Vita bandet dag 47

Vita bandet dag 47

Jänsmässholmen- Olden, 22 km

Yvonne och Thomas på Jänsmässholmens Fjällhotell vet verkligen vad en fjällfarare önskar sig och sätter inte bara guldkant på ens band utan förgyller det helt och hållet. Yvonne hade frukosten klar åt mig redan kl. 6.30 i morse för att jag skulle kunna komma iväg i tid och för en frukost sen. Vi åt frukost tillsammans och hade ett mycket trevligt samtal. Är nästan så att jag planerar för ett femte band i tanken bara för att få komma förbi här igen. Eller jag tänker egentligen att jag skulle vilja ta med mina bästa vänner hit för en härlig weekend.

Full av energi både bildligt och bokstavligt var jag sen redo att möta dagen. Men jag hann egentligen inte mer än komma utanför dörren förrän jag tänkte att, nej, jag vänder och går in igen. Det hade kommit en massa snö under natten och snön fortsatte att falla och i tillägg blåste det. Men det var inte det värsta. Det värsta var att pulkorna sög fast i snön och var skittunga att rubba. Jag och Vega tog därför den stora pulkan tillsammans och Peak drog den lilla.
Bara dom korta kilometrarna till skoterparkeringen där vi skulle ta vinterleden  mot Olden tog lång tid. Två kilometer längs en bilväg tog 1 timme(!). Det enbart pga snö som sög fast pulkorna. Här någonstans insåg jag att min plan att komma till Bottnen idag bara var att släppa istället kände jag att jag skulle vara glad om jag ens nådde fram till Olden.
I skogen låg det tre decimeter nysnö på stora delar av leden. Inte ens i nedförsbackarna kunde man bara glida. Det var så sjukt kämpigt både uppför, nerför och på platten. Inte en meter fick vi gratis idag.
Som trögast tog en kilometer oss en timme att skida. Jag går in i ett helt annat mode när det blir så och måste erkänna att modet ibland tryter under dessa förhållanden. Plockade därför fram snacks att ha nära för att hjälpa motivation och humör uppe.
Något som livade upp idag var alla skogsfåglar. Hade närkontakt med en stor Orre som hade blivit översnöad på leden. Jag blev så jäkla rädd när det plötsligt flög upp bara tre meter framför mig!
Bounty är rolig, idag när vi i det närmaste har haft skitväder hela dagen bestämde hon sig för att gå hela vägen själv.
Vid Hållbodarna vek jag av från skoterleden för att följa skogsbilvägar ner till Rännögsjön. Det är i huvudsak nerför. Men det kändes aldrig som nedför iom att det gick så tungt. Vid Rännögsjön anslöt vi till skoterled igen. Ingen skoter hade kört där heller, men det hade jag iofs inte heller räknat med.
Småmaniskt räknade jag alla mina steg med högerfoten. Hjärnan kan bara tänka på en sak åt gången så försökte lura mig själv till att inte tänka på hur tungt det var. 1,2,3….100 och sen börja om igen. Lättnaden när jag kom fram till bilvägen vid Vike var enorm. Den var så fin att skida på. Täckt med snö och inget grus. Äntligen gick det lite lätt för en stund. Så väl framme vid Oldens byastuga och Stig var humöret på topp igen. Alltid lika trevligt att träffa Stig och få lyssna till alla hans berättelser! Hoppas att han nån gång kommer att skriva en bok om alla bandare som passerat! På vandrarhemmet blev jag och hundarna riktigt bortskämda och Stig ordnade sängplats till oss trots att vandrarhemmet var fullt. Ett par polacker, Konrad och Karol bodde där nu medan dom jobbar med att serva vindkraftverket. Dom bjöd mig på massa mat och även hundarna. Hade en väldigt trevlig kväll tillsammans med dom.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 46

Vita bandet dag 46

Rengen-Jänsmässholmen, 49 km

Precis som igår natt kröp temperaturen ned mot -25 under natten. Det är verkligen skönt att inte behöva frysa nattetid! Är så tacksam för att jag kostade på mig en bra sovsäck för snart 10 år sedan. Likaså att ha dunbyxor och jacka att sätta på sig direkt när man kliver ut från sovsäcken. Jag tar på mig skalbyxorna under dunbyxorna för att inte behöva klä om igen innan start. Sen kan jag sitta och ta det lugnt i tältet utan att frysa!

Vid sju stod jag på skidorna redo att ta första backen direkt. Jag brukar sällan, nära på aldrig, bry mig om tid och sträcka. Men just idag blev den viktig. Jag skulle fram till Jänsmässholmen idag för att möta pappa och våra grannar Sune och Yvonne för att äta middag tillsammans på hotellet.
Jag behöll både dunjackan och byxorna på när vi startade. Vega och Peak fick ha sina täcken på sig.
Vi följde en nysladdad skogsbilväg istället för leden till Skogsjön. Perfekt före! Föret har varit nära på perfekt hela dagen. Så underbart, bra före och vackert väder!
Vi följde sen leden resten av vägen. Den är rätt så kuperad fram till Tallsjön. Småbackar upp och ner för att man till sist ska gå 240 höjdmetrar upp innan det är platt resten av vägen. Det var så skönt att skida upp för den backen. Solen hade då börjat att värma och jag tror att vi alla fyra kände oss lite extra starka!
Det är verkligen platt och fint att skida sista 20 kilometrarna till Jänsmässholmen. Sällan har jag skidat så fort som här. Säger iofs inte mycket när det är jag som säger det. Är kanske inte världens snabbaste i vanliga fall.
När jag efter några kilometrar i morse hade passerat en skylt som det stod Jänsmässholmen 48 på tänkte jag att ”shit, jag kommer aldrig att komma fram idag”. Men hur det nu än var så fick vi upp ett bra tempo och nästan flög fram! Trots motvind. Är så stolt över hundarna! Jäklar så bra dom arbetar. Tänk att Vega som inte ens skulle dra något den här turen drar en pulka som den amason hon är.
På Jänsmässholmen fick jag ett varmt mottagande av Thomas och Yvonne. Vilka fantastiska människor! Man blir glad i hela själen av att möta dom.
Så jäkla mysigt att pappa kom förbi med Sune och Yvonne! Vi åt en god och vällagad middag tillsammans med Thomas och Yvonne. Sen blev jag trött. Riktigt trött. Nu ska det bli skönt att sova i rena lakan!
Idag passerade vi hundramilasträcket! Totalt har vi skidat 1006 km så långt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 45

Vita bandet dag 45

Totland-Rengen, 39 km

Det första jag tänkte i morse när jag vaknade var ”vad skönt det är nu när det är så mycket varmare på nätterna att man tom kan sova utan strumpor”. Gissa om jag blev förvånad när jag gick ut på morgonen och såg på termometern att det var -25!

Varje morgon klär jag på mig dunbyxor och dunjacka att sitta i medan jag äter min frukost och lagar till lunchen. Det är så skönt att slippa frysa! Behåller i regel det på även när jag packar samman tältet. I morse behöll jag dom på även när vi började att skida. Kylan var isande. Håret färgades genast vitt och kinder och näsa röda. Vega blev även hon täckt av frost, både framben och bog samt hela skägget förstås. Jag kunde inte komma ut till solen nog så fort.
Det är så skönt att solen har börjat att värma så mycket. Även om det tog nån timme innan den blev helt varm. Vega och Peak fick gå med sina täcken på fram tills att den gjorde det och Bounty låg nedkrupen i fårfällen och hade bara nosen utanför.
Det var hårt och fint att skida över Lenglingen. Riktigt härligt! Därefter väntade en liten stigning upp mot Setertjønna. Där uppe var det så vackert så att jag bestämde mig för att ta en omväg för att få njuta ännu mer av det innan vi åkte ner mot Skåle och sjön Ulen som vi sen följde vidare österut.
Supervacker och härlig skidåkning fram tills att vi nådde Rengen. Här var det 30 cm fluff som såklart inte bar alls. Efter ett par kilometer ledsnade jag på att gå som i kvicksand och vi tog oss upp till vägen som går på sjöns södra sida och följde den istället till Lingnäset. Därifrån fanns åter hårda fina spår att skida längs på sjön och vi kom in i Sverige igen. In till min hemkommun Krokom dessutom!
Vi skidade längs sjön några kilometer innan vi vek av från sjön upp till skogsvägarna som ska ta oss till vinterleden söderut.
Sammanfattningsvis vill jag säga att vi haft en magisk dag i solen!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 44

Vita bandet dag 44
Solum (Norge)-Totland, 34 km
Nu har vi varit ute i nästan 1,5 månad och vi har verkligen fått rutin på det hela. Så precis som vanligt vaknade jag vid 5. Fixade frukost och sen lunch medan jag åt frukosten. Packade samman tältet så var vi iväg vid 7. Vi möttes av en grå dag med snöfall när vi skidade över Sandsjøen. Vega fick därför gå med sin overall och jag lät Peak behålla täcket på som han hade på natten. Det var endast -8. Men han såg så ynklig ut när han satt och tittade på mig medan jag packade ihop tältet. Bounty fick ligga i renfällen istället för i fårskinnet då renen klarar väta bättre.
Snöfallet höll i sig till lunchtid. Det var inga stora mängder som kom. Men ser man på träden och på marken måste det ha kommit en del sista dagarna. Därför extra skönt att ha skoterspår att gå på!
När kartan inte överensstämmer med verkligheten kan jag bli lite irriterad. Skoterspåret på kartan stämde inte med verkligheten för var jag skulle vika av från sjön. Dimman gjorde att jag inte såg käpparna. Så istället gick vi oledat till punkten där leden lämnar sjön. Några hundra meter fel visade det sig att leden på sjön skiljde sig från kartan som mest. Det var inte hela världen som jag visste var jag skulle. Bara lite trist att behöva spåra i onödan.
Upp genom skogen drog jag och Vega den stora pulkan tillsammans. Mina korta stighudar ville inte fästa så jag fick växla mellan att gå på fötterna och skida utan hudar. Det är en bra övning för tålamodet!
Skoterspåret har idag tagit oss backe upp och backe ner i mestadels granskog. Det är så vackert att gå genom skog när snön ligger tungt på alla träden.
Om jag får välja tar jag hellre en rejäl stigning per dag mot som idag ca 100 höjdmetrar åt gången, men ofta. Inte förrän på slutet av dagen hade vi en rejäl backe. Eller upp till högsta punkten var det inte så brant eller så många höjdmetrar, men ner till sjön Lenglingen var det desto fler. Lite drygt 300 höjdmetrar, bitvis brant skulle vi ta oss ned för. Upp skulle det tagit lång tid, nu hann jag blinka ett par gånger så var jag nere. I dom sluttningar där det gick tog jag några telissvängar. Så härligt!
Vi följde sjön några kilometrar innan vi slog läger. Skönt att göra det när det är vindstilla och bara -7 grader! Det är lite stök innan jag är klar med allt som skall göras. Så snart tältet är uppe ska jag klä om hundarna. Alltså bort med selar och tossor och på med täcken samt bädda med fällarna. Snö ska smältas och mat ska lagas. Även hundarna ska såklart ha både mat och vatten. Jag älskar att sitta i skräddarställning i tältet och ha allt jag behöver på armslängds avstånd. Ha hundarna nära och klappa på dom medan jag väntar på att min mat ska bli färdig.
Jag älskar verkligen allt som har med att vara på tur att göra!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 43

Vita bandet dag 43
Vågen (Gäddede)-Solum (Norge), 43 km
Överfylld med ny energi efter den trevliga vistelsen med Gunnar och Kersti gav vi oss iväg i morse. Peak var inte det minsta rädd för pulkan, utan var helt som vanligt. Det gladda mig verkligen. Han var pigg och ivrig att komma iväg. Precis som han brukar efter en vilodag. Även Vega kändes taggad på att komma iväg. Bountys pepp på att lämna stugvärmen var däremot inte lika påtaglig.
På hemsidan https://www.snoscooterloyper.no/lierne kan man finns information om skoterleder i Norge. Just den länken går till Lierna kommun som jag skulle in i. På svenska sidan får man gå oledat närapå hela vägen mellan Gäddede och Valsjöbyn. Något jag inte var särskilt sugen på efter all nysnö som kommit senaste dagarna. Därför kändes det mycket bättre att åka på skoterled i Norge!
Men innan vi kom in i Norge skulle vi över både Kvarnbergsvattnet och Björkvattnet. Mitt på Björkvattnet står en flotte med en älg på. Den står där som ett lotteri, där man ska gissa vilket datum den flyter iland. Lite som ett ankrace.
Ungefär vid Lindahls fjällgård började fen norska skoterleden som jag tänkte följa. Den såg ut som en vanlig svensk vinterled med röda ledkryss. Vi följde leden till Kvelia ungefär. Just innan Kvelia i en korsning mötte jag en norsk man på skoter. Jag var osäker om jag skulle höger eller vänster och förklarade var jag var på väg. På gav han mig ett bättre ledalternativ. För om ett par veckor ska flyktingloppet gå. En 42 km lång skidtävling. Man har börjat trampa den rutten med skoter och jag blev rekommenderad att åka den istället för att följa leden, vilket skulle bli ca 5 mil längre. Jag laddade ner spåret för flyktingloppet till mitt kartprogram på telefonen så att jag hade nånting att gå på.
Jag och Vega drog den stora pulkan tillsammans och Peak den lilla. Pulkorna är klart mycket tyngre nu efter all mat som vi fyllde på i Vågen där vi hade en depålåda som väntade på oss. Ganska exakt 300 höjdmeter hade vi att gå upp från Kvelia. Det gick inte fort, men det blev gjort!
Vid Kvernmyran korsade skoterspåret jag följde ett skidspår. Jag bestämde mig för att följa det österut. Visade sig vara ett smart drag då det tog mig hela vägen till Eidesmoen när jag sen växlade till ett spår som gick söderut. Så jäkla perfekt! För nere på Sandsjøen kan vi återansluta till skoterleden som tar oss vidare mot Valsjöbyn. Hittade en trevlig tältplats i skogen. Mysigt!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 42

Vita bandet dag 42
Vågen (Gäddede), 0 km
Vilodag. Väldigt välbehövligt. Speciellt för Peak. Han visar inga tecken på att ha ont eller att vara skadad på något sätt efter smällen. Men det känns ändå bäst att han får vila! Skönt att vila för oss andra med och väldigt trevligt att få umgås med Gunnar och Kersti!
Blir väldigt bortskämd med massa god mat! Började dagen med en stor och god frukost, till lunch blev det smörgåstårta (farligt god) och till middag tacos.
På dagen åkte jag in till Gäddede och träffade Peter som går vita bandet söderifrån. Supertrevligt möte!
På kvällen fick jag den nya skakeln, ett stort tack till alla som engagerat sig och hjälpt till för att detta skulle lösa sig! Ett extra stort tack till Dan på Segebaden! (Det var inte en skakel från segebaden som gick sönder, men den blev utbytt mot en från dom).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 41

Vita bandet dag 41

Stora Blåsjön-Vågen (Gäddede), 38 km
Det var en riktigt kall morgon. Minus 24 grader när vi startade. Mina luftrör är inte helt återställda sen starten och blir irriterade varje gång det är kallare än minus 20 vilket resulterar i störande hosta.
Vi startade dagen med att skida över själva Stor-Blåsjön. En riktig mjukstart kändes skön för kroppen som börjat vara lite trött. ca  6 km helt platt fick kroppen att vakna så smått. Efter sjön väntade ca 160 meters stigning som kändes förvånansvärt bra! Vega och Peak kämpade på som små gaseller! Härifrån var leden även nypistad. Kändes lyxigt att få skida på orörd Manchester.
Dagen blev allt gråare. Uppe på Floarna började det snöa lite smått. Ett snöfall som sen höll i sig resten av dagen.
Vi skidar ut till vägen som går mellan Stora Blåsjön och Gäddede. Den korsar vi och tar leden upp mot Brattlidfjället. En stigning på lite drygt 100 höjdmetrar. Den kändes rätt så bra. Kroppen hade nu börjat vaknat eller åtminstone accepterat att den skulle arbeta idag.
På väg net mot Lill-Jorm höll det på att gå åt helvete på riktigt. Fy satan så rädd jag blev. Leden är som sagt nypistad. Här gick det bitvis rätt så brant utför och Peak sprang på som han brukade. Men så höll han för mycket åt sidan och där bär det inte lika bra. Hans framben sjönk ner lite i snön och han sprang med full fart och kraft rätt in i en tall. Det blir en sån smäll att bark flyger av trädet. Efter honom in i trädet kommer pulkan innan han tillsammans med pulkan slungas åt siden. Det var helt fruktansvärt att bevittna. För några sekunder trodde jag att han dog. Men som tur var gick det bra! Det gick väldigt bra tom. Inte en skråna hade han på kroppen. Det enda som var var att han var lite tagen av det som hänt, men kom sig snabbt tillbaka. När jag fick honom lös från pulkan gick han och satte sig hos sin älskade Vega och fick liksom styrkan tillbaka av det. Hans drag knäcktes totalt. Jag bytte drag och sen behövde han inte dra mer för resten av dagen. Ville inte att han skulle anstränga sig i onödan. Han blev sig själv så snabbt igen att jag kände att han inte behövde uppsöka veterinär.
Vi tog oss till Gunnar och Kersti i Vågen och blev ännu mer bortskämda med mat och trevligt sällskap. Jag följde med till Stora Blåsjön för att handla. Köpte lite gott till hundarna och lite till mig själv. Butiksföreståndarinnan kom fram till mig och frågade om det var jag som var ute på långtur. När jag sa ja, gick hon och hämtade två semlor som hon bjöd på. Tänk så lyckligt lottad jag är som får möta så många vänliga och givmilda personer.
Till middag blev jag bjuden på min absoluta favoriträtt pannkaka med vispgrädde och sylt. Lyx!
Världen fortsatte att visa sig från sin allra godaste sida och ”dragproblemet” löste sig på ett smidigt sätt tack vare snälla och hjälpsamma människor. Imorgon kväll kommer jag att få ett nytt drag/skakel till Gäddede tack vare min ena systers före detta svärfars systers väns arbetskamrat!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 40

Vita bandet dag 40
Stekenjokk-Stora Blåsjön, 36 km
Natten bjöd på 22 minusgrader. Men jag och alla hundar sov som stockar. Bounty kan sova utan täcke som hon ligger i min sovsäck, Vega hade en fleeceoverall och ett täcke på sig och Peak bara ett täcke. Tror att även fårskinnet/renfällen ger en del värme till dom. Dom ser iaf ut att må väldigt gott när dom ligger på dom.
Min favorittid på dygnet är morgonen. Älskar lugnet som bara finns då innan världen riktigt vaknat. Älskar även morgonens färger. I morse var min värld här pastellfärgad och det var så vackert!
Hundarna fick behålla sina täcken på idag. Temperaturen låg på runt -20 hela dagen. Jag skidade i dunbyxorna en lång sträcka innan det blev för varmt. Det var tur att jag hade dom på som jag ramlade i en nerförsbacke. Det är lurigt att skida utför när det är ömsom bara is och ömsom väldigt kärv snö. Det tog tvärnit helt enkelt. Men med dunbyxorna på vadderade det bra och jag studsade liksom bara upp igen.
Just innan Leipikvattnet blev vi överraskade av Gunnar! Vega blev överlycklig över att få träffa sin favorit. Så roligt att se hennes reaktion! Vi pratade en stund och sen skidade vi vidare. Från Leipikvattnet var det slut på skoterspår (inte skoterförbud bara ingen som åkt här på ett tag). Så vi, eller Peak som det faktiskt var, fick spåra igen.
Det finns tre olika leder på Mesklumpens baksida. Dom två första skippade jag pga att det är skoterförbud där och det var så tungt att spåra. Istället tog vi en liten omväg mot Ankarvattnet och skidade skoterleden upp mot Danielsvattnet istället. Ett bra beslut tror jag.
Det var rätt så brant bitvis. 300 höjdmeter totalt. Men som sagt. Även med små tunga steg kommer man fram till sist! På vägen upp så började alla moln att försvinna och vi fick en klarblå himmel som belöning när vi nådde högsta punkten och sen en härlig nedförsbacke hela vägen till Stora Blåsjön efteråt.
Här bor vi på Blåsjöns Fjällby. Vi bodde i en fin stuga med både tvättmaskin och torktumlare. Kändes lyxigt! TVn slog jag aldrig igång. Har inte sett en bild på en tv sen jag startade skönt. Gunnar hade skickat ett sms innan jag kom fram att jag skulle titta i kylskåpet när jag kom fram. Där stod en semla så fint och väntade på mig! Bästa överraskningen en ”fjällfarare” kan få!
Strax före sex kom Gunnar och Kersti och hämtade mig. Vega blev så glad över att få se Kersti också! Dom hade bokat bord på Stora Blåsjöns italienska restaurang Ripan. För en middag det blev! Åt galet goda pastaknyten fyllda med gorgonzola och päron serverade med en valnötsås. Till efterrätt åt jag chokladfondant med en kopp äkta italiensk choklad. Tack snälla Gunnar och Kersti för allt ni gör för mig! Jag uppskattar det så oerhört mycket!!!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 39

Vita bandet dag 39
Åtnik stugan-Stekenjokk, 36 km
Det är i uppförsbackarna man märker hur dagsformen är! Det vackra, men kalla (-22 grader i morse) vädret till trots så kändes min kropp seg i morse. Vägen fram till stigningen längs med Båvloenjohke gick därför lite tungt. På kartan ser det mer eller mindre platt ut. I verkligheten kändes det som att backe upp och backe ner avlöste varandra. En pigg dag hade jag nog inte tänkte så mycket på dessa småkullar. Men jag måste säga att jag gillar det. Att kroppen känns på olika sätt varje dag. Även om jag gillar dagarna då jag känner mig extra starkt lite mer. Men utan dagar som denna så får man inte heller dom andra!
Precis som igår, är det skoterförbud på leden från Åtnikstugan till Remdalen. Skönt att det är hårt i snöns ”grundlager” så att man inte brakar ner helt till marken. Nu behövde vi bara spåra i 1,5 dm fluffsnö. Jag och Vega med en pulka och Peak med en. Tyvärr kunde vi inte ta hjälp av varandras spår då Peak vägrar att gå efter, men ville inte heller gå först. Alltså gick vi bredvid varandra. Fungerade bra förutom när vi kom in i björkskogen och det bitvis blev lite trångt…
Min favoritbok (och även som serie) som barn var Narnia. Jag älskar fortfarande Narniaböckerna och ångrar lite att jag inte har med dom som ljudbok. När jag befinner mig i fjällbjörkskog tänker jag alltid på sekvenser från Narnia.
Bitvis genom fjällbjörkskogen gick det ganska brant uppför och här låg det även mer lössnö. Men det gick ändå smidigare att ta sig upp för denna backen mot gårdagens stigning. Efter skogsgränsen gick det lättare igen och sista biten av stigningen gick riktigt smidigt. När jag nådde högsta punkten bytte jag pulkor mellan hundarna och kunde åka utan själv. På vägen ner hände det som jag väntat på. Det som det inte har varit frågan om om det händer utan när. Peak gensköt min skidor nerför en av dom brantare partierna. Och jag kraschade. Men det gick bra. Två nya blåmärken lades till samlingen på höfter/lår.
Utförsåkningen ner till Remdalen genom skogen var helt underbar! Känslan att åka ner i härlig pudersnö är ju bara magisk!
Genom själva Remdalen får man köra skoter och här fanns hårda spår att skida på. Skällanden blir enorm mot att spåra själv! Men innan man kommer till spåren måste man upp för en ”ravinkant”. Lodrätt kändes det som. Jag och peak drog upp den ena pulkan tillsammans och sen jag och Vega den andra. Belöningen med skoterspår gjorde det mer än värt det!
Vi fick en härlig åkning genom Remdalen och hade en underbart härlig lunch i solen. Man kan inte annat än att ÄLSKA vårvintern!
Vi skidade ner till Stekenjokkvägen och följde leden som går parallellt med den söderut. Bitvis skidade vi på själva vägen (som inte är plogad vintertid).
Det är så vackert här! Och helt vindstilla. Men en temperatur som färgar håret vitt och kinderna röda. Så underbart! Så med ett stort leende på läpparna kunde jag säga hejdå till Västerbotten och hej till mitt älskade Jämtland!
Vi tältade upp på platån i total tystnad. På kvällen stod jag ute och kollade på miljoner stjärnor och ett norrsken som dansade över himlen. Så obeskrivligt vackert!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 38

Vita bandet dag 38
Gränssjö-Åtnik stugan, 22 km
Dom kalla krispiga dagarna är definitivt inte över! I morse när vi klev upp var det -20 ute. Efter dom vanliga morgonrutinerna så följde vi bilvägen tillbaka ca 1 km för att komma till vinterleden som skulle ta oss vidare söderut. Föret var perfekt längs vägen så den sträckan gick fort. Det gjorde däremot inte fortsättningen… Leden som går till Vardofjäll är det skoterförbud på. Nysnön som kom häromdagen var därför helt orörd. Jag och Vega kämpade tillsammans med den stora pulkan och Peak med den lilla. Vägen genom skogen var minst sagt tung. Stighudarna ville inte heller fästa i kylan och lossnade efter ett tag. Då fick jag gå till fots istället. Det var så jäkla tungt och stundtals trodde jag att vi aldrig skulle ta oss någonstans idag. Där det var som mest lössnö hade jag snö upp till knäna. Jag försökte ta ett ledkryss åt gången. Men ofta kom jag inte ens ett ledkryss innan jag var tvungen att stanna. Jag gick framåtböjd för att kunna sätta emot med mer vikt. Största problemet med det i kylan som var är att snoret bara rinner då. Så gick där och fräste snor och tog en myrsteg i taget. Ett steg, jucka till för att få med pulkan och sen ett steg till osv. I skogen var det stundtals ganska smalt. Där höll jag på att bli galen en stund. Peak vill absolut inte gå sist, problem är att han inte alltid heller vill gå först, utan helt bredvid. Allra helst så nära som möjligt. Vilket betyder att han tränger sig in mellan mig och Vega och stannar gärna. Då är det omöjligt att ta sig någonstans överhuvudtaget. Första 100 höjdmetrarna till 2(!) timmar att ta sig upp för. Då hade vi ännu 250 höjdmetrar kvar. Låren och rumpan skrek av trötthet. Men sakta men säkert blev föret lite bättre och vi sjönk ner allt mindre.
Det är så konstigt det där med trötthet. När vi väl kom upp till 900 möh var tröttheten i kroppen som bortblåst och för en belöning vi fick i form av världens utsikt och helt blå himmel! Jag bytte plats på hundarna så att peak fick den stora pulkan och Vega den lilla. Själv fick jag åka utan.
Vägen ner till punkten mellan Bleriken och Gottern var bitvis rätt så utmanande pga att den gick så mycket på skrå. Där ville pulkorna gärna välta. När vi väl kom till den punkten var det som att någon rullat ut röda mattan för oss. Vi kom ner till en nysladdad led! Så sista två kilometrarna till Vardofjäll gick av bara farten.
Framme vid Vardofjäll blev vi inbjudna till Ingrid. Hon bjöd på fika. Bla en blandning av kvanne och torta som serverades till fil. Hundarna blev bjudna på torrfisk. Både Vega och Bounty var helt tokig i det medan Peak inte ens vågade att smaka. I nästan 4 timmar satt vi och pratade om stort och smått. Oerhört trevligt! Jag blev erbjudan att stanna där över natten. Men jag kände att vi borde passa på att nyttja skiddagen när vädret var så strålande som det var. Så vi skidade vidare mot Åtnikstugan.
Jag skidade så långt jag kunde utan pannlampa. Det var så oerhört vackert att se stjärna för stjärna tändas. Men när jag inte längre kunde urskilja ledkryssen fastän jag stod helt intill dom kände jag att det var bäst att plocka fram pannlampan.
Det blev en kort kväll i stugan. Elda, äta och fixa med hundarnas tassar (klippa klor och smörja trampdynor) för att sen somna. Jag har haft en galet bra dag trots evighetsbacken på morgonen/förmiddagen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA