Sverige runt: dag 12-21

Sitter nu i tältet har äntligen kommit igång igen. Imorgon hoppas jag på att passera Skalstugan.

Dag 12-15: stugan Storvallen

En dags vila blev tre. Kändes välbehövligt, men hade hoppats på att jag skulle ha kunnat kommit iväg en dag tidigare. Hade iaf det väldigt trevligt med pappa och Julia! De kilon jag tappade första etappen hamnade nog på plats igen efter de dagarna 😉 Dagarna ägnades till att äta, sova, läsa och spela spel.

Dag16: Storvallen- Skurdalssjön, 12 km.

Vilken start på andra etappen. Har kommit galna mängder snö de senaste dygnen. Efter 1 timme och 20 min hade jag tagit mig ca 700 m. Då är det inte helt lätt att hålla motivationen uppe. Jag sjönk ner till knäna i  djupsnön, trots att jag hade skidor på fötterna! Det var kopiösa mängder snö, Vega hade inte ens chans att ta sig framåt med sin pulka. Jag fick alltså gå två rundor, men som sagt. Jag tog mig knappt fram..

Men efter att ha kommit upp på lite höjd hade mycket av snön blåst av och resten packats, gick det mycket bättre att gå. Vega kunde åter gå med sin pulka! Resten av vägen fram till Storlien gick utan några som helst problem! Väl framme i Storlien tog det lite tid då jag hade tänkt köpa nya batterier till min klocka, dock utan framgång.. När jag sen skulle upp på fjället mot Åhlens stugan valde jag att gå skoterleden istället för skidleden. Hade ingen lust att simma något mer i lössnö. Efter att ha traskat de ca 150 höjdmetrarna upp var jag äntligen framme i vindskyddet och kunde luncha! Efter att ha ätit vek jag av på leden till Skurdalssjön. Tanken var att jag skulle gå till norra änden av sjön, men som det började blåsa så pass tänkte jag att det var bäst att stanna bland träden.

Dag 17-18, Vindskyddet vid Skurdalssjön.

Det var nog tur att jag stannade där jag var. Då vinden bara tilltog i styrka flyttade jag in i vindskyddet. Det blåste rejält under dag 17, vinden mojnade något under kvällen så jag hade stora förhoppningar om dag 18… Tur att jag hade med mig några böcker så att det inte blev allt för trist. Dag 18 blåste det mindre. Men det var totalt noll sikt, jag såg knappt skidspetsarna. Tog ut en kompasskurs gick en liten bit, men känslan sa mig att det inte var någon bra idé att ge sig ut på en okänd sjö i sådana förhållanden. Med hjälp av GPS:en hittade jag tillbaka till vindskyddet som jag som tur var sparat som en ”way-point”. På kvällen fick jag oväntat besök, pappa var orolig då han inte hört något från mig (måste blivit något fel med mina meddelanden från SPOT:en). Han ringde nån han kände i Storlien som kom upp för att titta till mig. Jag blev så paff av att se någon där att jag inte ens tänkte på att bjuda dem på något.

Barnen från Frostmofjället är hur som helst bra som ljudbok och passar perfekt instängda dagar.

Dag 19: Skurdalssjöns sydliga ände till den norra, 5 km (14 km)

Vinden hade äntligen lugnat sig och sikten var tillfredställande bra! Men de mängder snö som kommit de senaste dygnen låg verkligen och väntade på mig och Vega ute på isen.
Att ta sig över isen tog långt mycket längre tid mot vad jag räknat med, då det blev så tungt för Vega att gå i all nysnö fick jag helt enkelt gå en kilometer, gå tillbaka och hämta hennes pulka och så höll jag på till jag tagit mig till andra sidan. Den sista kilometern kunde hon gå med pulkan själv 🙂
Min pulka envisades med att tippa, 57 gånger hann jag räkna till bara över sjön. Alltså på platt underlag. Kan bero på att jag packat om all packning i backar, hade allt löst (i packpåsar) i pulkan innan.
Efter att ha kommit fram till andra sidan började det blåsa, vinden bara bara tilltog i styrka för var minut kändes det som och himlen såg oroväckande ut. All sikt försvann. Jag började därför bygga upp en lämur. Snön var inte tacksa att arbetas med. Först var jag tvungen att skotta bort nästan en halvmeter med nysnö innan jag kunde göra block av den hårdare snön. Vinden bara fortsatte att öka i styrka. När muren väl var uppe var det bara att slå upp tältet och fixa med allt som vanligt. Är glad att jag tagit i i överkant vad gäller mat och bensin! Så det går ingen nöd på oss, vi kan inte alls jämföra oss med barnen från Frostmofjället 😉

Dag 20: Skurdalssjöns norra ände.

Vilken natt! Vinden har minst sagt varit stark. Vissa stunder tog den i så pass att det kändes som om hela tältet skulle lyfta med både mig och Vega i. Mycket snö har kommit också. Viden höll i sig hela dagen, enda skillnaden var att den ändrat riktning. Alltså var jag tvungen att bygga till muren. Vinden gör inte bara att tältduken fladdrar, nej den slår verkligen i hela tältet!

torka.

och mysa..

Dag 21: Skurdalssjöns norra ände – längs leden till Skalstugan väster om Storflon, 19 km.

Idag var vädret äntligen bättre! Vilken lycka! Jag och Vega kunde alltså fortsätta vår tur 🙂 All blåst har gjort underlaget hårt och fast så det var inga problem att ta sig fram. Vi började med att gå till Hästryggtjärnarna, där kom täckningen på mobilen tillbaka (äntligen, har haft många dagar utan). På väg upp mot Hästryggtjärnarna började det spricka upp och väl där uppe tittade solen fram! Sen rundade vi Flatrun (818 möh) och skråade sen ner till Rensjösätern. Lite märkligt med ett rosa jaktslott mitt ute i ingenstans. Där hakade vi på leden som går upp till Ugglan, där vi vek av på leden till Skalstugan. En led som till stor del inte längre finns, en sån gång är det skönt att ha GPS:en att gå efter. Som längst var det över en kilometer utan tillstymmelse till ledkryss.
Vinden har kommit tillbaka. Hoppas den ger med sig snart.

lämuren

sämre väder på väg in..