Häromdagen släpptes namnen på dom 4 kvinnor och 4 män som är nominerade till årets kvinnliga- respektive manlige äventyrare.
Jag är väldigt glad över att finnas med bland dom nominerade!
Nominerad till årets äventyrare 2015
Svara
Kategoriarkiv: Vita bandet
29/4-15 Storrödingtjärn-Grövelsjön
29/4-15 Storrödingtjärn-Grövelsjön
Dag 69
Att det igår kändes som sommar var väldigt svårt att tro och minnas i morse. Det första jag möttes av när jag kom ut ur stugan var full vinter! Marken var täckt av ett lager nysnö och snö virvlade i luften.
Känslan i kroppen var också väldigt märklig. Vetskapen om att det idag skulle bli turens sista skiddag, att mamma snart skulle möta upp för att hämta hundarna och min packning. En lätt vemodig känsla skidade jag med. Samtidigt som jag var glad och lycklig över turen som varit så långt. Jag har tänkt mycket idag under dagen på allt vackert jag sett och alla fina människor jag mött. Jag står fast vid att det är människomötena som utgör turen. I alla fall en stor del av en tur!
Snöfallet tätnade på och vid Jakobshöjden började snön på marken vara rätt så djup. Närmare Grövelsjön hade det fallit över 2 dm snö under natten och på dom platser där den drivit så nådde snön mig nästan upp till knäna!
Framme vid stationen lade jag min hand på stationsdörren så som seden säger att man ska göra och jag var officiellt i mål! Märklig känsla att efter 69 dagar komma fram. Det har varit en underbar dag med extremt mycket skidglädje och lycka! Allas vita band blir olika långa beroende på hur man skidar, mitt vita band slutade på 1524 km. Jag har sett så mycket vackert, upplevt så mycket fantastiskt och mött så många underbara. Jag älskar att vara på tur. Jag älskar den svenska fjällvärlden!
28/4-15 S om Tänndalen-Storrödingtjärn
28/4-15 S om Tänndalen-Storrödingtjärn
Dag 68
Älska tältliv! Jag sov så galet gott sen fick jag, precis som igår, vakna till en fantastisk morgon! Skidturen upp till Rödfjället var helt sagolikt vacker. Flera gånger stannade jag för att bara ta in landskapet. Terrängen ner till Broktjärnskojan (supermysigt vindskydd/kåta) var bökig. Jag hann inte mer än komma in Rogens naturreservat förrän terrängen ändrades och blev mer svåråkt. Barfläckar, stenar som stack up, kuperat och småbrant mellan varven. Det var lite som att åka genom en labyrint.
Vid Myskelvadet trodde jag mig först ha kört fast. Skoterspåren gick rakt ner i Gaaloejåkkå för att sedan försvinna. Ledkryssen fortsatte på andra sidan och jag visste inte hur jag skulle ta mig över. Där var ingen möjlighet så mycket stod klart så jag tänkte att jag skidar längs med så kanske att jag kunde hitta en snöbrygga eller något. Något fann jag, nämligen en bro(!) bara hundra meter bort. Så då var det inga problem att ta sig över. Resten av vägen till Skedbrostugan gick smidigt.
Vid Skedbrostugan fanns bara en sak att göra. Klä av sig. Det har varit en kanondag! Bästa vädret på hela turen. Jag kunde skida i bara underkläder. Sol och vindstilla! Ljuvligt! Över Rödsjöarna stod jag och bara stakade på isen. Stakade och njöt av värmen. Nu är det inte bara vårkänslor som spritter i kroppen utan även sommarkänslor. Sol, värme och fågelkvitter samt den första fjärilen för säsongen.
Framme vid Rogenstugan tog jag en två timmar lång lunchpaus. Jag och hundarna sov oss genom i stort sett hela pausen. Så skönt! Sen var vi redo att skida över resten av Rogen och sen upp till STFs stuga vid Storrödingtjärnen.
Dagen har varit så galet bra. Jag har varit väldigt lycklig. Tror att mina vita streck i ansiktet kommer att framstå som ännu vitare. Alla veck som bildas när jag ler får aldrig någon färg. Men det är det värt!
27/4-15 Fältjägarstugan-S om Tänndalen
27/4-15 Fältjägarstugan-S om Tänndalen
Dag 67
Att få vakna av ljuset från en strålande vacker soluppgång det är lycka! En bättre start än så på en dag finns kanske inte.
Det var extremt hårt och snabbt före idag. Hela dagen! Solen har skinit och värmt hela dagen. Hela dagen har varit perfekt. Så perfekt att jag aldrig ville att den skulle ta slut.
Dagen börjades med nedförsbackar som jag ett tag misstänkte skulle bli min död. Jag kom inte många hundra meter innan jag drog min första vurpa och sen inte många hundra till innan jag drog min andra.. Men jäkligt härligt var det. Inte att ramla, men få upp hög fart så det kittlade i magen 🙂 Efter alla nedförsbackar väntar uppförsbackar. Så även idag. Så då blev det till att pinna på upp till vindskyddet Svaletjakke. Där vände det och gick utför igen. Sista biten av den utförskörningen, till Klinken, var jag tvungen att koppla lös fantastiske Girwim. Det blev lite för brant och lite för smalt i skogen. Det var fortfarande isigt så det gick fort nog (för fort…) ändå. Vilken duktig kille han är. Lyssnade klockrent på alla kommandon och sa jag inget stannade han för att vänta in mig. Vega köttade på nerför backarna på samma sätt som hon alltid gör..
Bron över Ljusnan var lite småläskig. Eller inte själva bron men på och avfarten. Jag skidade upp mot Klasberget och körde sen på oledat till Ösjösjön. Det är så underbart att skida i obanad terräng! Speciellt när föret är så som det var idag, då man kan åka och gå överallt!
Jättemånga pauser har jag tagit idag och alla har dom varit längre. Gäller att passa på att njuta när vädret är så som det är. Vid Svalåtjärn stannade jag och hundarna ett par timmar i det ljuvliga vädret. Allt tre njöt vi till fullo! Samtidigt som jag kom dit kom ett par som har stuga i Bruksvallarna dit. Väldigt trevligt att luncha tillsammans med dom!
Efter den härliga pausen kunde jag skida vidare i mina långkalsonger och sportbh ner till Tänndalen. Även i nån av dom backarna släppte jag Girwim och även nu skötte han sig exemplariskt! Det gick bra att åka ner för alla backar utom en. I den drog jag en riktig fetvurpa. I slutet av en brant isig passage var det barmark. Det tog tvärstopp. Jag flög och landade i en vattenpöl. Typiskt dåligt. Fyllde höger pjäxa med vatten och blev tämligen blöt över hela kroppen och skrubbade både armar och ben.. Men det gick rätt så bra trots allt.
Från Tänndalen måste man ta sig över ett vattendrag och en sjö. Jag litade inte på nån av dessa isar så jag kopplade lös pulkan åkte försiktigt över is för is medan jag slog med staven för att få ett hum om hållbarheten. Sen åkte jag tillbak för att hämta hundar och pulkor. Det gick bra, alla kom vi över hela och torra. Sen skidade jag upp för backen till ledkorsningen vid Svanåstugan och slog upp tältet på en tältplats i världsklass!
26/4-15 Sylarnas fjällstation-Fältjägarstugan
26/4-15 Sylarnas fjällstation-Fältjägarstugan
Dag 66
Varannandagsväder! I morse när jag slog upp ögonen möttes jag av en strålande dag! Klarblå himmel och sol som lyste upp alla vackra fjällformationer! Skidturen till Helags fjällstation kan inte beskrivas på något annat sätt än magisk!
Vid vindskyddet Mieskentjakke skidade jag ikapp Helena och vi stannade och fikade tillsammans. Backarna ner mot vindskyddet gick jäkligt fort alltså! Där gällde det att ha tungan rätt i mun, hålla koll på båda hundarna samt vart skidorna egentligen var!
Från vindsyddet skidade jag på i ett bra tempo till Helags. Föret var perfekt!
Jag har aldrig tidigare varit på Helags, men för en trevlig och fin station. Jag kom dit vid halv tolv och hade turen att bli bjuden på lunch av personalen. Supergott!
Jag hade en härlig skidtur i till Fältjägarstugan. För ett vackert landskap!
25/4-15 Blåhammaren-Sylarna
25/4-15 Blåhammaren-Sylarna
Dag 65
Jag lyxade ordentligt igår med trerättersmiddag med tillhörande dryckespaket. En middag som jag sett fram emot sen jag startade turen, och den levde upp till alla mina förväntningar! Jag blev placerad vid ett bord tillsammans med tre mycket trevliga kvinnor som skidade Jämtlandstringeln.
Att gårdagskvällen bjöd på en helt fantastisk solnedgång var svårt att tro i morse. Grått och väldigt blåsigt. 13 m/s blåste det i grundvinden när jag började skida. Men som det inte var någon nederbörd eller snö som yrde omkring var det inga problem!
Nattens minusgrader gav mig riktigt snabbt före så det tog inte lång stund att komma till Enkälens vindskydd. Från vindskyddet till Sylarna tog det i och började blåsa lite mer och hela tiden hade jag vinden emot mig. Alla jag mötte såg ut att bara glida fram helt utan ansträngning! Föret började ändras en del och snön klabbade allt mer under skidorna. Men det fungerade ändå rätt så bra. På tre timmar och femtom minuter hade vi tagit oss från Blåhammaren till Sylarna. Jag hann inte mer än packa in alla mina prylar förrän det började snöa. Är glad att jag slapp skida med snö piskande i ansiktet!
På stationen väntade en överraskning åt mig från Ida och Mimmi. Alltså Fjellkullorna! Gott till både mig och hundarna samt ett fint brev 🙂 Tack finaste ni!
Jag hade en trevlig kväll på sylarna och hade turen att komma dit en dag då det bjöds på föredrag! David Erixon visade bilder och pratade om sin tur i Yukon.
24/4-15 Storlien-Blåhammaren
24/4-15 Storlien-Blåhammaren
Dag 64
Jag hade det så himla mysigt med familjen igår! Idag kom Gerda med sina två hundar och mötte upp och tillsammans skidade vi upp till Blåhammaren. Ulrika kom och mötte upp även hon och hon hade sin Girvim med sig till mig! Sen fick jag träffa min lilla B! Hon visade stolt upp sin nya pojkvän huskyn Kimok.
Girwim är en nioårig Sibirian Husky som älskar att spring, umgås med sin familj och gosa. Han vill bli klappad och kliad hela tiden, allra helst sittandes i ditt knä.
Vilken arbetsmoral Girwim har. Drog hela tiden så jag hade riktigt bra hjälp uppför backarna!
Så himla roligt att skida med Gerda. Har haft en riktigt bra dag! Framme på Blåhammaren tog vi en fika tillsammans. Efter att vi fikat åkte Gerda ner igen och jag satte mig i bastun.
Det blev en kort skiddag. Så en riktig mjukstart från vilan. Vila gör kroppen stel!
22/4+23/4-15 Storlien
22/4+23/4-15 Storlien
Dag 62+63
Det blev två stycken vilodagar i stugan pga hård vind och mycket nederbörd. Två riktigt fina och mysiga vilodagar blev det! Första dagen tillsammans med Mathilda och andra dagen tillsammans med Elin, Julia och pappa. Så himla trevligt!
21/4-15 Skalstugan-Storlien
21/4-15 Skalstugan-Storlien
Dag 61
Vi började dagen med att skida längs en av Skalstugans privata leder, den gula, ner till Skalsvattnet. Vi korsade vattnet och kom ut vid Postmyra. Vi följde myrstråket tills att vi gensköt den ”rätta” leden. Vädret var rätt så grått till en början. Men så när vi kom upp på Hållsjörun så skingrade sig alla molnen och dimman lättade och ett fantastiskt landskap kom fram.
Vi skidade på i det fantastiska vädret tills att vi nådde Rensjösätern med sitt rosa jaktslott. Från slottet avvek vi från leden och skidade upp på Hästryggarna. På vägen upp var det så varmt att jag kunde skida i enbart sport-bh och långkalsonger. Framme på toppen drog moln in och det började att blåsa. Det gick fort från att vara varmt och skönt till betydligt kallare.
Nån kilometer innan Åhlénsstugan så mötte vi en pistmaskin. Den gav oss perfekta spår att åka i resten av vägen ner till Storlien.
Nere i Storlien gick vi på Flamman och åt en fantastisk trerätters middag. Senare på kvällen så kom pappa. Vi hade en trevlig kväll tillsammans i stugan.
20/4-15 Gråviken-Skalstugan
20/4-15 Gråviken-Skalstugan
Dag 60
Efter en skön tältnatt så började vi leta oss upp genom obanad skogsterräng. Det är helt klart bökigare att gå ospårat genom skog, men också roligare. Uppför några knickar så fick vi hjälpas åt, men det gick väldigt bra!
Vi letade oss till Grundtjärnvalen och vidare till Stor-Rensjön. Rensjön visade sig vara ungefär lika blöt som Gråsjön var igår. Ingen av oss var särskilt sugen på fotplask idag så istället för att gå den vanliga vägen mot Rensjöklumpen följde vi strandkaten till Lill-Rensjöns början. Där blev vi glatt överraskade av att isen var torr och fin! Så snart vi kommit över satte vi oss och lunchade. Jättetrevlig lunch på en fin lunchplats hade vi!
Resten av dagen följde vi en kryssmarkerad led. Längs leden träffade vi två trevliga män som arbetade med lederna. Dom gör ett bra jobb!
Vi skidade på tills vi nådde Skalstugan där vi välkomnades av fina Lisa som lät oss bo i deras härberg. Fina minnen från min vita bandet tur 2012 väcktes genast till liv.
Dan har skidat färdigt med oss nu och åkt hem. Det finns alltid minst en anledning att fira. Idag har vi minst två, dels att Mathilda visat sig var en supertalang på turskidor och dels att det är dag 60 idag. Det firade vi med att smälta 100 gram smör i en kastrull med rom som vi sen lade en massa bullbitar i. Gott!
