Långfärdspaddling, dag 90

Långfärdspaddling, dag 90
Lounstniemi-Sundholmen, 34 km
Sist jag var ute på långfärdspaddling var 2015. Då paddlade jag blå bandet plus en lextra snutt ner till Vasa. Det tog mig 89 dagar. Med andra ord blev det här idag min längsta tur hittills i kajak både vad gäller tid och sträcka.
Prognosen lovade hård vind idag från eftermiddagen så klev upp lite tidigare för att kunna paddla lite innan vinden skulle sätta stopp för mig. Västlig vind skulle det bli. Prognosen hade däremot underskattat vindstyrkan från morgonen. Så det blev betydligt mycket tyngre mot vad jag räknat med. Så när jag efter mycket slut nådde Gäddbergsö bestämde jag mig för att paddla upp genom Bjånnässundet istället för att fortsätta väster ut. Det var nog ett bra val även om det gick tungt även här. Jag paddlade upp till öns nordligaste punkt för att runda den. Här var jag rätt så skyddad så det gick lätt i en hel kilometer innan hård motvind mötte mig i Röörsfjärden. Tog sikte på Kvarnholmen och gick iland för en kort paus. Funderade över hur jag skulle göra. Efter att ha fyllt på med ny energi bestämde jag mig för att fortsätta en bit till.
Fram till Klobbudden gick det smärtfritt. Hade vinden från sidan. Men det var iaf inte så mycket sjögång. Läget ändrades helt så snart udden var rundad. Vinden tilltog i styrka och jag hade den rätt mot mig. Det gick tungt att ta sig framåt och i takt med att vinden tilltog blev det allt sämre. Vågorna som bildades var aggressiva. Dom lyfte upp kajaken och släppte ner den med en smäll så att vatten skvätte åt alla håll och med ojämna mellanrum kom vågor så stora att dom istället sköljde över mig. När det kom flera såna på raken blev det svårt att se. Men det är fascinerande vad som händer med ens fokus när förhållandena omkring en blir tuffare. Sista kilometern tog en hel timme. Jag tog i för allt vad jag var värd. Upplevde att speciellt bålmuskulaturen fick arbeta. Jag tog i tills jag kräktes. Sen var det bara att fortsätta att kämpa på.
Känslan att komma fram till hamnen på Sundholmen, Lovissa var framför någon som kan liknas med lättnad. Sista timmen var medelvinden 14 m/s. Det var så satans tungt. Så att få lägga sig på gräset och andas ut var helt fantastiskt! Eller så här gick det till egentligen.. jag lade ut min dunjacka. Kröp trött ihop till en boll på den och sov i 3(!) timmar.

1 reaktion på ”Långfärdspaddling, dag 90”

Kommentarer är stängda.

Rulla till toppen