Långfärdspaddling, dag 93

Långfärdspaddling, dag 93
Furuholmen-Mäntysaari, 33 km
Vinden lugnade sig under natten och den västliga vinden som var kvar var helt ok att paddla genom. Till en början.. men redan efter 5 km började det att blåsa upp på nytt och det blev allt tyngre att ta sig framåt i den. Men hela vägen fram till Hevossalmi var åtminstone utan vågor. Så snart jag passerade bron blev sjön allt met orolig och vinden tilltog ytterligare. Sjön var snarare orolig än hade stora vågor. Vågorna gick än hit och än dit. Jag satte korta delmål mellan olika öar. Fungerade rätt så bra fram till hamnen Särkkä. Sen tog det tvärstopp vid Harakka. Eller just vid den ön så var jag i lä. Men den korta sträckan dit var oerhört tung. Det blåste nu 13 m/s. Det är tungt att paddla mot. Jag pratade med Auli som tipsade om vilken väg jag skulle välja. Vinden vred och blev allt mer sydlig. Jag paddlade ner till kanalen och paddlade genom hamnen. Där gick det smärtfritt med motigt. Så snart jag tagit mig genom den och jag tog sikte mot Ärtholmen var det nästan stopp. Vinden var rätt mot mig. Fick verkligen kämpa för att ta mig framåt genom vinden och vågorna som börjat växa sig stora. Det var som tur var ingen jättelång sträcka. Men vid Ärtholmens spets väntade ännu jobbigare sjö. Aldrig nånsin tidigare paddlat genom så krabb sjö. Som att sitta med kajaken i gryta med hårt kokande vatten. Fast isande kallt istället för varmt. Eller förresten inte vatten. Något som sprätter mer när det kokar. I hamnen låg ett stort militärskepp med den amerikanska flaggan på. Bredvid den fanns en mindre militärbåt. Den verkade inte helt nöjd med min närvaro och åkte så att den hela tiden var mellan mig och skeppet. Sen blev jag eskorterad, det var iaf så det kändes, av en båt från sjöräddningen. Den höll sig nära mig tills jag passerat den krabba sjön och hamnade på lugnare vatten mellan Drumsö och Busholmen. Den sträckan gick snabbt att paddla med vinden rätt i ryggen. På Drumsös norra sida var det lugnt och skönt. Där var jag i lä från vinden och sen lagom tills jag rundat den och var på väg söderut igen hade vinden mojnat. Så det blev en behaglig paddling till Mäntysaari där Auli och Päivi väntade på mig med en varm bastu! Efter bastun startade dom en brasa vid grillplatsen och bjöd på grillat. Det var så fint hur dagen vände till att bli helt underbar! Så tack för att ni förgyllt min tur ännu en gång!

Långfärdspaddling, dag 92

Långfärdspaddling, dag 92
Kaivokari-Furuholmen, 13 km
Det har varit hårda västliga vindar idag igen. Så jag sköt på paddelstarten. Först till 10, sen till 12 men kom inte iväg förrän kl. 17. För tvärtemot vad prognosen lovade så avtog aldrig vinden. Tvärtom. Den tilltog under hela för- och eftermiddagen. Vid 17 hade den dock mojnat något och var nere på 8 m/s. Det gick trögt att ta sig framåt. Jag satte upp korta delmål till olika öar. Kändes alltid bra att nå dom och belönas med en kortare sträcka i lä. Men när jag nådde Stora Korpholmen tilltog vinden i styrka igen och ännu mer när jag nådde fram till lilla ön Rönn. Så det var bara att ge upp paddelplanerna för dagen. Paddla över till den fantastiskt trevliga ön Furuholmen. Fick en trevlig kväll där. Hoppas på bättre väderlycka imorn!
Hur lång tycker du att denna kajakresa ska bli? Vill du vara med och göra den lite längre? 

Långfärdspaddling, dag 91

Långfärdspaddling, dag 91
Sundholmen-Kaivokari, 59 km
Blev väckt mitt i natten av ett hällregn. Prognosen hade lovat klart väder för natten så jag hade inte täckt sittbrunnen av förhoppningen att sitsen skulle torka upp tills det var dags att bege sig. Så jag fick springa dit och sätta på skyddet. Jag hann i tid. Den hann aldrig bli särskilt blöt. Lagom tills det var dags att kliva upp så hade regnet upphört och vattnet låg relativt stilla. Så jag fick en lugn och skön start. Jag tog sikte på sjömärket Kejvsalö. Dit är det 10 km och dom gick väldigt fint. Lyssnade på sommarprat och njöt av paddlingen.
Sen började vinden att tillta. Självklart från väst.. Det blev allt tyngre att ta sig fram men det fungerade. Det blåste ca 6-7 m/s rätt mot mig. Men tanken att den vindstyrkan känns lättare att ta sig fram i idag än för 3 månader sen stärkte mig och då gick det genast bättre!
Jag följde farleden mot Fårtaraudden. Hela vägen dit fick jag vinden snett mot mig istället för rätt mot mig. Så hade jag det sen. Vinden ömsom snett mot mig och ömsom rätt mot mig. När jag närmade mig Björholmen började vinden att ta i mer. Nu var medelvinden 10-12 m/s. Började bli riktigt tungt att ta sig fram genom den. Så när jag nådde färjeläget Tirmo-Sundön efter att ha paddlat sista 20 minuterna i ett ösregn bestämde jag mig för att gå iland för ett besök på restaurangen där. Så skönt att få på sig torra kläder och sen sitta varm och torr och äta en vegetarisk burgare. Väntade ut vinden där ett par timmar innan jag fortsatte vidare när vinden lugnat sig till 8 m/s. Fortfarande rätt mot mig. Som P4 Jämtland skulle ringa mig för att höra om turen fick jag gå iland på lilla Siperholmen. Hade jag inte varit i lä där så hade nog ingen hört vad jag sagt.
Vinden avtog sakta men säkert under kvällen. Men gammal sjö låg kvar. Vågorna var stora, men rätt så rundade så det var inga problem. Jag paddlade mer eller mindre rätt västerut till Ängesudden. Några intensiva, men korta regnskurar föll över mig. Men himlen blev allt mörkare och hotade om betydligt mycket mer.
Fick några lugna och skyddade kilometer fram till Varlaxudden. Där började dom stora vågorna att rulla. Men det var nästan vindstilla. Vågorna var stora, men snälla. Men molnen såg allt mer elaka ut och snart hamnade jag i ett äkta hällregn. Det höll i sig i en dryg timme. Men jag måste säga att jag hade tur. Med en kvart kvar till min tänkta tältplats på Kaivokari (som jag blivit tipsad om) upphörde regnet. Jag hann komma iland, packa ut kajaken, få tältet på plats och byta om innan nästa omgång med hällregn började falla. Mysigt att ligga i tältet och lyssna på regnet!

DCIM101GOPROGOPR1386.JPG

DCIM101GOPROG0221390.JPG

DCIM101GOPROG0231456.JPG

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

DCIM101GOPROG0241538.JPG

DCIM101GOPROG0241558.JPG

DCIM101GOPROG0241612.JPG

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddling, dag 90

Långfärdspaddling, dag 90
Lounstniemi-Sundholmen, 34 km
Sist jag var ute på långfärdspaddling var 2015. Då paddlade jag blå bandet plus en lextra snutt ner till Vasa. Det tog mig 89 dagar. Med andra ord blev det här idag min längsta tur hittills i kajak både vad gäller tid och sträcka.
Prognosen lovade hård vind idag från eftermiddagen så klev upp lite tidigare för att kunna paddla lite innan vinden skulle sätta stopp för mig. Västlig vind skulle det bli. Prognosen hade däremot underskattat vindstyrkan från morgonen. Så det blev betydligt mycket tyngre mot vad jag räknat med. Så när jag efter mycket slut nådde Gäddbergsö bestämde jag mig för att paddla upp genom Bjånnässundet istället för att fortsätta väster ut. Det var nog ett bra val även om det gick tungt även här. Jag paddlade upp till öns nordligaste punkt för att runda den. Här var jag rätt så skyddad så det gick lätt i en hel kilometer innan hård motvind mötte mig i Röörsfjärden. Tog sikte på Kvarnholmen och gick iland för en kort paus. Funderade över hur jag skulle göra. Efter att ha fyllt på med ny energi bestämde jag mig för att fortsätta en bit till.
Fram till Klobbudden gick det smärtfritt. Hade vinden från sidan. Men det var iaf inte så mycket sjögång. Läget ändrades helt så snart udden var rundad. Vinden tilltog i styrka och jag hade den rätt mot mig. Det gick tungt att ta sig framåt och i takt med att vinden tilltog blev det allt sämre. Vågorna som bildades var aggressiva. Dom lyfte upp kajaken och släppte ner den med en smäll så att vatten skvätte åt alla håll och med ojämna mellanrum kom vågor så stora att dom istället sköljde över mig. När det kom flera såna på raken blev det svårt att se. Men det är fascinerande vad som händer med ens fokus när förhållandena omkring en blir tuffare. Sista kilometern tog en hel timme. Jag tog i för allt vad jag var värd. Upplevde att speciellt bålmuskulaturen fick arbeta. Jag tog i tills jag kräktes. Sen var det bara att fortsätta att kämpa på.
Känslan att komma fram till hamnen på Sundholmen, Lovissa var framför någon som kan liknas med lättnad. Sista timmen var medelvinden 14 m/s. Det var så satans tungt. Så att få lägga sig på gräset och andas ut var helt fantastiskt! Eller så här gick det till egentligen.. jag lade ut min dunjacka. Kröp trött ihop till en boll på den och sov i 3(!) timmar.