Vita bandet dag 7

Vita bandet dag 7
Mellan Beikkasluokta och Omátjávri- 1,5 km norr om Sinotluobbalat, 18 km

Första februari och det har blivit mycket mildare ute. Vaknade i natt av att jag var för varm för första gången denna turen. Termometern visade på 19 minusgrader.

När vi började att skida var det lite blåsigt och helt vitt. Hade det inte varit för ledkryssen som jag oändligt tacksam över hade det varit svårnavigerat. I början av dagen såg jag 3-4 ledkryss åt gången. Det har inte snöat idag med varje natt och morgon yr det omkring kristaller i luften. Men vindens hjälp piskade dom som småspik i ansiktet.
På kartan ser dagens etapp liksom gårdagens ut att vara väldigt lättskidade. Men vissa dagar får man inget gratis. Idag var en sån dag. Meterna där snön burit oss har varit lätträknade och vi har fått spåra större delen av dagen. När det var som tyngst drömde/hallucinerade jag att jag hörde snöskotrar. Det vore så fint att ha ett hårt spår att följa! När det klarnade upp lite vid ett tillfälle jag övertygad om att det var en skoter framför mig på leden. När vi närmare oss såg jag att så inte var fallet. Det var ett par renar.. såg ytterligare en ren lite senare och skoterspår har lyst med sin frånvaro hela dagen. Det har däremot funnits många djurspår.
Det är lätt att bli lite illamående när det inte är någon sikt. När det enda man ser är vitt oavsett åt vilket håll man tittar.
Jag och Vega har dragit den stora pulkan tillsammans hela dagen och Peak den lilla. Fungerar i regel så jäkla bra! Jag är imponerad över både Vega och Peak. Innan har jag ju tänkt att Vega inte skulle behöva dra något. På någon sjö på sin höjd. Men hon verkar älska att arbeta, ställer sig frivilligt i skaklarna och gör sig redo. Upplever inte att hon blir stel eller så efteråt. Det enda som hon har lite jobbigt med är att det isar så mycket i hennes skägg. Peak verkar fatta vad jag vill allt bättre för varje dag. Idag har jag tom kunnat gå i hans spår en stor del av dagen.
Tänk att vi varit ute på tur i en hel vecka nu. Det är lika länge som jag hörde en annan människas röst sist. Har hittills inte haft täckning på mobilen en gång och andra människor här uppe lyser med sin frånvaro.
Alla tre hundarna äter numera bra. Väldigt bra. Det är skönt. Sover i tältet gör dom också bra. Vega kan gnälla lite ibland. Från början förstod jag inte vad hon ville. Frös hon? Var hon törstig (första gångerna smälte jag snö åt henne, men det var det inte heller). Nej, hon uppskattar helt enkelt inte när Peak ligger närmre mig än vad hon gör. Då måste vi möblera om lite så att alla blir nöjda. Peak älskar sitt fårskinn. Igår natt provade jag att byta så att han skulle få ligga på renen istället. Men det ville han inte. Han vill ha sitt får.
Fyttiracken så jäkla god dagens middag var! Pasta med toppmurkelsås. Slängde i en stor klick smör och skar ner ost.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 6

Vita bandet dag 6
Stor-Rostahytta-Mellan Beikkasluokta och Omátjávri, 18 km
Jag vet inte vilka ord jag ska använda för att beskriva hur ljuvligt det var att vara inne i Stor-Rostahytta igår. Så skönt att sova varmt och torrt. Jag kände mig så jäkla taggad och utvilad när jag vaknade i morse. När jag packade pulkorna såg det ut att komma att bli en helt underbar dag. Vackra vyer över vackra fjäll. Att komma iväg tar nästan längre tid när man startar från stuga istället för tält. Kanske för att det är lätt att man myser sig bort med tekoppen när man sitter i värme? Eller så är det bara fler moment som skall göras.
Vega och Peak drog en varsin pulka till att börja med medan jag skidade som en drottning helt fri! Föret var egentligen helt perfekt helt tills vi kom in i Sverige. Vi hann egentligen inte mer än korsa gränsen förrän det slutade att bära så bra som det gjort dittills. Det började att gå allt trögare, så vi hjälptes nu åt med den stora pulkan. Vega och Peak har turats om med båda uppgifterna.
Det klara vädret som var precis när vi startade försvann snabbt och ersattes av gråväder. Snart var hela landskapet täckt av dimma som gjorde det allt svårare att gå på kompassriktning då det var svårt att hitta punkter att orientera mot när allt var vitt. Det började därför ta allt längre tid att komma framåt. Men vi kämpade på. Sista två kilometerna var dock jobbiga för oss alla. Så lyckan kändes desto större när jag fick syn på ledkryssen mellan dom två sjöarna som vi tältar intill i natt. Jag måste däremot erkänna att jag blev lite lite besviken när jag kom fram till leden och såg att den var okörd av skotrar. Hade hoppats på att ett hårt och fint spår skulle vänta på oss.
Jag hängde upp utetermometern igår för skojs skull. Den visade på minus 26 grader när vi startade i morse. Det konstiga är att det är temperatur som numera känns som mild. Så konstigt det är när man får andra perspektiv. Men jag är tacksam att dagen varit helt vindstilla. 26 minusgrader och vind hade varit jobbigt.
Det tar sin lilla tid att komma i ordning i tältet. Det är många småmoment som ska fixas innan jag kan slappna av. Vega och Peak ska tossorna och selarna bort från (Peak klarade sig första dagarna utan, men både idag och igår har det isat mellan trampdynorna på honom när han gått utan). Sen ska Vega byta täcken, bort med vindoverallen och på med fleeceoverallen samt ett mellantäcke och sist på med det röda täcket som hon även går med på dagen. Sen ska täcken bytas på Bounty. Det är fint att se hur snabbt alla tre vant sig vid rutinerna. Så snart allt detta är fixat lägger dom sig till rätta och slumrar fram tills det ät dags för dom att äta middag.
Sista dagarna har jag kört köket i tältet för värmens skull. Skönt att tina upp efter att blivit kall vid tältuppsättningen. Det är nästan också en förutsättning för att allt is i Vegas skägg ska smälta och torka.
Nu sitter jag och äter allt snacks som jag skulle ha ätit under dagen och kollar på kartan. Studera kartan gör jag varje kväll kollar sträckan jag gått idag och sträckan som väntar imorgon. Snart ska jag dra igång tevatten och matlagning.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 5

Vita bandet dag 5
Mellan Šalbmi och Šalmi-Stor-Rostahytta, 11 km
Att hålla saker torra i den här kylan är allt annat än lätt. Värst drabbad skulle jag säga att sovsäcken är. Kondensen från våra kroppar fryser till is så snart den nuddar tältduken. Resultatet ett lager frost på alla sidor av tältduken, både inre och yttre. Var gång som någon av oss nuddar vid tältduken eller som jag öppnar tältet så faller denna frost som snö över oss. Värmen från min kropp smälter sen denna frost och sovsäcken blir blöt.
Det går allt effektivare att packa samman tältlägret. Var sak har fått sin plats i pulkorna och metoder för uppslagning/fällning av tältet har arbetats fram. Som tidigare mornar har det varit lite vind när jag packat ihop allt, vilket är vanligt när solen går upp och ner. Bounty visar sig inte ute mer än absolut nödvändigt och så snart hon uträttat sina behov hoppar hon upp i pulkan och vill bli nedbäddad.
Starten på dagen blev tung rent skidmössigt. Snön bar inte och orienteringen var inte helt lätt. Vitt åt alla håll och svårt att hitta punkter att orientera mot. Första fyra kilometerna gick så trögt att jag hann tänka att vi kommer aldrig att nå Stor-Rostahytta idag. Men så vände det! Konturer blev åter tydliga och landskapet mer vindpinat. Nu bar snön både för mig, hundarna och pulkorna! Lycka!
För att hålla koll på navigeringen (och för att det är en (o)vana räknar jag varje steg med högerfoten tills jag når hundra. Då börjar jag om. I början när det var som tyngst kunde jag som max gå 25 steg innan jag var tvungen att hämta andan. När föret sen blev bra tappade jag räkningen på hur många gånger vi nådde till hundra.
Jag måste erkänna att jag aldrig någonsin tidigare upplevt lika mycket stighudsproblem som denna gång. Även idag släppte dom långa från skidorna… irriterande om något. Men som terrängen var så mycket plattare idag var det inga problem att byta till dom korta och köra med dom.
Precis som igår har Vega och Peak turats om att dra den lilla pulkan själv och den stora tillsammans med mig. Fungerar jättebra så länge det inte är för lättglidet gör Peak. Då kommer han ikapp mig och trasslar in sig i linorna som jag drar med. Jag och Vega håller lite mer jämna steg. Kan nog bero på att ingen av oss stressar i onödan.. sista 6 kilometerna skidade vi på och längs Rostaelva och här upplevde vi hur det ska vara att vara på tur! Äntligen gick det lite lättare och vi kom till och med fram till stugan ett bra tag innan jag räknat med. Jag var så jäkla lycklig när jag kom fram, hundarna med som det såg ut. Jag började med att göra upp en brasa, ville få upp värmen så fort som möjligt. Sen har dom små göromålen avlöst varandra. Jag har haft tassvård av Vegas och Peaks tassar, smort in dom med fett samt friserat Vegas. Jag har gått igenom all mat och kommit fram till att vi har tillräckligt för att nå Abisko även om det skulle fortsätta att gå så trögt som det hittills gjort, jag har försökt fixa sånt som strular (läs i första hand stighudar…), huggit ved, lagat tikka masala som jag serverade med en hel fetaost samt naan bröd, tvättat hela mig i ett tvättfat och avslutade med ett fotbad och borstat(!) håret, tagit det lugnt och njutit av värmen. Så skönt att inte behöva gå omkring i dunbyxor och dunjacka! Eller bara det att kunna gå överhuvudtaget och inte krypa omkring. Läst lite i min bok och klappat hundar samt druckit litervis med te. Det är första gången som jag tar med te på lösvikt, ett vinnande koncept. Sist men inte minst har jag tänkt igenom hela min packning, vad ska jag skicka hem från Abisko?
Sen har jag ett onödigt och knappt intressant fakta som jag misstänker att ingen funderat över; P-pillerkartor tål inte så många minusgrader. När jag skulle ta ett piller häromkvällen sprack hela kartan i flera delar.

Vita bandet dag 4

Vita bandet dag 4
Pältsastugan-Mellan Šalbmi och Šalmi, 10 km
Att spåra är verkligen tungt. När vi kommit ca 500 meter efter Pältsa fick jag tänka om.  Vi kom verkligen ingenstans. Lösningen blev att jag bytte drag på den stora pulkan till ett hunddrag, kopplade fast Peak i det och Vega i den lilla pulkan. Jag kopplade mig framför Peak så tillsammans drog vi den stora pulkan och Vega gick bakom oss med den lilla. Det fungerade rätt så bra!
Vi skulle enbart upp ca 80 höjdmeter innan det var dags att vika av från leden. Att spåra och samtidigt gå uppför är minst sagt tungt! Men tillsammans klarade vi det!
I höjd med Gobmevárri vek vi av från leden och tog sikte mot Rr 289. Sikten var inte hundra procent med oss. Eller sikten var ok, men det var svårt att se konturer och därför läsa av landskapet. Var backar fanns osv. Men det gick bra. Vi kom fram till röset! Därefter blev det lite jobbigare att ta sig fram igen. Fram till röset var det lätt utför majoriteten av tiden, bara små kullar här och där. Jag hade redan halvväg bytt plats på Vega och Peak för att jobbighetsgraden för dom skulle växla. Men efter röset väntade uppförsbackar igenom. Det var endast 60 höjdmeter. Men jäklar så tunga dom var. Desto större var glädjen när vi nådde toppen av passet och skulle utför. Men även utför gick det tungt i snö som inte ville bära. Sista 20 höjdmetrarna uppför drog jag stora pulkan själv och det gick på något vis. Lite leds blev jag allt sen nedför när jag liksom inte fick lön för mödan då jag fick dra pulkan även där. Men det som var värst, det var att när vi kommit ner för första backen gick toppfästena till båda stighudarna sönder. Det är inga problem att byta. Jag byter bara ut dom mot en bit repsnöre. Men det måste göras när stighudarna är varma så att klistret  under dom fastnar. Så det var bara ett att göra. Slå upp tältet. Kanske hade vi inte tagit oss mycket längre idag iaf. Hundarna kändes trötta när vi var här. Nu ligger dom och sover på varsin fäll och ser ut att må rätt så gott. Peak åt förresten bra igår. Hoppas att han tänkt att göra det ikväll med.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet dag 3

Vita bandet dag 3
Ruovddášvággejávri-Pältsastugan, 4 km.
Beslutet att stanna igår visade sig vara det rätta. 60 höjdmeter låter inte mycket. Men dom tog minst sagt tid och energi. Jag fick gå dubbla vändor. Först kopplade jag mig framför Peak så att vi tillsammans drog upp hans pulka förbi några ledkryss. Sen kopplade jag lös honom så att han fick vila lite och åkte ner för att hämta min. Den gick så jäkla tungt! Ofta klarade jag inte mer än 10 steg åt gången med högerbenet innan jag var tvungen att hämta andan. Att bara gå för att få med den upp gick inte, istället var jag tvungen att jucka till vid varje steg för att få den med mig.
Men allt var inte pest och pina. Jag blev påmind om varför jag gör detta. Först när jag klev upp på morgonen och världen var täckt av det blåa skenet som enbart finns den här tiden på året och sen när solen kom upp och gjorde den vackra världen ännu vackrare!
Efter att vi efter mycket möda tagit oss till toppen väntade i stort sett bara nedförsbackar hela vägen till Pältsastugan. Men inte heller nedför gick det särskilt lätt. Pulkorna gled dåligt på snön som på många platser inte bar alls. Men fram kom vi! Jag måste däremot erkänna att jag blev väldigt besviken när jag kom fram. Jag hade hoppats på att kunna göra en brasa att värma mig vid och få saker som blivit fuktiga att torka. Men icke! Av någon anledning har man valt att sätta lås och bom på Pältsastugans vedförråd! Gasen var som tur var igång så att jag åtminstone kunde smälta snö till vatten. För att bli på lite bättre humör så gjorde jag stekpannebröd som jag serverade med stora mängder smör. Vega och Bounty äter bra, men jag är lite bekymrad över Peak som äter mindre mot vad jag räknat med.
I stugan bäddade jag ner hundarna under flera yllefiltar och klädde mig själv i dunbyxor samt jacka och kröp ner i sovsäcken för att hålla värmen.
Landskapet här är magiskt vackert! Så även om det är helt galet jobbigt, så är jag väldigt glad över att vara här! Det kommer mest troligt ta mycket, mycket längre tid att nå Abisko mot vad jag först räknat med. Men det får som sagt ta den tid det tar! Idag blev det ett tidigt slut på dagen. Så nu samlar vi krafterna för nya tag imorn.

Vita bandet dag 2

Vita bandet dag 2
400 m innan korsningen för vinterlederna från själva röset och från Golddaluokta-Ruovddášvággejávri, 6 km.
Igår kväll när jag skulle till att somna tänkte jag att jag lika gärna kunde skippa att ställa väckarklockan. Jag tänkte att jag vaknar nog i bra tid iaf. Gissa om jag blev förvånad när jag stack huvudet utanför sovsäcken och såg att det var helt ljust! Så här i början när man är på tur tar allt lite längre tid mot när man varit ute ett tag och fått rutin på allting.
Bland det första jag upptäckte efter att jag insett att det var ljust är att jag fått tre ganska fula köldskador på fingertoppar. Där höger ringfinger är värst drabbat med en ganska stor köldblåsa. Har även fått en köldblåsa på vänster långfinger. Så nu måste jag vara extra försiktig med dom så att det inte blir värre.
Att sova med stighuden som lossnade igår innanför kläderna hjälpte och i morse fastnade den igen vilket var tur annars hade det varit jäkligt svårt att komma vidare. För tungt var det att gå iaf. Jag och Peak har fått spåra större delen av vägen idag. Att spåra är alltid tungt. Men uppför är det så jäkla jobbigt. Men jag är riktigt stolt och imponerad över Peak som fixat dom flesta av backarna själv. Enbart vid några tillfällen har jag varit tvungen att gå tillbaka för att hjälpa honom.
Vi fick en rätt så blåsig start på dagen därför var jag tvungen att klä på Vega hennes regnoverall så att det inte ska fastna så mycket snö i pälsen och ett värmetäcke utanpå det. Bounty bäddade jag ner ordentligt i pulkan. Först la jag henne tillrätta i hennes sovsäck och sen lindade jag renskinnet runt paketet. Hon ser ut att ha haft det rätt så bra!
När vi tagit oss upp för den första backen blev vi rikligt belönade med att få se solen! Riktigt vackert och energigivande. Men när jag skulle ta kort på den märkte jag att jag råkat starta min kamera i fickan och dött. Så jag fick föreviga ögonblicket med min mobil istället.
Enbart tre kilometer kvar till Pältsastugan slog jag läger. För mig känns det viktigt att turen är lustfylld för hundarna om inte hela tiden så åtminstone majoriteten av den. Peak började se trött ut och det förstår jag efter alla backar och spårande idag. Stighuden som lossnade för mig igår lossnade idag med vid den förra uppförsbacken. Visst att man kan saxa uppför backar, men det är så mycket jobbigare. Det är bara ca 60 höjdmeter kvar tills det går utför resten av vägen till Pältsastugan. Men dom får vänta tills imorn. Hundarna såg väldigt nöjda ut när dom fick krypa in i tältet och kura ihop sig på sina fällar.
Under eftermiddagen avtog vinden helt. Skönt! Så nu sitter vi i tältet och inte ett ljud hörs mer än från en hund som snarkar lite lätt.
Jag tror att om vi ska ta oss hela vägen fram till Grövelsjön är det så här vi måste göra. Skita helt i distansen och enbart gå på känsla. Vi har både tid och mat så den biten behöver jag inte fundera över!

Vita bandet dag 1

Vita bandet dag 1
Treriksröset-400 m innan korsningen för vinterlederna från själva röset och från Golddaluokta, 4 km.

Vi klev aldrig upp i natt och matade kaminen med ved. Resultatet, 3 plusgrader i stugan. Men det gjorde inte så mycket som det som stod framför oss var att laga frukost, förbereda lunchpaket och packa oss ut från stugan. Utomhus var det rätt så kallt, men inte fullt så kallt som dagen jag och hundarna skidade ut till röset.

Mette kom igår. Så jäkla trevligt! Så idag efter att vi packat samman våra pulkor skidade vi iväg tillsammans mot själva röset vid Treriksröset för att klappa lite på det, vilket är den officiella gesten att göra vid start/mål av vita bandet.
Därefter väntade uppförsbackar. Tunga tunga uppförsbackar. Vissa av dom så pass branta att vare sig jag eller Mette kunde ta oss upp med skidorna på. Det trots att vi hade långa stighudar på. Peak imponerade med sin styrka. Men inte ens han klarade alla backar ensam. Muskler som inte blivit använda sen 2015 då jag skidade vita bandet sist började göra sig påminda. Fyttiracken så tungt det bitvis var. Ibland räckte det inte att bara ta av skidorna och gå. Dela pga snön inte hela tiden bar och dels på grund av motståndet fick man istället lägga i fyrhjulsdriften och krypa fram.
Efter nån liten kilometer började Mette få stora problem. Stighudarna började lossna från hennes skidor. Problemet uppstod mest troligt pga att det var så kallt att dess lim frös ihop. Hon testade med ett annat på hudar, men samma sak hände då. Utan stighudar går det inte att fortsätta så Mette bestämde sig för att vända, men sa åt mig att fortsätt. Jag fortsatte vidare uppför. Vissa bitar flöt det på rätt så bra, andra var det som att sitta fast. Men det är konstigt det där. Även om man upplever att man inte tar sig någonstans så kommer man ändå en bit med ett gäng myrsteg.
Efter ytterligare ett stycke där jag skidat över marängliknade terräng drabbades jag av samma problem som Mette, men enbart Nörmed min ena skida. Inser snabbt att jag inte skulle få till det och utan dom långa hudarna skulle jag inte ta mig fram. I tillägg till den kalla temperaturen började det också att blåsa. Jag bestämde mig därför för att slå läger. Inte ens halvvägs till Pältsastugan. När tältet var på plats och jag och hundarna installerat oss i det kändes det som helt rätt beslut. Vi fortsätter mot Pältsa imorgon istället. Sitter med stighudarna som lossnat under jackan för att tina upp den så ska det förhoppningsvis fungera bra då.
Innan vinden kom och gjorde oss sällskap hann jag, som så mången gång förr förundras och fascineras över tystnaden som enbart kan uppstå i ett vinterlandskap.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vita bandet – tur start

Bilens termometer visade att det var -35 grader kallt ute när vi kom fram till båtbryggan i Kilpisjärvi. Med fingrar som snabbt blev stelfrusna monterades skaklar på pulkorna och hundarna kläddes med sockor och täcken. Bounty bäddades ner i sin sovsäck i pulkan och vi blev redo att starta skidturen mot Vita bandets start(/mål punkt beroende på vilken riktning man väljer att skida).

Stepan som hade varit så fantastiskt vänlig att skjutsa upp oss vinkades av. Lite väl ivriga att få starta hann vi aldrig ge honom någon avskedskram.

Jag pälsade på mig nätunderställsbyxor, ullmamelucker med windstopper, skalbyxor och primaloftbyxor nedtill för att inte frysa. Upptill hade jag en sportbh i ull som min mobiltelefon fick flytta in i, nätunderställströja, ytterligare en underställströja i ull, skaljacka och på det en dunjacka. På huvudet hade jag en rånarluva och en tjock ullmössa som jag knöt under hakan.

Kinderna färgades snabbt röda och ögonfransar som ögonbryn blev vita av frost. Men kylan till trots njöt jag av varje meter, så lycklig över att äntligen vara på vintertur igen! Även om det var väldigt kallt ute kunde jag gå utan att frysa, men jag tog det väldigt lugnt. Kylan gjorde att det rev i lungorna om jag ansträngde mig för mycket.

Framme vid Golddaluokta började det bli mörkt så jag fick plocka fram pannlampan. En magisk känsla att få skida under en himmel med miljoner stjärnor! Vi skidade på till Kuokkimajärvi ödehus (Guohkkemajärvi) som jag även sov i 2015 när jag startade mitt vita band. En väldigt mysig timrad stuga som blev uppfräschad 2014. När jag hängde upp termometern inne i den visade den att det var -24 grader där inne. Tog sin lilla tid att få upp någon värme. Men vid ett på natten passerade termometernålen 0-sträcket. (Jag ställde väckarklockan så att jag kunde fylla på eld i kaminen hela natten).

Till middag lagade jag till en av rätterna som jag torkat; risotto med belugalinser, karljohanssvamp, soltorkade tomater och cashewnötter. Innan jag åkte ut rev jag parmesanost så att jag kunde få till rätten lite lyxigare. Blev jäkligt gott!

På senkvällen var jag ute och kollade på ett norrsken som dansade över himlen. Sagolikt vackert. Månen sken så starkt att jag kunde se alla kringliggande bergen tydligt. Mäktig känsla.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Packlista Vita bandet 2019

Här kommer en jättelång lista på saker som jag ska packa med mig till årets skidtur. 2,5 månader på vinterfjäll kräver en hel del kläder och utrustning.

ULL

  • Trosor
  • Underställsbyxor
  • Underställströjor
  • Tunnare strumpor
  • Tjockare strumpor
  • Tunna tofflor
  • Tjocka tofflor
  • Extra sulor till pjäxor
  • Overall att sova i
  • Tunna mamelucker
  • Mamelucker med windstopper
  • Sport-bh
  • Mellanlager
  • Tovade vantar
  • Innervantar
  • Buff
  • Fuskolle/rånarluva
  • Mössor
  • Innermössa
  • Handledsvärmare
  • Woolshllbyxor

KLÄDER – ÖVRIGT

  • Skaljacka
  • Skalbyxor
  • Tunnare dunjacka
  • Tjocka dunjack
  • Dunbyxor
  • Skalhandskar
  • Bivackskor/fotpåsar

MAT

  • Mat, snacks = allt som ska ätas för varje etapp
  • Multifuelkök
  • Repartaionskit till köket
  • Platta att ställa köket på
  • Liten gasbrännare
  • Kastruller
  • Bränsle, gas och bensin
  • Tändstickor
  • Tändare
  • Bestick
  • Kniv
  • Kåsa
  • Tekula
  • Vattentermosar
  • Mattermos
  • Slickepott (att ”diska med”)

Övernattning

  • Tält
  • Tältpinnar för snö
  • Sovsäck
  • Sidenlakan
  • Fårfäll
  • Renskinn
  • Liggunderlag
  • Gaslykta

HYGIEN

  • Smärtlindrande tabletter
  • Vätskeersättning
  • Kinesologisk sporttejp
  • Vattenfri fet salva
  • Steristrips
  • Dauerlinda
  • Kompresser
  • Sax
  • Pincett
  • Mensskydd
  • Nagelsax
  • Toalettpapper
  • Solskydd
  • Tandkräm
  • Tandborste
  • Tandtråd
  • Tvål
  • Schampo/balsam
  • Handduk
  • Hårborste
  • Första hjälpen

TEKNIK

  • laddare till telefon, mp3, powerbanks, kameror, pannlampa etc
  • powerbanks
  • AA-batterier
  • AAA-batterier
  • GPS
  • Telefon
  • Klocka
  • Liten högtalare
  • Batteridriven ljusslinga
  • Kameror med extra batterier
  • Stativ till kamera
  • Extra minneskort
  • SPOT

 UTRUSTNING

  • Skidor
  • Stavar + 1 extra
  • Pjäxor
  • Stighudar (långa och korta)
  • Valla + kloss
  • Vindsäck
  • Sond
  • Pulka (1 till mig och 1 till hundar)
  • Skaklar
  • Bälte
  • Spade
  • Solglasögon
  • Googles
  • Packpåsar
  • Isdubbar
  • Kartor +kartfodral
  • Kompass
  • Visselpipa
  • Pannlampa
  • Papper + penna
  • Utomhustermometer

HUND

  • Tossor
  • Snödräkt
  • Regndräkt
  • Värmetäcke
  • Selar
  • Draglina
  • Kloklippare
  • Tassalva
  • Matskålar
  • Vajerlina
  • Halsband
  • Liten handduk
  • Hundmat
  • Frystorkad mat
  • blötmat
  • Mediciner
  • Vadd
  • Vetrap
  • Sårlim

Torkad mat

18 olika rätter blev det till sist som jag lagat och torkat till Vita bandet.

  1. Tikka Masala – utgick från receptet från instagramkontot Vegohajk men lade till kokt, torkad sötpotatis samt squash. Väl ute kommer jag att äta den med Naan bröd.
  2. Bönburritos En rökig bönburritos från Friluftsvegan kommer att servera rätten i tortillabröd.
  3. Bolognese på svarta linser – serveras med pasta. Mixade rätten med mixerstav innan  torkning.
  4. Trattkantarellrisotto. Minns inte vilket recept jag utgick från. Men bytte ut en del av vattnet som risotton skulle tillagas i til mer vin. Tillsatte inte osten innan torkning utan kommer att ha med riven parmesan/annan smakrik ost på turen och blanda i vid tillagning ute.
  5. Murkelsås med messmör och pasta. Mjölkpulver, torkad och mortlat messmör, kryddor. Vid tillagning ute rör jag ner smör för att få en tjockare samt mer smakrik sås.
  6. Pad Thai modifierade rätten lite för att bli bättre torr.
  7. Bulgurgryta
  8. Gryta på röda linser. Enklaste möjligaste variant.
  9. torkade grönsaker med couscous
  10. Spenat- och olivrisotto lagade efter receptet men bytte ut en del av vattnet mot mer vin och blandade aldrig i osten innan torkning. Osten kommer jag att tillsätta vid tillagning ute.
  11. Risotto med blodriska.
  12. Tex-Mexgryta
  13. Grönkålsrisotto bytte ut en del av vattnet mot mer vin. Osten blandade jag inte i vid torkning, gör det vid tillagning på tur.
  14. Risotto med belugalinser och torkad svamp recept från Vegohajk
  15. Flygande Jakob med extra mycket torkade bananer. Recept från Vegohajk
  16. Sojafärssås receptet kommer från Vegohajk
  17. Röd Curry Receptet kommer från Vegohajk
  18. Daal Receptet kommer från Vegohajk ute kommer rätten att serveras med Naan bröd

Jag har även gjort i ordning påsar med mjölblandningar till bröd. Stekpannebröd från Friluftsmeny.