Dag 5: liten kyrka 7 km innan Selakano-Agios Georgios, 26 km
I morse var vi uppe i ottan. Redan innan solen gått upp. Jag hade siktet inställt på Selakano och kaféet där. Vandringen dit var väldigt vacker med både havs- och bergsutsikt. När solen letade den sig upp färgade den bergen framför oss guldrosa.
Jag har fått höra att det finns väldigt mycket vapen på Kreta. Idag tvivlade jag inte en sekund på det påståendet efter att passerar tusentals tomhylsor.
Sista kilometrarna till Selakano gick över helt obanad terräng. Var lite roligt att orientera sig fram mellan odlingsplatåerna. I Selakano stannade vi till på kaféet. Tanken var att jag skulle köpa med mig bröd och gå vidare. Slutade med att jag satt och åt en omelett och grekisk sallad. Godaste omelett jag någonsin ätit! Den gamla damen som driver stället såg till att göra extra mat till mig så att jag skulle ha längs vägen.
Överfull i magen började så vandringen upp mot 1800 möh. Galet vacker vandring! Jag älskar berg! Jag älskar hur berg får mig att känna. Jag kan inte heller låta bli att fascineras över getternas smidighet. Riktigt lika smidigt rör sig inte jag och B.
När vi närmade oss vår högsta punkt började tunga moln dra in. Men det gjorde bara utsikten än mer dramatisk.
Vägen ner mot Lasithiplatån var fin för allt utom fötterna. Kanske det värsta med uppförsbackar? Att man sen alltid måste ner?
Passerade Agios Georgios utan att stanna till, ibland tar lusten att finna tältplats över. Gick ut från samhället och tältar bland alla odlingar som finns här. Ovanifrån såg platån ut som ett stort schackbräde i grön och brunt.
