Vita bandet dag 16

Vita bandet dag 16
Kaitumjaure-Teusajaure, 11 km
Kände mig inte mycket bättre i förkylningen när jag vaknare. Den känsliga varnas här med och rekommenderas att hoppa till nästa stycke.. Ännu mer och segare snor och tjockt slem i halsen och det river i bröstet när jag hostar. Slut på snusket och vidare till dagen..
Vi tog sovmorgon i morse med tanken att det skulle bli en lätt dag fram till Teusajaure. En kort sträcka på kartan.. Jag kopplade på mig den stora pulkan och Peak den lilla. Min tanke var att Vega skulle få vila lite idag så hon har fått gå lös hela dagen. Redan vid starten av dagens etapp stod det klart att det skulle bli en jobbig dag. Snö som inte bar över huvudtaget och rätt mycket snö. Mycket, mycket mer mot vad vi haft senaste dagarna. Spåra i denna snö är tungt. Vi gick längs Kaitumjåkka och här är det mer eller mindre platt på kartan, men i verkligheten är det rätt så kuperat. Flera knickar som vi skulle upp och ned för. Vägen fram till kåtan som är precis där det börjar att stiga tog därför mycket längre tid mot vad vi tänkt oss. Peak imponerar mer och mer för varje dag. Han är stark som en oxe! Han har gått först hela sträckan och när det är som jobbigast att gå för honom reser han sig på bakbenen och kastar sig framåt (fungerar så länge det inte är ett träd eller liknande som gör att det är svårt att ta sig fram) och har inte behövt någon som helst hjälp med pulkan idag. När det var som mest snö räckte den honom upp till magen.
Vid kåtan slängde jag på dom långa stighudarna på skidorna och började att körts uppför. Det gjorde ont i lungorna och infektionen i kroppen gjorde sig än mer påmind. När jag anstränger mig för mycket kommer hostan. Så jag tog det så lugnt som det gick dom första 40 höjdmetrarna trots att man sjunk ner med skidorna halvvägs till knäna. Det blev lite bättre efter det, men snön fortsatte att bära dåligt. Men det var så jäkla skönt att komma upp till platån Muorki.
Vägen ner till Teusajaurestugorna blev tuffare mot vad jag tänkt mig. Det är så satans brant! Brant och helt oröjd led. Så väldigt smalt, svårt att ta ut svängarna och här var det dessutom ännu mer snö. Så jävligt jobbigt för hundarna att ta sig fram. Snön räckte upp till ryggen på dom. Ramlade man var det sjukt svårt att ta sig upp som man inte kunde ta spjärn med stavarna som dom bara sjönk ner. Min pulka tippade flera gånger. Efter tionde gången blev jag så leds att jag skrek rätt ut. Vilket ord bör jag nog inte skriva här. Svårt att få pulkan på rätt köl igen som jag var tvungen att koppla lös mig från den och sen när jag fått upp den ville den så klart glida vidare. Men vi tog oss ner helskinnade hela bunten! Några blåmärken men inte värre än så. Just det fyllde byxlinningen med snö vid ett av fallen. Då jag ramlade och sen kanade några meter. Då är man tacksam att man har bara ull under, annars hade det blivit väldigt kallt.
Lyckan var stor både hos mig och hundarna framme vid stugorna. Efter att ha hitta rätt stuga (det är den gamla som är öppen utanför säsong) gick jag direkt till vedboden för att såga och hugga upp ved. Det gjorde jag inte igår och var tvungen att göra det imorse istället. Vega var som en liten snögubbe när vi kom fram. Hon har haft sin overall på sig hela dagen. Men som den är rätt så vid i benen kommer det in mycket snö när hon måste simma runt i den som snön är så djup. Tog sin lilla tid att tina fram henne och få bort alla isklumpar från skägg och ben.
Det går väldigt bra för Mette och Bonnie förresten. Har inte skrivit så mycket om dom. Men det flyter på bra! Mette sa något så klockrent idag ”det är inte bara norrsken” när det var som tyngst idag. Vi har varit tvungna att bo i stuga/säkerhetsrum varje natt så långt pga att Mette inte har något tält (hon skulle dela med Mette). I morgon har vi därför inget annat val än att skida ca 35 km för att komma till Stora sjöfallet. Större delen av sträckan är längs sjöar så det borde gå bra. Men skulle det vara så mycket lössnö som idag är det kört. Då får vi alla sex klämma in oss i mitt Staika.
På kvällen lagade jag till spenat- och olivrisotto. Mette lagade också risotto, men med saffran och kantareller. Båda två var vi nöjda med våra rätter. Men innan det hade vi druckit te och ätit ost och kex. Jag köpte med både en blåmögelost, Västerbotten och parmesanost i Abisko samt massa smör förstås. Det ska vara lyxigt att vara på tur.
Jag försöker smörja hundarnas tassar så ofta som möjligt. Så långt har dom hållit sig fina!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *