12/10-15 Edsåsdalen-Norra bottenvallen,14 km

12/10-15 Edsåsdalen-Norra bottenvallen,14 km

Fjällfararnas gröna band: dag 57
Det är så härligt att vakna till en underbar morgon och det fick jag göra i morse 🙂 Luften var krispig och klar, så där underbar som den är på hösten. Gerda och Laura ska gå med oss i ett par dagar och tillsammans lämnade vi Stårsta gård. Gerdas hundar Eddie och Soffie följde också med. Bounty är lite skeptisk till andra hundar och att Soffie är hennes egna syster hjälpte inte. Det tog lång tid innan hon började att uppskatta sällskapet medan Vega fann Eddie med en gång och lekte med honom från start. 
Upp vid Lill-Offsjön stannade vi och lunchade. För en vacker plats! 
Sommarleden tar slut vid Stor-Offsjön så till Hållfjällsstugan följde vi vinterleden. Som tur är har marken börjat att torka upp rätt så bra nu för annars kan jag tänka mig att det skulle vara superblött bitvis. Utsikten blev bara allt vackrare i takt med att vi kom högre upp på Hållfjällets västra sida. 
Från stugan sen ner till Nordbottnen så finns en sommarled som är väldigt välfixad! Vi tältade på den vackra fäbodvallen och hade en väldigt trevlig kväll framför en brasa. Turens första korvgrillning hade vi också! 

11/10-15 Stamgärde-Edsåsdalen, 11 km

11/10-15 Stamgärde-Edsåsdalen, 11 km

Fjällfararnas gröna band: dag 56
Nina och hennes systerdotter gick med oss första biten idag. Ner till byn. Sen fortsatte jag och Jullan över älven och bort till Henåvägen som vi sen följde till Edsåsdalen. Halvvägs längs den vägen mötte Gerda och Janne upp oss och tillsammans gick vi sen hem till deras fina gård. Var så idylliskt när vi närmade oss gården och det första som mötte oss var deras tre fjällkor och alla getter och vädret var helt strålande! 
Vi gick en runda och hälsade på alla djuren. Mysigt! På kvällen bjöd Gerda och Janne på en paj där hela fyllningen kom från deras trädgård! 🙂 Hade en supertrevlig kväll tillsammans och imorgon ska Gerda och Laura fortsätta tillsammans med oss i ett par dagar 🙂

10/10-15 Åreskutan-Stamgärde, 23 km

10/10-15 Åreskutan-Stamgärde, 23 km

Fjällfararnas gröna band: dag 55
Det är inte ofta det är helt vindstilla på Åreskutans topp. I natt var det det. Inte en vindpust på hela natten. Det är för- och nackdelar med att ha det vindstilla. Den största nackdelen är att det oftast blir mer kondens då. Vindstilla och ett tjock moln/dimtäcke gjorde tältet minst sagt vått. När jag packade det samman rann det om det. 
Under frukosten lättade dimman något för en kort stund och utsikten blev fantastisk! Hela lanskapet tycktes gå i olika blå nyanser. Så vackert med toppar som stack upp i blått ur molnen där dimman lättat.
Vi hade det nattkallt och den fuktiga luften hade förvandlat underlaget från 1200 möh och uppåt till is. En tunn tunn ishinna täckte det mesta så det var inte bara att gå nedåt. Det var till att gå försiktigt för att inte halka. Så snart vi tagit dom första 200 höjdmeterna blev det betydligt mycket lättare och vi kunde börja att gå obehindrat. Längs vägen ner mötte vi några morgonpigga vandrare som var påväg upp mot toppen. Finaste Malin Göransson var en av dom 🙂 Hon gick från Björnen för att möta oss för att sen gå med oss resten av dagen! Så himla trevligt!!! Nere i själva Björnen mötte vi 100%Krokom, en lokaltidning från min kommun. Efter det hade jag ett supertrevligt möte med Maria Månsson! 
Vi gick ner till Björnänge och ner till gamla landsvägen som pilgrimsleden går längs nu. Vi hittade en trevlig plats intill Åresjön som vi satte oss och lunchade vid. Malin överraskade med supergoda blåbärs och vanlijmuffins! 🙂 
Min kompis Nina (som jag vandrade med förra året i alperna och på Korsika förra året) bor i Stamgärde, Undersåker. Tillsammans med henne och Johan fick jag en supertrevlig kväll. Roligt att också Peeo kom förbi! 🙂 

9/10-15 Öster Kjölån-Åreskutans topp, 24 km

9/10-15 Öster Kjölån-Åreskutans topp, 24 km

Fjällfararnas gröna band: dag 54
Efter att ha traskat bilväg så pass långt och länge som vi gjort nu var det helt fantastiskt att komma bort från den i Huså! Äntligen fick vi åter en stig under fötterna!!!
Vi följde ”vandring kring Åreskutan” leden nummer 217. Den tog oss först upp längs en lite sämre skogsbilväg. Eller för oss var den topp, sämre är den för ev bilar. Längs vägen kunde vi läsa om gruvdriften i Huså som höll på till 1881. Vägen ersattes till stig, vid Bjelkes gruvor, som var som bomull för fötterna 😉 Vi kom allt högre upp och utsikten blev bara bättre och bättre hela tiden! 
Vädret har inte varit lika vackert som igår. Molnigt och ibland låg dimman tät. Kallaste dagen så långt med några minusgrader samt en vind som var isande kall. Vinden mojnade utmed eftermiddagen och sista biten upp till toppen hade vi det vindstilla! 
Vi följde Skutån motströms. Den har börjat frysa till is och även leden var väldigt isig. Bitvis var det till att ha tungan rätt i mun för att inte halka omkull på någon isfläck, speciellt på dom lite brantare partierna. 
Att komma upp över trädgränsen igen var helt UNDERBART! Vi har varit i skogsland en längre stund nu så vidsträckta vyer var nu mer än välkomna! Det är så härligt att gå uppför och ha en sagolikt vacker utsikt att titta på var gång som man stannar till. 
Lite över 1000 höjdmeter senare nådde vi Skutans topp! Vi belönades med vacker utsikt! Bredvid toppstugan fann vi en perfekt tältplats! Vinden hade mojnat helt så det var galet bra speciellt när molntäcket lättade och utsikten blev ännu lite bättre! Då det inte finns något vattendrag här uppe blev det till att smälta snö till matlagningen. Tur för oss att den snön som föll för ett tag sedan ännu var kvar fläckvis! Kvällen blev superbra och när det sen mörknade lös lamporna från byn vackert. Vi är så nära Åre men känner oss ändå så långt ifrån det, här där vi sitter i tältet. Lite som att våran verklighet inte är densamma som verkligheten där. Olika världar! 

8/10-15 Ytteräng-Öster Kjölån, 33 km

8/10-15 Ytteräng-Öster Kjölån, 33 km

Fjällfararnas gröna band: dag 53
Idag hade vi ett roligt möte längs vägen. På morgonen mötte vi en bil som stannade, i bilen satt min pappas kusin Kjell 🙂 
Asfalten som nu ersatt grusvägen är hård för fötterna. Det gick snabbt att gå på den, men fötterna strejkade för varje steg vi tog. Det var därför väldigt skönt att vika av från den i Kallsedet på väg 336 istället som är en grusväg. 
Vi gick till Sundet där vek vi av och gick över Anjeströmmen mot Huså. Inte mycket att säga om vägvandringen mer än att det var lite roligare att gå på den så snart vi kom till Digernästet. För vägen mellan Digernäset och Öster-Kjölån var pappa med och gjorde -78! 😀
Vädret var på vår sida hela dagen med solsken från en klarblå himmel!

7/10-15 Olden-Ytteräng, 34 km

7/10-15 Olden-Ytteräng, 34 km

Fjällfararnas gröna band: dag 52
Jag tror att både jag och Julia blir allt mer lugna för varje dag som går. Om det nu är möjligt! Kan inte komma ihåg sist jag kände att jag var tvungen att skynda mig. Det gjorde vi inte heller i morse. Jag, Julia och Maren klev upp när vi vaknat av oss själva och åt sen frukost i lugn och ro. Innan vi lugnt och stilla städade och packade. Så först vid 10 började vi att gå. Jag och Julia åt ett håll och Maren åt det motsatte. Vi hade några riktigt fina och trevliga dagar med Maren som verkligen förgyllde vår tur! Nu hoppas jag att hon kommer och möter upp en gång till innan turen är över 🙂
Jag vet att jag upprepar det här med fötternas död. Men att gå väg är verkligen döden för fötterna! Idag har vi gått längs väg precis hela dagen. Men det har så klart inte bara varit pest och pina 🙂 Vädret har varit helt underbart, klarblå himmel och höstigt krispigt i luften! Vi har mött flera trevliga människor längs vägen som stannat och pratat med oss. Vi har även haft vackra vyer och sett flera fina gamla gårdar! 
På kvällen kom mamma ut till oss! Hon hade med sig massa gott, bla tomater och gurka från sin egna odling 🙂 Jag gjorde upp en eld och sen åt vi middag tillsammans. Så mysigt!!! Strax efter att mamma åkt så startade ett skådespel ovanför våra huvuden. Ett norrsken började att spela och blev allt starkare hela tiden och växlade färg mellan grönt och lila. Norrsken är magiska! 

6/10-15 Jänsmässholmen-Olden, 18 km

6/10-15 Jänsmässholmen-Olden, 18 km

Fjällfararnas gröna band: dag 51
Det var lite blåsigt men inte så kallt när vi klev upp i morse. Eller vinden gjorde att det kändes kallt, men det var knappt någon frost på marken. Så snart vi packat samman tälten, (som var snustorra!!!) satte vi oss i lä intill en husvägg och åt frukost. Där var det riktigt skönt 🙂 Något jag gillar med dom lite kallare årstiderna är att dom känns i kinderna! 
Vi började att gå längs med skoterleden mot Olden. Jag hade gruvat mig lite för biten som går över myren innan man kommer ut på skogsbilvägen. För när jag skidade där i vintras så var det jätteblött. Det var kanske inte snustorrt, vilket det sällan är på en myr, men det var helt klart framkomligt! Medan vi gick där tror jag att jag kom på vilken min favoritfågel är, Lavskrikan! (Rautjuksa på jamtska). Det är en väldigt trevlig fågel som nästan känns tam när den kommer flygandes efter en och småtigger mat. Vi matade nån medan vi gick och den kom så nära att den mer eller mindre plockade brödbiten från Julias hand. 
Vi slutade att följa skoterleden så snart den mötte skogbilvägen och följde sen olika vägar tills att vi kom ner till Vike. Vid Hållbodarna träffade vi en trevlig man som var där och målade. Vägen som går över dom bodarna och är utritad på kartan är delvis försvunnen så vi tog en stig därifrån istället och fick då vada över Lillån. Med stövlar på var det bara att gå! 
Även på denna skogsbilväg såg vi björnbajs. 
Nere på vägen som går bort till Olden mötte vi Stig som förklarade vart den gamla skolan ligger. Den gamla skolan är numera ett vandrarhem. Han åkte i förväg och väntade på oss där. Ett väldigt trevligt möte!
Ofta är det väldigt bra med hund som tex att man måste ta dom ut för att kvällskissa. När jag gjorde det fick jag se ett mäktigt norrsken. Tillsammans med Maren och Stig stod jag länge och betraktade skådespelet. Det är få saker jag finner så magiska som just norrsken! Norrskenet dansade över hela himlen i lila och grönt. 

5/10-15 Ansättens vindskydd-Jänsmässholmen, 16 km

5/10-15 Ansättens vindskydd-Jänsmässholmen, 16 km

Fjällfararnas gröna band: dag 50
Bounty har en ovana. Eller egentligen fler.. Men en sak som är lite jobbig är att hon vaknar nästan varje natt för att kliva upp och dricka. I tältet betyder det att hon gnäller tills jag vaknar så att jag kan släppa ut henne (vattenskålen står precis utanför tältingången)). I natt så hade jag en vattenskål ståendes inne i stugan. Men då det blev lite varmt när vi eldade så drack dom upp den och ville ha mer. Så vid 1-tiden vaknar jag av hennes gnäll. Jag sov på överslafen och det var långt ner till den undre. Jag höll inte på att ta mig ner. Så hör jag Julia ligga och skratta, då har hon vaknat och ser mig ligga där på mage och dingla med mina bara ben. Efter att jag fått sovsäcken under magen lyckades jag iaf hasa mig ner och kunde fylla på skålen. Tyvärr hade vi inte tillräckligt med vatten kvar inne i stugan så jag fick gå ut och gå bort till kallkällan för att hämta mer. Men för en stjärnklar natt jag kom ut till! Miljoner stjärnor lös upp himlen och det var så vackert! 
När vi klev upp i morse var marken helt täckt av frost och alla vattenpölar täckta av en ishinna. Det var med all säkerhet flera minusgrader i natt. Solen hade inte börjat att värma än då den inte helt lyckades nå oss inne i skogen. Men den lös och såg ut att utlova vackert väder! Vi följde leden upp till Ansätten och där nådde solen ikapp oss och började att värma skönt. Luften har varit härligt krispig hela dagen. Gillar höstluft! Frisk och krispig och härligt ren på något vis! 
Det var inte helt lätt att hitta rätt från Ansätten. På vår karta fanns det en sommarled, en stig samt en vinterled som gick därifrån (plus leden vi kom från). I verkligheten finns det ytterligare en led, nämligen en skoterled som inte är utmarkerad på fjällkartan. Den tog vi för att vara stigen. Ett misstag Maren upptäckte väldigt snart som tur var så att vi kunde leta reda på stigen. Stigen är markerad med gula snitslar samt lite röd färg på vissa träd. Så snart vi hittade första markeringen var det relativt lätt att hitta! För sådana markeringar fanns i stort sett hela vägen ner till Jänsmässholmen! Stigen tog oss över myrar samt olika typer av skogar och var väldigt vacker att gå längs! (I Jänsmässholmen fick vi sen veta att det skulle ha varit möjligt att gå leden som vi först tog från Ansätten). 
Det blev en dag med vacker vandring i vackert väder! Nere i Jänsmässholmen väntade Per på oss med gofika! Tunnbröd, skopor, sötsaker, sallad och frukt för att nämna lite utav det. Tack snälla! Efter att ha suttit och pratat, ätit och skrattat en massa åkte han hem och vi började att gå vidare. Vi hann inte långt förrän pappa, Ingeborg och mina systersöner kom! 
Vi hade bestämt oss för att gå till ”skoterparkeringen” i Jänsmässholmen för att tälta där. Så pappa och Ingeborg körde dit och väntade på oss medan vi gick tillsammans med pojkarna. Utöver nya stövlar till Julia så hade pappa med sig mer mat och fika till oss! Pappa <3 

4/10-15 Rörvattnet-Ansättens vindskydd, 16 km

4/10-15 Rörvattnet-Ansättens vindskydd, 16 km

Fjällfararnas gröna band: dag 49
4 oktober och kanelbullensdag. På förmiddagen kom Maren ut till oss och tillsammans började vi att gå längs med Ansättålen. På kartan kan man inte se att det ska finns en led här. Bara stigar och skogsbilvägar. I verkligheten är det en tydligt markerad led. Det är skyltar och färgmarkeringar överallt. Jag lurar lite på om det är en relativt ny led då den på nåt ställe går där det inte finns någon markering för det alls på kartan. Upp till Bustadtjärnen t.ex. Just innan den tjärnen ser jag något ligga i en lerpöl. Så jag böjer mig ner för att ta upp det och ser att det är en sula till en sko. Så jag utbrister ”Titta här, det är någon stackars jävel som har tappat sin skosula. Jäklar vad den måste ha blivit på dåligt humör”. Jag hann inte mer än säga så förrän jag ser märket på sulan och hör Julia svära en ramsa. Det var alltså Julia som tappat sin sula.. Finns nog ingen som haft sån otur när det kommer till skosulor som Julia. Två stycken sulor som fallit av nya skor under en och samma tur. 
Vid Bustadtjärnen finns ett vindskydd (som inte är utmarkerat på kartan). Vi satte oss i det och funderade på olika lösningar. Lösningen blev att pappa får hjälpa oss imorgon och Julia får alternera mellan gympaskor och stövlar idag beroende på vilken terräng det är. Stöveln håller fortfarande tätt men är inte så bekväm att gå i. Strax efter vindskyddet kom vi upp till en skogsbilväg som vi skulle följa i nån liten kilometer och då fungerade det bra med gympadojjor. 
Vi gick längs med skogsbilvägen,vilken även leden gick på, fram till själva Ansättån. Man ser inte mycket av kanjonen från vägen så på några platser vek vi av på stigar ner till vattnet för att titta. I närheten av Rörvallsbodarna trodde jag att det skulle gå en stig längs med ån. Leden vek av på det ställe där stigen är utritad på kartan men gick snart upp till vägen igen. Sen gick ledens till vägens slut och där blev det stig igen. Vi gick längs stig genom skogen hela vägen till Ansättens vindskydd. Bara en kort sträcka gick stigen helt längs med ån så att man såg vattnet. 
Framme vid vindskyddet visade det sig att det var av det slag som man får övernatta i. Så vi bestämde oss för att göra det. Det blev en väldigt trevlig kväll! Maren kom med en helt underbar överraskning efter middagen, blåbärsbrownies, sagolikt gott!

3/10-15 Valsjöbyn-Rörvattnet, 24 km

3/10-15 Valsjöbyn-Rörvattnet, 24 km

Fjällfararnas gröna band: dag 48
Jag hade en så himla trevlig kväll igår. Det var verkligen supermysigt att träffa Maren igen! Långt mellan gångerna vi ses men alltid lika roligt! 🙂 Jag och Julia kan inte direkt skryta med att vara några nattugglor och lägger oss oftast tidigt. Så pass tidigt att jag inte ens kan gå ut med hur tidigt.. Så igår blev det långt mycket senare mot vad vi är vana vid. Det märktes av i morse då vi sov flera timmar längre mot vad vi brukar att göra. Det blev en lugn och stilla morgon med en lång och härlig frukost innan vi började att gå. 
Jag skriver det varje gång så måste göra det nu igen. Asfalt är döden för fötterna. Hade gruvat mig lite för dagens etapp måste jag erkänna, men det gick långt över förväntan! Vi gick längs väg 340 hela vägen till Rötviken. Hade flera korta pauser längs vägen för att fötter och knän skulle få vila. I Rötviken vek vi av mot Rörvattnet. Sista kilometerna övergick asfalten till grusväg vilket är betydligt mycket mer skonsamt mot kroppen! 
På andra sidan dammen slog vi upp tältet och imorgon kommer Maren hit och möter upp för att gå med några dagar. Så roligt!