Sverige runt: dag 56-57

Dag 56: Viterskalsstugan-Syterstugan, 12 km.
Kan erkänna att jag var nöjd över mitt beslut att bo inne när jag vaknade i morse. Det var rätt så blåsigt (kändes säkert ännu värre bara för att jag var inne..) ute. Över 20m/s i byarna. Sen så är det alltid trevligt att bo i stuga, ofta träffar man på trevliga människor i den. I Viter var de jag träffade jättetrevliga!
Jag drog ut lite på starten, vinden hann lugna sig innan jag begav mig. Under dagen mojnade viden allt eftersom. Jag hade tur med vindarna idag, för när jag gick genom skalet hade jag den i ryggen. När jag sen skulle över passet mot Syter så blev det vindstilla. Lyxigt det kändes med ett vindskydd att få luncha i idag. Det var länge, länge, länge sen sist. Det var minusgrader ute hela natten, så fram till Syterskalets vindskydd hade jag skarföre, sen mjuknade det på. Nån liten plusgrad har det varit under dagen. Över passet var snön som sandpapper, jag kunde därför ta stigningen med de korta stighudarna på. Hur är det man säger, det finns ingenting ont som inte har något gott med sig. Från toppen av backen väntade sen 250 höjdmeter utförsåkning. Föret var lurigt, det bar inte överallt. Jag och Vega tog det därför lugnt och sicksackade oss ner. Jag stannade sen vid Syterstugan, kunde inte motstå frestelsen att bo inne en natt till..
Idag har jag gått och tänkt på hur mycket mitt liv skiljer sig från karaktärer i böcker. (Jag läser en hel del nu, väldigt varierande genrens). Började se framför mig hur gårdagens scenario skulle ha sett ut för en huvudperson i exempelvis en bok av Nora Roberts eller Danielle Steel (inte för att jag läser den typ av böcker, men jag har hört av andra ;). Hur som helst, jag skulle då säkerligen vara någon på flykt (mest troligt från ett krossat hjärta) istället för en person som bara vill uppleva naturen. Jag hade sett annorlunda ut (perfekt fall på håret, bländande leende osv), mitt skratt skulle vara klingande och jag skulle lukta gott. Inget av det stämmer med mig. Mötet med militärerna i Viterskalsstugan skulle definitivt sett annorlunda ut. Är rätt glad att jag lever mitt liv och inte är en huvudperson i en bestseller känner jag. Det är mest troligt mycket lättare att bara vara jag.
Det blev en kort skiddag idag, 12 km. Sen start och tidig kväll 🙂 Hade därför mycket tid till att surra 🙂 Jag lade mig försent däremot. Jag skulle ju bara läsa ut boken.. ”Hundstugan” i Syter är jättemysig förresten! Där eldade jag i kaminen och satt och läste i skenet av ett stearinljus hela kvällen. Livskvalitet!

 Dag 57: Syterstugan-3km söder om Ámmarjavrre, 32 km.
Skönt med ännu en natt inne, men nu känns det bra att vara i tältet igen, borta bra men tältet bäst!
Nu har det vänt! Idag har jag sett min skugga istort sett hela dagen! Det betyder att jag inte har haft solminuter utan soltimmar! Det blåste under förmiddagen men hela eftermiddagen har jag haft det i stort sett vindstilla!!! Härligt! Jag har bara gått och lett hela dagen. På eftermiddagen hade jag lyxfika, tack Morgan för den goda sockerkakan! Dagen har med andra ord varit perfekt. Föret har varit bra, vädret har varit bra!
Jag började med att skida ner till Tärnasjön som jag sen följde helt till den norra änden (det är en låååång sjö), över Bredavan upp till Åkroken, har slagit läger ganska exakt 3 km rakt söder om Ámmarjavrre. Flera gånger kom jag på mig själv med att stå still och bara kolla på allt det vackra runt omkring mig. Stället för att följa leden förbi Skidbäcksbaracken (även kallad skidbäcksstugan) ska jag gå där den gamla telefonledningen gick. Stigningen är mycket finare där och jag slipper gå på skrå. Så skönt det var att få sätta upp tältet när det är vindstilla, kan inte komma ihåg sist det var så 🙂 Inte det minsta kallt ute. Solen har förresten värmt idag!!! Så galet härligt, snart är det nog dags att börja tänka på solskydd. Våren är här nu, idag såg jag en ny fågel för vintern, det var en hel flock (eller vad det heter när det är många fåglar samlade) som flög lågt över isen på Tärnasjön. Små rackare. Apropå fåglar får man nu också höra lite fågelsång mellan varven!

 

4 reaktioner på ”Sverige runt: dag 56-57”

  1. Morgan i Syter

    Hej Lina.
    Roligt att du fått en njutningsfull dag idag på din väg norröver. Och bra att sockerkakan var OK. De små rackarna du såg på Tärnasjön var väl mest troligt snösparvar. De anlände hit för någon vecka sedan. Flyger ibland omkring i ganska stora flockar och påminner om jättesnöflingor som kvittrar lite lagom. Önskar dig många fina soliga dagar framöver. Och i takt med att solbrännan förstärks kommer ditt leende helt säkert att bli lika bländande som på en huvudperson i en Roberts eller Steel.

  2. Hallå igen! Vad skönt att höra att ni haft det så bra de sista dagarna. Då hoppas vi det fortsätter så. Kram ifrån mig och Arrie

  3. Hej Lina!

    Vi kan inte annat än vara stolta över dig och din fantastiska strapats i fjällvärlden!

    Du marknadsför Krokoms kommun och våra företag på ett fantastiskt sätt!

    Mårten Suorra
    Krokoms kommun

Kommentarer är stängda.

Rulla till toppen