Vega som drar

Med alla valpbilder det blivit i det senaste och inte många andra uppdateringar i tillägg är det lätt att tro att det inte varit annat än det. Därför kommer här ett filmklipp från en av mina och Vegas skidturer. Även Dixie brukar vara med när vi åker 🙂

Däckdragning, ridning och en liten joggingtur

Dagens  träning vart lite mer annorlunda (och trevligare) än den vanliga träningen för mig. Dagen började jag med att dra däck tillsammans med hundarna i två timmar. Om det kan jag bara säga att jag är så leds på detta mildväder. Hade det inte varit för Vegas regndress hade jag haft två helt genomskitiga hundar. Som det är nu har jag bara en (och det känns som en för mycket) och att få bort skiten är i stort sett omöjligt verkar det som, spelar ingen roll hur mycket jag gnuggar och duschar henne, smutsen är som gjuten i schäferpälsen… Men en härlig tur hade vi, vädret var strålande!

Sen fortsatte jag med något jag inte gjort på VÄLDIGT länge, jag var ute och red. Inte bara en gång, utan två. Det var så otroligt mysigt! Sen vilket sällskap på det! Åh, rida är så roligt, rofyllt och mysigt. Vill bara mer 🙂

Sen men inte minst ska jag tillägga att jag och Christelle joggade en liten tur innan vi lagade middag 😉

Geocaching, däckdragning, rullskidor, jogging.

Jag och hundarna (främst Vega) tränar vidare, den här veckans träning har bestått av däckdragning, rullskidor och Jogging. Än är inte veckan slut så jag hoppas på att kunna klämma in två däckdragningar till i helgen. Kul var det att få åka lite rullskidor, det hade jag inte gjort sen augusti. Med andra ord kändes det lite dagen efter, efter att ha stakat en del. Jag har också provat något helt nytt den här veckan, nämligen geocaching. geocaching Har hittat två av två, så det känns bra. Roligt sätt att ta sig ut på!

stugtur vålådalen, lunndörrsstugan, vålåstugan dag 3.

Även denna morgon hade vi ordentlig sovmorgon och kom inte iväg förrän 10.40. Tredje och sista dagen gick vi mycket utanför lederna. Vi började med att gå upp på Vålåvalens topp 1067 möh, där blåste det rätt rejält. Därefter tog vi sikte på ett litet hus vid Kroktjärnsbäcken. Så efter att ha gått ner 300 höjdmeter stannade vi för lunch. Efter att ha gått en bit längs Kroktjärnsbäcken hittade vi gamla ledmarkeringar på träd i form av två röda sträck och ett vitt. Denna led var inte markerad överhuvudtaget på kartan, vilket kanske inte var så konstigt för någon stig såg vi knappt till. vi följde ändock dessa markeringar så gott det gick. För att sedan gå på kompassgång till Vålån. Framme vid Vålån väntade ett vad. Vålån var ca 30 meter bred på det stället och vattnet knädjupt. Så när vi kom över var det bara att byta kläder 🙂

Enligt kartan skulle det finnas en stig från den platsen. Men den syntes inte till. Vi såg några markeringar på några träd, men inte mer än så. Vi kom fram till att det skulle vara mer tidseffektivt att gå på kompassgång med gps:en, än att stanna upp var femtonde meter för att spana efter en ny markering. 3,5 kilometer gick vi i obanad terräng genom skogen, för att sedan komma på leden som går till Vålåfallet. Den följde vi sedan tillbaka till Vålådalen, 19 kilometer hade vi gått då. En sträcka som kändes lång efter en topp, två vadningar (det andra vadet gick över bruddan och var lite kortare än det första) och massa obanad terräng.

Hundarna har varit så duktiga hela turen, Vega som burit packning och Dixie som aldrig tidigare varit på stugtur. Både stortrivdes i alla fall! 

vålåstugorna
Vålåstugorna.

Vålåvalen
Jag och Vega på väg uppför Vålåvalen.

Vålåvalen
Toppbild

Vålåvalen
Ett topphorn på toppen.

Kroktjärnsbäcken
Längs Kroktjärnbäcken.

Kroktjärnsbäcken
Längs Kroktjärnbäcken.

älv

Så här ser man ut efter ett vad. NB plastpåsar i skorna 😉 Hornet hittade vi i skogen, 10 taggar hade det.

bouvier des flandres schäfer
Duktiga hundar!

stugtur vålådalen, lunndörrsstugan, vålåstugan dag 2.

Efter många timmars sömn var vi laddade för att ge oss ut igen. Vi började med att följa leden västerut förbi Finnångeltjärnarna och vidare till bron över Lunndörrsån. Efter att ha gått över hängbron, vek vi av mot Tväråkåtan. Efter att ha bökat oss upp och genom en ganska snårig skog, kom vi upp till ett stenigt parti som vi sen kunde följa till och förbi kåtan. Den visade sig vara rätt så förfallen, strax därefter åt vi vår lunch.

Sen följde vi den höjdkurva vi befann oss på till punkten där sommar- och vinterleden gick ihop. Resten av turen gick vi ledat. Efter att ha gått över hängbron över Vålan och gått ungefär en halv kilometer, stötte vi på blodspår på leden. Med Dixies hjälp följde vi dem en bit, och dem visade sig tillhöra en älg (spåravtryck av klövar i lera). Totalt gick vi ca 16,5 kilometer.Vi var då framme vid Vålåstugan. Även där bodde i skyddsrummet, som här är större än i Lunndörren. Hela 10 sängplatser finns där. Kvällen ägnades åt matlagning, läsning och yatzy, vem tror ni vann med ca 100 poäng?

Lunndörrsstugan
Lönndörrsstugan

lunndörrsstugan
utsikt från Lunndörrsstugan.

klövja

spanar
Span

gammal tall

Här gäller det att hålla tungan rätt i mun, över Lunndörrsån.

skog
kämpar oss genom en skog.

vattenpaus
vattenpaus

fjäll
”det steniga partiet”

lunchpaus
lunchpaus (Vega fick ta av sig sin väska direkt efter bilden togs).

tväråkåtan
Tväråkåtan.

fjälled

hängbro
Över Vålån.

vålån
Vålån

vålåstugan
Inne i Vålåstugan.

stugtur vålådalen, lunndörrsstugan, vålåstugan dag 1.

På fredag eftermiddag mötte jag, Dixie och Vega upp Martin och Tommy i Undersåker. Tillsammans åkte vi vidare till Vålådalen där vår tur skulle starta. Klockan hade hunnit slå 15.00 när vi hoppat ur bilen och fått på oss våra säckar för att börja gå. Dagens etapp var Vålådalen till Lunndörrsstugan, helgens tur var med andra ord en stugtur. Enligt prognosen skulle vi få gå i regn, men så var det inte, vi hade uppehållsväder från början till slut.

Att gå på stugtur är mycket lättare än att gå på tälttur, för det kräver mindre packning. Går man mellan stugor behöver man varken tält eller sovsäck, utan det räcker med ett reselakan.

Vega fick bära hennes och Dixies mat plus lite av min packning, hon är så duktig!

Vi följde leden från Vålådalen hela vägen fram till stugan. En relativt lätt sträcka att vandra på 12 kilometer. I stort sett hela sträckan är flack, bortsett från ca 100 höjdmeters stigning i början av turen. Leden sträcker sig genom vacker gammal tallskog (där man fortfarande kan se spår från elden som härjade runt år 1920 om man tittar ordentligt), över fina myrar, förbi några blanka tjärnar  för att den sista kilometern vara stenlagd. Stenarna lades ut av en stugvärd som hette Sten som arbetade där inte mindre än 34 säsonger (!)

Efter 2h40min inklusive några minipauser var vi framme vid stugan och kunde installera oss i säkerhetsrummet som har 6 bäddar, att bo där kostar 100 kronor per natt om man är medlem i STF.
Efter den raska marschen somnade vi snabbt i de sköna sängarna!

fjälltur
Längs leden.

forssjöarna
Forssjöarna

Lovaktarens Vega
Vega på en av alla spänger som är utlagda.

Mer träning med hundarna.

Idag när vi var ute, var det en tunn ishinna på vattnet. Så nu hoppas jag att jag ska kunna åka långfärdsskridskor snart! Vintern verkar vara på intåg, nattfrosten stannar allt oftare på marken under dagarna också. Idag behövde jag med andra ord inte tvätta av hundarna när jag kom hem efter vår två timmars däckdragningsrunda. Nu laddar vi för fjälltur i helgen.

frusen sjö

däck

schäfer

Däckdragning med hundarna

Nu när resultatet från Vegas höft- och armbågsröntgen har kommit, vågar jag sätta igång på riktigt med vår träning. Jag fortsätter helt enkelt den träning jag och Maja började för ett år sedan i Lofoten, däckdragning. Jag kopplar mig och hundarna till två stycken personbilsdäck, sen går/joggar vi i 10-15 km. I Lofoten drog jag och Maja tre däck var, men terrängen här är annorlunda, går mer längs grus- och skogsvägar. Friktionen blir högre och det känns i alla fall tyngre. Så vi börjar nu med två däck så får vi öka på efter ett tag. Att dra däck känns som en bra träning inför en långtur med pulka, för samma muskler används i båda fallen. Kul är det också att göra något tillsammans med hundarna, vi kommer varandra närmre med det. Vi måste kämpa tillsammans, Vega och Dixie verkar gilla det!

däckdragning med hund
Så här kan vi se ut när vi drar tillsammans 🙂

bildäck
mina däck