4/8-15 Laitakari-Varjakka, 60 km

4/8-15 Laitakari-Varjakka, 60 km

Bonuspaddling: dag 3
Jag sov både gott och hårt i natt. När jag vaknade kändes det som om jag hade blivit klubbad. Jag gick upp till familjen Karjalainen, alltså den fina, stora och gästvänliga familjen, och knackade på så som jag blivit ombedd att göra igår. Där väntade ett dukat frukostbord. Medan vi satt och åt frukost så ringde det på dörren. In kommer en reporter från Rantapohja. Familjen hade ringt och tipsat om min tur. För första gången i mitt liv hade jag en intervju på engelska. Apropå det här med språk. Vad fascinerande det är att det går att kommunicera så bra fast man inte talar samma språk. Noora, en av familjens döttrar var till stor hjälp igår och översatte i telefonen. Resten av samtalen förde vi ensamma. 
Efter intervjun så blev jag skjutsad tillbaka till kajaken. Tre av barnen följde med samt reportern. Efter att ha blivit avvinkad så fortsatte jag min paddling här i Finland i strålande väder. En svag vind från ost och klarblå himmel. Som vinden var så svag gjorde det inte mycket att vinden kom från sidan. 
Jag paddlade tämligen rakt söderut till Pitkäniemi där jag stannade och åt lite. Medan jag paddlade kändes solen bara varm. Solen var iofs varm, men inte vinden. Att vinden kylde så pass mycket märks sällan när man paddlar utan bara när man pausar. 
Under den första biten av dagens paddling så ändrades landskapet. Det var fortfarande lika grönt och frodigt av främst lövträd. Men det började att bli allt fler och större sandstränder. Det märktes extra tydligt efter att jag passerat Virpiniemi och skulle paddla mellan Kotakari och Hietakari och där nästan gick på grund på sanddynerna. 
Över till Pajuniemi var jag tvungen att vara både försiktig och uppmärksam som stora containerfartyg passerade däremellan på sig väg till eller från Oulu/Uleåborg. Ett av dessa fartyg fick jag stanna och vänta ut innan jag tryckt kunde fortsätta. Även i Pajuniemi fick jag stanna till för att vänta på att en båt skulle passera, men denna gång en färja. 
Det är en stor skillnad nu när jag åter har huvudriktningen söderut igen. Solen går ned i havet. Så under min paddling över till Varjakka så färjades himlen och världen i ett gyllene sken som bara uppstår på kvällen. Magiskt vackert och väl på land fick jag se solen leta sig ned i vattnet. Solnedgångar samt uppgångar är verkligen speciella och förr mig känns dom nästan magiska. 
I hamnen mötte jag en svensktalande man som jag frågade om jag kunde tälta där. I Finland har dom ju inte allemansrätt så som vi har i Sverige. Han visade ut en fint klippt gräsmatta som jag kunde tälta på samt vart jag hittade dusch och toalett. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *