Vita bandet dag 38

Vita bandet dag 38
Gränssjö-Åtnik stugan, 22 km
Dom kalla krispiga dagarna är definitivt inte över! I morse när vi klev upp var det -20 ute. Efter dom vanliga morgonrutinerna så följde vi bilvägen tillbaka ca 1 km för att komma till vinterleden som skulle ta oss vidare söderut. Föret var perfekt längs vägen så den sträckan gick fort. Det gjorde däremot inte fortsättningen… Leden som går till Vardofjäll är det skoterförbud på. Nysnön som kom häromdagen var därför helt orörd. Jag och Vega kämpade tillsammans med den stora pulkan och Peak med den lilla. Vägen genom skogen var minst sagt tung. Stighudarna ville inte heller fästa i kylan och lossnade efter ett tag. Då fick jag gå till fots istället. Det var så jäkla tungt och stundtals trodde jag att vi aldrig skulle ta oss någonstans idag. Där det var som mest lössnö hade jag snö upp till knäna. Jag försökte ta ett ledkryss åt gången. Men ofta kom jag inte ens ett ledkryss innan jag var tvungen att stanna. Jag gick framåtböjd för att kunna sätta emot med mer vikt. Största problemet med det i kylan som var är att snoret bara rinner då. Så gick där och fräste snor och tog en myrsteg i taget. Ett steg, jucka till för att få med pulkan och sen ett steg till osv. I skogen var det stundtals ganska smalt. Där höll jag på att bli galen en stund. Peak vill absolut inte gå sist, problem är att han inte alltid heller vill gå först, utan helt bredvid. Allra helst så nära som möjligt. Vilket betyder att han tränger sig in mellan mig och Vega och stannar gärna. Då är det omöjligt att ta sig någonstans överhuvudtaget. Första 100 höjdmetrarna till 2(!) timmar att ta sig upp för. Då hade vi ännu 250 höjdmetrar kvar. Låren och rumpan skrek av trötthet. Men sakta men säkert blev föret lite bättre och vi sjönk ner allt mindre.
Det är så konstigt det där med trötthet. När vi väl kom upp till 900 möh var tröttheten i kroppen som bortblåst och för en belöning vi fick i form av världens utsikt och helt blå himmel! Jag bytte plats på hundarna så att peak fick den stora pulkan och Vega den lilla. Själv fick jag åka utan.
Vägen ner till punkten mellan Bleriken och Gottern var bitvis rätt så utmanande pga att den gick så mycket på skrå. Där ville pulkorna gärna välta. När vi väl kom till den punkten var det som att någon rullat ut röda mattan för oss. Vi kom ner till en nysladdad led! Så sista två kilometrarna till Vardofjäll gick av bara farten.
Framme vid Vardofjäll blev vi inbjudna till Ingrid. Hon bjöd på fika. Bla en blandning av kvanne och torta som serverades till fil. Hundarna blev bjudna på torrfisk. Både Vega och Bounty var helt tokig i det medan Peak inte ens vågade att smaka. I nästan 4 timmar satt vi och pratade om stort och smått. Oerhört trevligt! Jag blev erbjudan att stanna där över natten. Men jag kände att vi borde passa på att nyttja skiddagen när vädret var så strålande som det var. Så vi skidade vidare mot Åtnikstugan.
Jag skidade så långt jag kunde utan pannlampa. Det var så oerhört vackert att se stjärna för stjärna tändas. Men när jag inte längre kunde urskilja ledkryssen fastän jag stod helt intill dom kände jag att det var bäst att plocka fram pannlampan.
Det blev en kort kväll i stugan. Elda, äta och fixa med hundarnas tassar (klippa klor och smörja trampdynor) för att sen somna. Jag har haft en galet bra dag trots evighetsbacken på morgonen/förmiddagen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

2 reaktion på “Vita bandet dag 38

  1. Å vad kämpigt från morgonen! Härligt att det blev bättre ner mot Vardofjäll och att hundarna fick torrfisk! Heja Er!

  2. Vad trevligt att du träffade Ingrid… hon och jag hade mycket kul ihop en kort tid i tonåren. Jag visste inte att Torta var ätlig, alltid lär man nåt nytt. Otäck vurpa som Peak gjorde, tur det gick så bra ändå. Råder dig att ta honom till en hundkiropraktor efter resan, för att kolla upp hans kropp. Skönt du nu är på hemmaplan, fortsatt god tur ! Kram på internationella kvinnodagen till Dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *