Vita bandet dag 29
vinterledstart mot Jäckvik från Riebnes-Pieljekaisestugan, 24 km
Tänk att det är 30(!) grader varmare idag mot igår. Det är helt galet. Det är alltså 4 plusgrader just nu och man ser en skillnad på snölagret mot igår. Jag har kollat prognosen framöver och det verkar som att det ska vara mildväder fram tills på torsdag tyvärr. En stor skillnad när det är varmt mot kallt är att det inte blir någon som helst kondens i innertältet. En annan skillnad är hur mycket, eller snarare lite man kan/måste ha på sig i sovsäcken för behaglig sovtemperatur. I natt fick jag skippa underställsbyxor och enbart sova i en underställströja.
Som dom allra flesta mornar (alla utom när det är nederbörd) hängde jag ut sovsäcken på luftning/torkning medan jag lagade frukost. Den svajade lite grann i vinden och torkade med andra ord väldigt bra! Men det blåser knappt något om man ser till vad prognosen säger att det ska göra just nu. Prognosen säger 13 m/s i verkligheten blåser det kanske 4, om ens det.
Föret överraskade. Hade räknat med ett riktigt sugföre. Men det gled på bra! Vi tog dom 100 höjdmetrarna upp till Riebnestjavelk i ett nafs. På vägen upp mötte vi solen som färgade horisonten i öster guld. Väldigt vackert!
Vi pratade ju om att vi inte mött några som pimplar än och var förvånade över det. Vi har inte mött någon som sitter där med spöet på en sjö än, men idag mötte vi flera som var på väg ut till Riebnes för att fiska röding.
Vägen ner till Hornavan drog Vega den stora pulkan ensam och Peak fortsatte med den lilla och Bounty fick känsla och sprang för glatta livet! Det är så roligt att studera kloka, kloka Vega. Hon stressar inte i onödan, medan Peak springer ner för alla backar så snabbt han bara kan (han stannar och väntar väldigt ofta däremot, så snart han inte ser oss) så travar Vega lite lätt.
När vi kom ner för backen bytte jag pulka mellan Vega och Peak. Vi skidade på till Hornavan, där kickade skolkunskaper från femte klass in ”vad heter Sveriges djupaste sjö?” Jo, det är Hornavan. Efter att ha skidat nån kilometer på sjön så kom vinden. Snett framifrån. Det var lite motigt ett tag. Bitvis var det också rätt så mycket vatten på sjön och bitvis väldigt isigt. Men ju närmre Jäckvik vi kom desto bättre blev föret.
Framme i Jäckvik stannade vi till på kyrkans fjällgård där Mette hade en depålåda som väntade på henne. Sen gick vi till affären och köpte massa gott! Tänk att man kan känna sig så lycklig bara av att hamna på en mataffär. Jag kopplade Vega och Peak utanför, Bounty har inte använt sele eller halsband sen innan vi startade turen så henne satte jag på bänken som jag fäste dom andra två i. Ibland kan Bounty överraska, som idag när hon satt kvar snällt hela tiden medan jag var inne på affären.
När vi kom tillbaka till fjällgården där våra pulkor stod parkerade så hade vinden avtagit och vi kunde sitta i solen och njuta en underbar lunch! Till efterrätt åt vi varsin semla. Kändes så oerhört lyxigt! Och vilket dunderbränsle sen. Vi tog oss upp till gränsen till Pieljekaise nationalpark i ett nafs och det är ändå 400 höjdmeter. Det började dra in allt fler och allt mörkare moln. Men det blev aldrig något av det. Det började även att blåsa lite mer, från att ha varit i det närmaste vindstilla så att jag genom skogen kunde skida i bara nätunderstället upptill.
Men så fel både yr och SMHI spådde vädret idag. Vinden som skulle uppnå stormstyrka märkte vi inte nämnvärt av förutom nån kilometer på sjön och lite vid nationalparksgränsen. Men det kanske 1/3 mot vad som utlovats, så där hade vi tur!
Jag och Vega drog upp den stora pulkan tillsammans, men ner för backen till stugan drog hon den själv. Så jäkla mysig stuga! Och en så jäkla bra kväll!
Vi var här redan vid 15.30 så vi hade massa tid att slappa på. Sen lagade vi till bönburritosen och salsan som jag torkat och åt den med ris på tortillabröd med creme fraîche. Till det drack vi vin. Kan det bli så mycket bättre än så här?! Okej då. Hade vi haft några minusgrader istället för 6 plus idag hade det varit lite bättre. Men det är inte så mycket man kan göra åt det.
Jag räknade på hur långt vi kommit totalt nu och siffran landade på 494 km. Alltså har vi skidat mer än en 1/3. Det känns bra att ha 2/3 kvar!
