Sverigerunt, cykeldelen: Dag 72

Dag 72: Dagsås-Hönsaryd, 77 km.

Med några kilo tyngre bagage gav vi oss iväg från Staffan. Vi fick verktyg, resten av gårdagens pannkakor, en burk med björnbärssylt, hundfiltar och leksaker till Vega samt handdukar. Tack Staffan för hjälpen med cykel och kärra och allt annat!
Vi hann inte så mycket mer än lämna Dagsås så stannade vi i en busskur då det kom en rejäl skur. De där 8 kilometerna tog för övrigt sin lilla tid då vinden var emot oss. Men hursomhelst så passade vi på att äta upp pannkakorna med den goda sylten när vi satt där och väntade på torrare väder.
Regnskurarna har kommit och gått under hela dagen. Ibland har det bara droppat, andra stunder har det varit skurar av åskväderkaraktär.
I Varberg kom vi åter på cykelspåret/Ginstleden, den följde vi sedan resten av dagen. Alldeles innan Kungsbacka blev vi sittande i en busskur i nästan 2 timmar. Är så glad att jag kom fram till ett busstopp  lagom till ösregnet kom. Varje gång jag trodde att det lugnat ner sig tog det bara ny fart. Det var som konstant åskregn i de två timmarna. Men jag fick i alla fall se en helt fantastisk dubbelregnbåge!
Det hann bli sent innan jag fann en plats att sätta upp tältet på och då hade det redan hunnit bli mörkt. Men så är det vissa dagar. Det är inte lätt när samhällena ligger tätt och det är mer åkermarker än skog (som för övrigt ofta är riktigt tät lövskog som man inte tar sig in i).
Vi har följt kusten hela dagen och inte haft en backe värd att nämna. Halland är verkligen platt och fint att cykla i. Eller hur det är inåt landet vet jag ju iofs inte, så jag ska kanske säga Hallandskusten. Bitvis har vi cyklat helt längs med vattnet. Det har varit riktigt vackert!

David är redan framme i Tjeckien!

 

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 71

Dag 71: Halmstad-Dagsås, 80 km.

Vaknade riktigt tidigt i morse, helt ofrivilligt. Det ÖSREGNADE. Men lagom till jag skulle kliva upp på riktigt blev det uppehåll. Så jag kunde packa ihop allting utan att bli blöt! Sedan följde jag cykelspåret in till centrum, med hjälp av en karta över city hittade jag sedan till den butik där jag kunde köpa ett nytt batteri till min kamera. Så nu kan jag åter ta bilder 🙂

Idag har det varit sjukt mycket vind. Självklart motvind.. När jag cyklade mot Tylösand tänkte jag, jaja, där ska jag ju hursomhelst byta riktning nästan 90 grader. Då borde vinden vara med mig resten av vägen. Så var det inte.. Det tog i och började blåsa ännu mer och ännu mer mot mig. I snigelfart tog vi oss framåt. Men vi tog oss framåt. Men redan i Haverdal stannade jag upp första gången för att söka skydd mot första regnskuren. Sen trampade vi på med havet direkt på vår vänstra sida och vilka vågor! Vilka krafter det är i naturen.. I Ugglarp fick jag stanna nästa gång för en paus från regnet. Denna gång i en busskur, vilken tur att det finns sådana lite varstans 🙂 Apropå bussar så ser Hallandstrafikens logga ut precis som Jämtlands flagga.. Hur som helst träffade jag ett trevligt ar från Stockholm i den busskuren. Sen så blev vi överraskade av min mormors kusin, Staffan Hemmingsson. Han tog Vega, kärra samt mina väskor. Så kunde jag cykla lätt vidare till Falkenberg. Men hur lätt det gick kan diskuteras.. Jag kan erkänna att jag ”var ute och cyklade”. Med andra ord cyklade jag lite fel.. Missade en avfart, kom in på en cykelbana som ledde in i en skog sen var jag lite vilse. Eller i alla fall på fel spår 😉 Efter lite om och men samt massa motvind kom jag i alla fall fram till Falkenberg där Vega och Staffan väntade. Där gick vi och åt tillsammans, mycket trevligt! Tack staffan 🙂

Sen åkte vi runt och kollade lite på själva Falkenberg (de delar där jag inte redan irrat runt ;). Sen åkte Vega och Staffan hem till honom medan jag skulle cykla resterande biten dit. Även om jag var utan packning så gick det tungt. Men inte så tungt som det skulle ha varit om jag hade all packning förstås. Då hade jag nog inte tagit mig fram alls. Enligt prognos låg medelvinden på 12 m/s..

För David går det rätt så bra, han var tvungen att uppsöka en cykelreparatör igår för att få växlarna fixade samt lite annat smått och gott. Men annars så. Första dygnet tog han sig hela 210 km.

Nu har Staffan gjort det bästa jag vet, pannkaka! Till det kommer det serveras hemmagjord björnbärssylt. Det är vad jag kallar lyx, av högsta klass!

woop woop, med nytt batteri i kameran fungerar den igen 🙂

Blåsigt = stora vågor på havet..

 

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 70

Dag 70: Stora Hult-Halmstad, 59 km

Dagen började grå och blåsig. Såg inte ens vattnet som bara var några hundra meter från mig pga dimman. Jordskalvet som var vid 5 tiden i morse märkte jag däremot inte av. Så hårt sover jag..
Vi fortsatte sedan att cykla längs cykelspåret väst, som just denna sträcka varit riktigt bra utmarkerad, längs med havet. Det gick på mindre vägar, cykelbanor, kohagar och stigar. Riktigt trevligt!
Vi hann inte så långt förrän vi möttes av uppförsbackar. Idag har vi tagit oss över Hallandsåsen.. Hallandsåsens högsta punkt ligger på 226 möh. Så det blir lite stigning, och allt kommer i stort sett med en gång, om man startar på noll. Men efter körning uppför väntar alltid en utförsbacke. Det är ännu brantare från nord till syd, så det var brant utför! Den utförsbacken tog oss till Båstad. Ett ställe jag inte mer hann komma in i förrän jag kände att jag inte riktigt passade in.. Mer än så behöver jag kanske inte säga.. Jag hade hur som helst hoppas på att få tag i ett batteri till min kamera där, men icke. Har därför inte kunnat ta några bilder idag heller.

Lagom till jag kom ut ur Båstad kom regnet. Massa regn. Jag sökte skydd i en busskur och när det lugnade ner sig fortsatte jag. Men hann inte mer än några hundra meter förrän regnandet tog fart igen. Då blev jag genomblöt direkt, så då var det inte någon mening med att vända, så jag fortsatte. När jag kom till Skummeslövsstrand kom jag på Ginstleden, som är en cykeltur på ca 200 km, den sträcker sig mellan länsgränsen (Halland) i söder till länsgränsen i norr. Där ska Cykelspåret Bohuslän ta vid, men den har jag ingen information om än. Hoppas på att finna det på nån turistbyrå framöver 🙂

Ginstleden är jättebra markerad! Hittills har den gått längs flera fina och några mysiga småvägar! Att jag sen hade motvind idag har ju inte så mycket med leden i sig att göra 😉

När jag var i skogen efter Mellbystrand bestämde jag mig helt genomblöt och rätt så kall att slå upp tältet. Eller det var snarare att det sirpade vatten mellan mina tår när jag trampade som bidrog mest till det beslutet. Klockan var inte mer än 14 och jag hade bara cyklat 33 km. Jag läste lite och somnade sen. 16.30 vaknade jag och då var vädret vackert igen. Packade därför ihop allting och satte mig åter på cykeln. Men jag kunde inte cykla längre än till Halmstad som elektronikshoppen jag tänkt besöka för att få tag i ett batteri till kameran hade hunnit stänga. Jag måste således vänta här tills imorgon då de öppnar igen. Fann inget bra ställe att fricampa på så det fick bli camping. Fick ett specialpris på 200, undrar lite hur dyrt det kan tänkas vara annars? 200 tycker jag är lite väl mycket. Men men. Fördelen med att jag nu tog in på camping är att jag nu kunde slänga in mina genomvåta kläder i en torktumlare och få dem torra tills jag fortsätter imorgon 🙂
 

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 69

Dag 69: Bjärred-Stora Hult, 110 km.

Efter att Astrid serverat mig en frukost värdig en skogshuggare var jag redo att ge mig av. Det ska finnas ett cykelspår som går längs västkusten också, men det är inte lika påkostat och utmärkt som det längs ostkusten. På många ställen saknas skyltar så det är inte helt lätt att följa, inte heller blir det lättare av att jag saknar den kartan. Men det får gå ändå. Försöker köra lite på känsla, jag har mao ingen bra karta alls. Jag har den karta som jag fick hos turistinformationen i Trelleborg. Den saknar både orter och vägar. Men med hjälp av snälla människor jag möter längs vägen hittar jag dit jag ska på nåt vänster ändå 🙂

Från Bjärred cyklade jag lite inåt i landet till Löddeköpinge, därifrån styrde jag sedan västerut igen ut mot havet. Jag cyklade sedan med havet direkt på min vänstra sida hela vägen upp till Kulla Gunnarstorp Där jag genade lite över Allerum och Hasslarp till Ängelholm. Det är verkligen jättevacker att cykla så nära havet! Jag hade dock lite problem att finna den rätta vägen i Helsingborg. På min karta finns där bara 3 vägar, i verkligheten är det några fler 😉 För att inte ha samma problem i den i och för sig betydligt mindre staden Ängelholm sökte jag upp turistbyrån där för en karta över staden. Det underlättade kan jag lova! Efter Ängelholm väntade ännu mer äkta kustkörning 🙂 Att vädret har varit strålande gjorde det hela bara ännu bättre! Det har dessutom varit väldigt lättcyklat idag, bara 2 riktiga uppförsbackar. Den ena just innan Glumslöv och den andra just när jag lämnade stadskärnan i Heksingborg.

Jag kan tyvärr inte lägga upp några bilder, det beror på att jag inte har några. Min kamera har bestämt sig för att den inte vill vara med mer, jag hoppas att det bara är batteriet. Ska försöka få tag på ett nytt i Båstad imorgon.
  

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 68

Dag 68: Bjärred

Har haft en jättetrevlig dag tillsammans med Astrid och Einar. Både jag och Vega blir alldeles bortskämda. Jag har blivit bjuden på god mat, varit nere vid långa bryggan och badat i Öresund, fått en rundvisning i närområdet inklusive Lund, pratat en massa och bara haft det trevligt!

2958 km har jag nu cyklat hittills om man bara räknar framåt. Sen så har det blivit x antal extra kilometer då vi cyklat fram och tillbaka. Jag har 900 km kvar någonting innan jag är åter I Grövelsjön.

Hur det går för David på sin tur på cykel till Tjeckien vet jag inte då jag inte lyckats få kontakt med honom vare sig igår kväll eller idag.. Hoppas att han hör av sig snart. Saknar honom redan..

 

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 67

Dag 67: Abbekås-Bjärred, 103 km.

För första gången sen jag och David började cykla tillsammans kom vi ”upp i tid”. I början var jag lite stressad över att vi aldrig kom igång om morgnarna då han ville sova så länge. Men den vanan vande jag själv till mig efter ett tag.. Så i morse vaknade David pigg som aldrig förr redan för sju. (=tiden jag klev upp innan han slog följe med mig). Vi kom således också iväg tidigare än någonsin idag.

Den här sträckan var i stort sätt helt platt! Nån liten backe bara, men de var så små att de knappt räknades. Efter ca 20 km i stort sätt bara helt längs med havet kom vi fram till Smygehuk.Smygehuk är en av Sveriges ytterpunkter, den sydligaste. Jag började med den nordligaste när jag skidade, Treriksröset. Sedan blev det Sveriges ostligaste landfasta punkt i Haparanda, Sundholmen, på cykel. Idag tog jag alltså den sydligaste! Det kändes bra 🙂 Nu hoppas jag på att kunna cykla ut även till Sveriges västligaste landfasta punkt så småningom, den ligger i Strömstad kommun.
När jag stod på stenen på stenen på Sveriges sydligaste udde så plockade David fram några småpresenter åt mig som vi kunde fira med. Det kändes speciellt att stå där. För några veckor sedan när vi både bara avlöste varandra med sjukdom kändes det som om vi aldrig skulle komma fram. Men det gjorde vi! 😀

Redan före lunch hade vi cyklat de 40 km till Trelleborg. Där väntade en hel del arbete. Som David skulle med färjan över till Sassnitz för att sedan fortsätta därifrån på cykel till Brno, Tjeckien. Det var extremt vemodigt att dela upp packningen. Jag har självklart vetat att detta skulle ske, men det blev så absolut när vi väl stod där. Inte alls roligt. Efter att ha packat om allt, kastat det vi inte längre behöver och lämnat Davids cykelkärra på en bensinstation (hans kusin som kör lastbil ska hämta upp den så småningom) var vi tvungen att införskaffa lite nytt. Jag passade också på att gå till en syaffär för att skaffa lagningslappar till kärran, den gick sönder i fallet i Stockholm. Nu ser den nästan ny ut igen 🙂

David följde med mig första biten ut från Trelleborg. Om det var vemodigt att packa om allt så vet jag inte vad jag ska säga om att vinka adjö. Så jag väljer att inte skriva något om det, utan istället gå rakt på vägen till Bjärred. I Bjärred hade jag ett speciellt mål, nämligen att hälsa på hos min farmors syster Astrid och hennes man Einar. Till att börja med hade jag lite svårt att hitta. Skåne är allt annat än Jämtland när det gäller vägar. Det är vägar precis överallt! Jag körde fel några gånger, cykelvägen tog huxflux slut mitt i ingenstans, återvändsgränder, vägbyggen osv. Men efter lite trixande samt hjälp från de som bodde i områdena (speciellt Oxie), hittade jag fram till Arlöv där jag skulle möta upp Einar.

Sista ca 20 km slapp jag därför en hel del packning samt Vega. Både packningen och Vega fick åka med Einar 🙂 Han körde framför med bil och visade vägen medan jag trampade på. Vilken skillnad det är att cykla utan packning! Jag dubblade min snitthastighet bara sådär 😉 Näst sista sträckan gick helt längs med havet. Det var så vackert! En fantastisk solnedgång á la lejonkungen och klar sikt mot Danmark. I horisonten såg jag mao Köpenhamn samt en hel del båtar.
Framme i Bjärred väntade ett dukat bord med en massa gott! Känns så lyxigt att få sätta sig vid ett dukat bord efter en hel dag i rörelse! Tack så jättemycket!

Knähund.

Nästan dubbla sträckan om man cyklar…

 

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 66

Dag 66: Degeberga sommarby-Abbekås, 95 km

Vi vaknade upp till en helt strålande dag. Bästa sättet att starta dagen på var således att gå ner till havet för att ta ett dopp. Inte en människa såg vi till på den kilometerlånga stranden. När vi väl kom i vattnet förstod vi varför, det var totalt iskallt. Inte ens Vega ville ner i det..  Jag var den enda av oss som doppade sig 😉

Vi cyklade sedan längs småvägar samt riksväg  118 och 9 till Kivik. Min bild av att Skåne skulle vara ett helt platt landskap fick ändras redan i Brösarp. Fy katten vilka backar vi skulle upp och nedför. Helt galet kuperat och motvind på det. En hård start med andra ord. Riksvägarna här nere är inte heller så roliga att cykla längs. Där vi var fanns ingen vägren och absolut ingen gång- och cykelbana. Bilarna kör sjukt fort och vill helst fram så fort som möjligt. Den som tror att en familj som är på semester med husvagn har tid och kan ta det lugnt har fel. De bara svischar förbi vare sig det kommer mötande bilar/lastbilar eller inte. Blir det för trångt, vilket det alltid blir, slänger de sig bara på signalhornet och tänker förmodligen att det ska lösa problemet… Självklart kör majoriteten bra, men efter ca 5 sådana omkörningar känns det inte så roligt.

I Kivik åkte vi ut till Musteriet, där gick vi in i shoppen och hadlade några olika drycker samt en flaska äppelcider ned fläderblom. Efter Kivik väntade ytterligare några helt galna uppförsbackar.

Vi har precis som igår kört igenom mysiga skogar, idylliska samhällen och stora åkerfält, men idag kan vi även lägga till havet. Bitvis har vi cyklat helt längs med havet. Det är något visst med havet.

Efter ca 80 km var vi framme i Ystad. Det är slutet av cykelspåret längs ostkusten. Så det är nu det vänder 🙂 Eller inte riktigt än, men imorgon så! Känns konstigt men väldigt bra! På slutet har allt verkligen flutit på bra. Vi firade med att gå på restaurang och äta innan vi cyklade ytterligare ca 15 km till en plats helt längs med havet där vi slog upp tältet. Så kanske att det blir ett morgondopp även imorgon! 🙂

 

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 65

Dag 65: Ryedal-Degeberga sommarby, 67 km.

Vi började dagen med att cykla in till Sölvesborg. Där tittade vi in hos Håkan Hansen (Jag och Håkan arbtade tillsammans för 6 år sedan) hans sambo Karolina och deras åtta månader gamla dotter Amanda. Där hade vi turen att få låna duschen. Tack så mycket för det! Extremt välbehövligt enligt mig, inte fullt så nödvändigt enligt min kära reskamrat. Där satt vi sedan och pratade ett par timmar. Trevligt 🙂

Vi åkte sedan ner till centrum där vi uppsäkte en thaivagn och åt god mat. Med fulla magar cyklade vi sedan vidare längs smala och platta skånevägar. Vi har mao kommit in i Skåne nu och här är det platt och fint att cykla! Dessvärre har vi inte blivit av med motvinden än..
När vi kom till Åhus cyklade vi runt lite i centrum, stannade och åt en pizza och sedan glass innan vi cyklade vidare på flera mysiga asfaltsvägar. Hemma skulle de vägarna med all sannolikhet varit oasfalterade. Det är verkligen fint att cykla genom de skånska skogarna för att sedan komma ut direkt i scen som tagen från Astrid Lindgrens ”Bröderna Lejonhjärta”. Flera av husen, i alla fall de äldre, ser precis ut som husen därifrån. Alla nya hus är däremot av funkis-modell.  Vi fann även på ett par grusvägar, det var däremot en skakande upplevelse. Men ganska rolig 🙂 Vi genade lite mellan Ö Ljungby och Vanneberga. Det var en fin liten sträckning genom skogen! Sedan cyklade vi genom det militära skjutfältet från Vanneberga direkt till Åhus. All skjutning är nedlagd över sommaren och även det var en fin sträcka på grus samt genom en kohage.

Något vi sett blir allt vanligare är att ha skyltar utanför sina hus där man varnar för hunden. Antingen är hundar generellt mer elaka här nere, eller så gillar man helt enkelt att skrämma eventuella besökare..
Nu sitter vi på en sandstrand, tittar ut över havet som fullmånen speglar sig i och delar på en flaska vin. Liver är bra gött 🙂

Delar av grusväg nummer 2 var sisådär att cykla på.. När jag kommit halvvägs så körde jag fast och var tvungen att leda cykeln istället.

 

Sverigerunt, cykeldelen: dag 64

Dag 64:Vambåsa-Ryedal, 85 km

Regnskuren som skulle ha kommit igår mitt på dagen behagade sig att komma under natten istället. Inte oss emot 🙂 Det var dock inte det enda som väckte oss under natten.. Vega förstår inte alltid sitt eget bästa vad gäller gräsätandet. Hon bara älskar att beta och om man inte stoppar henne i tid blir det för mycket för hennes lilla mage att ta hand om och då spyr hon. Att vakna av ett hulkande är långt ifrån det trevligaste sättet att vakna på…

Vi har cyklat genom jättevacker miljö idag, i början av dagen cyklade vi igenom flera naturreservat. Jag blir lika hänförd varje gång jag ser de helt enorma ekarna. Det kändes lite som jag befann mig i en sagovärld, en bil kom däremot just i det ögonblicket och väckte mig från mitt dagdrömmande. Naturen är så växlande genom hela Sverige, inte en enda dag är dem andra lik. Det är inte bara naturen som växlar, även typ av hus och byggnader.
När man cyklar genom skogarna här är det som att cykla genom en tunnel. Träden är så stora och deras kronor sträcker sig över vägen, det är verkligen vacker och mysigt!

Vi har haft växlande molnighet hela dagen med inslag av regnskurar. Första skuren kom i Ronneby som tur var började det droppa precis när vi var vid en busskur. Där satt vi och tryckte tills det slutade. När vi kom till Ronneby hamn träffade vi på ett polskt par som cyklat runt i skandinaven under en månad. Trots att tjeckiska och polska skiljer sig åt jättemycket som språk förstod David och dem varandra. Själv stod jag bredvid och förstod inte ett ord… Samma par träffade vi sedan på igen vid ett par tillfällen under dagen.

Regnskur nummer två cyklade vi i och stannade först när de slutade, då var det dags för lunch. Det blev en speciell lunch idag som vi köpt halloumi som vi stekte på och hade på vår smörgåsar. Det är så gott och omväxling förnöjer 🙂

Motvind har vi självklart haft hela dagen, enda skillnaden var att den var ännu starkare idag. Inte kul. Men vad ska man göra? Bara att trampa på. Fördelen är väl att man hinner se mer när det inte går så fort 🙂 Ska jag vara ärlig är det inte att vinden gör det så mycket tyngre att cykla som är jobbigast. Det konstanta  ihållande ljudet blir man jättetrött av, så idag har jag cyklat med musik i öronen nästen hela dagen för att slippa susandet/svischandet.

På väg uppför en backe samtidigt som det polska paret.

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 63

Dag 63: Torsås-Vambåsa, 66 km

Det första vi gjorde i morse efter att ha ätit frukost och packat ihop lägret var att cykla till den lilla butiken som verkade ha precis allt. Men det var mest som det verkade, eller de hade iaf inte den typ av kedja jag behövde. Bara en kedja av annan typ, det hjälpte inte mig mycket.. I Torsås fanns ytterligare ett hopp om att få till cykeln, en cykelreparatör. Men han hade semester. Vi var alltså tvungna att cykla 46 km till Karlskrona. Jag vill inte klaga, men, det kan ha varit den mest problemfyllda biten hittills. Efter 4 km small min kedja av igen. Den gick inte fixa helt denna gång utan vi var tvungna att ta bort en länk. Efter det gick det rätt så bra för mig. Då kom problemen för David. Jag cyklade framför honom så att det inte skulle bli som igår, min kedja smäller av och han är långt framför och måste cykla tillbaka. När jag kom till Trollemåla stannade jag för att plocka hallon, ingen David syntes till så jag hann plocka en hel liter (!) innan jag fick ett sms av honom att han fått problem med sin cykel. Han hade fått en punktering, som han inte mer än hann laga för att en ny dök upp på annat ställe. Han fixade även den, men efter en kilometer var det samma visa igen. Innan dagen var slut var han uppe i hela 5 punkteringar och ett inte allt för glatt humör….

Att ta sig fram till Karlskrona tog med andra ord sin lilla tid. Men när vi väl kom dit hittade vi en cykelreparatör som kunde fixa problemet åt mig. Med andra ord byta kedja samt drev bak. Som tur var kunde mannen i verkstaden tänka sig att jobba över lite för att fixa det åt mig mot att jag betalade lite extra. Så nu är min cykel som ny igen!

Igår skrev jag att vinden var borta, vi hann inte ens sakna den förrän den kom tillbaka. Precis hela dagen har vi haft den i ansiktet.

För att återgå till hallonen, de var supergoda! Jag mosade en hel del av dem och hade dem på smörgåsen. Jag hoppas det blir mycket bär även hemma så att jag kan plocka när jag är färdig med turen. Men jag tvivlar lite på det, låter som om det inte varit någon sommar i Jämtland i år. Apropå Jämtland så hittade jag en jämtlandsflagga längs vägen häromdagen när vi cyklade en bit längs E22:an. Nu ligger den inte längre där och skräpar utan fladdrar friskt efter min kärra 🙂

David har inte bara haft det eländigt idag måste jag ju avsluta med att skriva, han slutade dagen med att fira att han passerat 2000 km sträcket idag.