Långfärdspaddling, dag 107

Långfärdspaddling, dag 107
Lūžņa-pelēkā kāpa, 55 km
Vågorna tryckte ännu mot land när jag vaknade i morse. Men något mindre aggressiva mot igår så jag gjorde mig redo att fortsätta. 75 meter eller så skulle jag behöva backa ut för att ta mig förbi dom värsta vågorna. Efter att jag ätit frukost och packat samman allt var det så dags. Det kändes bra tyckte jag. Inga problem. Backa en bit till sen blir vågorna mer runda och snälla. Men så kom en stor våg bakifrån. Bounty blev rädd. Kastade sig över mig så att jag inte kunde använda armarna. Resultatet blev att kajaken vred sig och hamnade med sidan mot vågorna. Ytterligare en stor våg kom och denna bröt över kajaken fast från sidan då och välte kajaken. Gjort på ett ögonblick. Vi ramlade båda ut. Jag välte fick snabbt den vattenfyllda kajaken på rätt köl. Bounty simmade direkt mot den och jag lyfte upp henne och satte henne i hennes korg och tog med allt till land igen. Bounty fick gå iland och jag försökte få upp kajaken så högt på land som krävdes för att tömma den på vatten. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Så jäkla tung. Men jag var tvungen att lyckas med det för i vattnet kom det hela tiden nya vågor som fyllde den med nytt vatten. Efter mycket slit lyckades jag och vi kunde göra ett nytt försök med en ny strategi. Denna gången placerade jag Bounty mellan mina ben under kapellet. Det för att jag skulle vara säker på att få ha armarna fria. Ett vinnande koncept! Jag tog oss snabbt ut och förbi dom vassa vågorna och hamnade i snällare vatten. Där kunde jag lyfta fram Bounty igen och sätta henne i sin korg igen. För att inte Bounty ska förknippa kajaken med något läskigt har jag därför övermatat henne med hennes favoritgodis hela dagen. Speciellt när det kommit vågor. Förhoppningsvis ska det göra att hon förknippar det med något bra!
Det är omöjligt att paddla nära land här. Ett stycke ut får man hålla sig. Men det är inga problem. Det stod dock snart klart att vi inte kommer att kunna ta oss till och från land på något smidigt sätt. Det kommer att bli lite av en utmaning varje gång i den här typen av vågor. Vi följde land först västsydväst mot fyren Ovisi. Innan landet började gå allt mer i riktning syd. Allt gick bara bra och Bounty låg tom och sov igen längre sträckor.
Innan Ventspils drog en rätt så tät dimma in, men den försvann sen lika plötsligt som den dök upp. Paddlade till södra sidan av piren och gick iland. Samma typ av vågor var även här men det gick bra. Det blev en över fyra timmar lång paus. Vi mötte en tysk man som ska bila runt Europa med en campervan i 3 månader. Han bjöd på lunch vid sin bil och vi hade ett långt och givande samtal. Han hjälpte oss sen att komma iväg från land igen. Precis som i morse placerade jag Bounty under kapellet. Det gick bra. Väldigt bra! Så fort vi tagit oss förbi dom skarpa vågorna gick allt lätt igen och inga direkta utmaningar dök upp förrän det var dags att landstiga. Även det gick bra. Men Bounty tyckte att det var läskigt.

En reaktion på “Långfärdspaddling, dag 107

  1. Finns ingen som du🤗🛶 Att lilla Bounty ligger så fint i korgen🐕 Så mycket fina bilder du tar📷Kram till er båda // Kersti

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *