Cesta Hrdinov SNP
Dag 7: Machnac-källa nära Omsenska baba
10 juli 2017
Ett härligt ösregn kom under natten. Mysigt att vakna till när man tar en snabb titt på klockan och inser att man får sova vidare. När klockan sen väl ringde hade regnet upphört. Kvar var enbart dimma som låg rätt så tät. Kyligaste morgonen hittills så jag började att gå i både byxor och jacka. Regnet lurade i luften och åskan hördes på avstånd. Redan vid kl. 6 hade temperaturen hunnit stiga massor så det var bara till att klä av sig. Det blev varmt och fuktigt som i en bastu vilket gjorde att kläderna klibbade fast på kroppen.
Vi har passerat flera samhällen idag. Först på tur var Drietoma, men där stannade vi egentligen aldrig till mer än för en snabb drickpaus. Ville lägga samhällena/städerna bakom mig innan värmen skulle slå till på riktigt. Nästa stad som stod på tur var Trencin. Största staden vi gått genom så långt om man bortser från Bratislava. Först hade jag tänkt att stanna till här för en längre vila. Men trivdes inte. Det fanns många fina byggnader men jag fick aldrig nån myskänsla, tvärtom. Så istället gick vi vidare och lämnade höghus och stadsljud bakom oss. Men det var många kilometer asfalt innan vi åter hamnade på stig. Vi gick på till Kubra Kyselka. Här hade vi dagens första långa paus. Vad jag inte visste innan var att här fanns en halvkänd källa som det var en liten kö till hela tiden medan jag var där. Gamla gubbar och tanter kom på cykel och fyllde litervis med vatten, damer kom dit med buss och resväskor fulla av tomma flaskor att fylla. Även yngre människor hade dunkar och flaskor som dom fyllde. Även jag fyllde mina vattenflaskor. Jag var dock inte positivt överraskad av det. Tyckte att det mest smakade svavel 🙂
Efter en lång vila var vi redo att gå vidare till dagens sista samhälle, Trencianske Teplice. Vi stannade på ett kafé där i parken i ett par timmar. Vet inte vad det samhället är känt för, men det stod snabbt klart att det här är ett lite ”finare” samhälle. Hotellen hade fler stjärnor än vad jag har trosor i min ryggsäck och husen var stora och ståtliga med tinnar och torn.
Strax efter att vi lämnade Trencianske Teplice och hade börjat att leta oss uppåt så mötte vi en äldre dam som var ute och rastade sina gäss. En fin och trevlig syn.
Det är lätt att lura sig själv till att tro att det ska vara lättgått bara för att det inte är några höjder att prata om. Men höjdmetrarna tickar på och backarna man ska upp och ned för är i regel rätt så branta. Jag gillar uppförsbackar. Känna att kroppen arbetar. Och sen känslan som infinner sig när jag nått backens slut. Vi avslutade dagens gång med just en sån backe innan vi gick ned igen och slog läger intill en källa nära Omsenska baba.
Nu myser vi i tältet. Utanför mullrar åskan.
Asch, bilderna fortsätter att hamna hullerombuller.