Sverigerunt, cykeldelen: Dag 74-75

Dag 74: Kungälv-Stenungsund, 37 km.

Vaknade till det härliga ljudet av vattendroppar mot tältduken. Det hade visst bestämt sig för att bli regn idag. Typiskt.. Men men, inte mycket att göra åt det. Även om det är jättetråkigt.
Jag hade i alla fall sådan tur att det var uppehåll medan jag packade ihop tält och prylar. Jag han däremot inte mer än sätta mig på sadeln så började det regna igen, det höll i sig i stort sett resten av dagen.
Det märks väldigt väl/tydligt att jag lämnat Skåne och Halland som båda är lättcyklade ställen om man ser enbart till terrängen. Idag har det varit kuperat. Vet inte hur många höjdmeter det kan ha blivit på denna korta sträcka, men det kändes som en massa. Det värsta backarna var mellan Diseröd och Jörlanda. Där cyklade jag genom Svartedalen som är en Kronopark. Det var supervackert.
Något som är mer sant än efter regn kommer solsken är att efter en uppförsbacke väntar en nedförsbacke. Efter att ha kommit upp till Svartedalen var det sedan flera kilometer bara nedför, härligt!
Framme i Stenungsund satte jag mig i parken och åt. Då hade var det uppehåll i regnandet! Men när sista tuggan var i munnen kom regnet åter. Det gjorde däremot ingenting som jag var i stort sett framme vid dagens mål 🙂
Jag cyklade upp till min mammas kusin Anna Karin och mina sysslingar/tremänningar Jonathan och David. Verkligen jättetrevligt att träffa dem samt Daniel! Till middag blev jag bjuden på västerbottenostpaj som är så gott 🙂 Nu är uppdaterad om läget i OS för Sverige (i den bubbla jag befinner mig i har jag nästan missat att det är OS just nu..) och under kvällen pratade vi en massa om allt möjligt, som sagt var; Kvällen var jättetrevlig, med samtal om lite av varje samt många skratt 🙂

Dag 75: Stenungsund-Brastad, 71 km.

Solen är tillbaka! Jag började cyklingen med att ta mig över till Tjörn, som visade sig vara väldigt backig. Det var även Orust. Det tog med andra ord sin lilla tid att ta sig framåt.. Men det är bara att ta det för vad det är, ingen mening att stressa. Tids nog kommer man alltid fram även om det känns trögt ibland. Det var jättevackert att cykla över öarna! Flera av vägarna är däremot väldigt trafikerade och dessutom smala.
Framme i Tegneby stannade jag för lunch, då var jag superhungrig och klockan hade redan hunnit slå 14.00. Jag hade sådan tur att Anna Karin skickade med mig resterna av den goda pajen (västerbottenostpaj är nästan ännu godare kall) och salladen, samt två chokladkakor. Kändes galet lyxigt! Tack snälla Anna Karin, tack också för att jag fick sova hos er!
Efter den rejäla lunchen kunde jag trampa vidare som en ny människa 🙂 Det tar verkligen på krafterna att cykla så mycket upp och ner, tur att Vega är så lättsam att ta in och ut ur kärran. Det underlättar verkligen när terrängen är som den är. Hon fick komma ut och gå upp för alla backar, sen åka nedför och där det var platt.
Tre färjor har vi åkt idag, Över till Malö, sen från Flatö och den sista gick över till Finnsbo. I Finnsbo började det bli relativt platt igen, med andra ord mer lättcyklat.
Dagen har varit bra, omväxling förnöjer. Även om det kan vara jobbigt med backar så känns det ju alltid så bra när man nått toppen, sen blir man rikligt belönad i form av vila på vägen ned.

Det börjar märkas på cykeln att den rullat några mil nu, den verkar vara i behov av en service. Så fort jag hittar en cykelreparatör eller liknande ska jag stanna för att skaffa två nya däck och lite annat smått och gott till cykel och kärra. Ena däcket på kärran börjar på att vara så slitet att det snart är hål rakt igenom, bakdäcket på cykeln är inte heller fräscht. Sen så har stänkskyddet gått sönder så det är nästan omöjligt att få det att inte ligga mot däcket och nöta/bromsa.

 ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *