28/3-15 Servestugan-Tärnasjöstugorna

Dag 36

Nån gång under natten slutade det att snöa och när jag började skida hade redan en första skoter passerat. Jag tänkte att det här blir en lite lättare skiddag mot igår. Men så fel jag hade! Det har klabbat under både skidor och pulkor och snön har i tillägg varit sugande. Det var som om att befinna sig i kvicksand, känslan var att pulkan hela tiden drogs neråt. 

Det var en väldigt vacker morgon, solen tittade fram mellan molnen och det såg verkligen lovande ut. Det blev en vacker dag med växlande molnighet. Det enda ”lilla” minuset var föret. När jag skidat några kilometer ser jag att kameran inte sitter kvar på Vegas pulka. Jag tänker att den ligger säkert längst ner i backen som vi just kämpat oss upp för. Jag skidar ner för att se efter. Där var den inte… Så då var det bara ett att göra. Skida så långt som det krävs. Det var hela vägen tillbaka till stugan! Men jag hittade den iaf. När jag var på väg tillbaka till hundarna som fick sitta och vänta på mig medan jag skidade efter kameran så kommer två skotrar. Det visade sig vara ett par poliser som är ute för att checka nykterheten hos skoterförarna samt licenser och annat. Jag pratade med dom ett tag, riktigt trevliga! Samma poliser möter jag igen några timmar när dom var på väg tillbaka från sin patrullering. Då pratade vi en ännu längre stund. Jag blev inte tagen för fortkörning ska jag kanske tillägga. 

Vi kämpade oss fram i det tunga föret och kände oss mer än nöjda när vi nådde Tärnasjöstugorna. Tanken var att jag skulle ha skidat till Syterstugan, men som föret var kändes det inte alls frestande att fortsätta. Sista två kilometerna var bara nedför, 200 höjdmeter nånting skulle vi ner. Men tom nedför fick vi kämpa med våra pulkor! 

Alice började att hjälpa till först när vi hade 5 km kvar till stugan. Samtidigt som skoter- och skidleden gick skilda vägar. Men jag är verkligen glad över att hon bestämde sig för att börja hjälpa till där för där var det inte uppkört överhuvudtaget. Som tur var mötte vi tre skidåkare efter en kilometer så därifrån hade vi iaf spår att följa. Tyvärr gick dom inte med pulka så bredda spåret fick vi göra själv. Vega har kämpat som bara den idag, men på dom tyngsta partierna fick jag hjälpa henne. 

Efter tunga dagar som dessa är det så oerhört skönt att komma in i en stuga som är härligt varm. Det första jag gjorde var att hugga ved och hämta vatten så att allt det var färdigt för att sen kunna slänga upp fötterna på en stol och luta mig tillbaka med en bok.