Vita bandet dag 46
Rengen-Jänsmässholmen, 49 km
Precis som igår natt kröp temperaturen ned mot -25 under natten. Det är verkligen skönt att inte behöva frysa nattetid! Är så tacksam för att jag kostade på mig en bra sovsäck för snart 10 år sedan. Likaså att ha dunbyxor och jacka att sätta på sig direkt när man kliver ut från sovsäcken. Jag tar på mig skalbyxorna under dunbyxorna för att inte behöva klä om igen innan start. Sen kan jag sitta och ta det lugnt i tältet utan att frysa!
Vid sju stod jag på skidorna redo att ta första backen direkt. Jag brukar sällan, nära på aldrig, bry mig om tid och sträcka. Men just idag blev den viktig. Jag skulle fram till Jänsmässholmen idag för att möta pappa och våra grannar Sune och Yvonne för att äta middag tillsammans på hotellet.
Jag behöll både dunjackan och byxorna på när vi startade. Vega och Peak fick ha sina täcken på sig.
Vi följde en nysladdad skogsbilväg istället för leden till Skogsjön. Perfekt före! Föret har varit nära på perfekt hela dagen. Så underbart, bra före och vackert väder!
Vi följde sen leden resten av vägen. Den är rätt så kuperad fram till Tallsjön. Småbackar upp och ner för att man till sist ska gå 240 höjdmetrar upp innan det är platt resten av vägen. Det var så skönt att skida upp för den backen. Solen hade då börjat att värma och jag tror att vi alla fyra kände oss lite extra starka!
Det är verkligen platt och fint att skida sista 20 kilometrarna till Jänsmässholmen. Sällan har jag skidat så fort som här. Säger iofs inte mycket när det är jag som säger det. Är kanske inte världens snabbaste i vanliga fall.
När jag efter några kilometrar i morse hade passerat en skylt som det stod Jänsmässholmen 48 på tänkte jag att ”shit, jag kommer aldrig att komma fram idag”. Men hur det nu än var så fick vi upp ett bra tempo och nästan flög fram! Trots motvind. Är så stolt över hundarna! Jäklar så bra dom arbetar. Tänk att Vega som inte ens skulle dra något den här turen drar en pulka som den amason hon är.
På Jänsmässholmen fick jag ett varmt mottagande av Thomas och Yvonne. Vilka fantastiska människor! Man blir glad i hela själen av att möta dom.
Så jäkla mysigt att pappa kom förbi med Sune och Yvonne! Vi åt en god och vällagad middag tillsammans med Thomas och Yvonne. Sen blev jag trött. Riktigt trött. Nu ska det bli skönt att sova i rena lakan!
Idag passerade vi hundramilasträcket! Totalt har vi skidat 1006 km så långt.
Heja på!
Något Kolåsenbesök blev det ju inte ser vi på kartan (vi trodde egentligen inte det heller, men hoppas kan man ju alltid…). Lycka till resten av vägen, så hör vi gärna av oss så småningom för att prata om vår planerade Vita bandet -tur.
Elisabeth och Jan i Kolåsen
Jag svarar gärna på era funderingar och frågor kring vita bandet! Ring eller maila (kommer att vara borta tills december, men efter det skulle vi kunna ses).