Vita bandet dag 7

Vita bandet dag 7
Mellan Beikkasluokta och Omátjávri- 1,5 km norr om Sinotluobbalat, 18 km

Första februari och det har blivit mycket mildare ute. Vaknade i natt av att jag var för varm för första gången denna turen. Termometern visade på 19 minusgrader.

När vi började att skida var det lite blåsigt och helt vitt. Hade det inte varit för ledkryssen som jag oändligt tacksam över hade det varit svårnavigerat. I början av dagen såg jag 3-4 ledkryss åt gången. Det har inte snöat idag med varje natt och morgon yr det omkring kristaller i luften. Men vindens hjälp piskade dom som småspik i ansiktet.
På kartan ser dagens etapp liksom gårdagens ut att vara väldigt lättskidade. Men vissa dagar får man inget gratis. Idag var en sån dag. Meterna där snön burit oss har varit lätträknade och vi har fått spåra större delen av dagen. När det var som tyngst drömde/hallucinerade jag att jag hörde snöskotrar. Det vore så fint att ha ett hårt spår att följa! När det klarnade upp lite vid ett tillfälle jag övertygad om att det var en skoter framför mig på leden. När vi närmare oss såg jag att så inte var fallet. Det var ett par renar.. såg ytterligare en ren lite senare och skoterspår har lyst med sin frånvaro hela dagen. Det har däremot funnits många djurspår.
Det är lätt att bli lite illamående när det inte är någon sikt. När det enda man ser är vitt oavsett åt vilket håll man tittar.
Jag och Vega har dragit den stora pulkan tillsammans hela dagen och Peak den lilla. Fungerar i regel så jäkla bra! Jag är imponerad över både Vega och Peak. Innan har jag ju tänkt att Vega inte skulle behöva dra något. På någon sjö på sin höjd. Men hon verkar älska att arbeta, ställer sig frivilligt i skaklarna och gör sig redo. Upplever inte att hon blir stel eller så efteråt. Det enda som hon har lite jobbigt med är att det isar så mycket i hennes skägg. Peak verkar fatta vad jag vill allt bättre för varje dag. Idag har jag tom kunnat gå i hans spår en stor del av dagen.
Tänk att vi varit ute på tur i en hel vecka nu. Det är lika länge som jag hörde en annan människas röst sist. Har hittills inte haft täckning på mobilen en gång och andra människor här uppe lyser med sin frånvaro.
Alla tre hundarna äter numera bra. Väldigt bra. Det är skönt. Sover i tältet gör dom också bra. Vega kan gnälla lite ibland. Från början förstod jag inte vad hon ville. Frös hon? Var hon törstig (första gångerna smälte jag snö åt henne, men det var det inte heller). Nej, hon uppskattar helt enkelt inte när Peak ligger närmre mig än vad hon gör. Då måste vi möblera om lite så att alla blir nöjda. Peak älskar sitt fårskinn. Igår natt provade jag att byta så att han skulle få ligga på renen istället. Men det ville han inte. Han vill ha sitt får.
Fyttiracken så jäkla god dagens middag var! Pasta med toppmurkelsås. Slängde i en stor klick smör och skar ner ost.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *