Långfärdspaddling, dag 109

Tänk att man kan bli så glad över att få paddla ut från en hamn bara för att den ligger skyddat så att starten går så mjukt och smidigt!

Paddlade ut från hamnen och kom till ett relativt lugnt hav. Men dyningarna som går mot stranden är inte det. Men nu var det inte stranden vi skulle till så fick en väldigt behaglig start på paddlingsdagen!

Lettlands kust är som sagt en enda lång sandstrand. Så att hitta en egen strandremsa för den som önskar är inga problem! I regel är dom helt folktomma. Det tills man når större samhällen. Där kryllar det av folk. Men bara nån liten kilometer senare blir det folktomt igen.

Hela förmiddagen bjöd på lugnt vatten. Men på eftermiddagen blåste det upp och genast byggs det upp småbesvärliga vågor. Hade jag inte haft Bounty med mig hade jag inte klagat på dom. Men Bounty är inte särskilt förtjust i att bli översköljd av vatten eller ljudet av vågor som bryter mot den. Sista biten mot Liepāja blev hon därför ganska stressad, innan vi ramlade i vattnet häromdagen skulle den typen av sjögång inte bekomma henne. Men så snart vi kom innanför piren blev både vattnet och Bounty lugna igen. Bounty fick en godis. Efter det slappnade hon åter av i kajaken och såg ut att stortrivas igen. Vi paddlade på några kilometer efter staden för att komma till en lugn och folktom strandremsa att tälta på. Endast några enstaka motionärer passerade. Vi fick en lugn och skön kväll.