
Jag blandade i ordning små brödmixer innan jag drog ut för att kunna göra stekpannebröd och Mette hade med sig äggpulver. Vi blandade brödmixen med äggpulvret samt med gröt- och vällingpulver. Resultatet. Sjukt goda pannkakor! Pannkakorna serverades med sylten som jag hade torkat. Den blir verkligen helt perfekt när man tillsätter hett vatten och låter den stå en halvtimme eller så (man måste röra nån gång under tiden).

Vita bandet dag 32

Vita bandet dag 32
Ammarnäs-Tärnasjöstugorna, 36 km
Ammarnäs wärdshus. Vilket ställe! Här finns verkligen allt en vandrare/turskidåkare kan önska sig. Imorse åt vi en helt underbar frukost innan vi gav oss av. En bra frukost är verkligen lycka serverat på fat!
Vi blev kungligt avvinkade av wärdshusets personal när vi skidade vidare i härliga plusgrader. Tre för att vara exakt.
Vi följde bilvägen hela vägen till Stor-Tjulträsket. Vägen dit är plogad men inte sandad så den var riktigt fin att skida längs, speciellt när dom mäktiga fjällen väster om oss började att torna upp sig.
Inte en snöflinga fanns på sjön. Hade det inte varit för att gamla skoterspår gjort isen skrovlig skulle det nog ha varit jobbigt för hundarna att gå, men nu gick det bra trots av vi hade vinden rätt emot oss.
Hela vägen till Vuomemyran gick det i stort sett helt platt. Skönt! Därefter väntade lite över 150 höjdmeter till Servestugan. Vi skidade aldrig till själva stugan som det var vindstilla. Istället satte vi oss intill leden i höjd med stugan för att luncha. Risotto i mattermos är en helt drömmig lunch!
Efter ett par kilometer skidat efter lunch började det att kräksnöa. Men bara för en kort stund och temperaturen blev ca 1 plusgrad. Det gjorde att snö började bilda styltor under skidorna. Kan klabbsnö tänkas vara det värsta man råkar ut för på vintertur? Det klabbade något mindre efter att vi vallade våra skidor. Men vallan försvann lite för fort och nerför backar högg det därför lite nu och då.
Vägen till Tärnasjöstugorna går backe upp och backe ner och är en relativt lött sträcka att skida om man jämför med många andra.
Innan man når stugorna kan man välja om man skidar en vinterled där det är skoteråkning förbjuden. Den leden är 3 km kortare än leden där skoteråkning är tillåten. Vi valde det kortare alternativet. Det hade säkert gått lika snabbt, eller kanske tom snabbare att ta den längre vägen då det bär bättre på den. Som man skidar genom skog är sträckan inte hårdblåst och hundarna gick det därför lite jobbigt ibland när dom sjönk ner. Bitvis är det också ganska brant nerför.
Säkerhetsrummet (som är en hel stuga som ägs av länsstyrelsen) är så jäkla mysig! Under säsong är det STF som använder den, men utanför säsong står den öppen för turåkare/vandrare och kostar endast 100 kronor natten att sova i. Under säsong gäller STFs prislista.
På kvällen hade det ännu inte börjat blåsa som det skulle enligt väderleksprognosen som dessutom lovar storm i morgon.
Jag blir bara mer och mer imponerad över mina hundar. Deras arbetslust och hur fina dom alla tre är mot varandra och mig. Kommer jag efter stannar Peak och väntar tills jag kommet ikapp utan att jag behöver be honom om det, tycker han att det tar för lång tid vänder han och kommer och tittar hur det går för mig egentligen. Inte ens om Mette och Bonnie skidar före åker han efter dom utan stannar fint och väntar på mig iaf. Vega är likadan. Om Vega går utan pulka är det som att hon vill heja på mig och kommer och pussar på mig och vill gå nära för se hur det går för mig. Och tar det stopp uppför är hon beredd att ge en ny puss.
Hundarna drog pulkorna själv hela vägen idag (bortsett från första sträckan då Vega fick vila då Bonnie ville testa att dra pulka för första gången. Det var så fint att se hur mycket Bonnie verkade att älska att dra pulka istället för lina). I några backar fick jag hjälpa till att dra/putta på. Bitvis var det jävligt tungt då det inte bara klabbade under skidorna utan även pulkorna sög fast. Måtte minusgraderna komma snart!
Vi fick en trevlig (men kort) kväll. Jag åt Tex Mex-gryta på tortillabröd och sen drack vi ett varsitt glas vin till det.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 31

Vita bandet dag 31
Badasjåkkå-Ammarnäs, 47 km
Det var verkligen bra att vi övernattade i vindskyddet för jäklar vad det blåste i natt! Man vaknade av ljudet av vinden några gånger då byarna var som hårdast. Så nu slapp vi ligga ute i hård vind och snöblandat regn. Vinden mojnade på morgonen. Temperaturen låg på strax över nollan när vi började att skida vid 7.30.
Tillsammans drog jag och Vega den stora pulkan upp mot 790 möh. Snön var lurig. När man som minst anade det så släppte lagret man stod på och fötterna åkte undan när man saxade uppför. Så tre gånger hamnade jag som en säl på torra land. Magplask deluxe.
Vädret var väldigt vackert med blå himmel när vi startade. Solen skapade vackra skuggor i björkskogen vi gick genom. Alla hundar såg så glada ut. Så härligt att se! Tom Bounty var ute från pulkan för att gå själv redan 7.45. Bounty är extremt morgontrött och så snart man skakat ut henne från sovsäcken går hon och lägger sig i fällarna i pulkan och ligger i regel där många timmar innan hon kliver upp på riktigt.
Talesättet säger ”blod, svett och tårar”. Idag har det varit blod och svett. Att gå uppför i plusgrader är varmt och mitt i backen började blodet att spruta ur ena näsborren av okänd anledning.
När vi kom ut från björkskogen så började snö driva längs marken och det såg ut som den dansade i solen. Så vackert!
När vi nådde vår högsta punkt drog massa moln in och det började att blåsa friskt. Två saker slog mig. Hade temperaturen inte legat runt nollan hade det känts väldigt kallt med köldeffekten som vinden ökar. Sen tänkte jag, hade det inte varit så varmt hade det säkert inte blåst.
Mettes skalbyxor pajades av hennes pulkadrag. Så vi fick göra en provisorisk lagning med säkerhetsnålar och silvertejp. Och vi kunde skida på till vindskyddet Sjnulttje. I skogen innan låg rätt så mycket snö. Men pulkorna gled fint uppe på, men hundarna sjönk ner rätt så mycket bitvis. I vindskyddet stannade vi och åt lunch.
Leden förbi Láddiebákttie var väldigt avblåst. Den lilla snön som fanns här började att klabba. Mest var det isig skare eller barmark, men här och var låg lite snö. Råkade man skida på en snöfläck tog det tvärnit.
Upp till länsgränsen Norrbotten/Västerbotten tog jag av skidorna och gick till fots istället för att inte hamna på magen igen som i morse. Det gick av bara farten att komma upp dit. Känns lite speciellt att jag tagit mig hela vägen från nordligaste Norrbotten till södra. 31 dagar tog det oss att ta oss genom hela landskapet. 31 dagar där ingen dag varit den andra lik. 31 underbara dagar helt enkelt!
Vid gränsen bestämde vi oss för att skida på för att komma hela vägen till Ammarnäs. Här upp slutade det att klabba men det föll snöblandat underkylt regn som frös fast på skidglasögonen så att man inte såg något när man hade dom på och tog man av dom på såg man inget då heller då det var som småspik i ögonen.
Som skönt var lugnade både regnandet och vinden ner sig. Men efter en stund kom ett snöfall istället med stora flingor. Snöandet höll i sig hela vägen till Ammarnäs.
Vi fick ett helt fantastiskt fint, varmt och trevligt välkomnande på wärdshuset. Kändes så bra att komma hit. Lyxade med middag i i restaurangen och bor i en stuga.

För trött för att skriva mer. 47 km känns i kroppen.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 30

Vita bandet dag 30
Pieljekaisestugan-Badasjåkkå, 23 km
Klev upp vår vanliga tid kl. 5. Känns verkligen bra att nyttja dagen till max! Jag började dagen extremt lyxigt med risgrynsgröt. Köpte en grötkorv i Jäckvik. Till den åt jag äppelmos som jag hade torkat innan och nu återställde till mos med hett vatten. Det är lycka på tallrik. Väderprognosen utlovade riktigt dåligt väder, men vi hade tur och på morgonen var det mer bra än dåligt, om än en väldigt grå himmel. Från stugtaket droppade det vatten. Fyra grader varmt. Usch. Det var ett elände att ta sig den korta vägen från stugan till leden. Snön bär inte överhuvudtaget och om man försöker ta sig fram utan skidor sjunker man ner till ljumskarna. Det tog 25 min för oss alla att komma 50 (!) meter och komma igång.
Jag och Vega drog den stora pulkan tillsammans och Peak den lilla. Måste erkänna att jag var lite spänd på hur uppförsbacken en bit efter stugan skulle vara. I nationalparken råder totalt skoterförbud. 2015 när jag skidade förbi fanns inte ens ett gammalt spår. Backen upp är inte så lång. Kanske 60 eller 80 höjdmeter men jäklar vilka svårigheter jag hade då. Det är för brant för mig att gå upp med pulka på skidor så var tvungen att gå till fots. Eller då 2015 kunde jag inte gå till fot pga att snön inte bar så jag kröp hela backen med först min pulka och sen Vegas pulka. Idag såg det annorlunda ut. Igår kväll hörde vi ljudet av skotrar och kollade ut genom fönstret och såg vad som såg ut att vara 3 unga killar som alltså mest troligt inte har rätt att vara. Något jag inte kan uppmuntra egentligen, men ändå var så tacksam för idag. Nu bar det på själva spåren och jag kunde gå upp med pulkan tillsammans med Vega utan större svårigheter! Uppe på högsta punkten bytte jag plats på Vega och Peak. Dom är så jäkla duktiga verkligen. En härlig sträcka ner till Adolfström väntade. Men här kom en del av det dåliga vädret som utlovades. Regn, snö och hårda vindbyar om vartannat växlat med soliga stunder. Äkta aprilväder med andra ord. Februari till trots..
Från Adolfström skidade vi över Iraft. Eller skida är kanske inte rätt ord. Det var till att plaska genom vatten och slush. Så trist. Men ändå fint att se hur duktigt hundarna arbetar förhållandena till trots. Älven var lika illa den så det kändes extra bra att komma in till Therese på Bäverholmens värdshus. Jag beställde en vegetarisk burgare och sen två (!) våfflor på det. Så jäkla gött! Medan vi åt funderade vi på hur vi skulle göra. Stanna kvar? Skida på? Det var en klass 2 varning utfärdad för vädret. Vi bestämde oss för att testa att skida vidare.
Det gick bra att skida till en början. Men där stigningen börjar började det blåsa. Jag kände att det inte är värt att fortsätta upp på kalfjället i det vädret så vi vände och tog avstickaren till vindskyddet Badasjåkkå. Det visade sig vara ett bra beslut då det blåste rejält på kvällen trots att vi befann oss på en skyddad plats.
Vi gick runt platsen och plockade upp alla kvist och grenar vi hittade så att vi kunde elda i stugan. Trots att allt vi hittade var genomblött så blev det till sist en riktigt bra eld som värmde fint i stugan! Det blev en lång härlig eftermiddag och kväll. Till middag lagade jag linsgryta som jag åt med naanbröd som jag stekte på i stekpannan och drack lite vin till det. Har skickat några småflaskor (187 ml) till varje depålåda. Även det känns lyxigt. Att få ett varsitt litet glas vin till maten ibland.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 29

Vita bandet dag 29
vinterledstart mot Jäckvik från Riebnes-Pieljekaisestugan, 24 km
Tänk att det är 30(!) grader varmare idag mot igår. Det är helt galet. Det är alltså 4 plusgrader just nu och man ser en skillnad på snölagret mot igår. Jag har kollat prognosen framöver och det verkar som att det ska vara mildväder fram tills på torsdag tyvärr. En stor skillnad när det är varmt mot kallt är att det inte blir någon som helst kondens i innertältet. En annan skillnad är hur mycket, eller snarare lite man kan/måste ha på sig i sovsäcken för behaglig sovtemperatur. I natt fick jag skippa underställsbyxor och enbart sova i en underställströja.
Som dom allra flesta mornar (alla utom när det är nederbörd) hängde jag ut sovsäcken på luftning/torkning medan jag lagade frukost. Den svajade lite grann i vinden och torkade med andra ord väldigt bra! Men det blåser knappt något om man ser till vad prognosen säger att det ska göra just nu. Prognosen säger 13 m/s i verkligheten blåser det kanske 4, om ens det.
Föret överraskade. Hade räknat med ett riktigt sugföre. Men det gled på bra! Vi tog dom 100 höjdmetrarna upp till Riebnestjavelk i ett nafs. På vägen upp mötte vi solen som färgade horisonten i öster guld. Väldigt vackert!
Vi pratade ju om att vi inte mött några som pimplar än och var förvånade över det. Vi har inte mött någon som sitter där med spöet på en sjö än, men idag mötte vi flera som var på väg ut till Riebnes för att fiska röding.
Vägen ner till Hornavan drog Vega den stora pulkan ensam och Peak fortsatte med den lilla och Bounty fick känsla och sprang för glatta livet! Det är så roligt att studera kloka, kloka Vega. Hon stressar inte i onödan, medan Peak springer ner för alla backar så snabbt han bara kan (han stannar och väntar väldigt ofta däremot, så snart han inte ser oss) så travar Vega lite lätt.
När vi kom ner för backen bytte jag pulka mellan Vega och Peak. Vi skidade på till Hornavan, där kickade skolkunskaper från femte klass in ”vad heter Sveriges djupaste sjö?” Jo, det är Hornavan. Efter att ha skidat nån kilometer på sjön så kom vinden. Snett framifrån. Det var lite motigt ett tag. Bitvis var det också rätt så mycket vatten på sjön och bitvis väldigt isigt. Men ju närmre Jäckvik vi kom desto bättre blev föret.
Framme i Jäckvik stannade vi till på kyrkans fjällgård där Mette hade en depålåda som väntade på henne. Sen gick vi till affären och köpte massa gott! Tänk att man kan känna sig så lycklig bara av att hamna på en mataffär. Jag kopplade Vega och Peak utanför, Bounty har inte använt sele eller halsband sen innan vi startade turen så henne satte jag på bänken som jag fäste dom andra två i. Ibland kan Bounty överraska, som idag när hon satt kvar snällt hela tiden medan jag var inne på affären.
När vi kom tillbaka till fjällgården där våra pulkor stod parkerade så hade vinden avtagit och vi kunde sitta i solen och njuta en underbar lunch! Till efterrätt åt vi varsin semla. Kändes så oerhört lyxigt! Och vilket dunderbränsle sen. Vi tog oss upp till gränsen till Pieljekaise nationalpark i ett nafs och det är ändå 400 höjdmeter. Det började dra in allt fler och allt mörkare moln. Men det blev aldrig något av det. Det började även att blåsa lite mer, från att ha varit i det närmaste vindstilla så att jag genom skogen kunde skida i bara nätunderstället upptill.
Men så fel både yr och SMHI spådde vädret idag. Vinden som skulle uppnå stormstyrka märkte vi inte nämnvärt av förutom nån kilometer på sjön och lite vid nationalparksgränsen. Men det kanske 1/3 mot vad som utlovats, så där hade vi tur!
Jag och Vega drog upp den stora pulkan tillsammans, men ner för backen till stugan drog hon den själv. Så jäkla mysig stuga! Och en så jäkla bra kväll!
Vi var här redan vid 15.30 så vi hade massa tid att slappa på. Sen lagade vi till bönburritosen och salsan som jag torkat och åt den med ris på tortillabröd med creme fraîche. Till det drack vi vin. Kan det bli så mycket bättre än så här?! Okej då. Hade vi haft några minusgrader istället för 6 plus idag hade det varit lite bättre. Men det är inte så mycket man kan göra åt det.
Jag räknade på hur långt vi kommit totalt nu och siffran landade på 494 km. Alltså har vi skidat mer än en 1/3. Det känns bra att ha 2/3 kvar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 28

Vita bandet dag 28
Mellan Vistekvárátj och Hårsokvárátj-vinterledstart mot Jäckvik från Riebnes, 34 km
Natten blev kall. -26 visade termometern när vi klev upp i morse. Men vi sov alla gott och höll värmen utan problem. Morgonen  var vacker med en himmel som var pärlemormönstrad i olika blå nyanser. Kändes skönt att vi hade tagit ett gäng höjdmetrar i slutet av dagen igår så att det var några färre att starta dagen med idag.
Det var så fint att skida genom skogen på morgonen. Fick ett nytt vårtecken. Hörde fåglar som sjöng för första gången!
Två andra vårtecken som vi inte fått se än andra turskidåkare. På fyra veckor har jag inte mött en annan person som är ute och åker turskidor (förutom Mette förstås). Inte ens i Abisko mötte jag någon som skidade, mötte däremot ett gäng europeiska turister som vandrade runt stationen samt till Abiskojaure på snöskor. Jag har inte heller sett någon som är ute och pimplar.
Jag och Vega drog den stora pulkan tillsammans och Peak den lilla. Vega är så fascinerande att titta på. Hon är så oerhört klok den damen! Jag går framför henne med två elastiska koppel. Det gör att hon alltid hinner ikapp mig om det är nedförsbackarna och att henens framben trasslar in sig i linorna. Men gångerna jag behöver hjälpa henne lös. Hon gör ninjahopp och kommer lös. Min ena stughud lossnade strax efter att vi startade att skida idag. Men det gjorde inte så mycket då vi hade hårda skoterspår att följa. Jag stoppade in stighudarna innanför jackan för att tina dom och skidorna på pulkan och gick istället.
Uppe vid sjöarna kring Bállekjávrre började skoterspåren vara bortblåsta och likaså dom flesta ledkryss. Generellt sett var leden extremt dåligt markerad hela vägen fram till Vounatjviken. På nåt ställe var det några kilometer mellan gångerna jag såg något ledkryss. Men det var lätt att hitta ändå pga gamla skoterspår.
Efter Bállekjávrre blev det ett rejält väderomslag. Temperaturen började att stiga snabbt och iom det började det att blåsa rätt så hårt. I tillägg kom ett underkylt regn som var som småspik mot ansiktet. Då var det skönt att ta på skidglasögon samt en balaklava som täckte resten av ansiktet. Kroppen, eller kanske framförallt huvudet är fascinerande hur det fungerar när det blir lite ”skarpt läge”. Ett helt annat fokus och målinriktning infinner sig. Så vägen upp till passet mellan Räjssi och Duorbun gick av bara farten alla förhållanden till trots. Väl där mojnade vinden och regnet upphörde.
Vega drog den stora pulkan själv ner för backen som väntade och jag kunde finåka utan pulka. När det började att platta av bytte jag plats på Vega och Peak. Så Vega drog den lilla pulkan och Peak den stora. Så resten av dagen behövde jag bara skida på och njuta. Så jäkla lyxigt!
Idag passerade vi norra polcirkeln. Så det känns som att vi är en bra bit på väg!
Även om det på ett sätt är som allra bäst soliga dagar så måste jag ändå säga att jag älskar dagar som dessa. Dagar med växlande väder. Få se hur samma landskap ändrar karaktär och får nya färger.
Det flöt på bra genom Gåråkvágge och hela vägen till Vounatjviken. Det gick av bara farten då det antingen var platt (över sjöar) eller gick nedför. Så framme vid Vounatjviken bestämde vi oss för att skida över sjön på en gång, då prognosen lovat blåsigt väder imorn och då är det skönt att slippa skida över en sjö och istället befinna sig mer skyddat i en skog.
Leden på sjön var både pistad och ordentligt markerad med vägkäppar. Det överallt förutom där man ska vika av söderut mot Jäckvik. Där fanns ingenting, förutom kartan, som indikerade på att det var dags att vika av. Väl framme vid skogskanten hade det börjat att mörkna så vi slog läger direkt. Mer än 20 grader varmare ikväll mot igår kväll.
Prognosen lovade mycket vind. Men den hade ännu inte kommit vid 21. Så hoppas art den håller sig borta. Inte heller temperaturen överensstämde med prognosen. Vi hade -6 när vi kom fram och prognosen sa några plusgrader.
Jag lagade Pad Thai till middag. Jäklar vad gott det blev! Kan varmt rekommendera andra att torka det och ta med ut!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 27

Vita bandet dag 27
Tsielekjåkkstugan-Mellan Vistekvárátj och Hårsokvárátj, 28 km
I morse ringde klockan 05 igen. Konstigt det där med väckarklockor. Ringer klockan 05 när jag är hemma känner jag mig mer eller mindre död och har det i det närmaste svårt att ta mig, men på ute tur är det inga konstigheter/svårigheter.
Vindskyddet höll sig förvånansvärt varmt i natt. Ruttna ledkryss ger bevisligen bra värme. Ute måste det ha varit runt -30 i natt (när jag kollade efter nån timme i morse var det -24). Vackraste månskenet som gjorde att man kunde se mer eller mindre helt klart. Stod ute ett tag bara för att se alla fjällen. Häftigt hur landskapet ändrar karaktär totalt beroende på väder, klockslag, årstid etc. Magiskt vackert var det iaf. Det var det även i morse.
Vi kom iväg och började skida vid 07. En fin utmaning väntade från start, nämligen Suonergårsså. Efter dom 40 första höjdmetrarna lossnade båda mina korta stighudar pga kylan. Bytte till långa men plockade av dom när det planade ut just innan stigningen kommer igång på riktigt. Jag kopplade fast mig i Peaks pulka och i Vegas sele. Peak kopplade jag för att det kom en renflock farandes från ena bergssidan för att korsa vår väg för att sen springa upp för nästa bergssida. Jag tror inte att peak skulle springa efter renarna, men känns bättre att ta det säkra före det osäkra. Men båda hundarnas hjälp gick det skitbra att ta sig fram på platten!
Upp för själva passet var det bara ett att göra. Plocka av skidorna och gå till fots. Hår fick Vega springa lös igen. Det var för brant för mig att gå upp där med skidor. I passet gömde sig solen från oss, men så snart vi tagit oss upp kom belöning genast i form av vacker utsikt samt sol.
Vägen ner till Parka var lite lurig så det var till att ta det lugnt. Partier med bara is växlades med partiet där snön inte bar. Men ju närmre vi kom Parka desto bättre blev föret då alla stenhårda cementpartier samt dom med is försvann. Kvar blev endast snön som bar halvbra och var extremt härlig att skida utför i!
Efter Parka gick det lite upp, men allra mest ner. Vägen mellan Jiervajávrátj och Sáddermjávrre var lite som en bergochdalbana då den var rätt så kuperad. Men härlig att åka i. Vi stannar och lunchar i solen på Sáddermjávrre. Här byter jag sedan med hundarna. Peak fick nu dra den stora pulkan och Vega den lilla. Vega såg så oerhört lycklig ut över att få arbeta igen.
Ner till Västerfjäll gick det mestadels nedför. Skönt att få åka utan pulka ett tag. Temperaturen höll sig låg hela dagen. Vilken dag sen! Helt blå himmel och krispig luft, kan det bli bättre?! Funderar på om det här var den sista kalla dagen för den här turen. Om ett par dagar säger prognosen att det ska bli alldeles för många plusgrader.
Vi stannade en snabbis vid kyrkan i Västerfjäll innan vi skidade ut på isen. Här blev det ännu kallare. Jag behövde fortfarande inte dra så jag fick ta på mig dunjackan för att hålla värmen. Större delen har dagar har jag behövt skida omkring med en hopvirad buff som jag hade över näsan. Skönt för näsa och kinder att slippa den värsta kylan en stund.
Enligt kartan ska det finnas ruskmarkeringar hela vägen på Tjeggelvas. I verkligheten finns det ruskmarkeringar hela vägen till Örnvik med inte längs det sidospår vi skulle ansluta till efter 5 km. Som tur var fanns ett gammalt skoterspår att följa. Skulle vi inte ha haft det skulle det ha varit väldigt jobbigt då snön på isen inte bar. Efter sjön går vi upp ca 100 höjdmeter innan vi slår läger. Peak fick dra den lilla pulkan den sträckan medan jag och Vega drog den stora tillsammans.
 Min utetermometer visade då på -26. Kan eventuellt komma att bli en kall natt i tältet. Tur att jag har varma kläder med till både mig och hundarna. Alla tre såg så nöjda ut när tältet var på plats och dom kunde gå in och lägga sig på fällarna.
Att slå upp tältet var en utmaning för sig då snön inte bär överhuvudtaget här. Utan skidor försvinner hela benen i snön. Och att slå upp tältet med skidorna på är som sagt en utmaning. Hade jag haft skidor med stålkant hade det aldrig ha gått. Då skulle man skära sönder tältduken. Men nu gick det bra.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 26

Vita bandet dag 26
Kvikkjokk-Tsielekjåkkstugan, 18 km
I morse klev vi upp 5.30 precis som igår. Men med allt som ska göras när man kommer fram till etappslut ger ganska mycket mindre sömn. Så var allt lite trött när klockan ringde. Åt frukost och lagade lunch innan vi började skida. Startade att skida vid 8 i klart härligt väder. Det var så pass kallt att kinderna och näsan färgades röda. Fjällen runt om Kvikkjokk var så vackra att titta på!
Vega har sluppit att dra idag med och Bounty bäddade jag ner i pulkan för att hon skulle få vila sitt ben. Dom stunder hon gått idag har hon gått normalt igen. Så skönt att se!
Vi började lugnt över sjön Sakkat. Skönt med en mjukstart. För jäklar vad vi har fått jobba sen! Till en början gick det inte jättebrant uppför, men det brantade på rejält sen. Gick därför över till långa stighudar. Men i dom brantaste partierna hjälpte inte det och jag fick gå till fots istället för att inte dras bakåt. Ett steg i taget var det som gällde. Vi gick mestadels genom granskog (Pärlälvens fjällurskogs naturreservat) som inte lät solen komma till oss. Men på dom platser där skogen glesnade värmde solen gott! Så skönt att solen värmen!
Dagen har varit magisk. En sån dag där man blir hög på livet. Vindstilla och helt blå himmel. Runt -10 på dagen och -18 på morgon och kväll. Fantastiska vyer fick vi mellan varven i skogen över sagolikt vackra fjäll! Jag har känt mig så galet lycklig hela dagen även fast det har varit så sjukt jobbigt vissa partier. Tur att man glömmer allt sånt när man belönas med vackra vyer! I en av backarna ringde radio Norrbotten. Så den som önskar kan höra mig flåsa i radion imorgon.
Peak har imponerat hela dagen. Jäklar vad det går upp för alla backar nu. Han behöver aldrig hjälp längre med att få den lilla pulkan upp för några backar. Alla har vi köttat som amasoner idag, men kanske att Peak imponerar mest av alla!
Det tog mycket längre tid att komma till Tsielejåkkstugan, som inte är en stuga utan ett vindskydd, mot vad jag kunnat räkna med. Men 500 höjdmeterish med pulka tar sin lilla tid. Vindskyddet var väldigt sunkigt när vi kom hit. Folk hade lämnat massa sopor, så det första vi fick göra var att röja upp. Som tur var fanns en hög med gamla ledkryss utanför stugan som man fick såga upp för elda så vi fick värme där inne. Skönt som temperaturen ute började krypa ner allt mer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 25

Vita bandet dag 25
Pårte-Kvikkjokk, 17 km
Vi tog lite sovmorgon i morse, eller vi ställde klockorna på 05.30 istället för 5. Klev upp till en vacker morgon. Klar sikt, men mörka moln som hotade att ge oss snö. Flera av fjällen som vi såg i fjärran när vi kom till Pårte igår var idag dolda.
Vega var väldigt stel igår på kvällen. Men idag på morgonen var hon som vanligt igen. Men jag lät henne inte dra idag på grund av det. Peak drog den lilla pulkan och jag den stora medan Vega och Bounty sprang lösa bredvid. Så roligt att Bounty gått hela tiden själv i tre dagar nu. Eller hela tiden är att överdriva. Men säkert 99 procent av tiden.
Skiddagen började väldigt lugnt över sjön Sjábttjakjávrre. Skönt med tanke på gårdagens etapp som ändå kändes lite i våra kroppar idag. Föret var rätt så hårt. Men som tidigare dagar, lite som ett minfält. Det bär jättebra och när man som minst anar det gör det inte det längre. Det var ganska mycket vatten på sjön mellan isen och snön. Så brakade man igenom så fick man vatten på skidorna som genast bildade en ishinna under dom som den sen byggdes på snö på. Det enda att göra då är att skrapa skidorna så går det bra igen.
Vägen mellan Sjábttjakjávrre och Stuor Dáhtá går genom skog. På kartan en enkel match, men i verkligheten gick det en del upp och ner, men bara lite åt gången. Utan korta stighudar tog jag mig inte framåt, men med dom på gick det bra.
Min kropp började kännas trött redan vid Stuor Dáhtá. Så där pluggade jag i musik i öronen. Tonerna av svensk reggae gjorde att jag kände mig piggare. Det är långt mellan gångerna som jag lyssnar på musik medan jag skidar, men ett bra knep att ta till när orken sviktar. Förkylningen har i stort sett lagt sig, men den smålurar lite fortfarande.
Just innan Unna Dáhtá såg vi en älg korsa sjön. Väldigt spännande att lukta på dess spår tyckte hundarna. Apropå spår så måste det ha varit jobbigt för den att korsa sjön då det var ca 1 dm vatten i alla spår den lämnade efter sig.
Vi skidade på genom skog sen. Föret blev allt trögare och snöfallet kom allt närmre. Vackert när det började falla men pulkorna hade börjat suga fast i snön. Jobbigt. Tur att det började gå nedför mot Kvikkjokk!
Kvikkjokks fjällstation har ännu inte öppnat för säsongen. Men dom lät oss bo i en stuga på gården. Trevligt! Här hade vi även depålådor som väntade på oss. Gött med ny mat och snacks. Men tanken på hur tunga pulkorna skulle komma att bli var lite jobbigare.
Vi lagade massa god mat på kvällen, bla pannkaka på ”stekpannebrödmixen” som jag hade med. Mette har med äggpulver som vi blandade i smeten. Perfekt resultat! Till pannkakorna åt vi den torkade sylten. Eller vi åt den inte torr, men den blir verkligen bra efter blötläggning i hett vatten. Till pannkakorna drack vi lite vitt vin. Lyxigt!
Bounty gick som sagt själv var hela dagen igår. Men på kvällen var hon plötsligt halt och ville inte alls stödja på benet. Men efter några timmar med vila blev hon snabbt bättre. Skönt!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA