Oönskad paus

Jag har tänkt fram och tillbaka huruvida jag ska dela med mig av detta eller inte, men nu kommit fram till att göra det.

Jag är på väg hem och kommer att ta en paus från turen jag är ute på. Det ofrivilligt.
För några dagar sedan blev jag överfallen när jag låg i mitt tält. Det är något så ovanligt och därför en anledning till varför jag först tänkte vara tyst om det. Jag vill inte att det ska avskräcka andra att ta sig ut och följa sina drömmar.
En galen man, mest troligt påverkad av droger, slog sönder tältet med en stor tjock gren medan jag och Bounty låg i det. När tältduken gav vika hann jag precis ta mig ut från den andra ingången. Bounty flydde i panik. Och jag försökte springa därifrån. Allt jag har på mig är ett par trosor. Mannen skriker efter mig på engelska att jag ska ge honom mina pengar. Jag svarade sanningsenligt att jag inte hade några. Jag hinner bara 15 meter innan han är ikapp mig. Han säger då ge mig din telefon. Jag svarar att det är en iPhone som är låst på mig så han har ändå ingen användning av mig. Då börjar han att slå med grenen/påken som han använde att slå sönder tältet med. Jag träffas av 5 hårda slag. Tre av dom träffar höger arm, ett höger armhåla och ett vänster hand. Jag skriker i panik och ångest men lyckas mirakulöst ringa 112 mitt i allt detta. Hur jag lyckades med det vet jag inte.
Då börjar han springa därifrån. Jag försöker förklara vad som hänt för larmcentralen och var jag befinner mig. Men känner sådan panik och är så stressad att jag bla inte kan uppge mitt namn eller mitt telefonnummer. Däremot lyckas jag tänka att jag kan kolla på Google Maps för att uppge min position. Bounty är försvunnen och jag är övertygad om att den galne mannen slagit ihjäl henne. Det är vad jag skriker till larmcentralen.
Larmcentralen säger åt mig att springa ut till vägen och försöka stoppa en bil som kan hjälpa mig fram tills polis och ambulans anländer. Jag springer ut till vägen. Rycker åt mig en tröja när jag passerar kajaken. I nedkissade trosor och en rosa långärmad tröja ställer jag mig hysterisk mitt i vägen och viftar med armarna för att försöka få någon bil att stanna. 10 bilar och 1 traktor passerar. Alla svänger förbi mig och ökar hastigheten. Ingen vill hjälpa, varför vet jag inte. Mest troligt av rädsla. Min panik växer och blod rinner längs min högra arm. Men det är inget jag märker då. Finns mannen gömd bland träden. Kommer han att komma tillbaka?
Polisen anlände. Allt jag kan få fram är att Bounty är borta och jag tror att han dödat henne. Då svarar dom att dom sett en liten hund springandes på vägen några kilometer bort. Ambulans anländer. Jag går inte med på att bli undersökt förrän vi hittat Bounty. Polisen går med på att skjutsa mig till den plats dom sett henne på. På avstånd ser vi henne där. Springandes i panik. Men när vi närmade oss sprang hon in bland träden. Polisen säger att dom ska göra allt för att hitta henne men att jag behöver bli undersökt av ambulanspersonalen. Så dom kör mig tillbaka dit.
Jag blir undersökt. Min panik stegras. Får injektioner med både lugnade och smärtlindrande. En syrgasmask sätts i min näsa och panikångestattacker avlöser varandra. Jag får tag i Hozefa nån gång mitt i allt det här. Detaljer har försvunnit från mitt minne. Jag blir körd till närmsta akutmottagning. Hozefa kommer till platsen jag blev överfallen på. Han fixade så att alla mina saker blev körda därifrån och letade sen efter Bounty genom hela natten.
Jag blir undersökt. Jag har haft tur. Fyra frakturer i vänster hand annars ”bara” blåmärken. Jag blir gipsad och får skjuts av två poliser tillbaka till platsen medan ett första förhör påbörjas. Dom hjälper även dom till med letandet efter Bounty en stund.
Det första polisparet hade lovat att hämta Hozefa där kl. 4. Vi två fortsätter att leta. Tröttheten gör att jag efter nån timme inte kan ta ett steg till. Jag lägger mig på marken och vilar. Kroppen har börjat göra så jäkla ont. Varje rörelse gör att kroppen ömmar. Hozefa fortsätter att leta outtröttligt.
Kl. 5 dyker poliserna upp. Fortfarande ingen Bounty. Dom vill skjutsa oss till ett hotell. Hozefa erbjuder sig att fortsätta leta och säger att jag ska åka med dom. Jag brottas med känslor av skuld. Men tröttheten i kroppen och huvudet gör att jag åker med. Vi hinner bara åka 15 min innan Hozefa ringer. Han har hittat henne! Han har hittat min älskade Bounty!!! Vi vänder om. Bounty är chockad och alla trampdynor är skinnflådda. Lyckan och lättnaden att åter få ha henne i min famn är obeskrivlig.
Medan jag satt inne på förhör några timmar senare så hjälpte polisen till att hitta en veterinär. Hozefa och Bounty får skjuts dit. Det visade sig att den hade stängt. Men polisen ringer upp honom och förklarar vad som hänt. Han kommer ner. Öppnar sin klinik för henne på sin lediga dag och behandlar henne på bästa tänkbara sett. Hon får tre olika injektioner, bla en med b-vitaminer. Inga skador hittas utöver trampdynorna. Han gör allt detta som en välgärning utan att vilja ha betalt.
Jag vill avsluta med att tacka alla fantastiska människor i min närhet. Alla som gett hjälp och stöd på plats samt via telefon och meddelanden. Litauen är ett underbart land med underbara människor. Den galne mannen ska inte få förstöra min bild av det. Även om det i nuläget är svårt när minnesbilder dyker upp nästan hela tiden. Nu åker jag hem till Vega, min familj och vänner för att vila, låta handen läka och ladda om. Jag hoppas på att kunna fortsätta turen så snart som möjligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *