Långfärdspaddling, dag 104

Långfärdspaddling, dag 104
Roomassaare sadam-Keskranna, 16 km
Rinnande näsa, öm hals, öronvärk och ett huvud som känns som att det är fyllt med bomull. Motvind på det. Efter 16 km gav jag upp. Måste lyssna på kroppen som började att kännas allt mer febrig. Gick iland på en sandstrand. Lade mig ner. Somnade. Sov i tre timmar och konstaterade att jag inte skulle komma länge idag.

Långfärdspaddling, dag 103

Långfärdspaddling, dag 103
Saareküla-Roomassaare sadam, 53 km
Vaknade till en vacker dag. Vacker eller inte säger Bounty så vill jag sova mer. B är väldigt morgontrött. Så när jag packar samman allt så lägger hon sig först i ena kassen som jag bär alla prylar i och sen i ena packluckan då hon kan ligga mjukt på mina jackor där. Hon är inte dum!
Paddlade iväg på stilla vatten till tornet Laidunina. Jag gillar känslan att ha landmärken att orientera mot! Det kändes också bra att få starta lugnt som jag är rätt så förkyld nu. Känner av förkylningssymptom i öron, ögon, näsa och hals.
Sen paddlade jag från udde till udde. Det var inga som helst konstigheter. Började att blåsa på förmiddagen. Så fick paddla resten av dagen i olika grader av motvind. Prognosen lovade en dag med uppehållsväder. Jag och Bounty hamnade mitt i ett åskoväder utanför flygplatsen Nässuma lennuväli. Inte alls roligt när det blixtrar runt omkring en. Bounty blev inte rädd för åskan. Men hon ogillar regn och regnet öste fullkomligt ner. Hon lämnade därför sin korg och kröp istället ihop intill min rygg.
Jag gick iland i hamnen Roomsaare sadam och bestämde mig för att stanna där. En trevlig gästhamn! Jag hade turen att få lift, av en trevlig man, in till själva samhället för att handla mat. Han skjutsade sen tillbaka mig till hamnen. Så tacksam över det då förkylningen gör att jag känner mig sliten.
Tog en härlig dusch på kvällen innan jag kröp ner i säcken.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddling, dag 102

Långfärdspaddling, dag 102
Puise-Saareküla, 55 km
Vaknade med halsont idag. Att vistas i städer är livsfarligt!
Som det blåste lite grann i morse valde jag att ta sikte mot Rooglaiu istället för att gå direkt mot Kesselaid. Men att det går vågor verkar inte bekomma Bounty! Hon är verkligen superduktig!
Efter att vi nådde udden paddlade vi över till Kaeelaid och när vi nådde dit hade jag sån tur att vinden vred på sig. Så från att ha haft vinden rätt i sidan fick vi den nu i ryggen istället! Lyx 🙂
Jag tog sikte på färjeläget på den stora ön Muhu. I direkt anslutning till den finns en gästhamn. Paddlade dit och gick iland för lunch. Det här var en riktigt fin gästhamn! Jag möttes av hamnvärden som berättade om alla möjligheter jag hade till både mat och affärer. Men min budget tillåter inte restaurangbesök så vi satte oss intill kajaken och åt medhavd matsäck istället.
Efter en härlig lunchpaus paddlade jag ner till Muhus södra udde och fortsatte över till Saaremaa. Där möttes vi av betande kossor på udden vi kom till. Väldigt vackert! Paddlade på längs Saaremaa tills vi nådde en lämplig tältplats vilket inte enbart var enkelt pga alla stränder som bebos av fåglar. Men den som söker skall finna och vi fick en riktigt fin tältplats!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddling, dag 101

Långfärdspaddling, dag 101
Dirhami-Puise, 56 km
Jag var trött i morse. Så jäkla trött. Att jag sov så lite igår kom helt enkelt ikapp idag. Så jag och Bounty tog lite sovmorgon. Till klockan 8. Packade sedan samman allt. Det tog sin lilla tid IOM att jag ville testa att flytta på Bountys korg. Sätta den bakom mig istället. Vi kunde sen paddla iväg i härligt nästan vindstilla väder.
Vi paddlade först längs en lång sandstrand. Det är vackert att paddla här. Känns nära på helt oexploaterat. Husen längs kusten här har så långt varit få. Under dagen ändrade sig landskapet och dom kilometerlånga stränderna ersattes av vass. Hög tät vass som gjorde det omöjligt att landstiga.
Vi har paddlat en del på rätt så öppet vatten. Inget verkar bekomma Bounty. När vi paddlade förbi Matsalviken så började det att blåsa lite. Motvind som byggde upp vågor som fick kajaken att gunga och vatten stänkte. När det slog som mest och vattnet stänkte och ibland sköljde över kajaken valde Bounty att sitta istället för att ligga. Men det var hennes enda reaktion på det.
Vinden mojnade efter ett par timmar och vi gick en härlig kvällspaddling efter det. Men dagen blev mycket längre mot vad jag tänkt. Det pga att jag inte kunde hitta någon tältplats pga all vass och senare fågelområden. Men i Puise finns en hamn som vi kunde gå iland och tälta i.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddling, dag 100

Långfärdspaddling, dag 100
Laoküla (Paldinski)-Dirhami, 42 km
Det blev en tidig start på dagen. Flygbussen som skulle ta oss ut till Arlanda avgick kl. 04.45. Det var förvånansvärt mycket folk på Arlanda när vi anlade och fick stå i kö en lång stund för att checka in. Men väl framme vid disken gick det bra! Hela resan gick bra. Bounty satt med mig inne i kabinen. Det tar bara en timme att flyga till Tallinn från Stockholm. Tidsskillnaden gjorde att vi landade 8.30. Hämtade ut mitt bagage och letade mig till kollektivtrafiken. Fanns ingen infodisk, men väl en dator att ta till hjälp. Fick en resplan för hur jag skulle ta mig tillbaka till kajaken. Spårvagn, buss, tåg och sen buss blev det. Där inget av stoppen ligger i direkt anslutning till varandra. Mellan färdsätten var det alltid några hundra meter.
Det blev ett kärt återseende med kajaken. Bounty såg också ut att gilla det. Men mest gillade hon småfiskarna som hade spolats upp på land.
Det tog sin lilla tid att packa. Hade med mig betydligt mycket mer grejer nu mot när jag lämnade. Det mesta Bountys prylar. Jag fäste plastbacken som Bounty ska sitta i framför mig. Tänker att jag får prova lite olika varianter innan jag hittar den optimala lösningen!
Vid kl. 13 tog vi oss så iväg. Det här är inte Bountys första kajaktur så hon fann sig snabbt i det och hittade en bekväm ställning att ligga i. Hon såg ut att stormysa! Det var mulet och småregnade mellan varven när vi startade men dagen blev gradvis bättre allt efter timmarna gick. Desto mer sol, desto mer såg Bounty ut att njuta.
Vi paddlade i huvudsak västerut till Poosaaspea. Där svängde vi 90 grader och fick huvudriktningen söderut istället. Vi paddlade till hamnen Dirhami och satte upp tältet där. Nära och bra till en liten matvaruaffär!

Långfärdspaddling, dag 96

Långfärdspaddling, dag 96
Naissaar-Laoküla (Paldinski), 51 km
Min telefon gick helt sönder igår. Så jäkla trist. Hela ens liv finns där i. Dagboksanteckningar, bilder och annat sparat. Det är inte mycket att göra åt det och inte kommer det att hjälpa att gråta över det.
Jag fortsatte vidare västerut idag och Peter paddlade tillbaka till Finland.
Idag hade jag det väldigt lättnavigerat. Det var bara att ta sikte på en ny udde hela tiden. Först Ninamaa Neem. På vägen tid korsade jag farleden som bla går mellan Sverige och Tallinn. Fick stanna upp ett par gånger för att låta stora fartyg passera. Nästa udde att paddla till var Lohusalo. Sista udden att paddla till var Paldiski. Halvvägs dit började det att blixtra och mullra. Som tur var lite på avstånd. Men det känns alltid lite obehagligt tycker jag. Jag kollade efter blixtrar och räknade sekunderna till knallen. Kom den närmre? Det gjorde den inte. Den drog sig till motsatt riktning.
På min karta såg det ut att vara en gästhamn i Paldiski. Det fanns det inte. Enbart industrihamnar. Varav det går båtar till bla Sverige från den ena. Det hade jag sett på min karta. Jag kunde således inte ta upp min kajak där utan fick paddla vidare en bit till. I Laoküla mötte jag en trevlig kvinna som höll på att starta upp ett sjöläger för ungdomar. Jag fick parkera kajaken hos dom så hjälpte hon mig med att fixa så att jag kunde ta mig till Sverige. Hon ringde till ett bolag som kör cargo från Paldiski till Kapellskär. Som fotpassagerare får man egentligen inte kliva på dom fartygen. Men när hon förklarade min situation så valde dom att göra ett undantag. Så tacksam för det! Måste till Sverige för att fixa ny telefon, BankID etc samt bäst av allt. Hämta Bounty!
Jag var den enda kvinnliga passageraren på båten. Det var jag och många manliga lastbilschaufförer. Man vet aldrig vilka äventyr som väntar när man är på tur!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddling, dag 95

Långfärdspaddling, dag 95
Söderskär-Naissaar, 40 km
Så kom äntligen dag D. Dagen som jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Dagen då det vad dags att korsa finska viken. När man lämnade Söderskär kunde man inte se vart man skulle. Inget annat än kompassen framme på fören visade att man var på rätt väg. Inte förrän efter tre timmar med paddling så kunde man se fyren på Naissaar sticka upp lite vagt borta i horisonten. Då var det fortfarande ca 25 km kvar!
Jag är så glad och tacksam över att Peter ställde upp och gjorde överfarten med mig! Imorn kommer han att paddla ensam över tillbaka. Han har paddlat fram och tillbaka hit mellan Söderskär och Naissaar 10 gånger! Imponerade, inte sant?!
Vi hade vädergudarna på vår sida. Först lätt nordlig vind som under dagen vred och blev allt mer sydlig. Det utlovade regnet höll sig på avstånd. Men jag måste erkänna att jag blev lite nervös när åskan började att mullra när vi var ungefär halvvägs. Även den höll sig på avstånd från oss. Vågorna var stundtals stora. Men runda och snälla. Så det var aldrig några konstigheter!
När man korsar Finska viken korsar man också en bred och vältrafikerad farled. Många stora båtar gick här. Vid ett par tillfällen fick vi stanna för att vänta ut stora fartyg. Men det kändes aldrig otryggt. Man såg båtarna på långt avstånd och man ser även deras kurs. Så det gäller bara att inte befinna sig i deras väg 🙂
Känslan som uppstod inom mig när vi nådde N****** var en blandning mellan stolthet och glädje!
Det är häftigt att se ett landskap växa fram. Det första jag såg var som sagt fyren sticka upp. Sen såg man en diffus färgförändring som i takt med att man närmade sig den växte till sig att bli landmassa. Paddeltag för paddeltag formade sig denna landmassa och olika konturer började ta form.
Tack Finland för allt vackert du gav mig! Nu ser jag fram emot vackra dagar i Estland!

DCIM101GOPROGOPR1653.JPG

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddling, dag 94

Långfärdspaddling, dag 94
Mäntysaari-Söderskär, 35 km
Strax efter kl. 12 idag kom Peter ut till Mäntysaari för att möta upp. Tacksamheten jag känner över att han ställer upp och paddlar med mig över finska viken är oändlig.
Prognosen för dagen såg inte enbart bra ut. Ostabilt väder med hårda sydvästliga vindar sa den. Verkligheten blev annorlunda. Den blev tusen gånger bättre! Om vi bortser från några korta stunder med regnskurar har vi fått paddla i ett blått hål. Men helt omringad av svarta moln. Kändes Verkligen som att vara på helt rätt plats 🙂 vinden blev dessutom inte sydvästlig den var snarare ostlig! Med andra ord medvind!
Vi valde att paddla så långt ut som möjligt. Bland dom allra yttersta öarna. Det är som Peter säger, en oerhörd frihetskänsla!
Vi stannade till på Bylandet för att äta lite. Vi hann inte mer än svälja sista tuggan förrän det började att regna. Men tänk vilken tur vi hade att vi hann äta helt torra! Sen regnade det en skur över oss. Men sista biten fram till den mycket trevliga ön Söderskär var det uppehåll. Vi fick sätta upp våra tält utan regn. Det höll sig helt fram tills det var dags att säga god natt. Då började det att falla igen. Mysigt att ligga i tältet och lyssna till dropparna mot tältduken!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddling, dag 93

Långfärdspaddling, dag 93
Furuholmen-Mäntysaari, 33 km
Vinden lugnade sig under natten och den västliga vinden som var kvar var helt ok att paddla genom. Till en början.. men redan efter 5 km började det att blåsa upp på nytt och det blev allt tyngre att ta sig framåt i den. Men hela vägen fram till Hevossalmi var åtminstone utan vågor. Så snart jag passerade bron blev sjön allt met orolig och vinden tilltog ytterligare. Sjön var snarare orolig än hade stora vågor. Vågorna gick än hit och än dit. Jag satte korta delmål mellan olika öar. Fungerade rätt så bra fram till hamnen Särkkä. Sen tog det tvärstopp vid Harakka. Eller just vid den ön så var jag i lä. Men den korta sträckan dit var oerhört tung. Det blåste nu 13 m/s. Det är tungt att paddla mot. Jag pratade med Auli som tipsade om vilken väg jag skulle välja. Vinden vred och blev allt mer sydlig. Jag paddlade ner till kanalen och paddlade genom hamnen. Där gick det smärtfritt med motigt. Så snart jag tagit mig genom den och jag tog sikte mot Ärtholmen var det nästan stopp. Vinden var rätt mot mig. Fick verkligen kämpa för att ta mig framåt genom vinden och vågorna som börjat växa sig stora. Det var som tur var ingen jättelång sträcka. Men vid Ärtholmens spets väntade ännu jobbigare sjö. Aldrig nånsin tidigare paddlat genom så krabb sjö. Som att sitta med kajaken i gryta med hårt kokande vatten. Fast isande kallt istället för varmt. Eller förresten inte vatten. Något som sprätter mer när det kokar. I hamnen låg ett stort militärskepp med den amerikanska flaggan på. Bredvid den fanns en mindre militärbåt. Den verkade inte helt nöjd med min närvaro och åkte så att den hela tiden var mellan mig och skeppet. Sen blev jag eskorterad, det var iaf så det kändes, av en båt från sjöräddningen. Den höll sig nära mig tills jag passerat den krabba sjön och hamnade på lugnare vatten mellan Drumsö och Busholmen. Den sträckan gick snabbt att paddla med vinden rätt i ryggen. På Drumsös norra sida var det lugnt och skönt. Där var jag i lä från vinden och sen lagom tills jag rundat den och var på väg söderut igen hade vinden mojnat. Så det blev en behaglig paddling till Mäntysaari där Auli och Päivi väntade på mig med en varm bastu! Efter bastun startade dom en brasa vid grillplatsen och bjöd på grillat. Det var så fint hur dagen vände till att bli helt underbar! Så tack för att ni förgyllt min tur ännu en gång!

Långfärdspaddling, dag 92

Långfärdspaddling, dag 92
Kaivokari-Furuholmen, 13 km
Det har varit hårda västliga vindar idag igen. Så jag sköt på paddelstarten. Först till 10, sen till 12 men kom inte iväg förrän kl. 17. För tvärtemot vad prognosen lovade så avtog aldrig vinden. Tvärtom. Den tilltog under hela för- och eftermiddagen. Vid 17 hade den dock mojnat något och var nere på 8 m/s. Det gick trögt att ta sig framåt. Jag satte upp korta delmål till olika öar. Kändes alltid bra att nå dom och belönas med en kortare sträcka i lä. Men när jag nådde Stora Korpholmen tilltog vinden i styrka igen och ännu mer när jag nådde fram till lilla ön Rönn. Så det var bara att ge upp paddelplanerna för dagen. Paddla över till den fantastiskt trevliga ön Furuholmen. Fick en trevlig kväll där. Hoppas på bättre väderlycka imorn!
Hur lång tycker du att denna kajakresa ska bli? Vill du vara med och göra den lite längre?