GR20, Dag 14: Refuge d'l Paliri-Conca

GR20, Dag 14: Refuge d’l Paliri-Conca
Sista dagen av en helt fantastisk vandring på Korsika. Det har varit en tur i fina människors sällskap i en underbar natur. Storslagen och dramatisk! Vi har gått 180 km från nordvästra änden av ön till den sydöstra. Vi gick upp på Korsikas högsta topp Monte Cintu och hann med en minisemester vid havet mitt i vandringen 🙂
Dagens vandringsetapp var den som överensstämde minst med beskrivningen i guideboken, i alla fall om man ser till antalet höjdmeter som man skulle gå upp och ned. Det var en märklig känsla att börja gå i morse med vetskapen om att det är den sista vandringsdagen! Vi hade en trevlig kväll på refuget igår. Jag spelade lite på munspelet och Nina sjöng, något som uppskattades av övriga gäster 🙂 Ska börja ta lektioner så snart jag kommer hem tänker jag. 
Idag är ingen vanlig dag för det är min underbar Vegas födelsedag! Det har vi firat från dagens början till slut 🙂 
När vi hade ca en timme kvar till Conca som är GR20-ledens slutmål så mötte vi ett holländskt par, de frågade om vi var svenskar. Ja svarade vi, då sa dem att då är det på er den israeliska mannen borta på stenen där sitter och väntar på! Med raska steg tog vi oss dit och där satt han på en klippa, Stepan! Tillsammans gick vi sedan ned till Conca och tog en slutpåturenöl. Jag gillar inte öl så för min del blev det bara en sipp! Sen plockade jag fram munspelet så spelade jag ”ja må hon leva!” För Vega. 
Tillsammans med Stepan och två andra åkte vi taxibuss till Porto Vecchio där vi firade med en god middag på en camping. Imorgon lämnar vi ön med färja och kommer till Marseille. Hur vi sedan tar oss därifrån är ännu inte bestämt. Men snart kommer vi hem!

GR20, Dag 13: Refuge d'Asinau-Refuge d'l Paliri

GR20, Dag 13: Refuge d’Asinau-Refuge d’l Paliri
Någon gång mitt i natten mojnade vinden som fram tills dess blåste på rätt så hårt. Till gränsen till torktumlarkänsla i tältet! Vi fick vakna till en stjärnklar himmel vilket alltid är lika vackert! 
Vi kom iväg att börja gå ,i vad som blivit vanlig tid, vid sju. Precis innan vi kom fram till GR20 varianten, som går på högre höjd och är mer alpin än huvudleden så fick jag se min andra Mouflon! Vi vek av på varianten och fick en vacker vandring med vacker utsikt! 
I Bavella stannade vi sedan till för att handla lite ost och glass innan vi fortsatte till Refuge d’l Paliri. Vi mötte en man som vandrat från Paliri mot Asinau. Han berättade att Stepan sovit i Paliri i natt. Med andra ord kom han till Conca idag och vi kom aldrig ikapp honom.

GR20, Dag 12: Refuge d'Usciolu-Refuge d'Asinau

GR20, Dag 12: Refuge d’Usciolu-Refuge d’Asinau
Natten var varm och skön om än lite blåsig. Vilket bara är bra iofs som det gör att man slipper kondens! Även i morse kom vi igång i bra tid att börja gå. Men skillnaden är stor att gå uppe på berget mot i skog, för det kändes mycket ljusare! 
Vi började med att följa en rygg och fick gå som en bergochdalbana upp och ned längs den. Vi gick sedan genom en höstigt vacker skog med alla tänkbara höstfärger tills vi kom till Bocca di l’Agnonu, 1570 möh. Där valde vi att ta den gamla GR20 leden mot Refuge d’Asinayu istället för att följa den nya till Matalza. Vi gick några hundra höjdmeter mer ned innan det vände och vi började att gå upp mot Monte Incudine, 2134 möh. Vi trodde först att vi skulle hamna mitt i en regnskur, men den valde att släppa sitt regn på en annan plats. Istället så började det att blåsa upp och sista stycket upp så blåste det ordentligt! 
Monte Incudine blev vår sista egentliga punkt på över 2000 möh för denna tur. Vi gick ned till 2025 möh och där anslöt vi till leden från Matalza till Refuge d’Asinau, 1530 möh. 

GR20, Dag 11: Bocca di Verdi-Refuge d'Usciolu

GR20, Dag 11: Bocca di Verdi-Refuge d’Usciolu
I morse kom vi igång att börja gå redan innan det ljusnat. Okej, kanske inte så mycket tidigare mot vad vi brukar. Men på morgonen är 20 min en rätt så lång tid! Tälten var torra och fina efter en natt med vind. 
Igår kväll såg jag den vackraste stjärnhimlen jag någonsin sett. Aldrig någonsin har jag sett så många stjärnor vid ett och samma tillfälle! Det var helt magsikt, hela gatan syntes tydligt.
Vi gick upp till Bocca d’Oru, 1840 möh. Från passet hade vi vacker utsikt över havet. Det var molnformationer som gjorde att landskapet såg i det närmaste overkligt ut. Uppe på passet träffade vi två franska tjejer som berättade att Stepan sovit i refuge de Prati i natt. Vi hade 15 min kvar till refuget. När vi kom ned så mötte vi tre israeliska män som berättade att vi missat Stepan med en timma och att han mest troligt skulle gå till refuge d’Usciolu idag eller ev ta en etapp till.
Vandringen mellan Prati och Usciolu var betydligt mycket jobbigare mot vad den såg att vara på kartan. Det kan bero på värmen eller att det var mycket upp och ned hela tiden. Det blir jag tröttare av i både kropp och knopp mot när det är längre sträckor som går antingen uppåt eller nedåt. Men det var en vacker vandring med vackra vyer och jag fick se de första vildsvinen för denna tur! 
 

GR20, Dag 10: Vizzavona-Bocca di Verde

GR20, Dag 10: Vizzavona-Bocca di Verde
Två dagar med vila, sol och bad kan man tänka sig göra susen för kroppen. Så kändes det däremot inte när vi började vandra i morse. Kroppen var stelare än på länge och fötterna hade hunnit mjuka till sig alldeles för mycket! Ryggsäckarna var åter fyllda till bredden med god mat, bla hela fem olika sorters ostar! 
Det blev en väldigt lång dag idag, vi gick närmare 30 km i ett härligt väder! Mitt på dagen var det i det varmaste laget men vi har gått mycket i skog som gett skugga. Träden är så vackra och ljuset som är lyfter fram det vackra ännu mer! 
Det kändes väldigt konstigt att gå idag med vetskapen om att nu är det bara jag och Nina samt Stepan kvar av gänget på leden. Vi har mött färre människor än någonsin idag men alla tre som vi mött har vi frågat efter Stepan. Vi hoppas på att hinna ikapp honom. Men ingen av dem vi frågat hade sett till honom. 

GR20, Dag 9: Refuge de Petra Piana-Vizzavona

GR20, Dag 9: Refuge de Petra Piana-Vizzavona
I morse klev vi upp tidigt och fick se en fantastisk soluppgång! Som vi började att ha dåligt med mat var vi tvungna att ta två etapper idag. Från Petra Piana kan man välja två vägar till Refuge du L’Onda. Vi valde varianten som går högre mot huvudvägen. Det var en fantastiskt vacker vandring längs en rygg! 
Från Refuge de L’Onda så följde vi huvudleden igen ned till Vizzavona. Totalt har det blivit över 1000 höjdmeter att klättra idag. Något som känns i benen! 
På kvällen blev det festligheter på refuget med karaoke och dans, hela gänget minus Roman var på plats. Pga skada var Roman tvungen att avbryta en dag innan mot vad han tänkt. Maxime och Charles kom och mötte upp i Vizzavona. Vi åkte sedan tillsammans till Bonifacio för ett par dagar med vila vid havet. 

BONIFACIO – vila

GR20, Dag 8: Refuge de Manganu-Refuge de Petra Piana

GR20, Dag 8: Refuge de Manganu-Refuge de Petra Piana
Det hade visserligen slutat regna när vi började att gå i morse, men dimman ville inte släppa taget om dagen. Så hela vägen upp till GR20s högsta punkt Brèche de Capitellu, 2225 möh. Det var rätt så blåsigt så idag var första dagen som det kändes kyligt på riktigt! Uppe på passet satt en tjej som var så kall om händerna att hon inte ens kunde stänga sin jacka. Nina hjälpte henne med att både stänga jackan och att dra på strumpor och plastpåsar på hennes händer. När vi mötte henne senare hade hon fått upp värmen igen och var mindre skärrad.
Medan vi var på passet så sprack det upp och vi belönades med en vacker utsikt! Vi gick längs en hög rygg med några små svårigheter på tills vi nådde och en del upp och ned tills vi nådde Bocca Muzzella, 2210 möh. Idag har vi haft utsikt över flera sjöar. Fram tills igår hade vi bara sett småpölar! 
Vi gick ned till Refuge de Petra Piana, 1842 möh. Där satte vi upp våra tält och mötte upp våra tre israeliska vänner 🙂

GR20, Dag 7:Hôtel Castel di Vergio-Refuge de Manganu

GR20, Dag 7:Hôtel Castel di Vergio-Refuge de Manganu
Det blev en rätt så sen kväll igår med en del vin härifrån Korsika. Jag tror att jag var piggast av alla och vaknade vid fem. När jag vaknade öppnade jag upp tältet och låg och tittade på en helt stjärnklar himmel en längre stund. Strax innan sju då hotellet öppnade sin lilla minilivs, så gick jag dit för att köpa lite grejer för att göra frukost på. Trots att vi började fixa med allt tidigt så dröjde det ändå till 10.30 innan vi började att gå. Känslan i morse var lite den samma som jag hade på något skolläger som just tagit slut, jag tror alla i vår lilla grupp (Nina, hundarna, Stepan, Roman, Nathan, Maxime och Charles) kände det samma. Det för att Maxime och Charles nåt sitt slutmål för deras tur. 
Jag, Nina och hundarna har fått ett gruppnamn, ”les quatre femme en ballade” : ) Vi började att gå tillsammans med de tre från Israel och har gått tillsammans med dem större delen av dagen. Vi började med att gå genom en lövskog, alla tallar har helt plötsligt blivit utbytta mot dessa träd. De här dagarna som vi varit ute så har inegn dag varit den andra lik. Naturen ändrar sig hela tiden! 
Vi gick upp till passet Bocca â Reta, 1883 möh. Just som vi nådde passet började ett lätt regn att falla. Så det var bara att ta på sig regnkläder. Regnet kom och gick sedan resten av vandringsdagen. Vi gick ned till platån med sjön Lac du Ninu. Där stannade vi och lunchade. Vart än man tittade så fick vi se betande hästar, sagolikt vackert! Efter att ha gått ned ytterligare ett stycke så kom vi till en skog som kändes som om den var tagen direkt ur sagan om ringen. Som om träden närsomhelst skulle börja att röra på sig : ) 
Vi gick ned till 1568 möh innan det vände och vi gick upp till Refuge de Manganu, 1601 möh. Strax innan vi kom fram ökade regnet i styrka. Jag hann inte mer än att få tältet på plats förrän jag var tvungen att dyka rakt in i det för att slippa vara ute i en ordentlig åskskur! Helt plötsligt så öppnade sig hela himlen och regnet vräkte ned till dånet från åskan som mullrade.

GR20. Dag 6: Refuge de Tighjettu-Hôtel Castel di Vergio

GR20. Dag 6: Refuge de Tighjettu-Hôtel Castel di Vergio
Vi hade en väldigt trevlig kväll igår med högläsning. Det var så himla mysigt. Sitta framför en brasa och lyssna till en bok. 
Dagen bjöd på en fantastisk vacker vandring med bra väder! Efter att ha gått ned några hundra höjdmeter så kom vi in i en tallskog. De maritima tallarna här på Korsika är helt galet vackra! 
Efter att ha gått ned det vi skulle så vände det och vi gick upp till passet Bocca di Fuciale, 1962 möh. Uppe på passet så stannade vi för att luncha. Hela gruppen samlades strax innan passet och därifrån vandrade vi tillsammans genom en dalgång längs med bäcken Golo ned till Castel de Vergio. Jag och Nina stannade på vägen ned för att ta ett dopp i bäcken. Verkligen jättehärligt! När vi gått ned ytterligare ett stycke så var hela gruppen samlad igen och vi mötte en grupp från Korsika. En av dem tyckte att jag uttryckte att jag var hungrig. Då ropade han ut till hela gruppen att samla ihop all deras resterande mat för att ge till oss! 
 
På kvällen så åt jag, Nina, Maxime och Charles samt Stepan på restaurangen. God mat!

GR20, Dag 5: Refuge de Tighjettu-Monte Cintu-Refuge de Tighjettu

GR20, Dag 5: Refuge de Tighjettu-Monte Cintu-Refuge de Tighjettu
Efter en trevlig spelkväll igår så hade vi lite sovmorgon i morse. 8.30 började jag, Nina, Stephan, Maxim och Charles att gå upp mot toppen Monte Cintu, 2707 möh. Nathan och Roman stannade kvar i refuget, så hundarna fick stanna kvar med dem för att få en vilodag. 
Vi fem som vandrade upp till toppen hade en helt fantastisk dag med väldigt mycket skratt! Utsikten från toppen var jättevacker!
På vägen ned till refuget igen så stannade vi och tog ett dopp i Ruisseau de Crucetta. Det var som att hoppa i en glaciärsjö, med andra ord rätt så kallt!