Sverigerunt, cykeldelen: Dag 83

Dag 83: Drevsjö-Grövelsjön, 48 km.

Cirkeln är sluten..

Efter en natt med lite sömn var det dags att cykla turens sista etapp. Att det blev så få timmars sömn berodde inte bara på att jag var ”nervös” och spänd över turens sista dag. Utan mest för att det var stor fest på campingen och när den var slut började det ösregna (mest troligt tog festen slut pga regnet..).Men hellre att det regnar under natten än att det kommer medan man sitter på cykeln 🙂

Första delen av dagens etapp var väldigt lättcyklad, ut till Femundsenden och sen upp förbi Sorken. Sen började det gå uppför. Men inte mer än att det gick att cykla, idag hade jag dessutom jättemycket hjälp av Vega. Renar på vägen, jag säger inget mer….. Vägen längs Femunden är bara asfalterad första halvan, den andra var lite mer besvärlig att cykla med andra ord, den var dessutom ganska kuperad. Vackert var det hela vägen däremot. När vi kom ner till 221:an var det asfalt igen. Den första kilometern där var platt och fin, sen började stigningen upp på fjället. 4 km relativt brant upp gick det, men när toppen väl var nådd gick det sen utför resten av vägen till Storsätern. Där gick det sen uppför igen sista biten till Grövelsjön. Vid fjällstationen väntade pappa. Så turen avslutades på samma sätt som den startade med mat i restaurangen tillsammans med pappa 🙂 Sen väntade närmare 40 mil i bilen..

Så nu är denna tur slut, 5569 km senare har jag tagit mig runt Sverige. 97 dagar på skidor, 1488 kilometer och 83 dagar på cykel, 4081 km. Jag började den i Grövelsjön och följde sen den svenska fjällkedjan upp till treriksröset. Där bytte jag till cykel, cyklade längs finska gränsen till Haparanda, sen längs hela svenska kustremsan, till sist på norsk sida om gränsen sista biten tillbaka till Grövelsjön.
Det har varit en tur där jag mött kärleken, helt fantastiska människor, haft alla typer av väder, dagar där allt gått lätt, dagar då allt känts tungt, jag har varit på Sveriges ytterpunkter (nästan, men att jag fick fel information om den västligaste var ju ändå inte mitt fel;), kommit ännu närmre min fantastiska hund. Finns mycket jag kan säga om turen..

Jag är så glad och tacksam över allt stöd jag haft från familj och vänner, både nya och gamla 🙂 Utan allt ert stöd hade jag aldrig tagit mig hela vägen runt!

Väl hemma igen väntade det finaste välkomnandet man kan tänka sig! Tack snälla ni :*

Fjäll och renar, nu är det nära..

Snart är backen slut, trodde jag.. Det var visst bara ett krön.

Lunch på Grövelsjöns fjällstation med pappa.

Ren med enorma horn.

Mys med bästisen Dixie på vägen hem.

Väl hemma väntade en skylt 🙂

Hemma väntade Julia, Emelie, Måns, Mio och Per-Ola med våfflor..

kolapaj..

Cheesecake..

och sockerkaka 🙂

 

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 82

Dag 82: Trysil-Drevsjö, 75 km.

I morse vaknade vi återigen till det inte allt för angenäma ljudet av regndroppar mot tältduken. Men så här på upploppet kan jag ju inte låta lite vatten stoppa oss! Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder heter det ju. Så jag klädde både mig och Vega, packade cykeln och började trampa. Väg 26 är riktigt fin att cykla längs! Den har inte sådan där utfräsning som 25:an har. Den här sträckan var dessutom betydligt mer lättvyklad mot vad jag räknat med! Det är i stort sett helt platt mellan Trysil och Engerdal. Det passade bra som Vega inte gärna ville ut i regnet 🙂
Jag har cyklat längs med vatten hela dagen, har cyklat längs med Engeren. Riktigt fint! När vägen inte gick helt längs med den, utan jag hade skog bredvid mig passerade jag flera andra vackra strömmande vatten. Flera små vattenfall som rinner genom skogen och ser alldeles trollska ut!

Efter Engerdal började det gå uppför, mycket uppför i nästan en mil. Det var tungt, sjukt tungt. Men i samma veva slutade det i alla fall att regna.Vega och jag hjälptes åt att få cykeln till toppen, jag växlade mellan att gå bredvid cykeln och sitta på och trampa. I samma backe var det en man som tränade med rullskidor, med den styrka han stakade sig upp tror jag att han måste vara en elitskidåkare. Han körde två steg fram ett steg bak upp för hela backen (typ 1 km upp, 500 m ner). Så han körde förbi oss gånger flera. Rätt så bra som Vega gärna ville ikapp varje gång han passerade, lite draghjälp med andra ord 🙂

Sista tältnatten för den här turen har jag nu kommit fram till, det är med blandade känslor jag ska cykla sista etappen imorgon. Det är bara ca 50 km kvar nu, imorgon ska jag cykla från Femundsenden till Röstvollen, därifrån följa 221:an till Storsätern dör jag viker av upp till Grövelsjön.

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 81

Dag 81: Elverum-Trysil, 77 km.

Det blev en rätt så sen start idag, precis som igår. Men idag berodde det inte på att jag sov extra länge. Jag ville bara inte ut i regnet, så jag stannade kvar i tältet istället och skypeade med David 🙂 Nu är datum satta för när jag åker till Tjeckien för att träffa honom! Den 11 september flyger jag från Stockholm och stannar där tills den 26. Längtar! Kommer bli så bra på alla sätt och vis att träffa David igen och spännande att se vilken typ av friluftsliv Tjeckien kan bjuda på 🙂

De första 20 km idag slapp jag cykla på riksväg 25. Först var det cykelbana till infarten till Hernes, där cyklade jag in och följde sedan den vägen i ca 10 km. Det var verkligen så mycket trevligare att cykla där än att ge sig ut i trafiken. Sen kändes omgivningen så mycket mysigare där dessutom! Jag cyklade genom tallskog, myrar och små samhällen. Efter att jag följt den lilla vägen genom Hernes som så småningom bara blev mindre och mindre kom jag ut på själva riksvägen. Där skulle jag direkt ge mig i kast med en lång och seg uppförsbacke, 9 km slakt uppför. Då alla de norska riksvägarna verkar ha det här spåret jag skrivit om tidigare utfräst på sidan, och bara en extremt smal kant på yttersidan av den är det väldigt svårcyklat. Att det i tillägg är mycket trafik gör det svårt att ta sig fram. Bitvis var jag därför tvungen att gå med cykeln istället för att cykla. Som alltid väntade en fin utförsbacke efter all stigning. Men inte ens den kunde göra att cyklingen längs 25:an kändes roligare.

Framme vid infarten till Sjöändan tänkte jag därför att jag skulle ta en omväg för att slippa köra mer längs denna väg. Som tur var frågade jag en man jag mötte där om det alternativet, det skulle bli minst 2 mil längre och jag hade andra alternativ om jag ville slippa denna väg. Det gick nämligen småvägar parallellt med 25:an i stort sett hela vägen. Så redan vid denna infart kunde jag vika av, ta mig förbi en bom och komma ut på en helt otrafikerad grusväg! Att cykla längs den kändes som att vara hemma terrängen och omgivningen var precis den samma som rundan jag brukar gå hemma. Det gjorde att det hela kändes ännu bättre på något vis. Jag cyklade sedan längs olika småvägar tills jag kom en bit förbi Midtskogberget. Där valde jag att cykla ut på den stora vägen igen, trafiken hade börjat på att glesna och dessa grusvägar blev allt sämre i sin kvalité.
När jag var på en av dessa grusvägar och cyklade genom en liten by, fick jag se en kvinna som var ute och gick med vad jag tänkte en helt enormt fet hund. När jag kom närmre så såg jag att nog var den extremt fet alltid, men det var ingen hund utan en svart gris.

De sista kilometerna till Trysil var bara nedför. Rätt så mycket till och med. Det var skönt för jag hade nästan gett upp hoppet om att ta mig hela vägen fram idag då det gått rätt så tungt hela dagen. Den utförskörningen räckte i alla fall till att ladda upp mina batterier på nytt. Så när jag kommit ut ur Trysil och hittat mig en lägerplats orkade jag tom plocka hjortron som växte där 🙂

Just det såg det första lite mer ”riktiga” fjället idag på ett bra tag! Ser verkligen fram emot att fjällvandra när jag kommer hem 🙂

Känns väldigt märkligt att denna tur snart är slut. Kollade snabbt på kartan och det är nog bara två cykeldagar och 13 mil kvar.. Jag hoppas att 26:an upp till Femundsenden ska vara mindre trafikerad mot vad 25:an var.

 

Sverigerunt. cykeldelen: Dag 80

Dag 80: Gjölstad, Kongsvinger-Elverum, 86 km.

Tror att Davids vanor med att sova länge på morgonen har smittat av sig. I morse sov jag till 10.00.. Härligt att sova ut 🙂
Idag har jag cyklat längs med älven Glommen hela dagen. Den första halvan av dagen var mest bara platt och väldigt lättcyklad. En massa åkrar och ängar samt odlingar av olika slag har vi passerat. För första gången någonsin har jag sett hur en maskin gör för att ”plocka” morötter, det flög morötter vill jag lova. Det har varit soligt och fint även idag, och när det är så platt och bara åkrar och ängar så är det inget som skuggar. Det gör att det varma känns ännu varmare.
Nu och då lyssnar jag på musik när jag cyklar, det gjorde jag idag innan lunch. Just som jag stannade för lunch och jag slängde mig på marken började Lisa Ekdahls låt kroppen mot jorden att spela. Det kändes så passande på något vis, då den börjar så här:

”Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga blå
Är jag bortom tankarna och orden, där finns inget jag måste förstå.
Utom att kroppen är tung mot vår mark
Att himlen är blå och jag är lycklig och stark.
Med kroppen mot jorden finns det inget jag måste förstå”.

Precis som Lasse skrev i en kommentaren för det förra inlägget så kom jag efter att jag lämnat platten in i tallskogen. Där växte precis som Lasse skrev massa lingon 🙂 Genom tallskog cyklade jag sedan hela vägen till Elverum. Här var det även lite backigt, men inte tillräckligt mycket för att man ska ha rätt att klaga 😉
I Elverum stannade jag till på campingen för att ladda upp batterierna till dator, modem, kamera, ipod och telefon. Jag har varit så rädd för att besöka de norska campingarna som jag tänkt att det måste vara skitdyrt då det kostar så mycket i Sverige. Men jag blev glatt överrakad 75 NOK kostade en natt här 🙂 Även i natt får jag sova till ljudet av Glommen, då jag slagit upp mitt tält precis vid sidan av även idag. Den strömmar dock lite mer här uppe.
Jag har cykalat längs småvägar hela dagen, så jag har varit precis parallellt med väg nummer 20 hela tiden. Det har bara varit Glommen mellan oss. Som skönt var slapp jag mestadels både att höra och se trafiken på den! Väg 210 följde jag till Våler, sen fortsatte jag på andra småvägar hela vägen till Elverum. I morgon måste jag däremot på en större väg igen, tanken är att jag ska följa 25:an till Trysil.

 

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 79

Dag 79: Langvann, Römskog kommune-Gjölstad, Kongsvinger 107 km.

Vaknade upp till en helt fantastisk morgon, solen sken och vattnet låg helt stilla. Så dagen fick en perfekt start med ett dopp i vattnet! Sen satt jag på en klippa och åt frukost. Det var så vackert att se ut över vattnet.
Jag cyklande sedan vidare genom de vackra skogarna tills jag kom fram till Römskog. En liten men trevlig by på landet. Till att börja med var jag på lite höjd så jag hade utsikt över Römsjöen. Vägen gick sedan utför hela vägen ner till vattnet, så vid sjöns norra ände cyklade jag helt längs med vattnet. Även denna sjö låg helt stilla. Jag har haft i stort sett vindstilla och sol hela dagen!

Det har bitvis varit rätt så kuperat även idag, många backar som skulle cyklas upp och ned. Och precis som igår har jag cyklat förbi flera tjärnar, sjöar, myrar skogar osv. 

Jag cyklade sedan ut ut Östfold fykle in till Askershus. Trampade på längs väg 21 tills jag kom till Skotterud. Där prövade jag lyckan att finna en pannlampa, men misslyckades med det uppdraget. Hittade däremot en ficklampa av något slag som inte helt såg ut att vara av årets modell.. Men den lös i alla fall! Från Skotterund var tanken att jag skulle cykla väg 2 till Kongsvinger. Men det var inte roligt. Den var väldigt trafikerad och sen så har dem som fräst ur ett spår vid vägkanten så att bilister ska känna om de är på väg att köra av. Det spåret måste man som cyklist ligga i, det kändes lite som om jag satt på en orm. Det gick inte så stabilt med andra ord. Jag följde 2:an en bit tills jag kom till en utfarts väg, där stannade jag en bil och frågade om annat vägval. Som tur var kunde jag cykla in där och sedan följa småvägar som gick parallellt med den stora vägen. Då blev cyklingen helt plötsligt rolig igen 🙂 Jag kunde cykla längs dessa småvägar tills det var 5 km kvar tills Kongsvinger, perfekt! Ca 8 utav dem var på grusväg. Alldeles innan jag kom ut på den grusvägen tänkte jag, det här är lite som hemma. Naturen var precis den samma som hemma. Den enda skillnaden var att här var en fin asfalterad väg hemma är en inte allt för fin grusväg. Men så gick asfaltsvägen över till grus. Då var det precis som hemma. Med potthål och allt! Försökte jag väja för ett hål fann jag på två andra.. Där var i alla fall väldigt lite trafik så Vega kunde springa lös, hon hade galet mycket energi. Hon kom upp i 37 km/h! Grusvägen gick på andra sidan av Sigernessjöen, väldigt mysigt och vackert där.

Om jag funderat på huruvida jag var på vischan eller inte när jag kom in i själva Kongsvinger fick jag svaret med hjälp av en affisch. Björn Rosenström hade spelat där i sommar. 
Jag cyklade genom Kongsvinger centrum, över en bro (kom till de gamla delarna av Kongsvinger) ut på väg 210 som går på motsatt sida av älven mot vad väg 20 går. Cyklade på tills jag hittade en mysig liten plats helt nere vid älven. 

 

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 78

Dag 78: Tistedalen-Langvann, Römskog kommune, 82 km.

Det har varit en varm och solig dag. Jag följer visst ett cykelsår som heter ”Villmarksveien 9” och det känns lite så när man cyklar här. Att det är ”vildmark”. Jag har cyklat genom skogar som känns riktigt djupa och gamla, längs med bäckar, älvar och sjöar, förbi myrar, men också genom så byar med åkermarker. Det har varit rätt så varierad natur med andra ord. Väg 21 som jag följer är en relativt stor väg, men den verkar inte vara särskilt trafikerad, jag har inte mött nämnvärt många fordon i alla fall 🙂

Hav i all ära, men jag tror att man måste vara uppväxt vid det på något sätt för att ha en speciell känsla för det. Jag tycker att det är otroligt vackert längs med havet, att det är väldigt maffigt osv. Men den där speciella känslan infinner sig inte där för mig. Men det gjorde den idag när jag kom till dessa skogar och myrar i ”halv-fjällmiljö”. Jag blev så lycklig på ett alldeles eget sätt och fy så jag började längta efter att fjällvandra. Hoppas att det blir en vacker höst så att jag kan vandra mycket hemma i Jämtland!

Det har varit väldigt kuperat större delen av dagen, bland annat skulle vi upp för en kilometer lång backe med 10 % lutning. Det var tungt. Jag var tvungen att leda cykeln hela vägen upp. Men väl på toppen väntade mååånga kilometer nedför. Först var det en massa skog jag skulle igenom, omöjligt att finna en bra lägerplats, men precis efter att jag kommit in i Römskog kommune gick vägen mellan två sjöar. Där hittade den perfekta lägerplatsen vid en av dem! Så efter att jag slagit upp tältet satt jag ute och rensade/tvättade kantarellerna jag plockade under förmiddagen samtidigt som jag tittade ut över sjön som inte hade en endaste krusning på sig, helt spegelblank med andra ord! Till middag blev det smörstekta kantareller och sparrisrisotto, mycket gott! 🙂

På kvällen hade jag däremot svårt att göra något alls i tältet, min pannlampa har bestämt sig för att ge upp. Hoppas på att hitta en ny i nästa samhälle jag kommer till (och att ett nytt samhälle kommer i det närmaste..)

 

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 77

Dag 77: Hessland-Tistedalen, 75 km.

Dagen började grå och mulen, perfekt cykeltemperatur 🙂 Vi cyklade vidare längs gamla E6:an och väg 176 tills vi kom till Strömstad. Sista sträckan var riktigt vacker, den gick helt längs med vattnet.
Inne i Strömstad hade jag flera ärenden att fixa, så där blev jag ett bra tag. Först var jag tvungen att gå på banken. Därefter träffade jag Lillian Coll och pratade bouvier, mycket trevligt! Sen så var jag tvungen att lämna in cykeln på verkstad för att få den fixad. Mannen på verkstaden hade ingen tid på studs, så det var bara att vänta. 2 timmar tog det.. Men nu kommer jag förhoppningsvis att ta mig hela vägen hem utan problem 🙂

Jag var också till turistbyrån i Strömstad för att få hjälp med att hitta den västligaste landfasta punkten, något de aldrig hade hört talas om.. Men de tittade i alla fall upp det på internet åt mig, gav mig sedan en vägbeskrivning samt GPS-koordinater. Med hjälp av dem letade jag mig sedan ut mot lökholmen, där jag skulle parkera vid Stenviksvägen och sedan leta mig ut till denna punkt med hjälp av GPS:en. När jag tittade igen på turistkartan jag fick med mig, såg jag dock en punkt där det stod ”Sveriges västligaste landfasta punkt”. Den var dessvärre inte på denna udde utan udden som är rakt söder om denna, vid ett ställe som heter Capri. Så kanske att jag missade den västligaste landfasta punkten trots allt. När jag väl stod på den plats som jag fick koordinaterna till hade jag ingen lust att vända och cykla tillbaka, för bara denna extra sväng ut mot Ledsund var 23 km fram och tillbaka.

Jag cyklade istället vidare mot Svinesund. Jag följde den gamla vägen bort till den gamla bron. Där träffade jag en norrman som berättade en hel del om Svinesunds historia och om den gamla kungsvägen. Väldigt intressant. Det är en plats med mycket historia.
Lite roligt var det ändå att den svenska tull-stationen nu har blivit bingohall 🙂
Mitt på Svinesundsbron går gränsen mellan Sverige och Norge, sedan hann jag inte mer än komma över bron förrän jag riktigt kände att jag var i Norge. De lite längre uppförs (och nedförsbackarna) kom.
Jag cyklade till Halden och följde väg 21 därifrån. Jag hittade en trevlig lägerplats på en badstrand. På kvällen pratade jag med David över skype. Han är hemma igen och cyklingen hade gått bara bra.

Tack snälla Gunnar och Kersti för laddningen av min telefon, ni är för snälla! Er hjälp betyder mycket.

   

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 76

Dag 76: Brastad-Hessland, 75 km.

Dag nummer två på raken med strålande solsken!
Jag cyklade till Brodalen och vidare till Hallinden där jag vek av från väg 162 och anslöt till väg 171. Där började det bli väldigt kuperat. Det var flera långa backar att ta sig uppför innan vi nådde Gistad och det började gå utför igen till Skärholmen. Efter det har vi följt, precis som många andra, kustvägen. Man bör nog kanske undvika den vägen om helgerna, i alla fall om man sitter på en cykel. Den är väldigt vacker, så det är inte det, det är bara det att den är väldigt smal.
Framme i Hamburgsund blev det en lång och härlig paus i solen. Jag satt i en park och läste samt åt vattenmelon medan jag väntade på Per Blomstrand. Per och jag gick på folkhögskola tillsammans under mitt andra år på folkis. Det var väldigt roligt att ses igen! Vi gick till Pipers och åt glass. Glass är alltid gott, men smakar ännu bättre en dag som denna! Jag har inte haft ett endaste litet moln på himlen under hela dagen! 🙂

Sen cyklade vi vidare till Fjällbacka och sedan Grebbestad. Två mysiga små ställen som turister bara bara verkar att älska. Det var pittoreskt och vackert, men jag tror inte att det där med massa semesterfirare på samma ställe riktigt är min grej. Jag tog dock tid på mig att se mig omkring på båda ställena.

I somras fick de klart den nya E6:an som går mellan Tanumshede och Strömstad (kanske längre? men det vet jag inget om och gör mig just nu detsamma..) Det gjorde att jag kunde cykla på den gamla E6:an efter att jag lämnat det lilla samhället Sannäst- Bred och fin samt jättelite trafik, perfekt! Där började landskapet dessutom att bli mer platt igen, för annars har det varit väldigt backigt idag.

Lite beroende på hur vädret blir så blir morgondagen mest troligt den sista jag cyklar i Sverige, Efter Svinesund kommer jag att cykla på den norska sidan längs den svenska gränsen tills jag kommer tillbaka till Grövelsjön. Jag ska också till Sveriges västligatse landfasta punkt imorgon 🙂

 

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 74-75

Dag 74: Kungälv-Stenungsund, 37 km.

Vaknade till det härliga ljudet av vattendroppar mot tältduken. Det hade visst bestämt sig för att bli regn idag. Typiskt.. Men men, inte mycket att göra åt det. Även om det är jättetråkigt.
Jag hade i alla fall sådan tur att det var uppehåll medan jag packade ihop tält och prylar. Jag han däremot inte mer än sätta mig på sadeln så började det regna igen, det höll i sig i stort sett resten av dagen.
Det märks väldigt väl/tydligt att jag lämnat Skåne och Halland som båda är lättcyklade ställen om man ser enbart till terrängen. Idag har det varit kuperat. Vet inte hur många höjdmeter det kan ha blivit på denna korta sträcka, men det kändes som en massa. Det värsta backarna var mellan Diseröd och Jörlanda. Där cyklade jag genom Svartedalen som är en Kronopark. Det var supervackert.
Något som är mer sant än efter regn kommer solsken är att efter en uppförsbacke väntar en nedförsbacke. Efter att ha kommit upp till Svartedalen var det sedan flera kilometer bara nedför, härligt!
Framme i Stenungsund satte jag mig i parken och åt. Då hade var det uppehåll i regnandet! Men när sista tuggan var i munnen kom regnet åter. Det gjorde däremot ingenting som jag var i stort sett framme vid dagens mål 🙂
Jag cyklade upp till min mammas kusin Anna Karin och mina sysslingar/tremänningar Jonathan och David. Verkligen jättetrevligt att träffa dem samt Daniel! Till middag blev jag bjuden på västerbottenostpaj som är så gott 🙂 Nu är uppdaterad om läget i OS för Sverige (i den bubbla jag befinner mig i har jag nästan missat att det är OS just nu..) och under kvällen pratade vi en massa om allt möjligt, som sagt var; Kvällen var jättetrevlig, med samtal om lite av varje samt många skratt 🙂

Dag 75: Stenungsund-Brastad, 71 km.

Solen är tillbaka! Jag började cyklingen med att ta mig över till Tjörn, som visade sig vara väldigt backig. Det var även Orust. Det tog med andra ord sin lilla tid att ta sig framåt.. Men det är bara att ta det för vad det är, ingen mening att stressa. Tids nog kommer man alltid fram även om det känns trögt ibland. Det var jättevackert att cykla över öarna! Flera av vägarna är däremot väldigt trafikerade och dessutom smala.
Framme i Tegneby stannade jag för lunch, då var jag superhungrig och klockan hade redan hunnit slå 14.00. Jag hade sådan tur att Anna Karin skickade med mig resterna av den goda pajen (västerbottenostpaj är nästan ännu godare kall) och salladen, samt två chokladkakor. Kändes galet lyxigt! Tack snälla Anna Karin, tack också för att jag fick sova hos er!
Efter den rejäla lunchen kunde jag trampa vidare som en ny människa 🙂 Det tar verkligen på krafterna att cykla så mycket upp och ner, tur att Vega är så lättsam att ta in och ut ur kärran. Det underlättar verkligen när terrängen är som den är. Hon fick komma ut och gå upp för alla backar, sen åka nedför och där det var platt.
Tre färjor har vi åkt idag, Över till Malö, sen från Flatö och den sista gick över till Finnsbo. I Finnsbo började det bli relativt platt igen, med andra ord mer lättcyklat.
Dagen har varit bra, omväxling förnöjer. Även om det kan vara jobbigt med backar så känns det ju alltid så bra när man nått toppen, sen blir man rikligt belönad i form av vila på vägen ned.

Det börjar märkas på cykeln att den rullat några mil nu, den verkar vara i behov av en service. Så fort jag hittar en cykelreparatör eller liknande ska jag stanna för att skaffa två nya däck och lite annat smått och gott till cykel och kärra. Ena däcket på kärran börjar på att vara så slitet att det snart är hål rakt igenom, bakdäcket på cykeln är inte heller fräscht. Sen så har stänkskyddet gått sönder så det är nästan omöjligt att få det att inte ligga mot däcket och nöta/bromsa.

 ,

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 73

Dag 73: Hönsaryd-Kungälv, 64 km.

När jag vaknade kunde jag konstatera två saker. 1. Jag hade kanske inte valt den allra bästa (men inte heller sämsta tältplatsen). 2. Det var helt strålande väder ute!

När jag slog upp tältet igår var jag trött och det var mörkt, så när jag fann en plats att ha tältet på var jag mest bara glad. Att den sen låg nära en stor väg bekom mig inte då, för jag hade en tät skogsdunge mellan vägen och mig. Jag låg mellan den stora vägen och en gångbana. Men men, som Julia en gång sa. Bara du inte lägger dig mitt i en rondell.. Och det hade jag ju inte gjort 🙂

I strålande sol och värme började jag cykla in mot Göteborg! Först ut till Särö och därefter norrut mot själva Göteborg. Jag träffade flera människor längs vägen som alla började prata engelska med mig, -bara på grund av min Jämtlandsflagga. Hade hur som helst flera trevliga och intressanta samtal längs vägen. Jag har mest troligt sagt det flera gånger tidigare, men jag har träffat så otroligt många snälla, trevliga, öppna, hjälpsamma, underbara, fantastiska människor under den här turen!

Från Billdal går cykelleden helt längs med vattnet, så vackert! Speciellt en dag som denna med sol! Jag cyklade bland annat genom Askim, men stannade aldrig för något besök 😉
När jag kom upp till Frölunda torg, mötte jag Tor och Inge-Marie Kjellström som jag träffade för första gången i Gävle och andra gången längs en 100 väg utanför Fårbo. Verkligen jättetrevligt att ses igen! Jag blev bjuden på mat, fick hjälp att höstfixa kärran och mig med reflexer och lampor. Sen fick jag en visning av Göteborg. Fick se flera vackra platser jag inte hittat och fått se annars. Ska erkänna att det inte heller är säkert att jag hittat ut ur staden på egen hand heller..
Hursomhelst så stannade vi till på turistbyrån där jag införskaffade jag kartan över Bohusleden, den sista sträckan genom Sverige. Sen ska jag in i Norge.
Jag hade sällskap av Inge-Marie och Tor hela vägen till Bohusfästning. Eller Inge-Marie var tvungen att cykla hemöver när vi nått själva centrum som hon skulle jobba. Men Tor var med hela vägen.
Vid Bohusfästning mötte jag upp Joel Mörling och Karin som jag gick på folkhögskola tillsammans med i Hålland under mitt första år. Joel bodde jag dessutom i samma internat som, så galet roligt att ses igen! Jag följde med dem upp till Surtebadet där Karin, Joel och Vega badade. Jag stod över, kände mig lite frusen efter trampandet (konstigt nog för jag hade strålande sol hela dagen). Vega älskar verkligen att bada, vi hann inte mer än komma fram förrän hon var i vattnet! 🙂
Som pricken över i:et på denna fantastiska dag avslutades den, efter att jag cyklat en bit längs Göta Älvdalen, med att jag kunde avnjuta pannkakor i tältet som Inge-Marie stekt åt mig!
Tack Tor och Inge-Marie för mat, hjälp, guidening, sällskap idag! Hoppas ni kommer upp till Jämtland i vinter! Vore väldigt trevligt att ses igen 🙂