2/8-15 Pitkakari-Virtakari, Haparanda, 14 km

 2/8-15 Pitkakari-Virtakari, Haparanda, 14 km

Havspaddlarnas blå band: dag 80
Jag vaknade förväntansfull. Lite som man ofta gör på självaste julafton. För idag skulle mycket till om jag inte skulle ta mig i mål. Jag ville däremot inte gå i mål allt för snabbt, ville liksom dra ut på det. Inte helt redo att lägga handen på Rr.59 På Virtakari udde. 
Jag paddlar aldrig särskilt snabbt, nej, snabbhet är inget för mig. Idag paddlade jag däremot långsammare än vanligt. Och jag log. Att molnen ovanför mitt huvud var tunga gjorde inget. Bortsett från dom var allt optimalt. Det flöt på bra bort till Stora Vasti. Det flöt på bra även där, men där var lite av en labyrint. Trodde mig hamnat i återvändsgränder vid ett par tillfällen. När jag kom ut i Vuonoviken var jag nära. 
Jag började att känna mig lite nervös. Torne älv närmade sig. Så var udden där. En udde jag varit vid förut för tre år sedan då jag gjorde min Sverige runt tur på skidor och cykel. Sveriges ostligaste landfasta udde. 
Just som jag skulle gå iland på udden öppnade sig hela himlen som välkomnande. Skuren gick över tämligen snabbt och då kom nästa välkomstkommitté. Vad som kändes som miljontalsmygg som inte kunde låta mig vara ifred. Men inte heller dom kunde ta bort lyckokänslan av att vara framme. 
Jules Vernes Phileas Fogg reste jorden runt på 80 dagar. Jag paddlade runt Sveriges kust på samma tid. När jag la handen på Rr. 59 hade jag gått från att vara nybörjare i paddling till att ha paddlat 2420 km. Innan jag började var det flera människor som inte trodde att jag skulle klara det som med olika intensitet uttryckte detta för mig. Men jag hade också flera stycken som stöttade mig helhjärtat. Orden som etsade sig fast var ”Du kan om du vill. Du vill så du kan”. Tack till alla som trodde på mig innan paddlingens start och tack till alla som peppat mig under vägs! Allt ert stöd betyder oerhört mycket för mig och ger så mycket styrka. Utan ert stöd hade det varit svårare att komma igång efter det långa ofrivilliga stoppet norr om Göteborg. 
Så till er som sa att jag aldrig skulle klara det. ”Jag ville, jag kunde, jag gjorde det!”. Så är det nog med så mycket. Man kan nog klara i stort sett vad som helst om bara viljan finns 😀
För att försöka smälta alla intryck från resans gång satt jag länge där ute på udden. Att jag satt helt lugnt kan jag inte påstå, som alla mygg svärmades kring mitt ansikte och pissmyrorna kring mina fötter. Men jag åt min lunch både lycklig och lite stolt över mig själv. 

1/8-15 Stora Hindersöharun-Pitkakari, 61 km

1/8-15 Stora Hindersöharun-Pitkakari, 61 km

Havspaddlarnas blå band: dag 79
Igår när jag kom fram till Hindersöharun hade det börjat att skymma. På den lilla ön såg jag någonting som var vitt och mörkt. Först trodde jag att det var en stor fågel som satt på en sten. När, vad jag trodde var fågeln, fick syn på mig reste den sitt huvud och jag fick se att det var ett hjortdjur. Det måste vara ett rådjur tänkte jag. I morse när jag klev ut ur tältet fick jag se vad det egentligen sett igår. Det var inget rådjur, det var en ren. På den lilla lilla ön fanns inte bara en ren utan jag kunde räkna dom till minst 20 renar av olika ålder. Jag ringde polisen som skulle kontakta samebyn. 
I härlig motvind började jag att paddla i morse. En nord, nordostlig vind som jag hade emot mig hela dagen. Prognosen hade lovat 5-6 m/s, vilket helt säkert stämde, samt uppehållsväder. Regnskurarna har dock avslöt varandra under hela dagen. Duggregn och skyfall om vartannat. 
När jag kom till Båtöharun fick jag se ytterligare ett par renar, en vaja med kalv.  
Jag tog sikte på Rånöns sydspets. Vägen dit blev tung då det tog i att blåsa ännu mer. Ganska stora vågor hann bildas och göra det småbersvärligt för mig. Men så snart jag kom fram till Rånön blev det mycket lättre att ta sig fram då jag fick lä av öarna Berghamn och Hastaskäret när jag paddlade på deras sydsida. Det var inte lika skyddat till Vitgrundet sen. Vinden fick jag kämpa emot men där hann aldrig större vågor bildas. Jag stannade på Vitgrundet och åt lunch. Jag hade turen att få en regnfri sådan! 
Jag paddlade upp till Halsöns nordspets och vidare till Hällskär på Seskarö. När jag sen paddlade under bron mellan Seskarö och Kuustitiipuri kände jag inget annat än att nu är målgången nära. Jag kan nästan se den härifrån. Overkligt men sant.
Jag tänkte slå läger på sydänden av Pitkakari. En idé som bara var att släppa efter att jag varit iland och sett att det bara var blött och eländig terräng. Jag paddlade upp till den norra sidan istället och där fann jag till min stora glädje en riktigt bra plats! 

31/7-15 Alhamn-Stora Hindersöharun, 45 km

31/7-15 Alhamn-Stora Hindersöharun, 45  km  

Havspaddlarnas blå band: dag 78
Tillsammans med Lasse och Gertrud hade jag en trevlig förmiddag. Jag fixade lite inför den kommande Gröna bandet turen, Lasse och Gertrud ska hjälpa mig med en av depålådorna. Innan vi åkte tillbaka till Alhamn fick jag se resterna av den kolmila Lasse byggt.
Och jag blev bjuden på dom fantastiska och traditionsenliga våfflorna! 🙂 Grädde och hjortronsylt serverades till dom. Så himla gott! 
I Alhamn träffade jag det äldre paret samt deras barn och barnbarn. För en fin familj! Innan jag skulle åka skickade dom med mig en påse bullar vilka visade sig vara dom godaste bullarna jag ätit!!! Jag mötte även Norrbottens Kuriren: http://www.kuriren.nu/nknyheter/lina-paddlar-langs-hela-kusten-pa-egen-hand-8398089.aspx
Vattnet låg nära på helt stilla när jag paddlade ut från Alhamn i 13-tiden och snart låg det helt blankt. Jag paddlade upp till Germandön och drabbades av nån känsla som närmast kan liknas vid sentimentalitet. Det är inte långt kvar till Haparanda och slutet av denna underbara paddeltur. Det är med blandade känslor. Glad och upprymdhet förstås, men också lite ledsen över det. Precis så som jag kände när jag närmade mig Treriksröset 2012 då jag skidade vita bandet för första gången.
Jag stannade och åt det bästa färdfikat! Gott!!! Sen fortsatte jag till Sandöörarna och Sandöklubben. Sandöklubben är ett passande namn. Här var det verkligen sand överallt 🙂 Det var väldigt grunt så jag fick hålla ut rejält för att inte fastna i sanddynerna. Naturen är ofta som ett stort konstverk med olika stilar. När jag tittade ner på botten såg jag vackra formationer som vattnet bildat i sanden. 
Jag paddlade över till Långöns nordudde och sen mellan Klemensskäret och Hindersön och bort till Stora Hindersöharun. Hela paddeldagen var paddelförhållandena helt fantastiska!

30/7-15 Notnäsudden-Alhamn, 50 km

30/7-15 Notnäsudden-Alhamn, 50 km 

Havspaddlarnas blå band: dag 77 
Jag vaknade till en lugn och stilla morgon. Prognosen lovade dock en hel del vind under dagen. När jag klev ut ur tältet såg jag att jag haft både älg och ren nära tältet under natten. 
Vid 10 tiden kom tre stycken från PT, Piteå-tidningen, ut till mig. Resultatet av det kan läsas här: http://www.pt.se/nyheter/pitea/jag-alskar-friheten-9434583.aspx
Jag åt lunch och sen lämnade jag den trevliga och lugna tältplatsen för att möta ett allt annat än lugnt vatten. Det hade hunnit att blåsa upp och vågorna byggdes på och växte sig allt större. När jag nådde Jävre Sandöns sydostliga udde var vågorna som störst som dom gärna är vid uddar. Vinden kom från syd-sydväst och och vågorna hade verkligen full kraft här. Jag hörde det brusande ljudet, som sällan bådar gott, och ser över axeln och får se den största av vågor. Det var som att se in i en vägg av vatten. När jag granskade den nedifrån och upp var det som att den aldrig ville ta slut. Jag var säker på att bli översköljd. Det blev jag inte som tur var, men den gav mig den längsta surfturen jag någonsin haft och trodde mig skulle spolas upp på land. Det gjorde jag inte. Så snart vågen släppt sitt tag om mig paddlade jag för allt jag var värd för att komma bort från platsen till en mer lugn sådan. Bara några hundra meter senare var inte vågorna fullt så stora längre. 
Jag tog sikte på Leskär för att få både vinden och vågorna i ryggen för att komma till Jävreholmens nordsida. Jag trodde att farleden för stora båtar och skepp gick norr om Jävreholmen, men efter att ha kommit upp på en vågtopp insåg jag att så inte var fallet. Jag såg fören på ett skepp komma rätt emot mig. Jag var mitt på farleden. Inte bra. Så för andra gången fick jag paddla för allt jag var värd till tryggare plats. Jag ska inte säga att det var på håret även om det för en stund kändes så, för det var det inte. När jag var vid Jävreholmen var skeppet flera 100 meter utanför mig.
Jag gick i land på Jävreholmens norra sida och funderade över vilken färdväg jag skulle ta. Jag tog sikte på Bondöns sydspets. Jävreholmen och Stenskäret gav bra lä första biten och gjorde att allt för stora vågor kunde byggas upp. Det var egentligen bara dom sista 2 kilometerna som var lite besvärligare. Mest för att jag hade vinden och vågorna i sidan där. 
Sträckan upp till Kosköret på Vargön gick av bara farten tack vare vindens fördelaktiga riktning. När jag sen kom till Baggens sydspets hade vinden börjat att mojna. Resten av vägen till Alhamn blev lugn och fin. 
I Alhamn stod Lasse och Bernt, två tvättäkta, trail-angels, som hjälpt mig under flera av mina turer. Senast jag mötte dom var i Tarrekaise för drygt 4 månader sedan då dom kom dit och gjorde våfflor åt mig. Det blev ett glatt återseende! För ett par fina karlar 🙂
Jag lämnade kajaken på tomten till ett trevligt äldre par som vi stod och pratade och skrattade med innan jag åkte med Lasse och Bernt hem till Lasse och Gertrud i Norrfjärden. Hade en väldigt trevlig kväll i deras sällskap och blev bjuden på god mat. 

29/7-15 Kåsören-Notnäsudden, 54 km

29/7-15 Kåsören-Notnäsudden, 54 km

Havspaddlarnas blå band: dag 76
Det är som om all min elektronik valt att strejka. SPOTen var inte längre vattentät och tog in vatten och slutade fungera för ett tag, kameran valde att inte vara med mer idag osv osv. Jag lade mycket tid på att försöka lösa allt elstrul i morse och skam den som ger sig! Som på ett trollslag vaknade allt upp till liv igen efter nån timme! 
Jag paddlade ut från Kåsören till Näsudden, Skelleftehamn. Därifrån tog jag mig in till matbutiken för att göra blå bandets sista (?) proviantering. Det är lurigt att gå och handla när man inte gör det så ofta, det är lätt till att det blir för mycket 🙂 Det hela resulterade i en mer eller mindre överfylld kajak. 
Jag paddlade över dagens första fjärd, Hålfjärden till Kågnäsudden där jag stannade och åt av dom läckerheter jag införskaffat. Varje tur jag varit ute på har jag fått en väldig längtan till olika livsmedel. Oftast sådana jag aldrig äter i vardagen. Efter lunchpausen var det dags att korsa nästa fjärd, Kågefjärden. idag har vinden varit på min sida, svag svag motvind på förmiddagen som vred sig fram på eftermiddagen. Vattnet låg i stort sett hela stilla när jag paddlade över. Så jag kunde ta rakaste spåren över dom fjärdar jag skulle traversera. Jag stannade till på Hamnskäret intill Romelsön innan jag paddlade över Byskefjärden, Tåmfjärden samt Åbyfjärden. Under den tiden det tog hann vädret ändras ganska mycket till det sämre. Det blev en del mer vind så sjön låg inte längre stilla och det började regna. Skurar kom och gick sen resten av paddlingsdagen. 
Att det börjat blåsa märkte jag inte längre av så snart som jag kommit till Buskösundet där vattnet åter igen låg stilla. På Notnäsudden gick jag iland och det första jag fick se på den lilla stranden var stora älgspår. Skönt att kunna lyssna på regnandet inifrån tältet.

28/7-15 Pålholmen-Gåsören, 56 km

28/7-15 Pålholmen-Gåsören, 56 km

Havspaddlarnas blå band: dag 75
Många saker gör mig glad, men ingenting gör mig så glad som att möta fina människor. Familjen som vi mötte på Pålholmen räknas till den kategorin. Henrik flög hem från Skellefteå idag, men som vi inte kommit så långt som vi tänkte pga vädret hade han svårt att komma till flygplatsen. Ett problem som snart löste sig då dessa hjälpsamma människor skjutsade honom dit! 
Vinden lugnade sig under natten och under förmiddagen lade sig sjöhävningen. Som Henrik skulle åka iväg idag så sköt jag även på min start och kom inte igång förrän i 14-tiden. Då var paddelförhållandena nära på perfekta! Endast små vågor och vinden i ryggen! 
Paddlingen upp till Bjuröklubb gick väldigt bra och var vacker. På flera platser fanns stråk av kullersten i vattnet som gick i nordvästlig-sydostlig riktning. Stråk som fåglarna verkade älska och flera av dom hade vackra blommor på sig som lyste i starka färger i solen.
Vid Bjuröklubb NÖ tog jag upp kajaken och letade mig upp till själva Bjuröklubb. Tog en promenad längs trätrallen och läste på om platsens historia innan jag gick ned till caféet och köpte en glass. Sen var jag redo att paddla vidare. Jag är glad att förhållandena var så perfekta när jag paddlade här för jag kan gissa mig till att det är en plats som kan vara besvärlig. Speciellt när vinden kommer från ost. Jag paddlade över Bjuröfjärden till Vånören och vidare till Skallön. Därifrån blev det lite mer öppet igen bort till Gåsören. Det blev en kvällspaddling i jättevackert ljus sista biten dit. Den senaste tiden på hela tiden kom jag iland, klockan 22.45. Men då hade jag också en senare start. 
Jag blev glatt överraskad när jag kom fram och såg att det var ett av kryssarklubbens ställen. Det gamla lotshuset stod öppet och det var som att komma in på en plats där tiden stått stilla! 

27/7-15 Pålholmen

27/7-15 Pålholmen

Havspaddlarnas blå band: dag 74
Idag kom vi inte vidare pga det hårda vädret. Dagen på Pålholmen tillbringade vi i blåbärs- och svampskogen. 
På Pålholmen träffade vi trevliga gästvänliga familjer som var där i sin stuga. Hos dom fick vi ladda vår elektronik och vi blev bjudna på fika. 
På kvällen stekte vi kantarellerna vi plockat, åt blåbär och gjorde upp en eld. Trevligt! 

26/7-15 Långvikudden-Pålholmen, 11 km

26/7-15 Långvikudden-Pålholmen, 11 km

Havspaddlarnas blå band: dag 73
Ihållande hård vind och vågor som växte sig allt större under dagen gjorde att vi inte kunde paddla längre än till Pålholmen. Fågelvägen en väsentligt kortare distans än den sträcka som vi paddlade då vi hela tiden försökte söka skydd bakom dom öar som fanns och hålla oss någorlunda nära land. 
Vindens riktning var rakt emot oss, vanligen kommer vi 6-8 km per timme, idag tog dom 11 km 3 timmar (!). 
När vi kommit runt Pålholmen tilltog både vindens styrka samt sjöhävningen, så det kändes inte längre säkert att fortsätta. 

24/7-15 Storgrundet-Truthälludden, 50 km

24/7-15 Storgrundet-Truthälludden, 50 km

Havspaddlarnas blå band: dag 71
Prognosen lovade vackert, vindstilla väder. Jag vaknade till vind som susade i träden och regn som smattrade mot tältduken. Ett regn som tilltog i intensitet under morgonen. Att lämna tältet och få allting blött kändes allt annat än frestande, så vi sköt på starten. Ett bra val visade det sig vara! Vinden hann mojna och regnet upphörde vid 11-tiden.
Då det endaste var lite vind, dessutom bakifrån, så försökte vi gena över Mjölefjärden, helt bort till Bredskär. Men när vi kommit ca halvvägs började mörka moln torna upp sig inåt land och åskan mullra. Vi vek därför av inåt land mot Sörbölekobbarna, för att fastna mitt i ett åskoväder har jag dålig lust till! Vi hade dock tur och åskan höll sig till land. Även regnet klarade vi oss ifrån, med nån liten kilometer! 
Vi paddlade över Österfjärden varifrån färjan till Vasa går till Kroklandet där vi passade på att luncha och fylla upp med vatten. Man kan kanske inte tro att det största och allvarligaste problemet man stöter på när man paddlar är små aggressiva myrjävlar. På Kroklandet blev jag för andra gången, bara idag, attackerad av dom små jävlarna. Första gången var på en liten ö utanför Simphamn. Jag trodde att jag fått bort alla från kläderna, men så snart jag satt mig i kajaken och lämnat Kroklandet blev jag varse om att så inte var fallet. Mitt på vattnet var det bara att slänga av sig ALLT från överkroppen för att plocka bort satarna som bet mig. Dom är små och gula och betten svider så sjukt mycket. 
Dagens andra fjärd paddlade vi över efter Kroklandet nämligen Yttre-Täftefjärden till Tavastögern. Så himla tacksamt att ha i stort sett vindstilla, lätt medvind tom!!! Då vi hft flera öppna passager att paddla över. Direkt efter Täfteå gick vi över till Hästgatudden. Här hade vi däremot flera öar på insidan av oss. Där hamnade vi ett hällregn som hann göra oss totalt genomblöta under den relativt korta stunden det var över oss innan det drog ut till havs. En snäll man uppe på Truthälludden lät oss tälta på hans tomt. Himla tur då vi hade svårt att hitta bra tältplatser häromkring! 

25/7-15 Truthälludden-Långvikudden, 52 km

25/7-15 Truthälludden-Långvikudden, 52 km

Havspaddlarnas blå band: dag 72
För, vad som kändes som, första gången på länge vaknade jag av att det var apvarmt i tältet. Så där som det blir när solen ligger på och omvandlar tältet till en bastu. Med andra ord fick jag vakna till en strålande dag! 
Idag skulle Holmsunds sjöräddningssällskap ha en räddningsövning på den plats där vi tältade. Områdena dom täcker upp här uppe i norr är verkligen stora, vilket måste betyda att om man skulle behöva räddning kan man få vänta väldigt länge om man är på ytterkanterna av deras område. 
Med lätt motvind började vi vår paddlingsdag. Inlandsisen har verkligen lämnat spår häromkring med grund en bra bit ut från kustkanterna. Vi paddlade in till Ratan. Mysig liten by! Vi gick upp till Tullgården och besökte naturrum samt lunchade i resaurangen. Henrik åt av deras sill- och strömmingsbuffé medan jag åt rödbetsbiffar. 
Övermätta paddlade vi sen vidare förbi Dödmansudde och Dödmanskäret. Vet inte om jag vill veta varför platserna heter så! 🙂
Efter ett tags paddlade kom vi till nästa Dödmansskär. Vi paddlade in mellan Tenören och Högskäret. Däremellan var det lite av en labyrint med grund. 
Efter en del letande fann vi en tältplats på Långvikudden. Inte helt lätt i dessa kullerstenstrakter!