Dag 49: Jagdhüttenalpe-Stierbach
Det var en lång vandring på grusväg genom dalgången Schwarzwassertal. Någon höjdskillnad var det inte att prata om utan det var relativt platt. Det är stor skillnad mellan de olika områdena hur pass välmarkerade lederna är. I Naturpark Tiroler Lech, är dem inte alls markerade. Eller vid (nästan) varje korsning var en 30 cm hög påle invid den väg man skulle följa. Med karta är det hursomhelst inga problem att hitta. Lite klurigare blev det däremot när det började gå uppför, vägen övergick till stig som ibland syntes och ibland syntes inte alls. Inga markeringar och ingen synlig stig, då är det lurigare, helt klart!
Kartan visade att leden skulle gå precis intill stugan Bergwachhütte. Så jag tog sikte på den och knatade på. Ibland gick det bra, ibland körde jag fast i tallbuskagen. Vid Bergwachhütte var den första skylten som pekade ut passet Bockkarscharte, 2164 möh. Det var bara en liten detalj med den som inte stämde, den hade snott sig i vinden och pekade 90 grader åt fel håll! Men vi kom rätt iaf och kom så småningom på led 421 som tog oss sista biten till passet. Den var både väldigt synlig och välmarkerad.
Uppe på passet stannade vi en lite längre stund. Det utgör en av dörrarna till bergsvärlden Allgäu, så det fanns många toppar att kolla på i både när och fjärran. Det är också alltid lite av en tillfredställelse att titta tillbaka på en sträcka som man tillryggalagt. När små droppar regn började falla packade vi samman och gick ned till Prinz-Luitpold-Haus. Där stannade vi till i över en timma och vilade lite till. Övervägde en stund att bo inne, men efter att ha ätit en sallad där och druckit en kopp te så gick vi vidare för att finna en lämplig tältplats.
Här är allt mycket grönare och på kartan såg det ut att finnas flera lämpliga tältplatser. Men allt lutade mer än vad det såg ut att göra. Tillsist såg jag dock en liten klippa som stack ut i vattnet som var relativt rak. Den fick det bli. Jag brukar aldrig gå i sömnen, så jag hoppas på att inte göra det i natt heller, då kanske jag faller ner för klippkanten, 3-4 meter ned till vattnet! ; )
Jag har knatat på för att vara säker på att komma till Oberstdorf i tid, dit Sara, Malin och Malin kommer den nittonde. Matilda som ska vandra med mig kommer den tjugonde. Nu ligger jag ett dygn i förkant. Så imorgon får det nog bli en kort dag riktigt.
