Långfärdspaddling, dag 107

Långfärdspaddling, dag 107
Lūžņa-pelēkā kāpa, 55 km
Vågorna tryckte ännu mot land när jag vaknade i morse. Men något mindre aggressiva mot igår så jag gjorde mig redo att fortsätta. 75 meter eller så skulle jag behöva backa ut för att ta mig förbi dom värsta vågorna. Efter att jag ätit frukost och packat samman allt var det så dags. Det kändes bra tyckte jag. Inga problem. Backa en bit till sen blir vågorna mer runda och snälla. Men så kom en stor våg bakifrån. Bounty blev rädd. Kastade sig över mig så att jag inte kunde använda armarna. Resultatet blev att kajaken vred sig och hamnade med sidan mot vågorna. Ytterligare en stor våg kom och denna bröt över kajaken fast från sidan då och välte kajaken. Gjort på ett ögonblick. Vi ramlade båda ut. Jag välte fick snabbt den vattenfyllda kajaken på rätt köl. Bounty simmade direkt mot den och jag lyfte upp henne och satte henne i hennes korg och tog med allt till land igen. Bounty fick gå iland och jag försökte få upp kajaken så högt på land som krävdes för att tömma den på vatten. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Så jäkla tung. Men jag var tvungen att lyckas med det för i vattnet kom det hela tiden nya vågor som fyllde den med nytt vatten. Efter mycket slit lyckades jag och vi kunde göra ett nytt försök med en ny strategi. Denna gången placerade jag Bounty mellan mina ben under kapellet. Det för att jag skulle vara säker på att få ha armarna fria. Ett vinnande koncept! Jag tog oss snabbt ut och förbi dom vassa vågorna och hamnade i snällare vatten. Där kunde jag lyfta fram Bounty igen och sätta henne i sin korg igen. För att inte Bounty ska förknippa kajaken med något läskigt har jag därför övermatat henne med hennes favoritgodis hela dagen. Speciellt när det kommit vågor. Förhoppningsvis ska det göra att hon förknippar det med något bra!
Det är omöjligt att paddla nära land här. Ett stycke ut får man hålla sig. Men det är inga problem. Det stod dock snart klart att vi inte kommer att kunna ta oss till och från land på något smidigt sätt. Det kommer att bli lite av en utmaning varje gång i den här typen av vågor. Vi följde land först västsydväst mot fyren Ovisi. Innan landet började gå allt mer i riktning syd. Allt gick bara bra och Bounty låg tom och sov igen längre sträckor.
Innan Ventspils drog en rätt så tät dimma in, men den försvann sen lika plötsligt som den dök upp. Paddlade till södra sidan av piren och gick iland. Samma typ av vågor var även här men det gick bra. Det blev en över fyra timmar lång paus. Vi mötte en tysk man som ska bila runt Europa med en campervan i 3 månader. Han bjöd på lunch vid sin bil och vi hade ett långt och givande samtal. Han hjälpte oss sen att komma iväg från land igen. Precis som i morse placerade jag Bounty under kapellet. Det gick bra. Väldigt bra! Så fort vi tagit oss förbi dom skarpa vågorna gick allt lätt igen och inga direkta utmaningar dök upp förrän det var dags att landstiga. Även det gick bra. Men Bounty tyckte att det var läskigt.

Långfärdspaddling, dag 106

Långfärdspaddling, dag 106
Sõrve sääre-Lūžņa, 40 km
Vi klev upp samtidigt som solen gick upp. Jag var supertaggad över korsningen över till Lettland. Bounty visste inte helt vad som väntade utan var sitt vanliga jag. Förhållandena för att paddla över var optimala! Medvind och klart väder.
Efter ca två kilometer kom vi fram till södra udden av Vesitükk. Totalt såg jag tre stora örnar på ön och en hel del sjöfågel. Men bäst av allt sälar i massor! Några låg på stenar och chillade med dom allra flesta var i vattnet. Dom var, som sälar i regel är, supernyfikna och poppade upp nära kajaken. Bounty kollade skeptiskt på dom.
Efter två timmars paddlande kunde jag se en vit liten sak sticka upp lite, lite i horisonten. Nämligen fyren Mikeltornis. Det var den punkt som jag tagit ut kompassriktning mot. Mer eller mindre rakt söderut. I takt med att jag kom närmre började ett landskap växa fram. En färgförändring som blev en svag landremsa, träd började synas, först som en massa och sen kunde man utskilja ett och ett.
Den stora farleden gick helt problemfritt att korsa. Det enda vi fick problem med var landstigningen vid Lūžņa. Vågorna tryckte mot land. Det var rätt så grunt så vågorna blev brytande och väldigt skarpa. Med några meter kvar till land kom en större våg och sköljde över kajaken bakifrån. Bounty kom farandes över mig. Men det gick bra. Jag höll i henne och kastade upp henne på land när vi var framme och sen kunde jag ta mig upp på land. Inte helt lätt att göra det i den typen av vågor som inte verkar vilja göra annat än att välta kajaken eller fylla den med vatten.
Klockan var bara 13 när vi var över. Min tanke var att ta en lunchpaus för att sen fortsätta. Men vågorna blev bara allt mer aggressiva. Hade jag inte haft Bounty med hade jag inte tvekat att fortsätta. Men det ska vara njutbart även för henne!

DCIM101GOPROG0291778.JPG

DCIM101GOPROG0291788.JPG

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddling, dag 105

Långfärdspaddling, dag 105
Keskranna-Sõrve sääre, 40 km
All sömn har gjort underverk. Som en ny människa idag. Förkylningen är kvar, men symtomen är mindre. Det ösregnade hela natten. Mysigt att ligga och lyssna på smattrandet mot tältduken. Iaf så länge som man inte behöver kliva upp. Jag och Bounty tog därför en långsam morgon och väntade ut regnet.
Gammal sjö låg kvar och det var lite trixigt att komma i kajaken utan att fylla den med vatten när det väl vad dags att börja paddla. Men så snart vi båda var i och kommit en bit från land blev det bra. I nära på helt vindstilla så paddlade vi sen söderut. Vi tog oss hela vägen till Mõntu Sadam innan vi stannade för lunch. Det mest för att jag inte hittade något lämpligt lunchställe innan den hamnen. Men det var så fint att det blev så. Träffade nämligen ett trevligt svenskt par som hade seglat dit från Sverige. Fick en väldigt fin eftermiddag tillsammans med dom med bra samtal. Gav mycket ny energi.
Sen paddlade jag och Bounty den sista sträckan ner till spetsen av Saaremaas sydligaste udde. Slog upp tältet och blickade ut mot havet. Lettland syns ännu inte till. Imorn ska jag paddla över dit. Lite drygt 30 km med öppet vatten.

DCIM101GOPROG0251655.JPG

DCIM101GOPROG0261693.JPG

DCIM101GOPROG0271730.JPG

DCIM101GOPROG0281745.JPG

DCIM101GOPROG0281759.JPG

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddling, dag 104

Långfärdspaddling, dag 104
Roomassaare sadam-Keskranna, 16 km
Rinnande näsa, öm hals, öronvärk och ett huvud som känns som att det är fyllt med bomull. Motvind på det. Efter 16 km gav jag upp. Måste lyssna på kroppen som började att kännas allt mer febrig. Gick iland på en sandstrand. Lade mig ner. Somnade. Sov i tre timmar och konstaterade att jag inte skulle komma länge idag.

Långfärdspaddling, dag 103

Långfärdspaddling, dag 103
Saareküla-Roomassaare sadam, 53 km
Vaknade till en vacker dag. Vacker eller inte säger Bounty så vill jag sova mer. B är väldigt morgontrött. Så när jag packar samman allt så lägger hon sig först i ena kassen som jag bär alla prylar i och sen i ena packluckan då hon kan ligga mjukt på mina jackor där. Hon är inte dum!
Paddlade iväg på stilla vatten till tornet Laidunina. Jag gillar känslan att ha landmärken att orientera mot! Det kändes också bra att få starta lugnt som jag är rätt så förkyld nu. Känner av förkylningssymptom i öron, ögon, näsa och hals.
Sen paddlade jag från udde till udde. Det var inga som helst konstigheter. Började att blåsa på förmiddagen. Så fick paddla resten av dagen i olika grader av motvind. Prognosen lovade en dag med uppehållsväder. Jag och Bounty hamnade mitt i ett åskoväder utanför flygplatsen Nässuma lennuväli. Inte alls roligt när det blixtrar runt omkring en. Bounty blev inte rädd för åskan. Men hon ogillar regn och regnet öste fullkomligt ner. Hon lämnade därför sin korg och kröp istället ihop intill min rygg.
Jag gick iland i hamnen Roomsaare sadam och bestämde mig för att stanna där. En trevlig gästhamn! Jag hade turen att få lift, av en trevlig man, in till själva samhället för att handla mat. Han skjutsade sen tillbaka mig till hamnen. Så tacksam över det då förkylningen gör att jag känner mig sliten.
Tog en härlig dusch på kvällen innan jag kröp ner i säcken.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddling, dag 102

Långfärdspaddling, dag 102
Puise-Saareküla, 55 km
Vaknade med halsont idag. Att vistas i städer är livsfarligt!
Som det blåste lite grann i morse valde jag att ta sikte mot Rooglaiu istället för att gå direkt mot Kesselaid. Men att det går vågor verkar inte bekomma Bounty! Hon är verkligen superduktig!
Efter att vi nådde udden paddlade vi över till Kaeelaid och när vi nådde dit hade jag sån tur att vinden vred på sig. Så från att ha haft vinden rätt i sidan fick vi den nu i ryggen istället! Lyx 🙂
Jag tog sikte på färjeläget på den stora ön Muhu. I direkt anslutning till den finns en gästhamn. Paddlade dit och gick iland för lunch. Det här var en riktigt fin gästhamn! Jag möttes av hamnvärden som berättade om alla möjligheter jag hade till både mat och affärer. Men min budget tillåter inte restaurangbesök så vi satte oss intill kajaken och åt medhavd matsäck istället.
Efter en härlig lunchpaus paddlade jag ner till Muhus södra udde och fortsatte över till Saaremaa. Där möttes vi av betande kossor på udden vi kom till. Väldigt vackert! Paddlade på längs Saaremaa tills vi nådde en lämplig tältplats vilket inte enbart var enkelt pga alla stränder som bebos av fåglar. Men den som söker skall finna och vi fick en riktigt fin tältplats!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddling, dag 101

Långfärdspaddling, dag 101
Dirhami-Puise, 56 km
Jag var trött i morse. Så jäkla trött. Att jag sov så lite igår kom helt enkelt ikapp idag. Så jag och Bounty tog lite sovmorgon. Till klockan 8. Packade sedan samman allt. Det tog sin lilla tid IOM att jag ville testa att flytta på Bountys korg. Sätta den bakom mig istället. Vi kunde sen paddla iväg i härligt nästan vindstilla väder.
Vi paddlade först längs en lång sandstrand. Det är vackert att paddla här. Känns nära på helt oexploaterat. Husen längs kusten här har så långt varit få. Under dagen ändrade sig landskapet och dom kilometerlånga stränderna ersattes av vass. Hög tät vass som gjorde det omöjligt att landstiga.
Vi har paddlat en del på rätt så öppet vatten. Inget verkar bekomma Bounty. När vi paddlade förbi Matsalviken så började det att blåsa lite. Motvind som byggde upp vågor som fick kajaken att gunga och vatten stänkte. När det slog som mest och vattnet stänkte och ibland sköljde över kajaken valde Bounty att sitta istället för att ligga. Men det var hennes enda reaktion på det.
Vinden mojnade efter ett par timmar och vi gick en härlig kvällspaddling efter det. Men dagen blev mycket längre mot vad jag tänkt. Det pga att jag inte kunde hitta någon tältplats pga all vass och senare fågelområden. Men i Puise finns en hamn som vi kunde gå iland och tälta i.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddling, dag 100

Långfärdspaddling, dag 100
Laoküla (Paldinski)-Dirhami, 42 km
Det blev en tidig start på dagen. Flygbussen som skulle ta oss ut till Arlanda avgick kl. 04.45. Det var förvånansvärt mycket folk på Arlanda när vi anlade och fick stå i kö en lång stund för att checka in. Men väl framme vid disken gick det bra! Hela resan gick bra. Bounty satt med mig inne i kabinen. Det tar bara en timme att flyga till Tallinn från Stockholm. Tidsskillnaden gjorde att vi landade 8.30. Hämtade ut mitt bagage och letade mig till kollektivtrafiken. Fanns ingen infodisk, men väl en dator att ta till hjälp. Fick en resplan för hur jag skulle ta mig tillbaka till kajaken. Spårvagn, buss, tåg och sen buss blev det. Där inget av stoppen ligger i direkt anslutning till varandra. Mellan färdsätten var det alltid några hundra meter.
Det blev ett kärt återseende med kajaken. Bounty såg också ut att gilla det. Men mest gillade hon småfiskarna som hade spolats upp på land.
Det tog sin lilla tid att packa. Hade med mig betydligt mycket mer grejer nu mot när jag lämnade. Det mesta Bountys prylar. Jag fäste plastbacken som Bounty ska sitta i framför mig. Tänker att jag får prova lite olika varianter innan jag hittar den optimala lösningen!
Vid kl. 13 tog vi oss så iväg. Det här är inte Bountys första kajaktur så hon fann sig snabbt i det och hittade en bekväm ställning att ligga i. Hon såg ut att stormysa! Det var mulet och småregnade mellan varven när vi startade men dagen blev gradvis bättre allt efter timmarna gick. Desto mer sol, desto mer såg Bounty ut att njuta.
Vi paddlade i huvudsak västerut till Poosaaspea. Där svängde vi 90 grader och fick huvudriktningen söderut istället. Vi paddlade till hamnen Dirhami och satte upp tältet där. Nära och bra till en liten matvaruaffär!

Långfärdspaddling, dag 96

Långfärdspaddling, dag 96
Naissaar-Laoküla (Paldinski), 51 km
Min telefon gick helt sönder igår. Så jäkla trist. Hela ens liv finns där i. Dagboksanteckningar, bilder och annat sparat. Det är inte mycket att göra åt det och inte kommer det att hjälpa att gråta över det.
Jag fortsatte vidare västerut idag och Peter paddlade tillbaka till Finland.
Idag hade jag det väldigt lättnavigerat. Det var bara att ta sikte på en ny udde hela tiden. Först Ninamaa Neem. På vägen tid korsade jag farleden som bla går mellan Sverige och Tallinn. Fick stanna upp ett par gånger för att låta stora fartyg passera. Nästa udde att paddla till var Lohusalo. Sista udden att paddla till var Paldiski. Halvvägs dit började det att blixtra och mullra. Som tur var lite på avstånd. Men det känns alltid lite obehagligt tycker jag. Jag kollade efter blixtrar och räknade sekunderna till knallen. Kom den närmre? Det gjorde den inte. Den drog sig till motsatt riktning.
På min karta såg det ut att vara en gästhamn i Paldiski. Det fanns det inte. Enbart industrihamnar. Varav det går båtar till bla Sverige från den ena. Det hade jag sett på min karta. Jag kunde således inte ta upp min kajak där utan fick paddla vidare en bit till. I Laoküla mötte jag en trevlig kvinna som höll på att starta upp ett sjöläger för ungdomar. Jag fick parkera kajaken hos dom så hjälpte hon mig med att fixa så att jag kunde ta mig till Sverige. Hon ringde till ett bolag som kör cargo från Paldiski till Kapellskär. Som fotpassagerare får man egentligen inte kliva på dom fartygen. Men när hon förklarade min situation så valde dom att göra ett undantag. Så tacksam för det! Måste till Sverige för att fixa ny telefon, BankID etc samt bäst av allt. Hämta Bounty!
Jag var den enda kvinnliga passageraren på båten. Det var jag och många manliga lastbilschaufförer. Man vet aldrig vilka äventyr som väntar när man är på tur!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddling, dag 95

Långfärdspaddling, dag 95
Söderskär-Naissaar, 40 km
Så kom äntligen dag D. Dagen som jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Dagen då det vad dags att korsa finska viken. När man lämnade Söderskär kunde man inte se vart man skulle. Inget annat än kompassen framme på fören visade att man var på rätt väg. Inte förrän efter tre timmar med paddling så kunde man se fyren på Naissaar sticka upp lite vagt borta i horisonten. Då var det fortfarande ca 25 km kvar!
Jag är så glad och tacksam över att Peter ställde upp och gjorde överfarten med mig! Imorn kommer han att paddla ensam över tillbaka. Han har paddlat fram och tillbaka hit mellan Söderskär och Naissaar 10 gånger! Imponerade, inte sant?!
Vi hade vädergudarna på vår sida. Först lätt nordlig vind som under dagen vred och blev allt mer sydlig. Det utlovade regnet höll sig på avstånd. Men jag måste erkänna att jag blev lite nervös när åskan började att mullra när vi var ungefär halvvägs. Även den höll sig på avstånd från oss. Vågorna var stundtals stora. Men runda och snälla. Så det var aldrig några konstigheter!
När man korsar Finska viken korsar man också en bred och vältrafikerad farled. Många stora båtar gick här. Vid ett par tillfällen fick vi stanna för att vänta ut stora fartyg. Men det kändes aldrig otryggt. Man såg båtarna på långt avstånd och man ser även deras kurs. Så det gäller bara att inte befinna sig i deras väg 🙂
Känslan som uppstod inom mig när vi nådde N****** var en blandning mellan stolthet och glädje!
Det är häftigt att se ett landskap växa fram. Det första jag såg var som sagt fyren sticka upp. Sen såg man en diffus färgförändring som i takt med att man närmade sig den växte till sig att bli landmassa. Paddeltag för paddeltag formade sig denna landmassa och olika konturer började ta form.
Tack Finland för allt vackert du gav mig! Nu ser jag fram emot vackra dagar i Estland!

DCIM101GOPROGOPR1653.JPG

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA