Karpaterna, Dag 70

Karpaterna

Dag 70: Buşteni-V. Gaura

11 september 2017

Fortfarande seg i kroppen lämnade jag Buşteni. Stigningen upp till Cabana Caraiman gick först brant uppför genom skog och sedan om möjligt ännu brantare i hög alpin terräng. På flera platser fanns vajer att hålla i som hjälp att dra sig upp med.

Segheten och tröttheten var som bortglömd framme vid Cabana Caraiman. Som alltid iofs när man tagit sig upp för den backe man ska. Tältet var totalt genomblött i morse när vi skulle packa samman så jag passade på att slå upp det medan vi lunchade. Själva cabanan var stängd så det blev inga extra lyxigheter. Jag gjorde däremot ett enormt misstag här. Jag hade köpt vegetarisk pastej dagen innan som jag hade på min lunchsmörgås. Det skulle jag inte ha gjort. Drabbades av matförgiftning, vilket är anledningen till att detta inlägg blir väldigt kort trots en naturmässigt helt fantastisk dag.

Vi gick vidare mot Cabana Babele, vilken även den var stängd. Möter väldigt mycket människor som vandrar omkring efter att ha åkt kabinbana upp. Ungefär här börjar jag att må illa. Ett illamående som tilltar i takt med att vi närmar oss Cabana Omul, 2507 möh. Den cabanan var öppen och jag köper en coca-Cola i hopp om att den ska ta bort mitt illamående. Det hjälpte inte. Vi går vidare men kommer inte långt förrän jag börjar att kräkas. Spyr sen mer eller mindre nonstop i 3 timmar. Får därför bivackera vid Saua Hornurilor, 2311 möh. (Det råder tältningsförbud i Bucegi-bergen). Med jämna mellanrum får jag slänga mig ut från tältet för att kräkas ännu mer.. efter några timmar kommer vi fram till att vi måste flytta tältet. Det blåste för mycket. På svaga och skakiga ben gick jag ner mot V. Gaura. Där vi hittade en lämplig tältplats. Somnade nästan bums när vi fått tältet på plats. Helt utslagen.

Karpaterna, Dag 69

Karpaterna

Dag 69: Șaua Paltin-Buşteni

10 september 2017

Det är helt galet hur mycket jag sover när jag är på tur. 10-12 timmar per natt är standard. I natt var inget undantag. Vaknade bara till en kort stund någon gång mitt i natten av att det började regna. Regnandet upphörde dock lagom tills det var dags att kliva upp. Kvar vara bara en tjock dimma. Men den lättade lagom till gångstart.

Hela dagen bjöd på underbart vacker natur och vacker utsikt. Bl.a. mot Bucegibergen. Vi började med att gå upp mot Paltin, 1960 möh och höll oss sen på hög höjd fram tills att det var dags att gå ner till Buşteni.

Vi har i huvudsak gått längs en bergsrygg som tog oss upp och ner för flera toppar. På väg upp för en av dessa toppar fick jag se turens femte björn. Men denna gång på avstånd. Jag hann ta en bild på den, om än suddig.

Jag har plockat och ätit mycket lingon även idag. Turlyx!

Jag har tänkt på det både igår och idag vilken väldig tur jag haft med vädret denna vandring! Antalet regndagar är lätträknade.

Kroppen är fortfarande seg och trött. Märker det speciellt i uppförsbackarna. Idag har det varit ganska mycket uppför. Men när man belönas med vacker utsikt glöms det bort bär man når toppen.

Att komma ner till Buşteni blev lite av en chock. Var inte beredd på hur pass stort det var eller hur mycket folk som fanns där. Vi provianterade och letade sedan reda på en lämplig tältplats. I själva nationalparken råder tältningsförbud, men vi hittade en bra precis utanför.

Ibland känns världen verkligen liten. Vid Cabana Dochia (häromveckan) åt jag lunch med ett väldigt trevligt sällskap. En av kvinnorna i det sällskapet mötte jag idag igen! Precis innan vi skulle vika av från leden för att leta tältplats. Jag blev väldigt glad för det återseendet!

Karpaterna, Dag 68

Karpaterna

Dag 68: Col Bratocea-Șaua Paltin

9 september 2017

Alltid lika glad när jag vaknar och märker att tältet är helt torrt!

Dagens vandring har varit helt fantastisk. Vacker på alla sätt och vis. Vi började med att leta oss upp på höjd och belönades med väldigt vacker utsikt.

Vet inte vad som tagit åt Vega idag. Hon har varit på lekhumör från morgon till kväll. Kanske att det beror på att hon börjat äta mer sen Leia och Tolstoj kom med i bilden. Hon har tom lyckas lägga på sig lite. Eller så är det kanske laxoljan jag börjat att ge henne. Eller så var det bara en sån dag.

Vi har mött flera fårflockar idag med, men hundarna vi mötte här var inte alls aggressiva. Tvärtom. Glada och nyfikna. Även herdarna här har behandlat sina djur annorlunda. Inga hårda ord eller slag med käppar utan dom var mjuka och fina mot sina djur.

Vi har gått allt annat än raka spåret. Leden har gått i två stora serpentinbågar. Men då har den också tagit oss till vackra platser. Det har även varit en hel del upp och ner. Leden har däremot inte alltid varit så lätt att hitta. På flera platser saknades markeringar och fyra gånger lyckades jag gå lite fel. Upptäckte det som tur var väldigt snabbt alla gångerna så jag behövde inte gå någon omväg.

Infektionen gör sig fortfarande påmind, men jag har mycket mindre ont idag. Är däremot trött och seg i kroppen.

Vi hittade en fin tältplats ett par kilometer efter Șaua Paltin (Pasul Predeluș), 1295 möh. Tyvärr hade den inget vatten. Vi var dock beredda på det och hade fyllt på extra en kilometer innan Șaua Paltin. Det blev en tidig kväll ikväll. Skönt. Hoppas på att kunna sova bort infektion och inflammation.

Karpaterna, Dag 67

Karpaterna

Dag 67: Vama Buzăului-Col Bratocea

8 september 2017

Vaknade till en smågrå dag. Infektionen gör mig slö. Allt går lite långsammare.. vi hann precis äta frukost och packa samman allt innan regnet kom. Det var som skönt var bara en liten skur som snart var över.

Vi följde forestier Paraul Strambu söderut och gick längs med ett vattendrag. Passerade flera fårflockar. Här var hundarna lite mindre aggressiva mot tidigare. Väldigt skönt.

Vi lämnade dalgången efter flera kilometers gång och började leta oss upp genom skog mot toppen Ciucaș, 1954 möh. Häftig miljö här med fina formationer med klippor som sticker upp som statyer. Bland annat fick vi fin utsikt över Draculas hand (Mana Dracului).

Kroppen klagade en del på väg upp till Ciucaș. Men det var det värt när jag belönades med vacker utsikt därifrån. Leden vidare mot Col Bratocea, 1272 möh var väldigt vacker!

Vi stannade till vid bilvägen innan vi gick sista biten till vattenkällan ca 3 km senare.

Är för trött för att skriva så det här är allt som blir idag.

Karpaterna, Dag 66

Karpaterna

Dag 66: Întorsura Buzăului-Vama Buzăului

7 september 2017

Flera saker skulle vi passa på att göra medan vi var i en stad. Tvätta alla kläder etc. Vi började med det på. Ägaren av tvätteriet var extremt trevlig och hjälpsam. Hon visade vart vi kunde gå för att få saker lagade (Tolstoj har lyckats skada tarpen) och vart jag kunde hitta en läkare. Hela förmiddagen kunde vi därför spendera i Brasovs gamla stad.

För en vecka sedan misstänkte jag att jag fått urinvägsinfektion och gick då till apotek för att få antibiotika. Den hjälpt inte och smärtan hade börjat att skena och jag sen igår har jag haft blod i urinen. Läkaren jag mötte var extremt noggrann, trevlig och hjälpsam. Han testade urinen och kollade magen med olika ultraljud. Diagnosen blev aggressiv urinvägsinfektion samt inflammation i buken. Så fick lite olika mediciner utskriva. Läkaren var muslim och han sa att han därför inte ville ha betalt av mig då det står i Koranen att muslimer ska hjälpa människor på resande fot.

Efteråt tog vi taxi tillbaka till där vi avvek från vandringen igår. Följde bilvägar mot Vama Buzăului. På den relativt platta terrängen kunde vi gå på rätt så snabbt. Vi kom fram till campingplatsen Urlătoarea efter att det blivit mörkt så fick gå sista biten med pannlampa.

Karpaterna, Dag 65

Karpaterna

Dag 65: Ladauti-Întorsura Buzăului

6 september 2017

Jag har funderat mycket kring Leia och Tolstoj. Men ännu mer har jag känt. Tycker verkligen om dessa vovvar och jag tror att dom gillar mig med. Vi blir allt mer sammansvetsade. Men jag har kommit till ett läge där jag insett att det bästa för dom inte är att vandra resten av vägen med mig. Deras fysisk är inte på den nivån och bergen kommer att bli allt mer krävande. Igår kväll tog jag därför kontakt med en fd arbetskollega som kommer från Rumänien. Hon har hjälpt mig att leta efter ett pensionat som jag kan ha hundarna på ett par veckor medan jag går klart.

Så under vandringen på morgonen ringde jag det numret hon gav mig. Dom kunde inte ta hand om mina hundar men dom gav mig numret till en kvinna som dom trodde kunde. Strax innan Întorsura Buzăului pratade jag med henne och hon lovade att ta hand om mina hundar på bästa sätt. Det var bara ett problem, hon håller till i Brasov. Men imorgon kunde hon komma. Samtidigt som jag pratade med henne började en bonde och hans två barn att börja prata med Stepan. Utan att vi sagt något om hundarna så frågade dom om vi ville ha skjuts någonstans. Det hela slutade med att vi åkte bak i deras del tillsammans med hundarna till Brasov 🙂 men först blev vi hembjudna till deras gård på en riktig festmåltid. Så trevliga människor!

I Brasov fick vi vänta i 6 timmar på Delia då hon var upptagen med möten. Skönt för hundarna efter deras första biltur. Leia dreglade kopiöst mycket och Tolstoj kräktes efter halva vägen. Men verkade lugn. Båda två låg snällt hela vägen.

Medan jag går klart så kommer båda hundarna att bli kastrerade/steriliserade. Det kändes tryggt att lämna hundarna till Delia. Hon har också ett shelter med närmare 150 (!) hundar. Leia och Tolstoj kommer inte att vara där utan på ett pensionat.

Helt slut kom vi sen fram till ett hotell att sova på för natten.

Karpaterna, Dag 64

Karpaterna

Dag 64: Pădureni-Ladauti

5 september 2017

Under väldigt tidig morgon började det att regna. Tolstoj ville inte ligga under någon tarp. Han ville ha sin plats i absiden, så då var det bara att fixa det.

Det blev en rätt så lång vandring längs väg idag. Nu finner jag mer glädje i väggång mot vad jag brukar göra. Det eftersom jag ser det som miljöträning för Leia och Tolstoj. I regel sköter dom sig bra. Eller dom sköter sig väldigt bra med tanke på hur länge dom varit med mig. Varje dag ser man en utveckling. Ibland får jag dock bita mig i tungan och räkna till 10 när det blir lite väl mycket.

Vi började med att gå till Moacsa längs en liten väg, den vägen blev sen ännu mindre efter Moacsa. Efter Moacsa gick vi på helt platt mark över odlingsmarker. Vi passerade potatisplockare och majsfält. Leia fick gå lös här. Hon är duktig och kommer när jag ropar.
Vi fortsatte ner till Borosneu Mare. Stannade till där en stund och handlade lite bröd på en av dom små butikerna som fanns där. Ville inte riktigt ta en längre paus. Dels för att det var svårt för hundarna att få ordentlig vila där pga alla nyfikna människor och dels för att det var svårt för oss att få vila pga samma anledning. Eller jag tycker att det är svårt att hantera alla människor som ber om pengar..

Vi följde vägen vidare till Borosneu Mic. Där stannade vi för lunch. Många människor kom för att titta på oss. Fyra hundar varav två led väskor och två människor på det.. här kunde vi också vika av från vägen. Skönt. Vi letade oss upp på höjd och fick vackra utsikter.

Uppe på toppen möttes vi däremot av tre extremt aggressiva fårhundar som gick till attack och försökte bita mina hundar. Fårhundarna lyssnar i regel inte på mig när jag skriker åt mig, men det gör dom på Stepan. Fåraherden hann som tur var komma innan hans hundar hann bita mina.

Vi tog en längre paus efter det. Leia och Tolstoj var väldigt trötta. Jag har funderat en massa på hur jag ska göra med dom. Terrängen kommer att bli tuffare om några dagar och dom har inte fysiken för det. Har börjat att leta efter pensionat som kan ta hand om dom på ett bra sätt medan jag vandrar klart.

Vi går på till Ladauti. Här börjar hundarna (Leia och Tolstoj) att vara supertrötta. Dom får en längre paus medan jag går till affären, sen peppade jag dom bäst jag kunde för att gå sista biten till en lämplig tältplats. Dom somnade gott efter att dom fått mat. Bounty var den enda som var jättepigg när vi kom fram. Det för att hon blivit buren i flera timmar efter att någon stuckit henne i tassen.

Karpaterna, Dag 63

Karpaterna

Dag 63: Șaua Burda-Pădureni

4 september 2017

Sovmorgon i morse igen, men idag pga vädret. 16 timmar senare var regnandet över och vi kunde packa samman allt och börja gå. Tolstoj ville inte ligga under tarpen. Han ville ha sin plats i absiden.

Dimman låg tät på morogonen. Det kändes som om ett nytt regnoväder skulle kunna komma närsomhelst, men det gjorde det inte.

Stigen fortsatte genom skog. Upp och ner för backar tills ett stycke innan Vf. Pădurii,1213 möh. Där blev det ett öppet landskap med bergsängar. Kantade av väldigt vackra träd. Vi tog en paus där. Två nya hundar är som sagt en utmaning. En stor utmaning. Det finns mängder av saker som dom måste lära sig. Speciellt om det ska fungera när man är på tur. Att gå i koppel börjar gå bra. Men att vänta är lite knepigare. Att sitta tyst och snällt när jag fikar likaså..

Vi har haft ett jobbigt hundmöte idag. 15 hundar som omringade oss. Dessa hundmöten är svåra att förklara. Tror att man måste uppleva dom för att förstå. 15 hundar som inte verkar vilja annat än att bita en. Denna gång var fåraherdarna unga och hade ingen som helst kontroll över sina hundar. Dom skrek åt dom och sprang efter med stora pinnar som dom kastade efter sina hundar för att dom skulle skingra sig vilket dom också gjorde.

Vi följde leden till Poiana Ianca. Där gick vi på karta och känn ner till sjön vid Pădureni. Vi mötte en kvinna där som gav oss vatten och ost som hon gjort.

Att gå med fyra hundar tar verkligen mycket energi. Det ger mycket också. Men jäklar vad trött jag är på kvällarna. Är tacksam över att ha hjälp med det nu.

Karpaterna, Dag 62

Karpaterna

Dag 62: Baile Tusnad-Șaua Burda

3 september 2017

Det blev lite sovmorgon. Inte det bästa om man vill hålla Tolstoj lugn. Han är vild den killen. Eller väldigt full av energi iaf. Vi började att gå mot Cabana Sfânta Ana. Mest uppför längs en markerad led som inte alltid var så markerad. Det hela flyter dock på rätt så bra.

Efter ett par timmar är vi framme vid Sfânta Ana och tar en paus där. Fortsätter sen längs väg DJ113A. Leden går ömsom på vägen och ömsom genom skog. Fungerar förvånansvärt bra att gå längs vägen med hundarna. Eller Leia tänker jag främst på. Hon verkar inte längre rädd för bilar. Både Tolstoj och Leia går allt finare i kopplet med.

Vi följer en gulmarkerad led som viker av vid Grand Hotel Balvanyos. Stannar till nere vid vägen och lunchar först innan vi går upp för brant stig genom skog. Gulmarkerade leder är inte dom lättaste att följa. Färgen försvinner i träden. Denna led verkar dessutom inte heller vara den mest populära att gå längs då det bitvis knappt gick att se stigen. Vi följder den hursomhelst upp och ner för backar genom skogen. Strax efter Șaua Burda fick vi stanna i all hast. Det började mullra och strax därefter var ett åskoväder ett faktum. Vi hann nästan få upp tarpen innan hällregnet var över oss. Det är inte bara lätt att gå med två hundar som man inte känner och som inte kan några som helst kommandon. Det blev extra tydligt då det blev skarpt läge där allt var tvungen att fungera. Ösregnet höll i sig resten av natten.

Karpaterna, Dag 61

Karpaterna
Dag 61: namnlösplats i björnskogen-Băile Tușnad

2 september 2017

Vid midnatt blir jag väckt av ett sjujäkla liv utanför tältet. Hundarna ute är som galna. Skäller och morrar. Bounty sätter igång inne i tältet. Jag förstår att det är något så sliter åt mig pannlampan och rusar ut. Tar stavarna i farten som ligger vid ingången.

Så snart jag är ute från tältet ser jag vad som fått fart på hundarna. En björn. Jag lyser på den med pannlampan och ropar åt den att ge sig iväg vilket den också gör i full fart. Det var inte helt lätt att somna om efter det.. vid tre på natten hände samma sak igen..

Trött efter nattens eskapader börjar vi sen att gå mot Băile Tușnad. Vi går i huvudsak genom skog. Skogen är full av spillning från både björn och varg. Spåravtrycken är många efter björnar. Hundarna nosar nyfiket på vargmarkeringar. Är inte alls intresserade av björnspillningen. Hundarna är extra intresserade av vargbajset som var så färskt att det var fullt med flugor på det.

Jag går med Tolstoj kopplad hela tiden. Kommer nog att gå så resten av vägen. Leia håller sig nära mig hela tiden.

Nere i Băile Tușnad blir det miljöträning deluxe för hundarna. Först flera timmar i en park sen vid tågstationen. Parken gick bra. Tågstationen var bland det läskigaste Leia varit med om. Massa män. Män är bland det farligaste som finns verkar det som.

Efter 4 timmar i parken och 2 timmar på stationen kom Stepan. Vi gick och handlade tillsammans innan vi gick upp till vattenkällan ovanför Băile Tușnad. Vattnet där visade sig vara odrickbart pga järn. Inte den planaste tältplatsen, men jag var så trött att jag somnade bums ändå.