Vita bandet dag 60

Vita bandet dag 60
Rogenstugan-Grövelsjön, 33 km
Vinden lugnade sig under natten. Vid 7 när jag började att skida blåste det kanske 8 m/s. Men vinden låg i ryggen så det var inga konstigheter. Det blev en riktig mjukstart med skidåkning över Rogen. Hela dagen var egentligen väldigt lättåkt med extremt lite upp- och nedförsbackar. Enda stället det egentligen var lite mer kuperat var mellan Rogen och Bredåsjön. I tillägg till att det var lite kuperat var det härliga pucklar att ta sig över som skotrar skapat. Dessa pucklar är extremt dryga när man går med pulka då åkningen blir väldigt ryckig.
Hela vägen fram till Hävlingen gick i stort sett bara över sjöar så det gick rätt så snabbt att åka dom 20 km. Det är ett vackert landskap att åka i och skönt att det är en liten sjö här och en där så landskapet hela tiden ändrar sig och inte är som ex Torneträsk. Samma, samma och sen samma utsikt igen långa stunder av dagen.
Framme vid Hävlingen slutade det att blåsa mer eller mindre helt. Fick därför ett drömmigt avslut på vår tur. Vi skidade upp för dagens enda samt turens sista uppförsbacke till Särsjöbäcken och därefter var det nära på helt platt tills att det var dags att skida ner till Grövelsjöns fjällstation.
Framme vid stationen fick vi hjälp att ta den obligatoriska avslutsbilden framför stationen. Sen firade jag målgången med lunch och senare middag där.
Känns konstigt att komma fram. Blandade känslor. Allt från stolthet och tacksamhet över hundarna till en sorg att denna underbara tur är över.
Nu taggar jag om för nästa tur som börjar på måndag!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 59

Vita bandet dag 59
Svalåtjärn-Rogenstugan, 54 km
Det började att snöa lite under gårdagskvällen. Men det upphörde efter nån timme och ersattes med vind. Jag och hundarna sov gott, men det är alltid lite svårare att ta sig ut från sovsäcken när det är småruggigt väder ute. Men en stor fördel är att vinden har vänt och att vi nu kommer att ha den i ryggen!
Medan jag åt min frukost hörde jag en motor och tittade ut. En pistmaskin kom körandes, så jag fick starta skiddagen på helt nydragen Manchester. Lyx!
Snön yrde, drev och dansade i solen. Det är vackert att titta på!
Bounty ville inte titta ut från pulkan, utan låg där och tryckte för att slippa vinden. Inte förrän vi kom fram till Andersborg tittade hon fram. Jag hade turen att bli inbjuden dit på en kopp te trots att dom inte öppnar för dagen än! Hundarna fick följa med in och var glada över det. Skönt att komma in från vinden en stund!
Medan vi satt och fikade så mojnade vinden lite så det var i det närmaste stilla när vi skidade vidare. Men det var bara för en kort stund. Det var bara medan vinden vände och snart var den tillbaka i full kraft men från väster istället för norr. Då vinden enligt prognos skulle vara rätt så hård hela dagen bestämde jag mig för att ändra min rutt. Tanken var att jag från Tänndalen skulle skida till Skedbro, men då medelvinden var uppe i ca 15 m/s så ändrade jag mina planer helt för att undvika att vara uppe på kalfjället. Från Andersborg skidade jag istället till Malmbäckstugan och vidare mot Tännäs. När det blåste som mest såg jag bara fram till nästa ledkryss pga snödrevet. Som tur var hade jag vinden i ryggen!
Vi skidade på till Hållan där jag förvirrade mig bland husen och tappade leden. Det kommer nog att vara några stugägare som undrar vad som gått över deras tomter.. men vi tog oss ner till vägen och kunde återansluta till leden på andra sidan. Här var det mycket mindre vind. Väldigt skönt!
Vid Långflon ropade en man på mig och sa att jag borde lämna skoterleden och skida längs skidspåret istället. Hade ingen aning om att det fanns ett som går hela vägen till Tännäs så blev glad och tacksam över att han tog sig tid att berätta. Han sa att det är livsfarligt att vara längs skoterleden då många kör som galningar.
Jag stannade och lunchade i vindskyddet Klyftmyrarna. Mysigt vindskydd! Där mötte jag ett sällskap som bjöd på massa choklad. Lycka!
Vid Bergvallen lämnade jag skidspåret och följde skoterleden istället. Nog var det livsfarligt att skida där alltid. Men det var inte pga skotrarna utan pga Peak som fällde mig i en nedförsbacke så att jag slog bakhuvudet i det hårda underlaget.
Min tanke var att ta mig till Käringsjövallen och bo i stuga där i natt. Men när jag ringde dit visade det sig att dom inte var hemma så att det inte gick. Fortsatte därför vidare till Rogenstugan då prognosen lovade riktigt hård vind till natten. Sista kilometern var vinden rätt så hård, sen ökade den bara på under hela kvällen. Det var därför extra skönt att vara inomhus. Delade hundrummet med två kvinnor och deras tre hundar. Fungerade bra, men på kvällen dök det upp två aspackade skoteråkare som inte hittade hem. Dom var så berusade att dom knappt kunde gå. Som tur var för oss placerade stugvärden dom i rummet bredvid.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 58

Vita bandet dag 58
Fältjägaren-Svalåtjärn, 31 km
Jag kom igång sent idag. Prognosen lovade hård vind till fram på eftermiddagen. Men det stämde inte alls. Vinden mojnade redan under morgonen så att vi kunde skida vidare. Men jag hade det svårt att komma iväg. Hade huvudvärk och funderade över om jag borde skriva ett mail till juryn för ”Årets äventyrare”. Något jag kan bli tokig av är när man framställer kvinnor som det svagare könet. Det är vad jag upplever att juryn för detta gör. Då dom anser att vissa prestationer är större endast pga at dom blivit utförda av kvinnor. Flera gånger har män och kvinnor gjort turer/äventyr tillsammans men det är bara kvinnan som blir nominerad för detta. Jag funderar över vilka argument dom har för att göra så? Ingen gång har män och kvinnor så lika förutsättningar, enligt mig, som just när det kommer till att tura. Har ni funderat på detta? Jag tänker att det tom är tvärt om. Att kvinnor kanske tom är bättre rustade för långa turer än män? Detta enbart baserat på vad jag tycker mig ha sett längs lederna. Män som tenderar att rasa i vikt och kvinnor som ser mer och mer välmående ut för varje dag.
Hursomhelst kom jag iväg vid 10. Vinden hade jag rätt emot mig. Men det var inte så farlig. Kanske 7 m/s.
Det flöt på bra bortsett från huvudvärken som blev allt mer intensiv och ett före som var lurigt. Isigt varvat med snö som inte bar så att det närsomhelst kunde ta tvärstopp. Vinden hade skapat snökäglor som var lite dryga att åka över. Det går väldigt ryckigt när man ska över dom.
Vid Svaaletjahke vek vi av mot Ramundberget. Det råder skoterförbud på den leden, men som föret var så hårt var det inga problem! Mötte ett par äldre män som var på väg till Fältjägaren. Stannade och pratade med dom en stund i vinden innan vi fortsatte vidare.
Sista biten ner till Ramundberget var nerför. Vi hade turen och det pistade spåret hade drivit igen. Det gick lite långsammare med andra ord. Nere i Ramundberget var det vindstilla och solen värmde riktigt gott. Men när vi kom upp på kalfjället igen så var vinden åter vårt sällskap. Sista biten till Ösjöstugan (som vi nådde minuten efter att dom stängde för dagen) gick vi genom ett snöfall som piskades i ansiktet med vinden. Men vi hann bara komma fram till stugan så ändrades vädret helt. Det blev i det närmste vindstilla och snöfallet upphörde.
Sista biten till Svalåtjärn blev därför väldigt behaglig!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 57

Vita bandet dag 57
Helags-Fältjägaren, 14 km
Det blåste lite mindre mot vad prognosen utlovat så jag bestämde mig för att packa samman och skida vidare. Vi kom igång vid 8.30. Vinden var lurig. Det växlade mellan att vara helt vindstilla till vindbyar på 19 m/s. Grundvinden var syd,sydvästlig. Motvind med andra ord. Sikten var väldigt bra och föret likaså. Peak drog den stora pulkan och jag den lilla. Har packat om dom så att tunga saker ligger i den lilla och stora, men lättare saker ligger i den stora pulkan.
Allt flöt på smidigt tills att vi hade ett par kilometer kvar till Fältjägaren. Då blåste det upp. Stundtals var det svårt att stå upprätt i vindbyarna. Framme vid Fältjägaren var medelvinden uppe i 14 m/s och byarna mycket mer än så. Då prognosen lovade ännu mer vind utefter eftermiddagen och kvällen bestämde jag mig för att stanna här.
Underbare stugvärden Gunnar bjöd på te, nybakad sockerkaka och intressanta samtal när jag kom.
Jag fick till att plocka upp boken som jag inte läst i på länge och fastnade i den. Så fick en väldigt fin kväll framför kaminen då det var omöjligt att få upp värme i stugan pga all vind. På kvällen var medelvinden upp i 24 m/s. Varesig peak eller Bounty tänkte därför inte gå ut och kissa visade dom tydligt. Efter att ha eldat i 5 timmar var temperaturen endast uppe i 9,6 grader.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 55-56

Vita bandet dag 55-56
Hemma och Helags, 0 km
Natten efter operationen blev väldigt lugn. Vega sov lugnt och stilla hela natten och i morse när vi vaknade viftade hos på svansen det första hon gjorde <3
Känslorna har börjat komma ikapp och tankar på vad som kunde hända om vi inte skulle ha fått hjälp att komma till veterinär i tid. Älskar Vega av hela mitt hjärta.
Vi vilade tillsammans hela dagen. Är så glad och lättad över att se att Vega mår bra.
Andra dagen så skjutsade pappa mig till Kläppen, Ljungdalen. Asta och Vega följde med och vinkade av. Kändes tungt att lämna Vega även fast hon mår superbra igen.
Från kläppen åkte jag skoter med Kjell som har skotertaxi upp till Helags. Där blåste det hårt.
Det blev ett mycket kärt återseende av Bounty och Peak som såg ut att vara glada över att jag kom tillbaka med. Älskade jyckar!
Pga vädret kunde vi inte skida vidare. På kvällen blåste det 18 m/s och prognosen lovade ännu hårdare väder till helgen.
Hängde med Helgas underbara personalstyrka på kvällen.

Vita bandet dag 54

Vita bandet dag 54
Stjørdal, 0 km
Redan 7.30 var vi på plats utanför djursjukhuset i Stjørdal. Men det är svårt att tro att Vega är sjuk med tanke på hur pigg hon är. Vi satt nervöst och väntade utanför kliniken och väntade på att dom skulle öppna. Så snart dom gjorde det var vi först in genom dörren. Fick träffa en mycket trevlig veterinär! Blodprov, urinprov och ultraljud togs. Man konstaterade snabbt att det handlade om livmoderinflammation och att Vega behövde opereras. Hon fick tid till det kl. 10. Operationen beräknads ta ca 1 timme. Jag och pappa gick nervöst runt i Stjørdal centrum under tiden. Strax efter 11 gick vi tillbaka till djursjukhuset för att höra efter hur det gått. Hon hade inte blivit opererad än pga att det kommit in ett akutfall. Så den oroliga väntan fortsatte.
Lättnaden var enorm när veterinären sen ringde och berättade att operationen gått bra. Vid operationen för pyometra fann man en tumör mellan livmodern och vaginan. Även den är nu bortopererad.
Kl. 16 kunde vi äntligen åka hem med Vega. Fina fina Vega. När jag kom in till övervakningsrummet för att hämta henne viftade hon på svansen och försökte springa fram till mig trots att hon förstås hade ont och trött efter operationen. Hon gick själv ut till bilen. Vega är så jäkla tapper! Hon är min egna amason. 
 
När vi kom hem var Vega trött och öm, men hon verkade ändå må rätt så bra. Nu väntar två veckor med vila för Vega. Jag åker tillbaka till Helags och Peak och Bounty på fredag. Bounty och Peak får bästa tänkbara omvårdnad av personalen på Helags.

Vita bandet dag 53

Vita bandet dag 53

Blåhammaren-Helags, 40 km

Det blåste på utav bara H i natt och vinden var ännu hård när jag klev upp vid 5 på morgonen. Var osäker på om jag skulle kliva upp eller lägga mig igen. Men tänkte att jag kliver upp, äter frukost och packar i ordning och ser hur vädret utvecklar sig. Vinden mojnade så sakta och vid 7 var det mycket bättre rent vindmässigt. Däremot var sikten rätt så dålig. Såg tre ledkryss åt gången så det var lite lurigt att åka ner för backen mot Enkälen då föret var ganska svåråkt. Fläckar med is varvades med snö som inte bar och och sen hårda käglor däremellan.
Vega drog den lilla pulkan och Peak den stora. Det fungerade väldigt bra. Vinden avtog allt mer och sikten blev bättre och bättre tills det var helt vindstilla och helt blå himmel.
Det tog oss vara tre timmar att komma fram till Sylarnas fjällstation. Där lade jag in hundarna i burarna som står vid hundrummen så att dom kunde vila och gav dom lite mat och vatten. Jag satte mig i självhushållet och fikade.
Vi fortsatte sen vidare. Alla kändes fulla av energi. Det underbara vårvädret och vyerna bidrog nog till det! Vi skidade på och njöt till fullo hela vägen till vindskyddet Miesehketjehke där vi stannade och åt lunch. Alla hundarna åt hundmat och jag åt risotto som jag lagade till och stoppade i mattermosen i morse.
Vi satt och njöt av vårsolen länge innan vi fortsatte mot Helags. Första dagen som jag kunnat skida i bara underställströja i flera timmar!
Lyckoruset gick däremot över och ersattes med oro. Med några hundra meter kvar till @stfhelags såg jag hur det rann gult sekret från Vegas vulva. Jag ringde genast till min veterinär för råd. Hon sa att det med 99,9 % säkerhet var livmoderinflammation och att vi snabbt måste till veterinär. För att få råd i den frågan ringde jag till Alf som är naturbevakare och fjällräddare för att fråga hur jag skulle göra. Han gav mig rådet att ringa 112 för att få transport ner. Jag hann aldrig ringa SOS förrän jag blev uppringd av naturbevakare Mathias som erbjöd sig att hämta oss på skoter. Jag känner enorm tacksamhet till Mathias. Utan hans insats kan man inte veta hur utgången för Vega skulle bli. Pyometra är väldigt allvarligt. Jag står även i tacksamhetsskuld till personalen på Helags fjällstation som tar hand om Peak och Bounty som fick stanna kvar där.
Pappa kom till Storulvån och mötte upp för att skjutsa till veterinär. I samråd med veterinär på AniCura djursjukhus i Stjørdal bestämdes att Vega skulle komma in dagen därpå kl. 8 på morgonen om inte hennes tillstånd skulle ändras.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 52

Vita bandet dag 52

Visjövalen (Storlien)-Blåhammaren, 15 km

I morse klev jag upp och vakade Nugattifyllda croissanter till frukost. Tänkte att med sånt raketbränsle skulle jag kunna ta mig hur långt som helst. Den tanken försvann efter att jag började pulsa i snön som kom under gårdagen och natten. Minst 30 cm har kommit och det var så jävla tungt att gå genom. Där det drivit låg det ännu mer. Första 4 timmarna kom jag endast 3 km totalt. Jag drog den stora pulkan tillsammans med Vega och där hon tyckte att det blev för tungt lade hon sig ner och då drogs jag bakåt vilket gjorde att stighudarna lossnade.. Det var lätt att hålla sig för skratt samtidigt som jag var väldigt tacksam att jag hade vinden i ryggen.
Vid Sevedholm blev det ännu lite tyngre. Därifrån var det inte bara massa snö att pulsa i. Där hade jag också uppför. Bitvis brant uppför. Men sakta men säkert blev det bättre och bättre. I takt med att vi kom högre upp så blev det också glesare mellan träden tills dom försvann helt. Här behövde vi inte pulsa längre och det började att flyta på bra!
Sikten blev däremot sämre och sämre och vinden tilltog. Som vinden var i ryggen störde inte den nämnvärt trots att den var på 13 m/s i medelvind. När sikten var som sämst såg jag bara 2 ledkryss åt gången.
Från vindskyddet Gräslidfjället upp till Blåhammarens fjällstation flöt det på riktigt bra. I början av dagen kunde jag gå som mest 25 steg åt gången innan det tog tvärstopp. Från vindskyddet kunde vi gå på hur långt som helst innan det tog stopp för oss. Jag började känna att vi snart borde vara framme och tog fram telefonen för att kolla kartan på den. Stationen skulle ligga ca 100 meter framför oss, men jag kunde ändå inte se den. Efter ytterligare 25 meter kunde man se gaveln lite svagt. Vinden tilltog ännu mer så det var så skönt att komma fram tyckte både jag och hundarna! Vi checkade in och fick en lugn eftermiddag och kväll.
Jag bastade, men någon utsikt från bastun fick man inte. Fönstret var nära på helt igendrivet och sträckte man på sig och kolla ovanför det var det bara vitt. På kvällen lyxade jag till det med en klassisk trerätters middag.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 51

Vita bandet dag 51

Visjövalen (Storlien), 0 km

Vilodag och skitväder. Emelie med familj skulle egentligen komma upp idag så skulle vi hänga ett par dagar tillsammans. Tyvärr blev ett av barnen magsjukt så dom kunde inte komma. Så det blev bara jag och pappa som hängde hela dagen. Det blev en väldigt slapp dag framför öppna spisen och vintersport på tv. Vi åt en massa gott under hela dagen och jag sov en del däremellan. Asta var överlycklig över att ha så många hundkompisar på plats 🙂

Vita bandet dag 50

Vita bandet dag 50

Skalstugan-Visjövalen (Storlien), 43 km

Medan jag satt och åt av den drömmiga frukosten på Skalstugan fick jag den bästa tänkbara överraskningen, Maren dök upp! Fina, fantastiska Maren som jag lärde känna under mitt folkhögskoleår uppe i Loften 2010-2011. Tillsammans skidade vi sen iväg mot Storlien.
Väderprognosen lovade en solig dag. Verkligheten gav en molnig dag, men den var helt vindstilla och temperaturen låg runt nollan. Var lite orolig en stund att det skulle klabba under skidorna, men som tur var gjorde det bara det en kort stund.
Vid Storflon mötte vi Caroline som skidar Vita bandet från söder till norr. Vi möttes även längs vita bandet 2015. Ett för mig väldigt glatt återseende! Tillsammans satt vi och åt lunch och pratade turminnen. Lunchen bjöd Maren på, och för en lunch! Först tacos med färsk(!) sallad och sen pannkakor med fruktsallad och Nugatti! Jag blev så glad över denna överraskning att jag började att smågråta. Tänk så lyckligt lottad jag är som har så fina människor i min närhet!
Vi vinkade av Caroline och fortsatte en stund till i ömsom snöfall och ömsom uppehåll. På min fjällkarta stämmer inte dragningen vid Holmsjön. Men så är det på flera platser, att leden dragits om av en eller annan anledning. Maren följde med upp till Hållsjörun. Där vinkade vi av varandra. Jag hoppas innerligt att jag snart får träffa Maren igen!
Min kropp har börjat att kännas trött. Det trots 9 timmars sömn i natt. Men fortsättningen till familjens stuga i Visjövalen gick bra. Att möta upp pappa och Asta igen var så mysigt! På kvällen lagade vi mat och hade det trevligt tillsammans med Olle som kom förbi och hälsade på. Som sagt, jag har verkligen tur som har så många fina människor i min närhet!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA