Långfärdspaddling, dag 94

Långfärdspaddling, dag 94
Mäntysaari-Söderskär, 35 km
Strax efter kl. 12 idag kom Peter ut till Mäntysaari för att möta upp. Tacksamheten jag känner över att han ställer upp och paddlar med mig över finska viken är oändlig.
Prognosen för dagen såg inte enbart bra ut. Ostabilt väder med hårda sydvästliga vindar sa den. Verkligheten blev annorlunda. Den blev tusen gånger bättre! Om vi bortser från några korta stunder med regnskurar har vi fått paddla i ett blått hål. Men helt omringad av svarta moln. Kändes Verkligen som att vara på helt rätt plats 🙂 vinden blev dessutom inte sydvästlig den var snarare ostlig! Med andra ord medvind!
Vi valde att paddla så långt ut som möjligt. Bland dom allra yttersta öarna. Det är som Peter säger, en oerhörd frihetskänsla!
Vi stannade till på Bylandet för att äta lite. Vi hann inte mer än svälja sista tuggan förrän det började att regna. Men tänk vilken tur vi hade att vi hann äta helt torra! Sen regnade det en skur över oss. Men sista biten fram till den mycket trevliga ön Söderskär var det uppehåll. Vi fick sätta upp våra tält utan regn. Det höll sig helt fram tills det var dags att säga god natt. Då började det att falla igen. Mysigt att ligga i tältet och lyssna till dropparna mot tältduken!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddling, dag 93

Långfärdspaddling, dag 93
Furuholmen-Mäntysaari, 33 km
Vinden lugnade sig under natten och den västliga vinden som var kvar var helt ok att paddla genom. Till en början.. men redan efter 5 km började det att blåsa upp på nytt och det blev allt tyngre att ta sig framåt i den. Men hela vägen fram till Hevossalmi var åtminstone utan vågor. Så snart jag passerade bron blev sjön allt met orolig och vinden tilltog ytterligare. Sjön var snarare orolig än hade stora vågor. Vågorna gick än hit och än dit. Jag satte korta delmål mellan olika öar. Fungerade rätt så bra fram till hamnen Särkkä. Sen tog det tvärstopp vid Harakka. Eller just vid den ön så var jag i lä. Men den korta sträckan dit var oerhört tung. Det blåste nu 13 m/s. Det är tungt att paddla mot. Jag pratade med Auli som tipsade om vilken väg jag skulle välja. Vinden vred och blev allt mer sydlig. Jag paddlade ner till kanalen och paddlade genom hamnen. Där gick det smärtfritt med motigt. Så snart jag tagit mig genom den och jag tog sikte mot Ärtholmen var det nästan stopp. Vinden var rätt mot mig. Fick verkligen kämpa för att ta mig framåt genom vinden och vågorna som börjat växa sig stora. Det var som tur var ingen jättelång sträcka. Men vid Ärtholmens spets väntade ännu jobbigare sjö. Aldrig nånsin tidigare paddlat genom så krabb sjö. Som att sitta med kajaken i gryta med hårt kokande vatten. Fast isande kallt istället för varmt. Eller förresten inte vatten. Något som sprätter mer när det kokar. I hamnen låg ett stort militärskepp med den amerikanska flaggan på. Bredvid den fanns en mindre militärbåt. Den verkade inte helt nöjd med min närvaro och åkte så att den hela tiden var mellan mig och skeppet. Sen blev jag eskorterad, det var iaf så det kändes, av en båt från sjöräddningen. Den höll sig nära mig tills jag passerat den krabba sjön och hamnade på lugnare vatten mellan Drumsö och Busholmen. Den sträckan gick snabbt att paddla med vinden rätt i ryggen. På Drumsös norra sida var det lugnt och skönt. Där var jag i lä från vinden och sen lagom tills jag rundat den och var på väg söderut igen hade vinden mojnat. Så det blev en behaglig paddling till Mäntysaari där Auli och Päivi väntade på mig med en varm bastu! Efter bastun startade dom en brasa vid grillplatsen och bjöd på grillat. Det var så fint hur dagen vände till att bli helt underbar! Så tack för att ni förgyllt min tur ännu en gång!

Långfärdspaddling, dag 92

Långfärdspaddling, dag 92
Kaivokari-Furuholmen, 13 km
Det har varit hårda västliga vindar idag igen. Så jag sköt på paddelstarten. Först till 10, sen till 12 men kom inte iväg förrän kl. 17. För tvärtemot vad prognosen lovade så avtog aldrig vinden. Tvärtom. Den tilltog under hela för- och eftermiddagen. Vid 17 hade den dock mojnat något och var nere på 8 m/s. Det gick trögt att ta sig framåt. Jag satte upp korta delmål till olika öar. Kändes alltid bra att nå dom och belönas med en kortare sträcka i lä. Men när jag nådde Stora Korpholmen tilltog vinden i styrka igen och ännu mer när jag nådde fram till lilla ön Rönn. Så det var bara att ge upp paddelplanerna för dagen. Paddla över till den fantastiskt trevliga ön Furuholmen. Fick en trevlig kväll där. Hoppas på bättre väderlycka imorn!
Hur lång tycker du att denna kajakresa ska bli? Vill du vara med och göra den lite längre? 

Långfärdspaddling, dag 91

Långfärdspaddling, dag 91
Sundholmen-Kaivokari, 59 km
Blev väckt mitt i natten av ett hällregn. Prognosen hade lovat klart väder för natten så jag hade inte täckt sittbrunnen av förhoppningen att sitsen skulle torka upp tills det var dags att bege sig. Så jag fick springa dit och sätta på skyddet. Jag hann i tid. Den hann aldrig bli särskilt blöt. Lagom tills det var dags att kliva upp så hade regnet upphört och vattnet låg relativt stilla. Så jag fick en lugn och skön start. Jag tog sikte på sjömärket Kejvsalö. Dit är det 10 km och dom gick väldigt fint. Lyssnade på sommarprat och njöt av paddlingen.
Sen började vinden att tillta. Självklart från väst.. Det blev allt tyngre att ta sig fram men det fungerade. Det blåste ca 6-7 m/s rätt mot mig. Men tanken att den vindstyrkan känns lättare att ta sig fram i idag än för 3 månader sen stärkte mig och då gick det genast bättre!
Jag följde farleden mot Fårtaraudden. Hela vägen dit fick jag vinden snett mot mig istället för rätt mot mig. Så hade jag det sen. Vinden ömsom snett mot mig och ömsom rätt mot mig. När jag närmade mig Björholmen började vinden att ta i mer. Nu var medelvinden 10-12 m/s. Började bli riktigt tungt att ta sig fram genom den. Så när jag nådde färjeläget Tirmo-Sundön efter att ha paddlat sista 20 minuterna i ett ösregn bestämde jag mig för att gå iland för ett besök på restaurangen där. Så skönt att få på sig torra kläder och sen sitta varm och torr och äta en vegetarisk burgare. Väntade ut vinden där ett par timmar innan jag fortsatte vidare när vinden lugnat sig till 8 m/s. Fortfarande rätt mot mig. Som P4 Jämtland skulle ringa mig för att höra om turen fick jag gå iland på lilla Siperholmen. Hade jag inte varit i lä där så hade nog ingen hört vad jag sagt.
Vinden avtog sakta men säkert under kvällen. Men gammal sjö låg kvar. Vågorna var stora, men rätt så rundade så det var inga problem. Jag paddlade mer eller mindre rätt västerut till Ängesudden. Några intensiva, men korta regnskurar föll över mig. Men himlen blev allt mörkare och hotade om betydligt mycket mer.
Fick några lugna och skyddade kilometer fram till Varlaxudden. Där började dom stora vågorna att rulla. Men det var nästan vindstilla. Vågorna var stora, men snälla. Men molnen såg allt mer elaka ut och snart hamnade jag i ett äkta hällregn. Det höll i sig i en dryg timme. Men jag måste säga att jag hade tur. Med en kvart kvar till min tänkta tältplats på Kaivokari (som jag blivit tipsad om) upphörde regnet. Jag hann komma iland, packa ut kajaken, få tältet på plats och byta om innan nästa omgång med hällregn började falla. Mysigt att ligga i tältet och lyssna på regnet!

DCIM101GOPROGOPR1386.JPG

DCIM101GOPROG0221390.JPG

DCIM101GOPROG0231456.JPG

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

DCIM101GOPROG0241538.JPG

DCIM101GOPROG0241558.JPG

DCIM101GOPROG0241612.JPG

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddling, dag 90

Långfärdspaddling, dag 90
Lounstniemi-Sundholmen, 34 km
Sist jag var ute på långfärdspaddling var 2015. Då paddlade jag blå bandet plus en lextra snutt ner till Vasa. Det tog mig 89 dagar. Med andra ord blev det här idag min längsta tur hittills i kajak både vad gäller tid och sträcka.
Prognosen lovade hård vind idag från eftermiddagen så klev upp lite tidigare för att kunna paddla lite innan vinden skulle sätta stopp för mig. Västlig vind skulle det bli. Prognosen hade däremot underskattat vindstyrkan från morgonen. Så det blev betydligt mycket tyngre mot vad jag räknat med. Så när jag efter mycket slut nådde Gäddbergsö bestämde jag mig för att paddla upp genom Bjånnässundet istället för att fortsätta väster ut. Det var nog ett bra val även om det gick tungt även här. Jag paddlade upp till öns nordligaste punkt för att runda den. Här var jag rätt så skyddad så det gick lätt i en hel kilometer innan hård motvind mötte mig i Röörsfjärden. Tog sikte på Kvarnholmen och gick iland för en kort paus. Funderade över hur jag skulle göra. Efter att ha fyllt på med ny energi bestämde jag mig för att fortsätta en bit till.
Fram till Klobbudden gick det smärtfritt. Hade vinden från sidan. Men det var iaf inte så mycket sjögång. Läget ändrades helt så snart udden var rundad. Vinden tilltog i styrka och jag hade den rätt mot mig. Det gick tungt att ta sig framåt och i takt med att vinden tilltog blev det allt sämre. Vågorna som bildades var aggressiva. Dom lyfte upp kajaken och släppte ner den med en smäll så att vatten skvätte åt alla håll och med ojämna mellanrum kom vågor så stora att dom istället sköljde över mig. När det kom flera såna på raken blev det svårt att se. Men det är fascinerande vad som händer med ens fokus när förhållandena omkring en blir tuffare. Sista kilometern tog en hel timme. Jag tog i för allt vad jag var värd. Upplevde att speciellt bålmuskulaturen fick arbeta. Jag tog i tills jag kräktes. Sen var det bara att fortsätta att kämpa på.
Känslan att komma fram till hamnen på Sundholmen, Lovissa var framför någon som kan liknas med lättnad. Sista timmen var medelvinden 14 m/s. Det var så satans tungt. Så att få lägga sig på gräset och andas ut var helt fantastiskt! Eller så här gick det till egentligen.. jag lade ut min dunjacka. Kröp trött ihop till en boll på den och sov i 3(!) timmar.

Långfärdspaddling, dag 89

Långfärdspaddling, dag 89
Ykspuinen-Lounstniemi, 60 km
Fick en lugn och fin morgon på min lilla ö. Tältet stod i lä så av vinden märkte jag inte något förrän jag satt i kajaken och började paddla. Det kändes så lyxigt att få paddla iväg i helt torra kläder! Allt som blev blött igår hann torka under natten.
Precis hela dagen har jag paddlat i västlig eller sydvästlig vind. Med andra ord konstant motvind. För att det inte skulle kännas övermäktigt pluggade jag i min favoritpeppmusik i öronen och satte upp korta delmål. Det fungerade bra. Men stundtals gick det oerhört tungt.
Att vända känns i regel småtungt kan jag tycka. Men inte nu. Sträckan ser helt annorlunda ut från det här hållet och jag har hela tiden nya horisonter trots att jag kommer till samma platser som häromdagen.
Milen innan Kotka blev den tyngsta på hela dagen. Stundtals var jag osäker på om jag ens avancerade framåt. Gjorde misstaget att lyssna på ett sommarprat som berörde mig i själen samtidigt. Att gråta och paddla i motvind är en smådålig kombo. Smådålig men rätt så befriande.
Genom själva Kotka gick också tungt. Men så snart jag tagit mig genom staden mojnade vinden något. Det var fortfarande kämpigt att ta sig framåt, men inte alls som innan. Det kändes att det tog på krafterna idag att arbeta i vinden. Hade inte supermycket energi kvar väl framme vid Lounstniemi som jag även tältade på häromdagen. Energi kom dock tillbaka så fort tältet var på plats och jag fått mat i magen.

Långfärdspaddlarnas blåvita band, dag 28

Långfärdspaddlarnas blåvita band, dag 27
Saunamaa-Virojoki-Ykspuinen, (52+20) 72 km
Vinden har vänt! Efter att ha letat mig ut genom vassen mellan Saunamaa och Matomaa så kunde jag paddla mot Pieni-Musta i lätt medvind. Kändes helt underbart! Det är kanske just det som är fördelen med att ha motvind mellan varven? Att man uppskattar medvind så oerhört mycket sen!
Prognosen lovade lätt västlig vind på förmiddagen och hård på eftermiddagen. Men redan på morgonkvisten började det att ta i och blåsa ca 10 m/s i medelvind. Jäklar vilken fart jag fick! Stundtals, på lite mindre skyddade platser blev det lite väl mycket sjö. Men inte mer än att det inte gick att hantera. Det gick fort att ta sig framåt! Fick lägga om min tänkta rutt något för att paddla så skyddat som möjligt fram till Heposaari, udden att runda för att paddla upp till Virojoki vilket är slutpunkten för Långfärdspaddlarnas blåvita band.
Det är ett vackert landskap att paddla genom med en skärgård med granklädda öar. På en av öarna har skogsavverkning skett och en enorm båt lastades med timmer.
Efter att ha rundat Heposaari och börjat paddla norrut och kom till Tuuholmi så började en båt köra mot mig. Jag tänkte att shit, nu är det en fritidsbåt som kommer att köra på mig. Så jag viftade och ropade stopp, stopp, stopp! Fick till svar att No, you should stop. Det var ryska gränspolisen. Men dom var supertrevliga och skrattade gott när jag berättade vad jag trodde. Pratade en längre stund med dom. Det dom främst ville var att kolla om jag visste vad dom vita stolparna var för något. Jag svarade att det är gränsen till Ryssland och det betyder att man inte får paddla över där. Dom blev nöjda med mina svar. Men dom var även nyfikna på att höra om min resa.
I hård sidvind tog jag mig sen upp till Huvisaari. Därifrån upp till Virojoki kunde jag paddla helt skyddat bland vass och vackra näckrosor. Kändes lite märkligt att komma fram. Jahapp. Det var det. Gick iland. Handlade mat och satt sen i tre timmar och tänkte genom min resa och allt jag har att vara tacksam över. Speciellt alla underbara människor som förgyllt min tur längs vägen.
Till min stora förvåning på väg söderut igen så hade vinden mojnat. Det helt tvärtemot prognosen! Jag hade räknat med att det skulle vara mer eller mindre omöjligt att ta sig framåt. Det var lite motigt. Men långt ifrån omöjligt! Sista 7 kilometrarna fram till ön Ykspuinen var småtunga men när jag möttes av den extremt trevliga lilla ön med ett vindskydd på släpptes all trötthet och jag var enbart glad över att vara där!

DCIM101GOPROG0211334.JPG

DCIM101GOPROG0211370.JPG

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERAw

Långfärdspaddlarnas blåvita band, dag 27

Långfärdspaddlarnas blåvita band, dag 27
Lounatniemi-Saunamaa, 29 km
Hård motvind och sidvind precis hela dagen. Har försökt att paddla så skyddat som möjligt, men stundtals var känslan att vara fast på ett löpband. Misstänker att den faktiska distansen blev mycket längre pga avdriften.
Jag började med att ta mig mot norra delen av Mussola för att sen paddla genom staden. Nån kortare sträcka var så pass skyddad att just den gick smärtfritt, men dom allra flesta var så sjukt tunga. Så när jag kom fram till Äijänniemen uimaranta gick jag iland på den härliga stranden för att vänta ut vinden något. Slutade med att jag lade mig i skuggan och sov ett par timmar. När jag sen fortsatte hade vinden inte avtagit, men jag hade iaf mer energi. Tog mig ett gäng kilometrar till innan jag gav upp. Nya tag imorn!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERAn

Långfärdspaddlarnas blåvita band, dag 26

Långfärdspaddlarnas blåvita band, dag 26
Bockhamn, Byön-Lounatniemi, 51 km
Regnandet höll i sig hela natten. Det är så mysigt att ligga inne i tältet och lyssna till det smattrandes mot tältduken. Men inte fullt så mysigt att kliva upp i. Men det slapp jag! För just som jag började packa ihop allting så blev det uppehåll. Var sedan uppehåll tills allt låg på plats i packluckorna. Då startade det igen. Skurar har sedan kommit och gått genom hela dagen. Men inte alls såna mängder som prognosen hade utlovat vilket var skönt!
Det har varit en blåsig dag. Vinden gjorde att det stundtals var svårt att ta sig framåt då den kom rakt emot mig. På eftermiddagen vred den och blev allt mer nordlig. Så nån passage blev lite obekväm du vågorna titt som tätt sköljde över kajaken och mitt kapell inte längre håller helt tätt. Men det ska snart bytas ut. Känns väldigt skönt att åter kunna få sitta torrt!
Jag paddlade mellan Stora och Lilla Hudö. Först trodde jag inte att det skulle gå pga all vass. Men det gled på fint där genom den höga vassen. Kändes speciellt när fören på kajaken klöv vägen framför mig. Speciellt när jag tagit mig igenom det och jag kom ut på öppet vatten igen. Som att komma till en annan värld. Hade jag varit barn hade jag tänkt att jag gått in i det stora klädskåpet och kommit ut till Narnia.
Sista 6 km var riktigt tunga och motiga i rejält regnande. Så det kändes så bra att komma fram till den lilla ön som Auli tipsat om. Jag fick iland. Böjer mig ner för att dra upp kajaken, tittar upp och där kom en liten båt till min stora förvåning. Det var ett par män som åker hit årligen för att tälta och fiska tillsammans. Med sig hade dom en tältbastu som jag blev bjuden över till. Det var helt underbart att få kroppen varm och mjuk innan jag kröp ner i sovsäcken! Drömmigt avslut på dagen med andra ord 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långfärdspaddlarnas blåvita band, dag 25

Långfärdspaddlarnas blåvita band, dag 25
Arabiastranden, Helsingfors-Bockhamn, Byön, 63 km
Startade dagen lugnt och skönt med en god frukost innan jag gick hjälp att ta ned alla grejer till stranden igen för att fortsätta. Det var lugnt och stilla på vattnet när jag letade mig ut från staden. Men så snart jag kom till mer öppet vatten möttes jag av motvind som sen höll i sig resten av dagen.
Det har varit en vacker paddlingsdag motvinden till trots. Jag fortsätter att fascineras av alla fågelungar! Sen hade jag en magisk lunchpaus tack vare allt gott som Taru skickade med mig!
Sista två timmarna mot Bockhamn paddlade jag genom ett lätt men ihållande regn. Men samtidigt som det började regna avtog vinden så det blev mer lättpaddlat.
Idag har jag totalt sett paddlat i 85 dagar och jag passerade min 350nde milstolpe. Totalt har jag nu paddlat 3532 km.
Blev en kort text idag. Är trött ikväll. Men kroppen kändes pigg genom hela paddlingsdagen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA