25/3-15 Pieljekaisestugan-Sjnulttjie

25/3-15 Pieljekaisestugan-Sjnulttjie

Dag 33
Det var den kallaste natten på länge. Helt klart väder och minus 20 grader. Miljoner stjärnor har lyst upp himlen och ett sagolikt vackert norrsken! 
När jag började skida genom skogen i morse så hade det blivit lite varmare, det var bara minus 16. Men solen började att värma upp landskapet redan vid åtta och det blev riktigt behagligt! Inne i nationalparken råder terrängfordonsförbud, men det fanns några gamla skoterspår att följa vilka jag antar kommer från naturbevakare. Det var tur att dom fanns, utan spår hade det tunga varit än tyngre! Vi skulle upp för några riktigt branta backar. Långa stighudar hjälpte inte, det var bara att plocka av sig skidorna och gå till fots. Även om det är helt galet tungt så måste jag säga att jag verkligen gillar det. Speciellt känslan när jag nåt backens topp! Vega kämpade på som bara den med sin pulka, men i dom värsta branterna fick jag gå och hjälpa henne med påputtning. Alice hjälpte mig bra med min pulka! Nerför mot sjön Luvtárre var det riktigt härlig skogsåkning. Jag tror att vi alla tre älskade det! Hundarna sprang så fort att deras öron fladdrade. Jag satt fast i Alice så även jag fick upp bra fart, men mina öron fladdrade inte ändå.
Sista biten ner till Adolfsström, egentligen dom sista 4 km gick så galet fort. Nationalparken slutade vid sjön och jag kom ut på skoterled. På skoterled var det snabbföre och sen ganska brant. Jag älskar känslan som nedförsbackar ger. Jag vet inte om jag är livrädd eller inte, men jag kan inte sluta le och skratta när jag åker utför 🙂 
Vi fortsatte förbi Adolfsström och stannade för en lång lunchpaus i solen vid Bäverholmen. Vädret har varit ofattbart vackert idag, precis som igår. Dock betydligt kallare, men inte så att det på något sätt störde. Adolfsström ligger på 462 möh och vi skulle upp på närmare 800 möh innan vi nådde dagens högsta punkt. Med Alice hjälp kunde jag skida upp för backarna utan långa stighudar. 
Jag har haft en fantastisk dag på alla sätt. Jag har mått så oerhört bra och bara varit lycklig. Jag tror att man blir det när man är på rätt plats vid rätt tillfälle och det är jag 🙂 Just det, jag har fått samma fråga en gång till. En fråga som förbryllade mig första gången den ställdes, men som jag nu vant mig vid då jag fått den många gånger. ”Hur tänker du om pensionen när du är ute så här?”. Vad ska jag svara på det. Njae, den tänker jag inte särskilt mycket på som den ligger 40 år fram i tiden och jag har fullt upp av att njuta av dagarna nu. 

1 reaktion på ”25/3-15 Pieljekaisestugan-Sjnulttjie”

  1. Vilka fantastiskt fina bilder Lina! Och det hade varit ännu mer fantastiskt om du hade lyckats få en bild på när dina öron fladdrade lika mycket som Vegas och Alices öron! 🙂 God tur vidare!

Kommentarer är stängda.

Rulla till toppen