Via-alpina dag 75

Dag 75: A. Vermolera-Malghera 
Det regnade inte i morse när vi klev ut. Men tittade man på himlen såg det ut som om det närsomhelst skulle kunna börja, iaf om man kollade åt ena hållet. Såg man åt andra hållet såg det ut som om det lika gärna skulle kunna bli en dag med blå himmel och strålande sol. 
Vi började sedan röra oss genom det otroligt vackra dalgången, så vacker att den lika gärna skulle kunna ha varit tagen direkt ur en saga. Att ston betade tillsammans med sina föl intill ån gjorde den bilden ännu starkare! Vi gick uppför med blommande rododendronbuskar (alprosor) på var sida av stigen. Dem har en så underbart vacker rosa färg!
Vid sjön Laghi di Tres fanns flertalet stenhus som såg väldigt gamla ut. Inte ett liv syntes till vid något av dem om man bortser från ett murmeldjur. När vi kommit dit började det stå allt mer klart att dagen inte skulle bjuda på solsken, snarare regn. Allt fler och allt mörkare moln började att täcka himlen. Nästa sjö vi kom till var Lago Venere, 2408 möh. Därifrån började det bli allt mer brant upp mot passet Passo di Vermolera, 2732 möh. Bitvis var det riktigt brant. Värre ändå enligt Gustaf som var glad över att han tränat på ”kissande hunden” på yogan så att han kunde krypa på bästa tänkbara sätt. Sen när en stor regn/hagelskur kom vågade han inte ta av sig sin ryggsäck, så han valde att klättra/krypa (beroende på vems version ni vill tro på) vidare istället i bara t-shirt och uppdragna byxor. Gustaf valde att gå över stenskravel innan dess medan jag gick uppför ett snöfält, stigen var dold under den. 
Uppe på passet belönades vi inte direkt med någon utsikt då dimman började att tätna på. Vägen ned sedan var mycket lättare att gå mot vägen upp. Vi gick på och kom till Bivacco Pian del Lago där stannade vi under tak (utomhus) i skydd undan regnet. Sedan var det inte lång bit kvar ned till Malghera, 1937 möh. Där stannade vi på vandrarhemmet för en natt inomhus. 

Rulla till toppen