30/7-15 Notnäsudden-Alhamn, 50 km

Havspaddlarnas blå band: dag 77 

Jag vaknade till en lugn och stilla morgon. Prognosen lovade dock en hel del vind under dagen. När jag klev ut ur tältet såg jag att jag haft både älg och ren nära tältet under natten. 

Vid 10 tiden kom tre stycken från PT, Piteå-tidningen, ut till mig. Resultatet av det kan läsas här: http://www.pt.se/nyheter/pitea/jag-alskar-friheten-9434583.aspx

Jag åt lunch och sen lämnade jag den trevliga och lugna tältplatsen för att möta ett allt annat än lugnt vatten. Det hade hunnit att blåsa upp och vågorna byggdes på och växte sig allt större. När jag nådde Jävre Sandöns sydostliga udde var vågorna som störst som dom gärna är vid uddar. Vinden kom från syd-sydväst och och vågorna hade verkligen full kraft här. Jag hörde det brusande ljudet, som sällan bådar gott, och ser över axeln och får se den största av vågor. Det var som att se in i en vägg av vatten. När jag granskade den nedifrån och upp var det som att den aldrig ville ta slut. Jag var säker på att bli översköljd. Det blev jag inte som tur var, men den gav mig den längsta surfturen jag någonsin haft och trodde mig skulle spolas upp på land. Det gjorde jag inte. Så snart vågen släppt sitt tag om mig paddlade jag för allt jag var värd för att komma bort från platsen till en mer lugn sådan. Bara några hundra meter senare var inte vågorna fullt så stora längre. 

Jag tog sikte på Leskär för att få både vinden och vågorna i ryggen för att komma till Jävreholmens nordsida. Jag trodde att farleden för stora båtar och skepp gick norr om Jävreholmen, men efter att ha kommit upp på en vågtopp insåg jag att så inte var fallet. Jag såg fören på ett skepp komma rätt emot mig. Jag var mitt på farleden. Inte bra. Så för andra gången fick jag paddla för allt jag var värd till tryggare plats. Jag ska inte säga att det var på håret även om det för en stund kändes så, för det var det inte. När jag var vid Jävreholmen var skeppet flera 100 meter utanför mig.

Jag gick i land på Jävreholmens norra sida och funderade över vilken färdväg jag skulle ta. Jag tog sikte på Bondöns sydspets. Jävreholmen och Stenskäret gav bra lä första biten och gjorde att allt för stora vågor kunde byggas upp. Det var egentligen bara dom sista 2 kilometerna som var lite besvärligare. Mest för att jag hade vinden och vågorna i sidan där. 

Sträckan upp till Kosköret på Vargön gick av bara farten tack vare vindens fördelaktiga riktning. När jag sen kom till Baggens sydspets hade vinden börjat att mojna. Resten av vägen till Alhamn blev lugn och fin. 

I Alhamn stod Lasse och Bernt, två tvättäkta, trail-angels, som hjälpt mig under flera av mina turer. Senast jag mötte dom var i Tarrekaise för drygt 4 månader sedan då dom kom dit och gjorde våfflor åt mig. Det blev ett glatt återseende! För ett par fina karlar 🙂

Jag lämnade kajaken på tomten till ett trevligt äldre par som vi stod och pratade och skrattade med innan jag åkte med Lasse och Bernt hem till Lasse och Gertrud i Norrfjärden. Hade en väldigt trevlig kväll i deras sällskap och blev bjuden på god mat.