Cape Wrath Trail
Dag: 9
Bendronaig-Shiel Bridge
11 oktober 2017
På morgonen inser vi att allt som vi hängt på tork kvällen innan är exakt lika blött idag. Alltså genomblött. Man kunde vrida ur vattnet från tröjärmar och långkalsongsben. Men regnet utanför fönstret började äntligen lugna ner sig efter nattens hällregnande. Efter att ha vandrat bara 30 min slutade det dessutom att regna helt så jag bestämde mig för att byta till mitt blöta underställ igen för att torka upp det med kroppsvärme. Vilket material ull är! Värmer trots att det är blött. Lite obehagligt är det kanske att ta på sig det när det är blött, och allra mest tanken på att göra det. Men när dom väl är på kroppen fungerar det jättebra!
Dagens vandringsetapp började lättsamt längs grusväg. Övergick sen till att gå över myr. Först längs stig och sedan helt oledat. När vi passerade Loch Calavies östsida var vinden rätt så hård. Eller där fick den verkligen kraft så det blev nästan svårt att hålla balansen ibland. Som tur var lugnade den ner sig så snart jag tagit oss förbi det partiet.
På oledad mark orienterade vi oss fram till Loch Cruoshies utlopp. Väldigt vacker miljö som vägde upp den blöta marken. Framme vid utloppet stötte vi på ett STORT problem. Vattenståndet i River Ling.. vattnet var så djupt att hela staven försvann när man skulle känna efter och det var även väldigt strömt vilket gjorde det totalt omöjligt att korsa. Vi försökte då istället gå upp till sjöns inlopp (Allt an Loin fhiodha) för att korsa där istället. Vattnet var inte alls lika strömt där, men det kompenserade det med att vara ännu djupare. Vi kunde helt enkelt inte ta oss vidare. Då återstod bara en sak att göra. Vända och gå tillbaka.. Kändes väldigt surt. Men ibland är det så.
Efter att ha kommit tillbaka till grusvägen igen, efter att ha harvat oss fram genom myren, och följt vägen några kilometer mötte vi en riktigt rolig skotte. Skotten, en äldre man, satt i en 6hjuling påväg att hämta en fälld hjort. Han var precis den energin vi behövde där och då. Mycket skratt!
Vi gick på och hamnade sen på den något större grusvägen. Tur för oss så bygger dom ut vattenkraften här så det är lite rörelse. Regnet hade kommit tillbaka med fullkraft och blöta fick vi lift med en cementbil ner till Attadale. Om mannen i 6hjulingen var rolig var denna brutalt rolig. Han hade dessutom väldigt mycket härlig dialekt!
Nere i Attadale hann vi bara lyfta våra tummar så stannade första bilen som passerade och tog oss med ner till Auchtertyre varifrån vi kunde ta bussen till Ault Na Chruinn.
Vi tog in på ett Bunkhouse, hängde alla våra blöta kläder på tork i ett torkrum och laddade sedan om. Smör, chokladdryckspulver, havregryn, chokladbitar omvandlades till tidernas bästa efterrätt. Lyx!
