HRP Dag 15-17

Dag 15. 8/9
Hade en supertrevlig kväll igår tillsammans med en fjällklubb från Bilbao. Det gav ny energi att umgås med dessa människor. 
Gårdagens
väder har blivit lite bättre. Det regnar fortfarande, men ingen åska
iaf. Började med att gå bort och upp till Col de la Fache, 2664 möh.
Från Ibón de Campoplano började det gå uppför och det blev allt brantare
och smalare ju närmare passet jag kom. Där var även några snöfält jag
var tvungen att passera. Gällde att ha tungan rätt i mun. Men än värre
var sten, grus och sandpartierna där det var rätt så brant. Allt vatten
som kommit det senaste dagarna hade minst sagt mättat marken och gjorde
att underlaget ideligen gled undan. Dimman har legat tät hela dagen så
inte mycket till sikt. 
Hade
vädret varit lite bättre hade jag tänkt att gå upp till Grande Fache,
3005 möh. Men som läget var idag kändes det inte som ett alternativ.
Sen
gick det ner till Refuge Wallon. Vilken dalgång den ligger i! Själva
refuget är helt enormt. Liknar nästan ett slott och har ett vattendrag
som slingrar sig förbi och vattenfall bakom sig. Barrträd som jag inte
sett på ett tag nu. Även idag kändes som jag var i en ”overklig” värld
pga allt det vackra. 

Dag 16. 9/9
Igår
blev jag inbjuden refuge Wallon. Det blev även Suzann, som också följer
HRP just nu (hon har däremot inte tid att fullfölja hela). Vad kan jag
säga om gårdagen/natten… Det kändes idag när jag började gå. Lite lite
sömn och lite mycket att dricka. Men vi hade det sjukt trevligt! 🙂
Vädret
var åter super idag! Inte ett moln på himlen på hela dagen. Luften är
inte längre varm, så hösten har kommit. På denna höjd är det nu
nattfrost. Men när solen väl kommit fram bakom bergstopparna blir det
väldigt varmt och skönt. 
Det
är verkligen vackert här. Även här ska jag kanske säga 😉 För vad jag
hittills sett av Pyrenéerna har jag inte sett något som inte kan klassas
som vackert. Inte en dag har varit den andra lik, landskapet ändrar sig
hela tiden. 
Runt
Wallon var det grönt, jag gick upp längs Gave d’Aratille till Col
d’Arratille, 2528 möh (en stigning på nästan 700 höjdmeter). Där ändrade
sig landskapet och gick över till att bli väldigt kargt. 
Jag
gick över till Col des Mulets, 2591 möh. Där vände det och jag gick ner
till Refuge des Oulettes, 2151 möh. Min karta slutade vid Col des
Mulets, så därifrån fick jag fråga mig fram och förlita mig till min
egenritade karta. Men det var inga svårigheter som GR10 anslöt sig vid
Oulettes . Sen var det dags att ta sig upp till nästa pass, 2734 möh.
Sen gick jag ner till refuge Hourquette, 2651 möh. Sen ännu mera ner
till ytterligare ett sagolandskap, Vallée d’Ossoue,  med betande får och
kossor, vackra färger, murmeldjur, vattenfall, en turkos sjö osv. När
jag kommit till sjön var jag på 1834 möh och därifrån gick jag sedan
vidare längs GR10 till Gavarnie, 1365 möh. 
Jag hade en väldigt lång dag, men ville inget hellre än att träffa Vega så jag knatade på. 
Vet
inte om det var det faktum att det var en tuff dagsetapp som gjorde
det, eller något het annat. Men jag har blött så mycket näsblod idag. 
Verkligen världens bästa belöning väntade där. Vega, min älskade hund. 

Dag 17. 10/9
VILODAG. 

 

Rulla till toppen